Vi får se !

…
Jag har så mycket jag funderar ikring. Svårt att finna ord,
som någon tar till sig, läser eller reflekterar kring. Det kan iofs
vara någon form av övermod av mig att hoppas på.
Jag får väl bara sätta igång, och hoppas att nå’n läser någonting,
att nå’n tycker det är läsvärt. Och kanske till och
med i bästa fall upprörs eller håller med. Triviala ting, vardagliga ting
med globala, seriösa och livsviktiga.

Livsviktig, trivial sport

Jag kan tex finna det näst intill fånigt, att föra en diskussion
kring ligatiteln i Premier League, när ligan har pausats pga
Coronaviruset. Så långt har inget lag varit mer överlägset, jämfört
med Liverpool FC. Och ändå menar en del att Liverpool inte ska ges
segern, om ligan inte kan spelas klart. Harry Kane, Tottenham utan chans
till Champions leage-plats: ”Att spela in i juli-augusti och då flytta fram
kommande säsong … jag ser inget värde i det”

Intressant missunnande

Nä, det är ju möjligt att de flesta förlorarna inte ser nåt värde i det.
Om man dessutom parallellt anser att om man avbryter, ska ingen
”få” titeln i år, i egenskap av ligaledare som leder med 20 poäng,
och är i det närmaste ointagligt. Ja då undrar jag om det
inte kan vara sporthistoriens sämsta förlorare. När Liverpool har vunnit
27 matcher hittills, en oavgjord, och en förlust. Och dessa förlorare som
då anser det, slår nog dessutom världsrekord
i sportslig småaktighet.

Världsligt

Ja, sport kan te sig världsligt och oviktigt i tider som dessa.
Speciellt för de som tyckte att sport var oviktigt i tider som
inte var som dessa tider. Men jag tror man förminskar ganska
många miljoner, om inte miljarder fotbollsintresserade då.
Och även så, en del av livet, hur än trivialt
det blir utmålat för.

Storslagenhet och egoism

Jag upphör aldrig förvånas över människorna dock. Deras storslagenhet,
empati, solidaritet. Deras gnidenhet, cynism, grymhet och egoism.
Det frustrerar mig. Det borde inte frustrera mig. Jag kan inte förändra
den här världen, eller ens en enda av människorna. Inte en enda!
Och det frustrerar mig ändå, att se all galenskap destruktivitet,
Zombietänkande, rasism, och köns-hat. Man orkar inte till slut.
Men man måste orka, jag måste ändå orka, vi måste orka slåss
mot budskapen, inte mot människorna.

Jag vet inte mycket, men mer än….

Jag vet inte mycket, men jag vet ändå mer än de som
inget vill veta. Jag vet ändå mer än de som hatar källgranskning.
Jag vet ändå mer än han som delar ut flygblad till flyktingar.
Om nya farsoten vet jag väldigt lite. Men jag vet ändå mer än de som
tror sig veta saker de inte vet. Minst en sak mer ! Dvs att jag inte vet allt.

Jag litar inte per automatik

Jag litar inte till fullo på myndigheter, politiker, affärsmän,
forskare och experter. Och det gör jag säkert klokt i.
Farsoten skördar många offer. Men hur många i förhållande till
andra redan existerande farsoter ? Jag tror världen har fått panik.
En panik som skadar långt fler människor än farsoten. Ingen tjänar
på den, alla är förlorare, i längden. Till och med de cyniska människor
som blir tillfälligt rika på krisen.

Tappade huvuden

Jag har inte tillräckligt med kunskap för att avfärda riskerna,
dödstalen, sjukdomens allvar. Jag har ej heller tillräckligt
kunskap för att påstå att det är vilken influensa som helst.
Jag vet inte helt enkelt. Och EGENTLIGEN, vet ingen fullt ut.
Eftersom det är ett nytt virus. Men det är många som har tappat
sina huvuden, sitt förstånd och sin solidaritet, tex på varuhusen,
när man roffar åt sig utan att tänka på att andra blir utan.

Ofattbart mod

Samtidigt är det många som visar ett för mig ofattbart mod,
inom vården som utsätter sig för smittorisk, När några läkare
och sjukvårdspersonal fått betala med sina liv. DESSA är
långt mycket modigare än vad jag kan skryta med.

Nä … jag löste inte världens problem den
här gången heller. Jag fick nog ingen att tänka till ens.
Och framför allt inte ifrågasätta … nånting, de inte
ifrågasatt förut.

Vi får väl se vad som hände.
Det kanske blir fler meningslösa blogginlägg,
som nästan ingen läser eller bryr sig i… vi får se…