En dag i livet

…
Jag har just inget intressant att skriva.
Nästan ingenting spännande har hänt på
sistone. Jag har knappt gjort nånting idag.
Frukost, kaffe, en omelett, fikat på ett halvtomt Café Petter.
Det är tyst från nästan alla man känner,
utom Ironi-TL, och Den ofrivillige mästerkocken.
Eller, ja, jo även de tycks bli uppätna av julen,
med släkt, julmat, presenter, julklappsrim.
Och som de flesta känner de måsten. Måsten som
jag hur jag än försöker, inte kan begripa varför
de är måsten.

Själv är jag väl något rastlös
Restless but definitely not wild.

Såg på ”Eight days a week” på TV.
Och funderade över människors psyken.
Skrikande, grinade tonårstjejer, som
skrek så högt att musiken inte hördes.
Jag gillar musiken från de senare albumen,
inte så mycket Pojkbandsperioden.

Lite., lite spår kvar efter förkylningen.
Och lite halvtaskig dygnsrytm, till följd av
att Solen går och lägger sig så tidigt,
och kliver upp så sent. Får försöka börja ta upp
promenerandet igen efter den manliga förkylningen.
Osså kanske det börjar lukta styrdans igen.
Kan inte va så långt kvar nu väl ?
Få se nu… 3e Januari. 11 dagar kvar.
Osså kanske plinka lite gitarr med Åsa,
och liten utvald skara nån gång soon.

Men visst är jag väl aningen uttråkad för tillfället.
Så är det ibland. Speciellt kan det vara så under
och efter förkylningar,. Men även hysteriska långhelger.
Men jag räknar med att snart vaknar folk ur sin Julpsykos,
och börjar bete sig som människor igen. Kanske till och med
få tid över för griniga Grinchar … vem vet ?!

Och jag känner mig tillfälligt nostalgisk,
och tänker på människor i mitt liv,
som är borta. Föräldrar, morföräldrar, Moster, Rolf.
Vänner som tagit slut …. men de är väl
en del av livet att känna så ibland.
Imorgon är ännu en dag i livet …
eller just det ! Det är idag nu, imorgon.
Så här mitt i natten.