…
En förgiftad unge
En lejonhonas unge, har blivit förgiftad
av lokalbefolkningen, som förlorar ekonomiskt
på några lejon som tar boskap. Och det är fattiga människor,
så deras överlevnad i sin tur, är skör. Honan kan bara se på hur
den halvvuxne lejonungen blivit förlamad, och vänta och hoppas
på att den ska tillfriskna…. hon vände sig och lämnar honom
tillfälligt för att se till sina andra ungar.
Att skämta, men inte luras
I de rika människornas värld, i överflödets Sverige är det 1a April.
I morgon får vi se hur många aprilskämt som
kommer publiceras i svenska nyheter. Jag hoppas
och misstänker att det inte kommer förekomma några
om nya viruset. Inte för att det är för allvarligt att skämta om,
utan för aprilskämt bygger på att luras. Och det är inte riktigt
läge för det nu, i desinformationens guld-era, samt tillika en tid av
miljoner självföreträdande soff-experter.
Den ständigt ifrågasättande tvivlaren Tomas
Jag ser selektivt, noga utvalt på olika nyheter, utifall jag
tänker att de kan ge mig kunskap, och inte skräck eller
negligering av människors lidande. Min utgångspunkt
till all information är tvivlande och ifrågasättande…. alltid.
Även innan Covid19. Att jag tänker själv. Även när myndigheter
står för informationen.
Det finns nog många som skulle vilja tro det
Föreställ er bara tanken att du idag varit
vitryss, eller än värre amerikan som lyssnar till Trump
och skulle litat på deras statliga information. Det är faktiskt
jämförbart, eftersom alla medborgare i alla länder ges helt olika information,
om exakt samma virus. Så varför lita blind på svenska myndigheter ?
För att vi är ärligast och bäst i världen på sjukvård ?
Mmm det finns nog många som vill tro det. Men även om jag
EFTER att ha tvivlat, och ifrågasatt regering och myndigheter, som var frisk
människa nog borde, tycker att regeringens skött sig oerhört klokt
och starkt utan att låta sig dras med i paniken.
Lejonhonans val
Honan återvänder, och stannar hos den förgiftade ungen en stund,
och hon ställs inför ett grymt val.
…ungen tittar storögt efter sin mamma, som lämnar honom för gott.
Han är fortfarande förlamad. Blicken är hjärtskärande.
Hon har en inre kamp, som sliter henne isär. Men om hon inte
går till sina friska ungar, kommer de dö… mycket snart.
Denna ungen som är förgiftad, kommer inte
överleva om hon stannar heller….
Ungen lägger sig till sist ner, med blicken frågande på sin mamma
som försvinner i horisonten… och han ger upp..
Under kris blir fan själv religiös
Mycket av det som vi tycker är självklara värderingar,
förändras, när världen förändras drastiskt omkring oss. De
framgångsrika företagarna, som i princip förespråkat nattväktarstaten,
inte tyckt om att betala skatt till staten. Förklarat att staten
i princip stulit pengar av dem, genom att beskatta framgångsrika
företagare och multimiljardärer. Men även många sårbara småföretagare,
som jobbar och sliter, men har samma filosofi kring skatter.
De välbeställda tiggarna
Nu köas det bildligen utanför Rosenbad, med utsträckta händer,
när deras rörelser sjunker som regalskeppet Vasas jungfrufärd. Nu när
de inte har några inkomster, men enorma utgifter. Och alla anser de sig var
och en vara de mest utsatta, och i störst behov. Och de flesta tycker
trots bidrag miljardpaket att regeringen/staten, som de nyss var så ovilliga
att betala skatt till, ger för lite, gör för lite. De hade inte fått nånting
alls, om det inte hade betalats skatt under åren innan krisen. Skatt inbetalad
motvilligt av dem själva. Skatt inbetalat troligtvis lika motvilligt av
arbetssäljare/arbetstagare. Och allra mest motvilligt av miljardärer och
penningspekulanter.
De flesta vill leva
Varje individ , gör nog allt som står i sin makt för att överleva, och leva.
Men alla kommer inte överleva krisen. Och ingen kommer överleva livet
Maktlöshet och cynism
Och regeringen är som lejonhonan, den kommer att välja de som som de
anser vara viktiga för flockens överlevnad. Det kommer titta till den döende
lejonungen, men är oförmögna eller ovilliga att hjälpa de som med stor
säkerhet ska dö, eller de som inte anses viktiga för flockens överlevnad.
Företagarna, politikerna, miljardärerna anser sig definitivt viktigare än
löntagare gamla och sjuka.
Hjälplösa… ur egen förskyllan
Sanningen är att både folkhälsomyndigheten och regeringen
är delvis lika hjälplösa medicinsk inför viruset, som lejoninnan inför
sin förgiftade unge. Människan är inte odödlig. Och nu påminns vi om
det varje vaken minut, med siffror som stiger och förstoras upp.
Skapad kris utifrån girighet
Men en stor del av nuvarande kris, är cyniskt beräknat, skapad av
vinstintressen, som hellre sätter vårdskattepengar på ett schweiziskt
bankkonto, än att lagra respiratorer för kris, och munskydd, eller utbildad
personal. Med vår svenska ekonomi, hade det LÄTT gått att förebygga bort
många av de dödsfall vi nu ser. Inte alla, men många. Om inte annat
vårdande anhöriga och exponerad vårdpersonal. Men även ett och annat liv
av våra gamla människor, som är de rikaste vi har, på livserfarenhet
och kunskaper… som inte värdesätts ett uns av den entonigt hyllade
marknadsekonomin. Det hade LÄTT gå att förebygga bort lidande,
och en del död. Men det kostar. Och välfärden får inte kosta pengar idag.
De pengarna ska ju vara på Schweiziska bankkonton hellre. :O
Många hade kunna räddas, andra dö med värdighet,
och lejonungen likaså
Hade inte människan varit så girig, hade många erfarna
världsmedborgare kunnat räddats, och andra fått ett värdigare slut.
För slut tar det för oss alla, till slut. Och hade inte människan varit så girig,
hade kanske inte lokalbefolkningen i Lejoninnans land behövt förgifta
ungen av rädsla för sin egen överlevnad. Och Då kanske inte ens lejonhonan
hade behövt lämna ungen åt sitt öde. Dött hade den gjort så småningom även
den. Men detta vara bara onödigt, grymt.
Och Lejonhonan var hjälplös, mot mänsklig cynism.
Dessutom har det giriga., globala marknadsliberala, nyliberala
systemet inte bara spritt viruset med rekordfart, utan även bidragit
till att det uppstod. Men för det senare av mina påståenden
tycker jag ni ska vara ifrågasättande och tvivlande. För jag vet inte riktigt
vad jag pratar om. Och är i gott sällskap.
Månad: mars 2020
Vi får se !
…
Jag har så mycket jag funderar ikring. Svårt att finna ord,
som någon tar till sig, läser eller reflekterar kring. Det kan iofs
vara någon form av övermod av mig att hoppas på.
Jag får väl bara sätta igång, och hoppas att nå’n läser någonting,
att nå’n tycker det är läsvärt. Och kanske till och
med i bästa fall upprörs eller håller med. Triviala ting, vardagliga ting
med globala, seriösa och livsviktiga.
Livsviktig, trivial sport
Jag kan tex finna det näst intill fånigt, att föra en diskussion
kring ligatiteln i Premier League, när ligan har pausats pga
Coronaviruset. Så långt har inget lag varit mer överlägset, jämfört
med Liverpool FC. Och ändå menar en del att Liverpool inte ska ges
segern, om ligan inte kan spelas klart. Harry Kane, Tottenham utan chans
till Champions leage-plats: ”Att spela in i juli-augusti och då flytta fram
kommande säsong … jag ser inget värde i det”
Intressant missunnande
Nä, det är ju möjligt att de flesta förlorarna inte ser nåt värde i det.
Om man dessutom parallellt anser att om man avbryter, ska ingen
”få” titeln i år, i egenskap av ligaledare som leder med 20 poäng,
och är i det närmaste ointagligt. Ja då undrar jag om det
inte kan vara sporthistoriens sämsta förlorare. När Liverpool har vunnit
27 matcher hittills, en oavgjord, och en förlust. Och dessa förlorare som
då anser det, slår nog dessutom världsrekord
i sportslig småaktighet.
Världsligt
Ja, sport kan te sig världsligt och oviktigt i tider som dessa.
Speciellt för de som tyckte att sport var oviktigt i tider som
inte var som dessa tider. Men jag tror man förminskar ganska
många miljoner, om inte miljarder fotbollsintresserade då.
Och även så, en del av livet, hur än trivialt
det blir utmålat för.
Storslagenhet och egoism
Jag upphör aldrig förvånas över människorna dock. Deras storslagenhet,
empati, solidaritet. Deras gnidenhet, cynism, grymhet och egoism.
Det frustrerar mig. Det borde inte frustrera mig. Jag kan inte förändra
den här världen, eller ens en enda av människorna. Inte en enda!
Och det frustrerar mig ändå, att se all galenskap destruktivitet,
Zombietänkande, rasism, och köns-hat. Man orkar inte till slut.
Men man måste orka, jag måste ändå orka, vi måste orka slåss
mot budskapen, inte mot människorna.
Jag vet inte mycket, men mer än….
Jag vet inte mycket, men jag vet ändå mer än de som
inget vill veta. Jag vet ändå mer än de som hatar källgranskning.
Jag vet ändå mer än han som delar ut flygblad till flyktingar.
Om nya farsoten vet jag väldigt lite. Men jag vet ändå mer än de som
tror sig veta saker de inte vet. Minst en sak mer ! Dvs att jag inte vet allt.
Jag litar inte per automatik
Jag litar inte till fullo på myndigheter, politiker, affärsmän,
forskare och experter. Och det gör jag säkert klokt i.
Farsoten skördar många offer. Men hur många i förhållande till
andra redan existerande farsoter ? Jag tror världen har fått panik.
En panik som skadar långt fler människor än farsoten. Ingen tjänar
på den, alla är förlorare, i längden. Till och med de cyniska människor
som blir tillfälligt rika på krisen.
Tappade huvuden
Jag har inte tillräckligt med kunskap för att avfärda riskerna,
dödstalen, sjukdomens allvar. Jag har ej heller tillräckligt
kunskap för att påstå att det är vilken influensa som helst.
Jag vet inte helt enkelt. Och EGENTLIGEN, vet ingen fullt ut.
Eftersom det är ett nytt virus. Men det är många som har tappat
sina huvuden, sitt förstånd och sin solidaritet, tex på varuhusen,
när man roffar åt sig utan att tänka på att andra blir utan.
Ofattbart mod
Samtidigt är det många som visar ett för mig ofattbart mod,
inom vården som utsätter sig för smittorisk, När några läkare
och sjukvårdspersonal fått betala med sina liv. DESSA är
långt mycket modigare än vad jag kan skryta med.
Nä … jag löste inte världens problem den
här gången heller. Jag fick nog ingen att tänka till ens.
Och framför allt inte ifrågasätta … nånting, de inte
ifrågasatt förut.
Vi får väl se vad som hände.
Det kanske blir fler meningslösa blogginlägg,
som nästan ingen läser eller bryr sig i… vi får se…
”Berättelser från Stordegersjö” – och annat smått o gott.
…
Inbillad städnoja – Nä nu blommar det
Jag har just skurat golvet för andra dagen i rad.
Städnoja, virushysteri ? – Nej !
Man vill gärna sopa – dammsuga – och torka lite golv, efter
att ha drällt ut flera liter blomjord på golvet. Ja jag bytte jord
till mina gröna blomväxter, och alla ler de nu mot mig, utom
nån slags Palmväxt, som är 20 år gammal, som jorden inte räckte till,
som nu vänder bladen mot mig i ilska och blänger.
Man skulle ju kunna argumentera att det hade varit bättre
att hä gamm-jorla direkt i sopkärl. Jo men jag försökte,
jag lovar men svär inte, absolut inte. För de e så jävla fult
att svära.
Lite lätt påverkad blir man
Men visst påverkas jag av infodemin kring alla covidioter
som både sprider domedagsstämning, och de covidioter som
hänsynslöst inte bryr sig om att de smittar folk, genom vårdslöst
beteende. All min kritik till Svininfluensa-vaccinet, och
hanteringen av information och skuldbeläggning då,
kvarstår. Det är en annan situation, men frågan om
hur mycket annorlunda själva viruset är. Och om det är våran
reaktion som skiljer nu från då. Eller om det helt sonika
är så att detta virus inte har försmak för att
drabba fattiga delar av världen. Och helt utan att förstå
att den rika världen tyckte var för fina och ädla för
att drabbas av liknande.
Försiktig general
Men jag är lite försiktig ändå i det offentliga.
Men jag går fortfarande och fikar ibland på Café Petter
eller lilla caféet. Och är ofta ensam där. Jag gör vad jag kan för att
stötta lokala företag 🙂 . tvättar händerna nästan nitiskt
gör jag, och torkar handtag. Tar inte i hand, och kramas inte längre
till mästerkramerskans stora besvikelse.
Sysselsättning
Men nånting jett man ju sysselsätta sig med, när inga människor
syns, hörs och finns. Gömda i sina Covida bunkrar fulla med toapapper salt
och spagetti. Samt långtidsdaterad mjölk. Så jag planterade om blommorna.
och gjorde skott av gullrankan. Och erbjöd mig att handla åt pensionerade
grannarna Gunnar och Viola, då de var lite förkylda, och inte kände sig
särskild välkomna bland folk därav.
”Tänker positivt”
Jag får dessutom öva på passivitetsträning, genom att lära mig
ignorera när en majoritet av medlemmar passivt förlitar sig på
att det kommer ordna sig av sig självt i föreningen. Jag lär
mig att ”ta ett steg tillbaka ” och ”tänka positivt” allt kommer
ordna sig Tomas…. eller inte. Och det får gå de me.
Läsning av en riktig fysisk bok
Dessutom har jag köpt en bok. En bok med hårt omslag,
och massa tryckta bokstäver på papperssidor dessutom.
Och jag har tom börjat läsa den….. manuellt, på nåt vis.
”Berättelser från Stordegersjö”, heter den. För mig är det
oerhört intressant, då jag var där somrar och vintrar
i morfarns egenbyggda sommarstuga. Länk
Oönskad immunitet
Det finns en sak som det nya viruset inte biter på dock.
Och det är Metoo. Nästan inga andra nyheter når fram
genom det oigenomträngliga Covid19-tsunamin.
Men även i detta läge, så är det kris för kvinnojourer
att de måste hålla öppet, eftersom det tydligen är på det
viset att kvinnor råkar extra illa ut nu, av våld från män,
och hedersvåld o liknande. Givetvis presenteras inga belägg
för påståendena, men det här med bevis o sånt där är inte så viktigt
när man dömer män och manligheten.
Förtal ska man inte förtala ?!
Till och med ett ifrågasättande av ett dömande för ett fall
av grovt förtal mot känd svensk komiker, tränger igenom
den mediala covid19.tsunamin. Men sen är det Covid19
dygnet runt, på radio, i tidningar, på TV.
Påverkas man inte lite av det, gör man det bra.
Jag påverkas …lite.
Isbrytare
Promenader, blir det fler av för mig nu. Jag ler ofta avväpnade mot
kända och okända människor och säger ”hej”. annars tittar folk
misstänksamt på varandra och gör en inbromsing eller extra lov,
för att minimera risker… tror jag. Så jag går omkring och agerar isbrytare
i mitt lokala samhälle. Men kramas, gör jag INTE !
Landsvägen
…
Varför värmer inte solen mitt hjärta,
när den värmer mitt ansikte ? Varför fyller
inte den annalkande våren mig med hopp,
när det är så det var tänkt ?
De kluckande vågor mot strand, som
ibland får mig att känna mening och liv,
kluckar med samma kärlek. Men varför
känner jag den inte?
Inte heller fåglar som sjunger om ljusare
tider kan övertyga mina tunga andetag.
Mina läppar och min röst är stark och
lättsam, men inte mina ögon, som jag döljer lite.
Min vagabondsjäl vill gå bort, långt bort.
Vill vända lite på huvudet för att se efter,
om någon följer efter…
Asså folk asså
…
Jag är inte nedstämd, men väldigt trött.
Fan va jag önskar att Tage Danielsson hade levt idag.
Det blir inget långt inlägg, inget intressant inlägg.
Ej heller något djuplodande, resonerande eller humoristiskt
inlägg… jag orkar inte.
Idag på Coop klagade en kvinna över alla idioter som
rensade hyllorna på matvarubutikerna, och hostade sedan
öppet utan att skydda omgivningen med arm eller hand.
Jag hann precis undan.
Härom dagen så var min vän på apoteket och skulle köpa Alvedon,
och gubben framför honom i kön hade plockat på sig tio askar,
och blev storförbannad när han bara fick köpa 3 st.
Yrkesgrupper tycker det är rimligt att prata om löneförhöjning,
nu när ekonomin stagnerar, och ladorna ska tömmas.
Företagare beklagar sig över att 500.000.000.000 kronor är
för lite för att rädda företagen. Och mer pengar strömmar in från den
annars så förhatliga staten inom ”näringslivs-kretsar”
Är det inte så att när liken radas upp, så cirklar asgamarna
omkring i cirklar och ser sin chans ?
Och en SD-politiker tycker vi ska ta efter Trumps sätt att bemöta
Erdoğan ….
Ja men ni fattar … jag orkar inte längre….
…inte just nu iaf.
Rapport till himlen #73
…
Hej igen pappa !
Jag saknar dig fortfarande.
Jag kom att tänka på dig igen, när jag såg dokumentären
om Eric Clapton, på Viddla. Och jag än en gång hörde
”Tears in heaven”. Den låten jag skrev egen svensk text till,
och som jag spelade upp på din begravning:
Himlens tårar
Om jag var här hos dig – Där du är i himlen
Du är kvar hos mig – Fast du är i himlen
Du vilar ut, fått ro till slut
Men jag måste släppa dig
till din himmel.
Kan du nå min hand – om jag såg dig i himlen
I guds eget land – Om jag såg dig i himlen
Din själ består, när du nu går,
men jag måste låta dig gå
till din himmel
Tiden rinner fort, tiden läker sår
Allt du sagt och gjort, genom alla år
det består.
Kan du nå min hand – om jag såg dig i himlen
I guds eget land – Om jag såg dig i himlen
Din själ består, när du nu går,
men jag måste låta dig gå….
till din himmel.
Jag spelade den även på Mosters begravning,
Fanny sjöng, det tror jag du tycker om. Där uppe
bland Cumulusmolnen.
Våra dagar räknade?
Jag vet inte får ni info där uppe, från Chiefen,
om när människans dagar är räknade ?
Läser man tidningar, lyssnar på radio, eller ser på TV,
så tycks stunden vara inne för oss människor,
på jorden. Och jag vet inte om Chiefen har lessnat
på oss hur vi sköter om hans älskade moder jord,
så är då inte jag förvånad, eller ens kan klandra honom
för det.
Jag håller med honom i så fall. Och jag kan bara säga
so be it ! i så fall. Vi har fått några tusen chanser nu
mänskligheten, men ingen lär sig någonsin pappa.
Om det här går över inom 6 månader, är det glömt
på en vecka, och sen fortsätter den kapitalistiska
människan som hon alltid plägat.
Liknelse
I 30 år har vi tjatat om att hjälpas åt på bangolfen,
och fortfarande är det bara maten efter årsmötet som
en enda själ dyker upp till. Och då visar ”gratismaten” sig
vara viktigare än mötesfrågor, såna som klubbens fortsatta
existens. Men som tur var pappa, så fick jag veta av mötet att
om jag bara tänkte positivt, och hoppas att det 31a året blir det
som allt förändras, så kommer det gå bra. Så det är vad jag ska göra pappa.
Tänka positivt här hemma, på behörigt avstånd från
ideellt arbete… man ska inte gå emot årsmötets beslut.
Med upplevd kniv på strupen, pratar utsugarna om ”solidaritet”
Nu börjar elitisterna med skyhöga löner prata om ”solidaritet”
när de riskerar dö av influensa, eller få lite hosta. Jag skulle
inte förvånas heller om riskkapitalister, utsugare, moderater som
urholkat sjukförsäkringar för sjuka och mindre bemedlade,
ber en desperat bön på kvällskvisten, för att få skonas.
Jag munkräks när jag tänker på hur en stor del
av mänskligheten beter sig här nere på jorden pappa.
Folket som inte alltid fick bete sig hur illa som hellst
Folk som blev fly förbannade när de inte fick grilla under sommar
då Sverige brann. Folk som blir som tokiga över att behöva minska
sitt plastanvändande genom skatter på plastpåsar.
Folk som skulle behöva skämmas över sitt överflödsleverne
med flygresor över hela jorden, och en liten flicka
är som tagit upp kampen. Folk som gnäller sig röda i ansiktet
över att tvingas se människor i nöd, utanför våra matbutiker,
och slåss med näbbar o klor för att få betrakta de utsatta
som parasiter.
Fler chanser ? – Då måste Gud ha en ängels tålamod
Misstänker att en ganska ansenlig del av de hänsynslösa,
cyniska, välbeställda nu oxå är de som i samma anda bunkrar
varor utan hänsyn till andra. Inte alla men ansenlig del.
Så pappa, om Chiefen har lessnat på oss människor,
och att ge oss fler chanser, så har jag inget argument emot
kvar att plädera för människans nåd.
”Solidaritet” be de rika om nu !!?? – Munkräks !!!
Fy f-n !!!
Hur är det med Filadelfia-osten ? Är den fortfarande
himmelsk, som reklamen sa? Själv gjorde jag misslyckad
middag i kväll. Vet inte vems fel det var.
Hälsa alla där, som tyckt om mig !
Pestens tid… eller kanske inte ändå
…
Ett respektlöst leende socialfall som jag
Jag har gått omkring på stan och lett hela dagen idag.
Fascinerad och förundrad över världen.
Men även troligtvis pga av en mycket trevlig speldag med
spelkompisarna Per-Åke och Åsa. Eller som jag kallar dem
i kalendern som påminner om träningstillfällena: P-Åsa!
Åsa hade uttryckligen desinficerat sina ungar
i duschen, lagom till besök, vetandes att
ungar klättrar på vuxna, och gör lite andra
saker ur hygiensynpunkt,som vuxna förhoppningsvis
upphört med.
Desinficerade barn
Jag var iaf rörd av omtanken. För barn är fysiska, i lek
och även när vi tittade på Gråben och Hjulben,
lutade sig lille Valdemars huvud mot min axel,
och jag blev såååå rörd. Och så basillusk-säkert som
det bara går att vara, när det gäller barn.
Fulltankad av kärlek gick jag mot spökstadens tomma gator
Jo så när jag gick iväg på byn, var jag väl fulltankad
på livsbejakande musik, och barns oförställda kärlek
från gårdagen .
Jag ler åt folk på gatan, och de ler tillbaka, och går en extra
lov runt. Och då har jag ändå nyss duschat. Ganska folktomt
på stan och i affärer. Och på caféet, som var min destination,
var det ett äldre par, som satt på andra sidan salen, diagonalt sett.
Diagonalen är ju längre än rakt över rummet.
”Namaste på er gubbjävlar” 🙂
Jag beställer en kopp kaffe och en chokladboll, som troligtvis heter så
för att det innehåller choklad. Sen kommer två gubbar som brukar
komma, Vi försäkrar oss om att vi är symptomfria och vi surrar ett tag.
Mer än hälften av sedvanliga gubb-gäster har inte vågat sig ut.
Expediten vittnar om nedgång i antal besökare den senaste veckan.
Jag går därifrån, och möter känd långhårig gubbe
med hatt, jag bugar mig och säger – Namaste
istället för det traditionella ”SD-svenska” handslaget.
Spända möten
Vidare möter jag en vän, som hostar lite. Han försäkrar genast
att han är noga med att tvätta händer, och hostar sig exemplariskt
i armvecket. Instinktivt, håller även jag mig på drygt 2 meters avstånd.
T o m med JAG som är så jäkla klok och pragmatisk.
Jag möter en kvinna till entrén till Lidl, hon stannar 4 meter ifrån
mig och tittar förskräckt på mig, utan att det ens förekommer någon
minsta harkling.
Nästa tomma butik
Nästa butik, min butik, Konsum, är det några modiga själar
som vågat sig ut i pestens tid. Hyllorna är inte tomma. En ung
anställd tjej går rund och torkar ren grindar och handtag.
Vissa varor – likt toapapper o pasta – märks det att folk tror botar ”pesten”,
som eg bara är en influensa-liknande sjukdom, förvisso med dödsfall, med äldre och
redan sjuka. Men ännu ej bevisligen värre än den vanliga årliga influensan.
Blir mig svaret skyldig
När jag ändå väldigt lågmält undrar och konstaterar att inget har
presenterats som bevis för att det skulle vara den farsot som beskrivs
med 3e-världskrigsrubriker, och en oändlig uppsjö av artiklar och
program kring detta. Så blir ALLA mig svaret skyldig.
Inkluderat epidemiologer, forskare, journalister och politiker
Och vanliga är kommentarer som:
”Ja men det är nog ändå något som är värre med det
här viruset eftersom…..”
Även normalt sett sunt resonerande människor
Och det är till synes, enl min uppfattning högst resonabla
och sansade människor som säger. Men detta till trots,
låter det inte väldigt likt Sverigevännernas
”Ja skiter i att det är fejk det är för jävligt ändå”
ur aspekten att man slutat ifrågasätta, slutat tänka,
slutat lyssna till sitt eget förnuft ?
Är detta en reaktion på det informationssamhälle som fått propaganda
och falska-nyheter-viruset som både SD och Trump både använder sig
av och skyller på ? Är det därför paniken slår igenom så hårt,
trots att inga fakta ännu presenterats om att detta virus skulle vara
värre än vanlig influensa ?
Tänk va mycket människan skulle kunna ta lärdom
av den nyuppkomna globala situationen ändå.
Vad mycket som skulle gå att förbättra om bara vilja
funnits.
Jag känner mig inte färdig med detta inlägg., får se om jag återupptar det
En musikalisk lyckad olyckshändelse
…
Dagen för mig personligen, var ett lyft mot
för gårdagen. Främst var det nog musik med Åsa
som lyfte. Men även solskenspromenad med Lacken.
Jo … så har jag utan att förstått det skrivit musiken
till en Schottis. För Åsa sa att det var en schottis, och då är det
en schottis, så de så !! Pilutta !!!! 🙂
Först hette den ”projekt”, döptes om till en Schottis, när Åsa
sa att det var en schottis. Och eftersom det blev som så,
fick den till slut heta ”slump-schottis”. I mitt huvud lät
den först väldigt bra. När jag skrev ned den på noter i notprogram,
och spelade upp den digitalt, var jag nära att skrota den.
Men sen när den hamnade i Åsas hjärta, och fiol,
var det som att musiken kom till liv. Och nu blev den plötsligt
bra, även i mina öron.
Vackert, grymt, och meningsfullt.
…
Känner mig ledsen, och ensam.
Och funderar varför i hela friden jag
kom till världen.
En ung tjej med sina armar runt en ung kille,
när jag går promenad i mörkret. Och det gör ont,
igen, igen, och igen. Det slutar tydligen inte göra ont,
att aldrig blivit riktigt vald. Inte vald av sina föräldrar,
inte vald på gympan i lågstadiet, och inte vald
och efterlängtad i vuxenlivet, som den goda man jag försöker
inbilla mig att jag är.
Jag är inte rädd att dö ensam i min lägenhet, och ruttna utan
att nån vet om mig. Då är jag ju död, och känner ingenting.
Varken lycka eller sorg. Men jag kämpar för att finna någon
mening. Vad är det för mening om man inte känner sig saknad.
Jag vill hellre känna den känslan, än äga tjugofem miljoner kronor,
mycket, mycket hellre.
Jag sitter här vid min digitala substitut-vän, datorn och skriver
för en allt tunnare läsarskara. Och allt färre tycks kunna säga
och mena orden ”det var länge sen vi sågs”, eller ”det var länge sen vi
gjorde nåt kul, ”Jag tycker om dig” ”Jag har saknat dig”
Det är väl omodernt kanske, eller så är jag väl inte prioriterad.
Det finns väl roligare saker, troligtvis.
Varför i hela friden kom jag till världen då ?
Bortsett från att utnyttjas ? Men jag står iaf
inte på Lesbos och blir tilldelad flygblad om att inte vara
välkommen. Det finns de som har det värre.
Det var inte bättre förr för mig. Det är väl ”förr” som gjort mig så
pass dåligt utrustad och skör att jag sitter här och grinar framför
det sterila ljuset från en datorskärm.
Jag såg på ”Serengeti” på SVT ikväll.
Vackert, grymt, och meningsfullt.
Jag tycker om programmet.
Försöker hitta min plats i livet.
Le för helvete Tomas…. Le !!!!!!
…
Nä nu ere nog f-n dags o stänga nyhetsflödet.
Medierna dränks av främlingsfientlighet,
Corona och Högerfeminism, med rättshaveri
som huvudmål. Nu ere nog tammefan dags o stänga
nyhetsflödet.
Jag brukar inte bli så påverkad av sportresultat,
men efter att Liverpool spelat bländande fotboll, mot
Atletico Madrid, som hade parkerat en buss framför eget mål,
och ändå lyckas Liverpool göra två mål, och hamna i förarsätet.
I det läget när Liverpool inte måste gör fler mål, och INTE är pressat
försvarsmässigt sparkar Liverpools reservmålvakt Adrian en boll rakt ut,
mitt i planen till Madrid- anfallare, och ställer sig sen så dåligt placerad i målet,
att man nästan får känslan av att han kunde vara köpt,
och missa med flit.
Nä jag brukar inte bli så här förbannad över sport, men tillsammans
med det sedvanliga sydländska filmandet, och maskandet,
nä det blir bara för mycket. Det här är fotboll när det är som tråkigast.
Det är en skitsak i sammanhanget, med fotboll.
Men just ikväll var jag inte större än att det gjorde mig
fly förbannad. Hur yttrade det sig då, utöver blogg-svordomar ?
Jo jag blev så arg att jag inte yppade ett knyst efteråt,
men gick till återvinning med plast och papper.
Och dessutom i RASK takt ! De ni !!!!
När får sådana vredesutbrott att jag går i rask takt,
och skriver ”fan” på bloggen, då får man akta sig.
Naturligtvis är det annat under ytan, många bäckar små,
som skapar disharmoni inuti, som gör att jag låter såna skitsaker
irritera mig. Små, små motgångar i kvantitet, och en galen värld
som jag inte lyckats ignorera tillräckligt bra.
Så nu ere nog för bövelen dags o stänga nyhetsflödet.
Och dör jag så dör jag. Jag orkar inte med mer eländes-spridning nu.
Till och med sporten domineras av ”mänsklighetens undergång”.
Eller som verkligheten ser ut, ett virus som skördar 1 % dödsfall mot
vanliga influensan gör varje år. Är den ofarlig ?
Nej ! Är medias, världens reaktion proportionerliga ?
Njaäää ….
Kan jag dö ? Yepp, det är fullt möjligt, men jag orkar inte läsa
om skiten överallt längre. Jag tänke att om jag ska dö, så
tänker jag i alla fall leva tills jag dör. Dvs inte våndas av
ångest av detta Corona, aggressiv feminism, galen Åkesson & co,
cynisk kapitalism.
Så nu ere nog för bövelen dags o stänga nyhetsflödet.
Le för helvete … Tomas Le !!!!!!