”Att vara man – Mission Impossible” – Starring; Kai Tomas

…
53 år av lurendrejerier har jag upplevt
Och Tage Danielsson har lärt mig att vara skeptisk och
ständigt tvivlande ?. ”Den som inte tvivlar, är inte riktigt klok”
Det började redan när jag ploppade ut, så skrek jag inte som andra
bebisar, när nån sa ”det här är din mamma”
yeah sure – källa på det tack !! sa jag

En svensk man ??
Stig Helmer Olsson i Sällskapsresan ?
Tomas tvivlaren som löser korsord i Hemmets journal ?

Viss erfarenhet av det ena men inte det andra

Att vara man …. att vara manlig, ja men vad f-n innebär det ?
Att vara man är inte helt enkelt, att vara manlig, har jag ingen aning
om vad det innebär. Och egentligen är kvinnlighet, (ett iofs inte lika
omdebatterat ämne) men även definitionen av detta lagt i ett lika stort
dunkel av dimma.
Jag har absolut ingen erfarenhet av att vara kvinna. Men ganska
många års erfarenhet av att vara man, eller ska jag säga försöka
vara man.

Stereotyper – såna vi kan prata högt om, och den anda sorten

Nog kan jag med lätthet räkna upp en hel hög stereotyper över
machomanliga sätt och hållningar. Och alla skrattar vi åt hur
korkat det är, även männen, för det är ”manligt”. Snusen som hänger
ut och blottas, brätte och spänna sig, se oberörd ut oavsett,
lyfta tungt, inte visa känslor, köra omkring med släpvagn även
om det inte finns något ärende med den etc etc etc …

Hyckleri och gömslen

Det är dock inte lika lätt att fritt uttrycka sig om kvinnliga stereotyper,
och det beror inte på att de inte finns, utan på att det är relativt
mycket tabu att uttrycka sig om dem.

Föreställ e denna friska, roliga kvinnas ord, uttalade av en man,
OM kvinnor: https://youtu.be/M3rd_j6eCBw?t=47
Jag menar hon är jätterolig, jag skrattade mycket. Hon har helt klart
fantastiska stå-upp-komedi-talanger.
Och under en akt av stå-upp-komedi, är detta klockrent.
Men nu var det i en debatt, en tänkt seriös debatt, och frågan kvarstår,
vad hade hänt om denna friska, roliga kvinnas ord, uttalade av en man,
OM kvinnor. Hade Malena Ivarsson och Amelia Adamo, skrattat och
applåderat då ?

Vad som retar mig mest i allt detta
är inte att vi skiljer oss biologisk åt, eller för den delen att vi skiljer
oss åt lite i gångstil, och klädsel, etc. Det som retar mig mest är hyckleriet
och dubbelmoralen, och att gömma sig bakom könsrollerna.
Och att vilja ha kakan kvar, och äta den. Och det destruktiva
i att vi alla ljuger för oss själva när vi gömmer oss, ljuger för andra,
och SKAPAR helt onödiga konfrontationer. Det finns alldeles tillräckligt
av sådana ändå utan att behöva skapa fler.

Filmisk ”propaganda” tex

Jag slötittade på en slags könsrollsrelaterad komedi härom dagen,
med Anne Hathaway och Robert De Niro, för jag ville se nånting
lättsmält, slippa engagera mig för en stund. Men inser efter ett tag,
att även om filmen har några komiska poänger, så är det när
man slappnar av och slutar tänka som man är mest mottaglig,
mest sårbar för information. Speciellt om informationen är
återkommande i film efter film. Det skulle kunna liknas vid reklam.
Och reklam är inget annat än en form av propaganda. Dvs Syftet är
således inte att informera utan att påverka, och innehållet brister ofta
i saklighet är avsiktligt ofullständigt, vinklat eller rentav falskt.

Tröttsam analytiker

Vissa tycker kanske att det är fel att överanalysera en vanlig
Hollywoodkomedi ? Njä… det är även en del av en massiv
propaganda om tex våra könsroller och vårt kapitalistiska
leverne. Kvinnans rätt att göra karriär. Karriär vilket är
den ”odiskutabla” normen för det västerländska samhället

Jag ser framför mig hur invändningar mot mitt resonemang skulle
kunna uppstå… typ:

– ”Ja men det är ju bara en vanlig komedi, underhållning,
du förstorar upp det Tomas”

Uppförstorat som i överdrivet, eller uppförstorat som i granskande

Njaä… jag förstorar upp det som finns, men inte alltid syns,
för att det är tänkt att finnas utan att synas.. som reklam.
Jag förstorar upp det som faktiskt är en realitet, men ingen
vill prata om, med sociala munkavlar på. för att påpeka ens
det minsta lilla kritisk hållning till något som skulle
kunna inkludera kvinnligt ansvar, eller antyda
att det inte bara är män det är fel på… och DET är INTE OKEJ Svenne !!
Men jag förstorar inte upp problematiken, till osanna proportioner,
det finns andra som gör detta ”bättre”

Billiga poänger på inbyggda tabun

I denna filmen ”The intern” bara man bytte roller på traditionella
roller för man och kvinna, eller påstådda roller. Och som jag upplever det
i ett tafatt försök att locka fram skratt på ett billigt vis i att göra det oväntade,
trots att det gjorts på film tusentals gånger förut. Lite i kategorin att det är
tokroligt att en biffig man klär sig i kvinnokläder. Men ganska slätstruket
om en ung kvinna klär sig i kostym och slips. Varför är det så ?
Betänk då att mycket av det vi skrattar åt i livet är tabun,
det förbjudna.

Robert Deniros rollfigur är troligtvis lätt för
många kvinnor att förälska sig i, och tänkt
att unga män ska se upp till. Trygg, erfaren självuppoffrande
gentleman, uppmuntrar kvinnors känslor, men visar inga själv.

Hitte-på-sagor som mall för våra könsroller

En man ska enligt den 70-årige Heman-praktikanten, alltid
ha en näsduk i fickan. Och den är till för när kvinnor bryter
ihop, inte för honom själv. En sann riddare i modern riddarrustning
i Kapitalismens peak… en kostym och slips. Gång på gång, och han
bara står där och tar emot., och tar emot, och kvinnorna som älskar
romantiska komedier, som för övrigt nästa alltid är uppbyggda med dessa
katastrofala synsätt på män. … dessa kvinnor suckar och lipar
vid filmduken, och tänker, ”EN SÅN MAN VILL JAG HA – ”HONOM SKA VI HAAAA”
Och lägger sig att drömma om prinsen på den vita springaren, och om ridderlighet.

En ridderlighet som i själva verket är ett fundament för all könsrelaterad
ojämställdhet som existerar än idag. Åt båda hållen !!!!
Gång på gång, står han där och bekräftar henne, den framgångsrika
affärskvinnan, som rätt att bryta ihop, vara stark, vara nedlåtande,
bli crazy, göra misstag som sårar, gå omkring
och vara Barbie-snygg, utan att någon ska uppskatta henne för det ytliga.
Byt ut objektet/subjektet för dessa rättigheter, byt henne mot
honom ! hur funkar det med mansrollen, även feminister
stöttar och uppmuntrar ?
Vi har sagor, hittepå-sagor, som mall för våra könsroller,
fundera ett tag på det ni Cissi Wallin och Malou von Sivers !

Kladd som kladd ? – Nej inte nu längre!

Den kvinnliga massösen som kladdar, smeker på erogena zoner på internen
utan att fråga innan. Och eftersom han är man ska han bara gilla läget,
och det gör De Niro’s rollfigur, för det är manligt att göra.
Vi ser alltså på en Hollywood film en kvinna göra närmanden
med sexuell underton. Och vi vet idag att detta från en man kan
resultera i fängelse, förlorad anställning och mediedrev.
allt till följ av snedvridna könsroller, men inte åt det håll som
vi blir matade att tro. Utan så att män blir de utsatta.
Ooops nu svor jag i kyrkan, och halva Metro-generationen kissade
i spetstrosan som de initialt hade på sig för att attrahera män.

Otrohet är en manlig företeelse ? – No not so much !

I filmen är Karriärkvinnans man otrogen, och framställs givetvis
i mindre smickrande sken. För när karriärkvinnan försummar sin
man pga av karriär, är skuldbördan den otrognes. Men när Karriär-
mannens kvinna är otrogen, ligger fokus ofta på att han försummar
sitt äktenskap, vilket till någon mån berättigar i fall kvinnan
i det fallet skulle vara otrogen. Det är bar det att kvinnor anses inte själva
ansvariga för SIN otrohet. Dt är ganska lika procentuellt, vilket verkar logiskt
utifrån att det är nästan lika många män som kvinnor i världen,
och män måste ha nån att vara otrogen med, om de ska vara otrogna

Ett exempel Hegge fö fan

Det sättet att tänka förtydligas i nästan alla Malou von Sivers
program och teman… så gott som ALLA, hennes teman och vinklingar.
Härom dagen handlade det om snarkning. Ungefär så här läte det när
hon påannonserade temat snarkning:
”Att man snarkar själv kan ju vara besvärligt, inte minst om man är
kvinna eller om man har en manlig partner som snarkar så att man
inte kan sova”

Dvs vad som än sker och hur det än sker är mannen orsaken, och
kvinnan offret. Så är det ju inte i verkligheten. Och alla kvinnor tycker
inte detta. Men alldeles för många hyllar ändå på nåt sätt i smyg dessa budskap,
eller åtminstone accepterar dem o låter dem hållas.

Vet ni … personligen är jag inte så fokuserad på att vara manlig.
Jag ÄR man, det är ingen tvekan om, men jag fokuserar på att vara
människa först… människa… mänsklig…. sann tvivlande,
omtänksam och gränssättande människa !
Och vet ni … jag börjar se mig själv som en förebild !

…och den 9 Juni kommer jag få HJ i brevlåda,
och jsg ska bresa manligt med benen, när jag läser
recept och löser tant-korsord !