…
Du lille vagabond
slutar aldrig vandra
osynligt avstånd
bland alla andra
Kommer aldrig hem
Men det är dit du går
hittar aldrig dem,
dit tiden inte når.
Ögon bruna letar nå’t
Osynlig, glömd, en gåta
ögon som inte förstått
de borde kanske gråta
Du känner ej vad du känner
Ditt hem är inte mer
Även om du hittar henne
Så finns hon inte mer
Små fötter som aldrig slutar gå
Minnet av ansiktet försvinner
Hoppas nog hopplöst ändå
att han henne återfinner.
Hoppa till innehåll
Detta är en blogg, som helt ogenerat tar upp de stora frågorna i livet och världen, de stora känslorna inuti Tomas Tvivlaren (Jag) , och betraktelser från vardagen. Min utgångspunkt till all information som delges mig/oss medborgare, är att tvivla på den. Som min bortgångne hus-guru, Tage Danielsson så klokt fastslog: "Utan tvivel är man inte klok". Jag blev både lycklig och förvånad över att domän-namnet tomastvivlaren.se fanns ledigt, eftersom jag finner tvivel vara positivt och livsnödvändigt, ja och så heter jag ju Tomas. Den bibliske Tomas Tvivlaren har ju ett något mer negativ betydelse, eftersom all religion uppmanar till blind tro. Likväl som politik. Här kommer tvivlen hagla som spön i backen. Läs och tvivla!