När det kliar i pannan och svanskotan

…
För man vet ju aldrig riktigt säkert

Som fattigast av alla rika knösar,
i världens mest jämställda och bortskämda land,
kliver jag upp ännu en morgon och ser ut över en ödslig stad
som om möjligt blivit ännu mer ödslig sen i mars.
På promenadstråket längs älven utanför mitt fönster undviker många
att möta blickar… för man vet ju aldrig… riktigt säkert.

Skarv

En skarv, ett nytt inslag i staden, sitter ensam på en sten
och symboliserar på något vis tiden, rummet och andan.
Fågeln som skiter Ammoniak, ensam, Utan skarvkompis satt han och tittade
ut över galna skrikande måsar som ostrategiskt nästat vid promenadstråkets strandkant,
och därför i flock försvarar det mot varje Pest-potential panikslagen
toapappersbunkrande flanör som vågar sig förbi.

Aldrig så renlig som under infodemin

Själv har jag aldrig någonsin haft så städat, och vältvättade händer,
nytvättade golv, och avtorkade handtag. Aldrig har jag väl varit så kram-lös
och vältränad och nyduschad alla dygnets timmar.
Nojorna smyger en efter en på även mig, den mest tvivlande
och kritiska av gnälliga kritiker till historiens största info-demi.
Dvs en massmedial psykos i form av pandemi.

Skarven får till slut en kompis, som sätter sig på stenen bredvid honom,
men likt förbannat skiter de ammoniak och är grundligt hatade av
människor, nästan i klass med vargar och hanar av Homo Sapiens,
men inte riktigt så illa.

Dragspel och gentlemannaskap

En gentleman är en man som kan spela dragspel men som
väljer att avstå, sa Sten Broman en gång i tiden. Av det kan man eventuellt
utröna att han inte var speciellt förtjust i instrumentet. Det har även kallats
djävulens instrument. Och apropå ”avstå” och ondska, så händer det att det
kliar till ordentligt i både panna och klövar även på fromma Kai Tomas.
Hornen och svansen gör sig redo att växa till följd av
icke alltför fromma tankar.

Usch vad det kliar ibland

Som tex när ondsinta, hänsynslösa , obetänksamma människor som har
för vana att se ner på sina medmänniskor. Eller som de ser det ”motmänniskor”
När dessa på silverfat serverar en möjlighet till klockren
kontring på det språk som är det enda de förstår.
Hänsynslöshet och elakhet och egoism. Jag då får jag hålla i tyglarna och hejda mig.
Idag talade en sjuksköterska via internet, om för mig:

– ”Kanske dags att människor
börjar rösta på det som gynnar dem istället för att ärva sin
röst från mamma och pappa”

Detta som svar på mitt inlägg om att solidaritet skulle byggts upp INNAN
vi stod utan skyddsutrustning, INNAN det varit underbemannat
inom vården i många år, INNAN mediciner tar slut, OCH innan
vi förbrukat världens resurser genom ohållbart leverne.

Hon funderade sen raljerande, om jag menade att hon skulle rösta på S
bara för att det gynnade grannen, när jag opponerade
mig mot att rösta enkom på det som gynnar en själv.
Jag kollade upp på FB, om det var ett internet-troll.
Och fick då se att hon börjat som sjuksköterska i januari,
och slutat i mitten på april på samma tjänst. Inga likes
alls på att hon slutat ….. och jag fick VERKLIGEN med
alla mänsklighet som fanns kvar i mig låta bli att bli den första
och enda lajken ….

Alla dessa viktiga människor

Alla dessa människor som är så viktiga.
Dvs inte bara viktiga, utan viktigare än alla andra.
Alla dessa människor som inte kan dölja sitt förakt till arbetslösa
eller sjukskrivna. Alla de som i sitt eget sinne ”minsann gjort rätt för
sig och tagit sig i kragen, och gjort nåt med sitt liv” Alla de som ”klippt sig och
skaffat sig ett jobb”. alla de som misstänksamt tittar på de som promenerar
förbi deras villatomt, som om man skulle hoppa innanför staketet och stjäla
deras surt förvärvade högfärdighet.

Inställsam eller misstänksam

Försäljaren som hånflinade åt mig när jag ville köpa en tv
och betala på två månader. Men eftersom jag var socialfall i hans ögon,
så trodde han mig inte, när jag då för tillfället hade ett jobb. Och därmed då
enligt vår samtid är trovärdig Och beviljas avbetalning. Ja precis… de som
har råd att köpa kontant på en gång beviljas lån, de som behöver låna beviljas
INTE lån, och betraktas som icke kreditvärdiga, icke trovärdiga.
Sen kollade han upp det , och blev direkt lismande och inställsam.
Nu gör det mig väldigt lite på det viset att jag inte eg vill köpa nånting
på lån. Detta var ca 25 år sedan.

25 år senare … en elefant glömmer aldrig

När jag sedan kom in i en liknande butik, 25 år senare,
men samma ägare, försäljare. Och gått in och tittat hundratals gånger
utan att handla. Så har han troligtvis samma uppfattning om min
trovärdighet, kreditvärdighet och sociala status. Och en om möjligt
än högre uppfattning om sin egen. Ja har under den här tiden egentligen fått
än mindre inkomster, utifrån köpkraft. men lärt mig leva sparsamt, utan att
lida av det. Lärt mig må bäst av att inte måsta köpa saker hela tiden..
Lärt mig att försäljare är intresserade av att sälja, och inte att kunden ska få
en bra produkt.

Kontant inköp av bil, och snopen bilhandlare... men viktig

När jag nu som sagt kliver in 25 år senare med samma status i hans ögon,
och på stående fot köper en gitarr för 5700 kronor av en som hyrt
in sig i den högt uppsatte handlarens lokal. Blicken… blicken är inte av denna
jord. Och hakan nere nedanför den klirrande kassan.
Påminner mig om han som för länge sedan skulle köpa bil i stan.
Gick in på en av stadens bilfirmor, lite slafsigt klädd, utan slips
och tillbehör. Blev behandlad ila och hånfullt. Gick sedan in på
konkurrerande bilfirma och slängde upp kontanter från handtagskasse
och köpte en ny bil. Och lät den första bilhandlaren veta det.

Hur i helvete ….

”Hur i helvete har han råd med detta?”
Jo bäste herr viktige handlare jag bakar allt mitt bröd själv.
Jag slösar inte med någonting längre, utom givmildhet.
Jag är totalt ointresserad av status. Jag är glad och nöjd
med det lilla etc etc. … Och jag umgås med de som bemöter
mig med respekt, pratar med de som bemöter mig med respekt,
handlar av de som bemöter mig med respekt …
”Det är ju inte trovärdigt att en icke trovärdig ska kunna köpa sig en gitarr”

Alla dessa viktiga människor

Alla dessa människor som är så viktiga.
Dvs inte bara viktiga, utan viktigare än alla andra.
Alla dessa människor som inte kan dölja sitt förakt till arbetslösa
eller sjukskrivna. Alla de som i sitt eget sinne ”minsann gjort rätt för
sig och tagit sig i kragen, och gjort nåt med sitt liv” Alla de som ”klippt sig och
skaffat sig ett jobb”. alla de som misstänksamt tittar på de som promenerar
förbi deras villatomt, som om man skulle hoppa innanför staketet och stjäla
deras surt förvärvade högfärdighet.

Connys fantastiska integritet

Jag kommer ihåg när en ”viktig” känd person konfronterade Cykel-Conny
som samlade burkar, och frågade näsvist och irriterat hur mycket
pengar han hade på banken, vilket det ryktades vilt om i den
lilla skvallerstaden. Conny sade oberört ”det har du inte med att göra”
”Det är hemligt” Varpå den viktiga prominente personen höll
på att implodera av ilska. Och när Conny gått ut ut butiken,
sa han upprört till butiksägaren ”Men om han är rik va ska han ha alla de
pengarna till”

Och jag skäms än idag över att jag inte högt sa vad jag tänkte:
– ja va fan ska du med hans pengar till ?

Pep iväg och fick lite träning i bär-amarna

Nåja … jag pep i väg till COOP i kväll igen,
och handlade matkasse åt pensionerade grannar som inte ska
vistas offentligt mer än nödvändigt. Jag nojade en del över
att ta i saker andra tagit i, hade handsprit i fickan.
Tänkte aktivt på att inte peta i ögon och killa på näsan,
gick i självbetjäningskassan för att undvika att bli uppjagad i kön
av en sån där odödlig person som hostar på allt och alla de
kommer åt att hosta på, och gärna på ½ meters avstånd,
med ett brett självsäkert hånfullt flin, och arrogant kroppsspråk.

Släpar hem tre kassar, två åt mig själv. Mjöl och mjölk o sånt blir
det ca 20 kg. Jag ser det som träning. Belönades med en havtorns-smoothie
utan tillsatt sötning, och mådde gott.

Nu ere gonatt kära medborgare !