…
En kvinna lägger ansiktet mot mossan,
som är moder jords hud…. en ’terrorist’,
En moder som kramar en moder,
en resa bort, och en resa hem.
En krita färgar papperet, med drömd kärlek,
Färglagda streck som fantiserar om en mamma.
Och teckningen blir vackrare och mer värdefull,
än hela Louvrens konstsamling, och Mona Lisas Leende tillsammans.
Små fingrar, flätade i en ’miljöterrorists’
händer. Ett slut som är en början, två som
hittar hem igen. Och en liten en
som förlorat allt, blir levandes igen.
Och en man i biopubliken gråter vackra tårar.
Den mannen var jag. När jag skrattat mig igenom,
funderat mig igenom, bekymrat mig igenom Isländska
”Woman at war” på Filmstudion i Sollefteå i kväll.
Och avslutade med tårar.
Jag grät, Maria, som satt bredvid, såg oförstående ut
när jag frågade om hon grät.
Den filmen finns på Sollefteå biblioteks Viddla,
att låna hem gratis
Hoppa till innehåll
Detta är en blogg, som helt ogenerat tar upp de stora frågorna i livet och världen, de stora känslorna inuti Tomas Tvivlaren (Jag) , och betraktelser från vardagen. Min utgångspunkt till all information som delges mig/oss medborgare, är att tvivla på den. Som min bortgångne hus-guru, Tage Danielsson så klokt fastslog: "Utan tvivel är man inte klok". Jag blev både lycklig och förvånad över att domän-namnet tomastvivlaren.se fanns ledigt, eftersom jag finner tvivel vara positivt och livsnödvändigt, ja och så heter jag ju Tomas. Den bibliske Tomas Tvivlaren har ju ett något mer negativ betydelse, eftersom all religion uppmanar till blind tro. Likväl som politik. Här kommer tvivlen hagla som spön i backen. Läs och tvivla!