Världen jag lever i

…
En färgsprakande solnedgång avslutar den
fjärde maj tjugohundratjugo. Miljoner gånger har
den lagt sig bakom horisonten, bara för att nästa dag,
outtröttligt skina på oss än en dag.

Jag undrar hur den orkar. Jag är långt ifrån
otröttlig, jag är med all säkerhet inte oändlig.
De påstår att inte heller solen är det, men jag vet inte ja,
och vad spelar det för roll ?

Allt är bra, nästan allt är bra, men inuti mig ropar
en längtan uti i evigheten, uti rymden, förbi solen
och alla stjärnor på den stundande natthimlen.
En melankoli, som är en viktig del av mig, lika viktig som ’isbrytaren’ Tomas
som pratar glatt med vänner så väl som främlingar, som bryr sig
mest om de försvarslösa, de utstötta och de tysta
med stora dolda hjärtan av guld.

Mina ögon fuktas, för jag känner sorg och saknad.
För att jag stundvis känner mig ensam i den här världen,
för att jag inte förstår mig på så många människor.
Mitt bröst trycks ihop av sorg över förluster som aldrig
kan förändras, människor som för alltid är borta, tider som för alltid
är borta… utom i mitt minne. Utom i mitt bröst, utom i min ögonvrå.

Muntra för allt i världen inte upp mig, älska mig istället.
Eller tillbringa en stund tillsammans. Tyck inte synd om mig.
Det är helt i sin ordning, man får vara ledsen, jag lovar !
Du får också vara ledsen, jag lovar. Allt annat är en lögn,
än att människor blir ledsna ibland.

Barn gör mig både glad, lycklig och i samma stund
djupt ledsen. Ledsen över att jag inte fick vara barn,
ledsen över att jag inte fick vara far. Vänner som har familj,
skickar bilder på när de läser godnattsaga, snörper i mitt
fadershjärta, det som aldrig fick börja slå. Ingenting annat
i detta liv gör mig avundsjuk… ingenting ! Men det att ha en liten
kopia komma med en bok och be en läsa dem till sömns,
och pussa dem godnatt på pannan, och lämna lyset på,
och lämna dörren på glänt. Höra deras små fötter trampa in
till sina föräldrar, lägga sig mellan mig och deras mor.
Ingenting annat, inga slantar, inga jobb, inga saker,
inga upplevelser… bara det gör mig lite avundsjuk…
… faktiskt. Njut medan ni har detta kära vänner,
ni förstår inte hur rika ni är.

Nu skymmer det, stearinljusen i fönstren är tända.
I morgon kommer med all säkerhet solen än en gång
titta upp över jordens kant, och skina på världen.
Så ämnar även jag försöka göra.. en dag till,
och en dag till…och … och