Men för helvete gubbar – och käringar!?

…
Covid19-dans

Jag tänkte till att börja med bjuda eventuella bloggläsare
på några ändrade vanor, iom covid 19. Några nojor,
några kloka val, och några påtvingade. Asså vi får ju inte
dansa längre på offentlig dans, den är påtvingad. Men jag är
både tillräckligt uppskrämd, och har tillräckligt med kunskap om
hur ett fåtal människor beter sig, som gör att jag ändå inte skulle
gått på dans just nu. De tjejer (för det är ca 100 % tjejer.. ja eller
tanter oxå då som jag dansar med) … de tjejer som går på dans snoriga
och hostiga, och mitt under dansen meddelar att de hade feber dan innan,
men att det ju va såååå roligt att dansa, att de mååååste fara på dans.

”Bagarsnor”, eller kundsnor ?

Och långt innan Covid 19 har jag upphört köpa opaketerat bröd i
matvarubutikerna, eftersom vissa har fått för sig att det är okej
att med otvättade snoriga fingrar, klämma på bröden för att se om de är färska,
och sedan lägga tillbaks dem, och klaga på butiken som har icke färskt bröd.
– Ja INTE BLEV DET BÄTTRE NU ÄRTHJÄÄÄÄÄÄRNA !!!!
Det är samma elände med salladsbarer på butiker.

Covid-nojor

Mina förändringar som vandrar mellan klokhet till noja är:
– Tvättar händerna oftare. ALLTID när jag går ut, för andras skull.
och när jag kommer hem, så jag inte tar i allt möjligt, med .. ja ni förstår.
– Duschar 2 ggr om dagen ist för en gång
– Tvättar kläder oftare – löjligt ofta faktisk. Fråga Åsa !
– kramar inte äldre, äldre tanter på stan, som förut var fallet
– Tar inte i hand vid hälsning eller efter boulmatch
– Spelar inte boule med äldre, äldre
– Motionerar betyyydligt mer med promenader
– Corona-handlar åt äldre, äldre
– Har förbjudit mig att träna musik med Åsa och Per-Åke (Kanske svårast)
– Sitter hemma och suckar och har tråkigt, när benen inte orkar promenera mera

Lite grann är som förr, men ändå inte

Men jag har inte helt slutat träffa folk, jag är – peppar peppar – ännu frisk.
Och jag rör mig relativt fritt. Jag har tom med varit på fik på stan flera ggr.
Det är nämligen säkrare än att gå upp i min egen trappuppgång
eller för den delen gå på Coop och handla. Jag har nästan var gång varit
ensam på caféet, eller max 5 personer.

Non thinking generation

Apropå Coop – För helvete gubbar !!??
Delar av den äldre, äldre generationen …STORA delar av den äldre,
äldre generationen gifta par, så är det frun som gör inköpen. Nu ska ni för all
del inte vara säkra på att detta är något ojämställt, nedlåtande tvång,
från gubbarnas sida. Det mest troliga är att frun inte tillåter
att gubben står för inköpsvalen, eftersom hon i sitt sinne ”vet bäst”
Har ni sett fokuset i både kroppshållning och blick hos de äldre,
äldre fruarna, när de navigerar målmedvetet mellan extrapris och
utgångsdatum ? Och inte blygs över att kritisera priser och sortiment.
Det senare har de gemensamt med äldre, äldre gubbar, i de fall
de blir tvungna att handla själv. Änklingar, skilsmässor o dylikt.

Men låt oss för ett ögonblick acceptera den fördelningen inom
äktenskapet, och tycka att det har vi inte med att göra, vi andra
i våran generation som är duktigare på att betala på restaurang
än att laga egen mat. Om vi utgår från att .. det är okej.

VARFÖR I H-VETE SKA DE DÅ SLÄPA MED SIG GUBBEN IN I BUTIIIKEN DÅ ????

Vakta bilen !

Ja men ställ för h-vete gubben utanför att vakta bilen, DET är
gubbar bra på.Och DET är INTE en generationsgrej. Den är direkt
könsrelaterad från den dagen de fyllt körkort, och har faktisk,
praktiskt taget nästan inga undantag !
Men har ni inte tänkt på kroppsspråket, ansiktsuttrycket på en man
runt omkring hans bil. För det ÄR hans bil, även om frun deläger
den eller äger den helt.

En omöjlig uppgift att beskriva, men gör mitt bästa

Jag måste försöka mig på att beskriva bilden med ord. För ingen
fotograf i världen, kan fånga den inbillade manlighet som
gubben/mannen med sin allra sista gnutta energi försöker förmedla
med kropp och blick… runtomkring ”sin” bil. När han glider in på
parkeringsplatsen, gör han det som den enda i hela världen som
vet hur man parkerar en bil. Och ännu bättre om det är en fickparkering,
ja men herre guuuuud va duktig han är då !!!! Sen börjar det, det varar
inte under lång tid. Vi får ta det i slow motion:

Manlig dominans och revirpink

Först åker dörren upp, den slängs gärna upp. Och alla små moment
i den manliga dominansen kring ”sin” bil, är av stark nonchalant karaktär.
Det nästan syns enkom på dörren att det är gjort med manlig
nonchalans. Bilen är givetvis nypolerad, och nyvaxad. Och nu
sticker huvudet upp, nonchalant så klart, vrider lite lätt på huvudet
åt olika håll, med en hotfull blick. Blicken betyder både: kom inte nära
”MIN” bil, och: ”KOLLA IN MIN FINA BIL, ÄR NI INTE AVUNDSJUKA NU?”
Armarna bär på en osynlig Tjock-TV. Slänger försiktigt igen bildörren,
så det bara klickar istället för smäller. Eftersom han är den enda i hela
universum, som vet att man behandlar sin bil med dylik ömhet.

Instinkten att skydda bilen, är starkare än att skydda sin fru. Allt går
som i slow motion, som in en påkostad reklamfilm för Ford. Slänger
några hotfulla blickar ill omkring sig, innan han så klart oerhört
nonchalant, bakom ryggen låser sin bil med fjärr-nyckeln. Likt ett
tennisproffs som under match stilar genom att slå bollen och racketen
mellan sina egna ben. Sen börjar proceduren om när han kommer
tillbaka till bilen… ”SIN” bil !
ALDRIG har jag sett det beteendet hos en kvinna !

Tillbaks till butiken, och äldre, äldres könssegregering vid inhandling.

Ja men snälla, snälla inhandlings-matriarker. Lämna åtminstone gubben
precis utanför kassan. På en stol. För försök inte inbilla MIG att gubben får
göra som han vill i detta. Det är NI som bestämmer detta, och det vet både
ni, jag och gubbarna. Sätt dem på en stol UTANFÖR, vid kassorna så
hans enorma styrka och manlighet kommer väl till gagn, och bär påsar
på ett sätt ingen kvinna skulle klarat av (i hans värld)
Ni förstår vi män, känner oss inte som människor om vi inte får bära
tunga saker åt er kvinnor. Efter det får ni bestämma vad ni vill i ett
förhållande. Bara vi män får bära tunga saker åt er, och ni kan låtsas
som ni inte klarar av det tunga.Ja och så klart att gubben nonchalant,
och revir-inpinkat öppna bildörren med fjärrnyckel till ”hans” bil.
Sen är det klarrrt !

Amen kom igen nu !!

Ni behöver inte släpa in honom i butiken, han är vilse där, speciellt
som ni inte tillåter honom bestämma någonting, inte ens när ni ”rådfrågar”
honom. amen kom igen nu, ni vet att det är sant, eller delvis sant.
Under dessa omständigheter som NU råder, så lägger gubbfan händerna
på ryggen, fullkomligt vilsen, och spatserar planlöst omkring,
medan ni planerar, klämmer, känner, jämför, letar jämförelsepriser
etc etc. Och han är då I VÄÄÄÄGEN !

Bland annat för mig, som lever i ett så ojämställt hushåll att jag gör precis ALLT !
jo jag är singel, du gissade rätt ! Idag sprang samma gubbe in i mig tre ggr,
bakifrån, med händerna på ryggen – 3 GÅÅÅNGER !
luftventil-visslande förstrött, i ett desperat försök att verka viktig, eller
åtminstone inte ivägen för frun. HAN ÄR I VÄGEN FÖR ANDRA, Lämna
honom vid bilen eller kassan. Det är inte bra för honom och hans manlighet
att släpas in i butiken, utan att ha nåt att säga till om.

Underhålling bättre än någon

Slutligen fullkomligt älskar jag den nya plastpåseskatten
TACK Miljöpartiet !! Vilken fantastisk underhållning det är för
mig som fattigt socialfall, med koll på mina utgifter, att se människor
krevera, explodera, och implodera av ilska och ifrågasättande, när de
handlat för nån tusenlapp, och får reda på att en plastpåse nu kostar 7 kronor.
Jag döööör av skratt. Jag kan sitta i timmar o titta på, innan personalen kör
ut mig, för att de imploderande kunderna blir hotfulla.
Innan matvaru-butiks-besöket, är det inte otroligt att de varit på
systemet och köpt ”smultronlemonad” för tresiffriga belopp, som den
värsta A-lagare bara skulle kunna drömma om att ha råd med i sina
våtaste Vino-Tinto-drömmar.

Men ”SJU KROOONOR FÖR EN PLASTPÅSE ….. VA I HELVEEEETE”

Själv, efter en timmes underhållning utanför kassorna, tar jag med
mig min återanvändningsbara kasse som jag tagit med mig hemifrån,
och går hemåt med ett leende på läpparna, efter att ha gett 20 kronor
till tiggaren utanför entrén, vilket retar vissa ännu mer.