…
Varför kliver du upp på morgonen ?
Nej, men på riktigt … varför ?
För att du måste ?
Jag funderar inte i banor på att inte kliva upp,
jag funderar vad som driver folk. Jag menar bortsett från
pengar då som är det uppenbara. Vi måste ju ha pengar för att
överleva eller hur ? Men för hur länge sen passerade vi
ekonomiskt det målet ?
Jag har kommit långt i min utveckling tycker jag.
Men jag passar inte riktigt i in i den här världen,
och det finns ingen annan värld. Missförstå mig rätt
jag älskar samtidigt den här världen, det här livet,
men jag är nog något av ett UFO, som jag tänker kring
livet, kring kärlek, kring pengar, kring naturen.
Jimmie säger att invandrarna inte passar in här.
Jag vet inte jag … jag tror de gör det. Jag tror det är
människor som jag, som är Aliens. Och det säger jag utan att
ha för avsikt att nedvärdera mig själv. Jag är stolt över
den jag blivit, hur jag ser på människor,
och hur jag ser på mig själv
Varför kliver jag upp på morgonen ?
Jag har ju inga ”ambitioner” som det heter.
Jag har ingen strävan att få det bättre ekonomiskt,
klättra på en karriärstege, eller på andra människor.
Jag skulle älska att känna mig älskad,
men tom det har jag gradvis gett upp allteftersom.
Bara nån lite mini-idiot toll pyssling sitter kvar i mitt
hjärta och hoppas på det som alltid kommit med smärta.
Jag mår så mycket bättre nu, på många plan. Jag har större
självrespekt. Det mesta av det beror på hur jag tar hand
om mig själv, fysiskt och psykiskt. Men även hur jag interagerar
gentemot andra människor, hur mycket eller lite skit
jag tar emot. Hur jag upphört att försöka va till lags för
de som inte respekterar mig. Men det har kostat i antal bekant
och vänner, antal vänner och bekanta som bemödar sig att
faktiskt lyfta på luren, eller häcken, och träffas
en liten stund. Jag brukar tänka, när jag hört av mig några gånger,
varit den som försökt hålla kontakt att:
”De hör väl av sig om de skulle tycka det va kul”
Och det stämmer nog, för väldigt många gör det inte.
Thats the price of self respect folks !
Varför kliver jag då upp på morgonen ?
Jo jag mår så mycket bättre nu. Jag är mer ensam än någonsin,
men känner mig mindre ensam än någonsin. Jag har ännu en riktigt
okej kropp som tar mig dit jag vill och behöver. Mitt sinne är skarpt,
och jag ser, hör och känner ännu. Jag kan baka mitt bröd,
äta min mat, dricka mitt kaffe när jag vill.
Att bli sedd på med respekt, är ingenting som tillhör vanligheterna
i den här världen. Och nej, det är inte enkom avhängt på hur du
behandlar andra, även om det är ett plus att leva som man lär,
i mina ögon. Men du kan inte räkna med att få tillbaka det du ger,
det är en av mina lärdomar i livet… en av hundratals.
Jag kliver upp varje morgon, i hopp om att få betyda
något lite för någon annan den dagen, få någon att le,
känna samvaro, göra en osjälvisk handling. Jag kliver upp för
att kanske, kanske någon ler varmt mot mig den dagen, ger mig en
stund av sin tid, en gång, eller rent utav gör en osjälvisk handling.
Jag kliver upp för att känna smaken av hemmalt kaffe,
och äta hembakt bröd
Månad: december 2019
Jag försöker göra min del
…
Jag tror om jag ska vara ärlig, att det inte går
att stoppa människan, när hon förgör sig själv.
Men jag tänker försöka leva och dö på ett vis som gör att
jag kan se kommande generation i ögonen, och mig själv
i spegeln. Och säga att jag gjorde vad jag kunde. Det är om jag ska vara ärlig
mer än de flesta tycks vara villiga att göra. Sen får ni andra göra vad ni vill.
Jag har ingen som helst makt över det. Och jag förlorar sakta tron
på min omvärld, även den i min absoluta närhet, inte bara i Washington,
Moskva, Paris och Peking, utan i Sollefteå, Stockholm, Långsele
och Sundsvall.
Alltid nån annan som ska minska sina utsläpp, alltid nån annan som
ska hjälpa de utsatta. Alltid egot som ska ha sitt, alltid egen lön
och vinst som är det enda viktiga. Alltid den egna gruppen, den egna
etniciteten som prioriteras. Det finns ingen som vill rädda människan,
det finns ingen med makt nog som är redo att riskera sin makt,
eller betala ur egen börs för att efterlämna en dräglig jordklot att
leva på, luft att andas, mat utan micro-plaster. No one
really gives a fuck. Inte ens föräldrar tycks vilja förstå…. utan
hoppas att det blir deras barn-barns-barn som får betala priset,
och då är ju de själva utan ansvar. Det dör folk redan nu, miljoner
utifrån vårt sätt att leva och förstöra och plundra moder jord,
men folk står fortfarande och säger att tekniken ska rädda oss.
Nu när Fascismen och Nazismen väckta ur sin dvala, så
struntar folk tom i sanningen när den presenteras
i svart på vitt. Nu när man vill förbjuda vissa delar av befolkningen
från att gå på bibliotek, utifrån medborgarskap,
när de vill sätta busungar på internat, och lära ut värderingar
som är nationalistiska, skilja nyanlända från övriga i undervisningen,
och ni bara tittar på… ja tom röstar på dem som vill göra detta.
Röstar på de politiker som slåss med järnrör, de som anser
att utlänningar inte passar in i Sverige, om de inte är
amerikaner eller tyskar eller nåt. Det är vad ni… 25% röstar på.
Förstår ni ens vad ni gör ? Om dessa idéer får fortsätta sätter ni oss
tillbaka till 30-talets Europa…. det slutar inte vid att minska eller stoppa
invandringen, när ska ni förstå ? när ska ni vakna ? Mitt tips är först när er
egen yttrandefrihet blivit begränsad, när era egna medborgerliga
rättigheter blivit fråntagna er. Endast när din granne blir bortförd,
när du får en stjärna på bröstet, endast när duscharna inte
släpper igenom vatten längre, utan gas.
Jag inser att jag inte kommer nå fram till en enda
SD-väljare. Ni kommer bara stärkas och bli fler.Jag inser att
jag inte kommer få en enda människa att leva mer hållbart,
för det är jobbigt att behöva göra.
Men jag kommer försöka göra min del, så som om alla hade gjort det,
så som att det hade funnits en möjlighet att vända på den destruktiva
utveckling som kapitalism och fascism nu är i färd med. Jag kommer
återanvända plastpåsarna jag har för att frysa in hembakt bröd med.
Jag kommer fortsätta avslöja lögner om invandring, som om det
hade gjort nån skillnad. Jag kommer försöka göra min del.
Jag kommer fortsätta använda mitt ord mot ALLT förtryck, oavsett
vilket kön som förtrycker, oavsett etnicitet, religion.
Jag kommer fortsätta att återanvända gamla saker, minska min
förbrukning av varor och el. Jag kommer minska mina importköp,
köpa så mycket av mat från orten som går.
Men jag har börjat förlora hoppet om resten av världen.
Den vill inte rädda sig själva. Den vill inte ge våra barnbarn en ren jord.
Den vill inte lära sig av historien. den vill återupprepa den.
Hitler dog ändå inte vid krigsslutet. ”He can not yet take physical form”
But his spirit survived” Inte ens alla filmer som behandlat ämnet
varnat oss sedan kriget tog slut, får er att vakna.
De som påstår att Islam står för våld, pratar själva
inte om annat än våld mot dessa, talar om vad de
tycker vi ska göra med muslimer etc etc.
Jag börjar tappa tron på omvärlden, men jag
tänker försöka leva och dö, som om det jag gör
har betydelse. Leva och dö med rak rygg,
och klar blick !