Lampa och Brum-brum

…
Sega gubbar … el gubbe

De e lite segt i kroppen idag,
men det har varit en bra dag på det stora
hela. Sista biten på det stora blå pusslet med
två delfiner på är lagd. Jag har ätit vitlökspasta
med ost, olivolja, salt. peppar….

Bort från ett falskt eko

En kaffekopp på Café Petter, där jag hörde ännu
en Sverigedemokratisk röst eka falskt uti rummet.
Jag flyttade bort från det tråkiga, hatiska ekot,
till en dagstidning, under en lampskärm,

Två roliga, skvallriga damer – trasiga telefoner och jeans

Där läser jag tidningen, med högljutt tant-skvaller,
som bakgrunds-”musik”.
När jag läst färdigt tidningen drog jag mig tillbaka
in i ett lite mörkare hörn där caféets julgran står.
Kikar lite modernt ner i mobiltelefonen för att folk ska
tro att jag är lite modern av mig. Har även fixat sprickor
på glaset till mobilen, vilket ska vara lika modernt som sönderklippta
jeans för tusen kronor. Det funkar så länge de inte ser hur hopplöst
omodern och gammal min mobil är… hela 4 år gammal sedan
utgivningsdatumet. Man skulle även kunna se det på mina jeans
som är trasiga pga slitage, istället för att någon klippt sönder dem,
och lagt på några hundra kronor i försäljningspriset för att
förstöra dem lite snyggare.

Världens bästa Rooney

Den underbart trevlige ägaren Rooney, fick för ovanlighetens
skull några minuter över, så vi surrar lite grann.
Han mådde sextiofem procent, och jag sjuttiotvå procent,
vilket båda två är riktigt nöjda med.

Di små över Jordi anlöänder med modern

Under tiden kommer det en mor och hennes lilla barn och sätter sig
i soffan bredvid, medan jag återgår till att kolla på DN på mobilen.
Efter ett tag så tittar den lilla på mig med ett stort smile. Så
jag smajlar barnvänligt tillbaka och säger hej.

Olika upptiningsperiod – Nu 5 sekunder

Barn är ju lustiga. Ibland kan det ta timmar, månader år,
innan isen bryts mot främlingar. Här gick det på ca 5 sekunder,
så klättrade hen över soffarmstödet till mig och satte sig alldeles bredvid,
och började obesvärat ”prata”
Barnet var i den åldern då det viktigaste samtalsämnet är
”lampa”, ”brum, brum” och ”däär”, och nyss lärt sig gå.
Jag tyckte det var ett lagom samtalsämne, och om inte annat
betydligt trevligare än den falskt ekande rösten jag möttes av
när jag klev in på cafet.

”Lampa” och ”Brum-Brum”

Så jag sa ”Lampa” och ”brum, brum, och liknande, och eftersom små
barn är papegojor, lärde barnet sig även ”kom upp” när jag sa att hen
lyckades ta sig upp i soffan igen med lite hjälp. Mamman hade nu fikat
klart och försökte muta barnet med frågan:

– Vad säger du ska vi gå på leksaksaffären ?
Ungen surnade tjurigt till och ruskade på huvudet
och sa
– Nääää vill inte
två gånger sade ungen det… utan att för den skull ställa till en riktig scen
så som barn kan göra på de mest jobbiga ställen, så som mataffärskön.
Mamman lirkade och bad…. till slut så tog hon
upp barnets overall, och visade:

– kom ska vi klä på oss

var på barnet glatt och obekymrat vinkade till henne och kvittrade

– HEEEJDÅ MAMMAAA !

Och då brast jag ut i skratt.
Sen hjälpte jag mamman genom att säga att mamman
behövde hens hjälp att välja leksaker på leksaksaffären.
Och då till slut så gick det vägen.

Aren’t they lovely … the little versions of adults ?
🙂