Vilse

…
Jag förstår så lite…..
Ju mer jag ser, hör av världen,
människorna i det här livet, desto mindre
förstår jag…. jag känner mig vilse.
Men är det jag som är vilse ?

Jag är trött på att vara klok, trött på att kämpa
mot idioti. Jag är trött på människor. Jag förstår mig
inte på människor. Mitt samvete är för stort för min
kropp, mitt hjärta för varmt för en istid.
Jag känner mig vilse …
Men är det jag som är vilse ?

Jag älskar livet, och jag tycker om moder jord.
Men jag tycker inte om världen… människornas värld.
Så mycket hat där, så mycket girighet där, så
mycket rasism där, så mycket svält där.
Jag känner mig vilse …
Men är det jag som är vilse ?

Ännu sipprar det frisk luft ner i mina lungor.
Ännu skiner stjärnor oförtrutet i oändligheten.
Ännu lever jag, Ännu finns det hopp.
”Det finns alltid hopp” som en vän sa till mig,
innan mörkret tog mig. …igen. Jag är inte död än.

Jag förstår inte min värld.
Jag förstår inte girighet, egoism, och pengar,
Jag förstår inte aktier, och inte tillväxt. Jag förstår
inte likgiltighet. Jag förstår inte hur 8 personer
kan äga lika mycket som ena halvan av jordens
befolkning. Är det då jag som är vilse?
eller är det världen ?

Ännu lever drömmen om sommaren.
Är det då allt ska bli bra igen. Är det då jag
ska hitta hem ? Är det då världen upphör vara vilse ?
Är det då en kärlekscyniker blir kär ?
Eller är jag bara en aningslös clown,
med brustet hjärta, målade tårar ?
Där clownen är visheten,
och världen är vilse ?