Förtärande provokation

…
Varje gång jag handlar grönt

En manlig kassör på den lokala matbutiken,
en oerhört trevlig kassör för övrigt,
verkar bli oerhört provocerad av mina matvanor,
trots att jag i själva verket aldrig själv tagit upp ämnet med
honom. Ej heller – när han återkommande tar upp ämnet
om att jag inte äter kött/köper kött – så lägger
jag mig i vad han eller andra äter.

Han verkar försöka förstå mina konstiga val, eller åtminstone
försöker han pussla ihop det med hur han tänker kring
mat, kött, vegetarianism, och det som är än svårare för honom
att förstå: Pescetarian, vilket då väl är vad jag för närvarande
har valt, för egen del.

Pescetarian. Pescetarianer äter inte rött kött eller fågel men utesluter
varken fisk, skaldjur, ägg eller mejeriprodukter.

Att äta råa gethuvuden

Jag läste lite om matvanor och provokation i dagens nyheter:
https://www.dn.se/kultur-noje/linus-larsson-forskare-fragar-varfor-
hatar-folk-veganer-sa-mycket/

Utdrag ur artikeln: Han är klädd i jeansshorts, har håret i en hästsvans och en död kyckling i handen. Då och då tar han en tugga av det råa fågelköttet. Blod har runnit över axlarna, ner på hans bröst och stelnar långsamt i solen. Låt oss kalla honom provokatör, för det här är vad han gör: letar upp veganmarknader och äter rått kött inför alla som vill se (och inför de som inte vill). Han reser runt för att visa upp sig – i Berlin gnagde han på ett rått gethuvud, i London ett ekorrkadaver och i Amsterdam ett kalvhjärta. Allt filmas och – måste det ens sägas? – läggs ut på Youtube. För jo, man vet ju att det är veganer som alltid prackar på sin livsstil på andra. (slut på utdrag)

Mönstret känns igen

Och det här tycks följa samma mönster som de som är
provocerade av människor som vill ha en miljö som deras barn
kan överleva i. Samma mönster som de som blir provocerade av
synlig fattigdom, samma mönster som de som är provocerade av folk som
ber till en gud, som inte är samma gud som den de själva nu vägrar be till,
men ändå ju är deras gud …ju ! Samma mönster som de som är provocerade
kvinnors framgång. Samma mönster som de som är provocerade av mäns
existens. Kort och gott allt som på något sätt upplevs som
ett hot för egen livsstil, egna fördelar, egna rikedomar, egen
komfort…. upplevs som ett hot, enkom genom dess existens.

Och allra oftast är det de som påstår att de är förbjudna att yttra sig
”i det här jävla landet”, som låter och syns mest. Det vill säga de
är inte förbjudna att kalla chokladboll för något förlegat
ord som inte ens säger nå¨got om själva produkten, så som just ordet
”chokladboll” faktiskt gör.

Aggressiva mot de aggressiva

Och allra oftast är det människor som pratar om de ”aggressiva”
militanta veganerna, som de facto är mest aggressiva själva.
De känner sig kränkta, hotade av att människor valt att inte äta kött,
och därmed indirekt ger den dåligt samvete, ”de där j-a
godhetsknarkarna och miljömupparna” Jo det finns militanta veganer
som åstadkommer skadegörelse och lidande för att faktisk försöka
tvinga köttindustrin till fall. Men då är vi tillbaks till frågan,
som är så central för det vettigt samtal idag, och som så sällan
tycks landa hos arga egen-intresse-grupper: Gör alla veganer,
vegetarianer så ? Samma med frågor kring hatet mot invandrare,
eller för den delen män: Gör alla män så ? Gör alla invandrare så?
Så klart de inte gör ! Men utan lögnen kring deras propaganda,
så har de ingenting, INGENTING, att komma med. Lögnerna,
och överdrifterna är centrala för att värva fler.

De som då är argast över militanta veganers metoder, över
”djurens lidande” orsakade av dessa veganer som släpper ut tama
minkar som inte klarar sig i naturen och ställer till skada i naturen.
De tycks inte bry sig så särdeles mycket om att köttindustrin
fortfarande gör just detta. Plågar djur, driver dem för hårt med
tillväxt, för profits skull. Lidande i djurtransporter, tvångsmatning
av gäss för den eftertraktade gåsleverns skull. Etc etc. Det är som bortblåst
i argumentationen, om vi nu ska vara så snälla att kalla det
för argumentation.

Lite What-about-ism eller ”men duuuu rå???”

Och om inte det funkar på människor som mig, så kan man alltid
köra med lite what-about-ism eller på svenska: ”Men duuu rååå ??”
Och mena på att jag äter kött när jag äter fisk. Jo det gör jag faktiskt.
Det händer då och då, inte så jätteofta, men det händer.
Men jag har lika svårt för industrin där. Jag hat tex slutat köpa
odlad lax, sedan det avslöjats hur ett norskt bolag skött det
hela. Man kan även leta rätt på missförhållanden kring
vegetabiliska produkter och använda det som ett argument
att slippa bli provocerade av såna som mig, och mina egna val
enkom för mig själv, mitt samvete, och min hälsa.

Mina grunder för just mina val

För det är dessa faktorer som fått mig att ändra min kost.
Det är att JAG personligen mår så illa över köttindustrin,
att jag till slut satt och grät över tallriken jag blev serverad
hos min moster, måltid efter måltid, utan att först förstå varför.
Till slut förstod jag… jag grät bara vissa måltider.
Sedan har jag fått positiva hälsoeffekter av det också,
framför allt en mycket bättre mag-hälsa.

Och i den mån jag kan ekonomiskt och
i tillgänglighet väljer jag lokala vegetabilier,
och utan besprutning.

Dessa val kan vara oerhört provocerande för många,
trots att jag nästan aldrig nämner det.. utan bara väljer.

Jag vet att jag troligtvis aldrig kommer påverka någon
annan människas val i detta genom argumentation.
Eftersom det är som att hålla kopplet spänt på en hund
som drar. Det triggar hunden att dra ännu mer.
Så jag slackar efter på kopplet, och sen är det upptill var
och en vilken värld de vill leva i, och vad de vill stoppa
i magen.