Månad: december 2019

…
Något gör ont i mitt hjärta.
Som förklädda vassa pilar utifrån,
stör de rytmen i mina hjärteslag,
får det att blöda.

Ett trött hjärta

Det är ett trött hjärta, ett gott hjärta,
som inte förstår sin samtid, ett ensamt hjärta,
bland många digitala vänner,… i cyberrymden.

Jorden vi ärvde, Jorden vi fördärvade

Luften vibrerar av lögner, och ni och vi,
på bekostnad av syre, och oss och flertalet.
Etern, internet är förgiftat, och paradiset
var aldrig i guds rike efter döden. Paradiset var
jorden vi ärvde, och helvetet blev jorden
vi förstörde.

Kampen

Ibland vill jag bara för evigt sluta kämpa.
Jag blir sorgsen var dag jag öppnar ögonen,
för att jag inte är värd någonting, bara för
att jag är man, för att jag inte förvärvsarbetar.
Jag står upp för mig, jag står upp för
män, jag står upp för kvinnor, jag slåss mot orättvisor.
Men jag är ingenting värd. I den kampen slåss jag
ganska ensam. Ibland vill jag bara för evigt sluta kämpa,
för det goda, för de utsatta… ingen bryr sig längre.

Nålar från mina systrar

När lögnerna, överdrifterna om invandring växte, och växte,
stod jag med fötterna djupt förankrad i den humanistiska
myllan, med mina bröder och systrar från vänster.
Tills jag plötsligt kände små osynliga, vassa nålar tränga
in i hjärtat … från arga systrar. De var arga på män.
Jag är en man. Ibland vill jag bara för evigt sluta kämpa.

När sista glöden falnar

Och när folk från forna vänstern, försvarar uttalandet att ”svenska
män har som jultradition att slå och förnedra kvinnor”.
Så dör någonting i mitt hjärta. Som rollkaraktären William Wallace
är han blivit förråd av skotten, Robert de Bruce, och all kraft
allt han trott på bara rinner ur honom i såret av ett svärd.
Likt Hasse Alfredsson, när hans bäste vän dog i cancer,
och en stor del av honom själv försvann, med Tage.
Ibland vill jag bara för evigt sluta kämpa.

Forna, fallna hjältar

Men forna, fallna hjältar som Hasse och Tage, som Astrid Lindgren,
som fortfarande hade ett hjärta, sunt förnuft. Medmänsklighet
utanför Sjöbo och Jimmie Åkessons midsommardans
och ne**bollar.

Av alla människor ….

Av alla offentliga människor som levt under min tid i Sverige,
saknar jag Astrid Lindgren och Tage Danielsson allra, allra mest.
Deras sort finns inte mer, ingen orkar, vågar kan, eller framförallt
vill inte längre strida för sanningen, för de utsatta, för riktig
jämlikhet, för både män, kvinnor, svenskar och andra.
Det enda som tas strid för nu är lögner, hat
och en tjockare plånbok. Och de flesta jag känner
tycker att det är fel, men vill inte heller strida,
inte heller göra sin röst hörd… i utbyte av nåt Rut-bidrag,
nåt jobbskatteavdrag, och eliminerande av tiggeri från våra
gator.

Dog av förstorat hjärta

Jag saknar Tage och Astrid, jag har inte er storhet,
men mitt hjärta blöder likt edra hjärtan rött blod, och inte blått.
Och ingen, ingen hör ett socialfall i rännstenen ryta.
Det får mig att fundera om du Tage, trots allt
inte dog av cancer, utan av förstorat hjärta.
Varför tog de dig ifrån oss, vi behöver dig
och sådana som du. Vi liknar vilsna lamm,
i den kapitalistiska apokalypsen.

Något gör ont i mitt hjärta.
Ibland vill jag bara för evigt sluta kämpa.
Men det får jag inte …. för om …

”Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt. ’Varför då’, undrade jag. ’Annars är man ingen människa utan bara en liten lort”, sa Jonatan.

…
Jag är rätt nöjd med många saker med mig
själv för närvarande faktiskt. Det innebär ju iofs inte
per automatik att jag alltid är jätteglad eller
totalt i harmoni.

Men jag är nöjd med hur jag kommit att baka 95 % av
allt mitt matbröd själv. Tillaga den mesta av maten själv.
Undvika allt fler för mig onödiga inköp.
Men även hur jag står upp för mig själv på många olika sätt.
Även de gånger som det innebär att människor försvinner ur
mitt liv. Det är ju inte så kul alla gånger. Men om priset
blir för högt, om priset blir att andra tar mer energi än
de ger, att de parasiterar på min välvilja. Då är valet
lätt, om än inte roligt.

Och att jag minskat på vissa ”beroenden” och helt övergivit
andra beroenden. Jag tar kort och gott hand om mig bättre nu.
Men det är inte alltid lätt för den skull.

…
Kanske nästa liv….

Så gott man kan ?

Inte alla, men de flesta gör nog så gott de
kan utifrån de kort som givits dem. Några få
sitter med trumf på hand, och några av dessa
missbrukar dem, livet igenom.

Jag trodde först det var en attraktiv egenskap

Man kan säga mycket om mig, både bra och dåligt.
Men jag gör aldrig medvetet illa någon, inte medvetet.
Man skulle kunna tro att det är värt någonting i den här världen.
Kanske till och med att det skulle kunna tänkas vara attraktivt,
om du är en kvinna, som söker en man. Men … nej…
det är nog inte så….ändå. Jag vet allt om kärlek,
men ingenting om kärleken.

Jag vilar i den tanken

Kanske nästa liv…. får jag uppleva kärlek.
Om jag tror på ett nästa liv ? Ja varför inte ?
Eller tror o tror… jag vilar i den tanken.
Ett annat ord för det är ”drömmer”

Den delen av livet

Från en film, var det en som sa: ” vi har kommit till den delen
av livet, när saker och människor börjar tas ifrån oss,
istället för att ges till oss”. Jag är inte gammal, och med lite tur
får jag säkert uppleva fler lyckliga stunder. Men jag börjar också
känna lite åt det hållet. Bara det att eftersom jag saknat det
kanske mest grundläggande, en familj som barn,
och en egen familj som vuxen, så ekar det citatet mer tomt för mig.
Man kan inte ta ifrån mig något jag inte har, något jag aldrig haft.

Jag tänkte mig en kvinna

Livet gjorde mig sådan, att jag nog inte är någon family man,
trots att det kanske var vad jag allra helst önskade mig i livet.
Jag tänkte mig en kvinna se långt efter mig när jag går, och kramar mig,
som hon aldrig ville släppa mig igen.
Men som alltid släpper mig, och låter mig flyga, och gör mig
lite starkare än utan henne, och gör mig till en lite bättre människa,
än innan jag träffade henne. Och jag för henne.

Samma saga om och om igen

Jag tänkte mig en liten dotter, med en sagobok i handen.
Som kom och tog tag i min stora seniga hand och bad mig läsa för henne.
Samma saga om och om igen. En som kom och grät över att hennes
kamrater sagt något dumt, och jag fick äran att trösta, och pussa
bort hennes tårar. Sådana var mina drömmar.

Ge dem mina vingar

Och att få sparka boll med min lille son, hjälpa honom att lära sig knyta
sin första rosett på skorna, tillrättavisa dem om de gjort nåt elakt,
lära dem gränser i livet. Lära dem sin styrka, ge dem en egen trygghet,
och egna vingar, för att sedan förnöjt se dem flyga iväg, medan jag går
in i evigheten, och fått min enda stora önskan uppfylld.

Sådana var mina drömmar. Naivt kanske, utifrån att jag aldrig haft en
familj, och kanske är rädd för vad det krävs av mig. Som jag tror
att jag inte har att ge, eftersom jag inget fått. Naivt kanske för att jag inte föddes
med den typen av charm, som fångar den typen av kvinna.
Naivt för att framför allt detta kommer …pengar… arbete.

Kanske nästa liv …

…
Jahapp, så var det tisdag igen då.
Det brukar vara det minst en gång i veckan faktiskt.
Men nu är det ”TISDAG”
Till och med på självaste ”TISDAGSAFTON”, så letas det våldtäkter
i media. Den här gången är det en ”tisdagssång” från
40-talet som står under luppen som sexistiskt
och uppmanande till ”våldtäkt” ! (text)

jag går igenom texten lite noggrannare då.
Och finner att det är en text om två människor som vill till.
Men den ena är mer tveksam, och accepterar till
slut en drink. Det här finns det då tydligen metoo-aktivister
som förknippar med rena våldtäktsfantasier, och radiokanaler i USA
har bannat låten. Men på riktigt ? Tycker ni inte
att gränsen för allt sunt förnuft i ämnet håller på att raderas
ut fullständigt ? Men detta håller dessvärre på att bli signifikativt för både
nuvarande feminism och metoo-rörelsen. … jag summerar det kapitlet
i just detta blogg inlägg med: *Suck !

*Även om det säkerligen skulle kunna väckas åtal mot det ordvalet av mig,
eftersom det iofs på svenska har betydelsen hörbart andetag, utandning,
så skulle det ju kunna uppfattas som en uppmaning om att ”suga”, och därmed
klassificeras som rena våldtäktsfantasier, från min sida. Jag biktar mig även
med att jag såg dessutom ”Kingdom of heaven” med Orlando Bloom igår kväll,
som innehåller en del grovt våld. Utifrån samma typ av analys, torde det nog
innebära att jag då hängav mig åt rena mordfantasier. Nu är det ju iofs inte
åtalbart, på samma vis som fantasier om andras fantasier kring
sexuella handlingar.

Ha en underbar tisdagsafton alla trasiga själar,
och kom ihåg, att efter tisdag kommer …onsdag !

…
Jag har just inget intressant att skriva.
Nästan ingenting spännande har hänt på
sistone. Jag har knappt gjort nånting idag.
Frukost, kaffe, en omelett, fikat på ett halvtomt Café Petter.
Det är tyst från nästan alla man känner,
utom Ironi-TL, och Den ofrivillige mästerkocken.
Eller, ja, jo även de tycks bli uppätna av julen,
med släkt, julmat, presenter, julklappsrim.
Och som de flesta känner de måsten. Måsten som
jag hur jag än försöker, inte kan begripa varför
de är måsten.

Själv är jag väl något rastlös
Restless but definitely not wild.

Såg på ”Eight days a week” på TV.
Och funderade över människors psyken.
Skrikande, grinade tonårstjejer, som
skrek så högt att musiken inte hördes.
Jag gillar musiken från de senare albumen,
inte så mycket Pojkbandsperioden.

Lite., lite spår kvar efter förkylningen.
Och lite halvtaskig dygnsrytm, till följd av
att Solen går och lägger sig så tidigt,
och kliver upp så sent. Får försöka börja ta upp
promenerandet igen efter den manliga förkylningen.
Osså kanske det börjar lukta styrdans igen.
Kan inte va så långt kvar nu väl ?
Få se nu… 3e Januari. 11 dagar kvar.
Osså kanske plinka lite gitarr med Åsa,
och liten utvald skara nån gång soon.

Men visst är jag väl aningen uttråkad för tillfället.
Så är det ibland. Speciellt kan det vara så under
och efter förkylningar,. Men även hysteriska långhelger.
Men jag räknar med att snart vaknar folk ur sin Julpsykos,
och börjar bete sig som människor igen. Kanske till och med
få tid över för griniga Grinchar … vem vet ?!

Och jag känner mig tillfälligt nostalgisk,
och tänker på människor i mitt liv,
som är borta. Föräldrar, morföräldrar, Moster, Rolf.
Vänner som tagit slut …. men de är väl
en del av livet att känna så ibland.
Imorgon är ännu en dag i livet …
eller just det ! Det är idag nu, imorgon.
Så här mitt i natten.

…
De bli inge ’dopp-i-grytan’ till jul i år heller.
O de-e-vel lika så bra’re. O lalla jingelbells
nä man e lite tjaskig i halsen, funka ju’nte.
Man få vel ta o hann-tralla lite me flöjten rå istelle,
om man sejer så. Ja men de e ju så, om man sjelv, få
man ta saken i egna hender. Hum… nåja de gå vel ganska
fort, sa Baghera. Naa men vaddå ?? de e ju över rätt fort,
o sellan nå klagomål liksom. Man man få föschöööka hålla stånd
hâr hemma rå.

Man fösjöker ju få grepp på re hela,
Men de e lugnt endå. Ja even om man inte hitta grejen
liksom. Å sen … va ere för ball me’re därå ?
Been there, done that liksom.

På fiket ida, stog de nån snubbe
och nös rett på java-krusen asså. Å där satt en annan å knöt
neven i fickan, men man e ju fö flat ju. Så jâlla beng i kapsylen asså,
veck i kolan. Lixom den där jâlla kärringen på Kånsum,
som stog o klemde på bejk-off-winerbröna utan plast åmkring,
förr å se om dom va ferska !??? sicken trippelskata asså.
Egna bröna vare nog ingen som klemde på jallafall, de va nog
ingen såm nådde ända ner till knena.En sånn satans misslyckad
abårt serru.

Nae… man bli ju syrak ju !
Men då va’re nån förbannat schyrre chaffis som snigla
fram nä’re va slaskit dyngveder, så man inte fick halva veg-banan
på brallena, å blev en salt snubbe !
De va jâlla schangtiilt gjort de.
Så ja slog inte in doran för hoonom, som tack.

Nae …. om man ska ta och kika in i kolan nåra timmar,
innan de bli en ny skit-da.
Än så lenge ska man vel inte dra in åre’na jallafall,
ska vel fösöka va en finne i arslet på ettablissemange
ett bra tag till, innan man lixom kilar runt hörnet,
drar gresmattan över huve…
Men, men de e chiefen där uppe som bestemmer !

Nu blire bingen !

…
Vad pratar vi om egentligen

Att diskutera saker utan att ens ha ställt sig frågan
vad man diskuterar, låter väl inte så genomtänkt va ?
Och ändå är det ofta vad som sker i många offentliga debatter.
Och i ambitionen att låta alla komma till tals, så får just den
typen av människor störst plats.

Den självutplånande mannen är poppis

Allt oftare så hyllas den självutplånande mannen,
i medier, i synnerhet SVT och TV4, men även Aftonbladet
och DN. Och det är väl bara att skratta åt att när jag
äntligen lärt mig att sluta utplåna mig själv, som både man,
och människa, som jag tidigt blev lärd. Ja då genomgår i synnerhet
Sverige ett rejält syrabad/mediadrev som hyllar den självutplånande mannen,
som ska ifrågasätta sin manlighet. Och om jag förstått det rätt,
omprogrammeras/”uppfostras” till idealet… kvinnlighet.

Men hur är den könsroll som är så hemsk ?

Men som sagt, få har lagt ner många sekunder på att titta närmare
på vad missnöjet med mannen, i synnerhet då den svenske mannen
tycks det som, …ligger i ? Vad av det som anses vara manligt, manlig könsroll
som är dåligt ? Och för att svära i kyrkan lite grann, vad är det i kvinnorollen,
kvinnor över lag som gör dem till bättre människor än män ?
Och för att riskera att hamna i helvetet med första bästa flyg… tåg,
så kan man fråga vad som är dåligt med kvinnorollen, med kvinnor ?
”Men du kan ju inte dra alla kvinnor över en kam Tomas ???!!!”
Nej det kan jag inte, och det gör jag inte, och har aldrig gjort.
Till skillnad från Metoo och nutida feminism faktiskt.

Samma

Men om vi inte definierar vad vi pratar om, så är det lika låg nivå
som SD-anhängarnas medvetet diffusa definition:

”Men va fan vi måste ju diskutera ’probleeemen”

Underförstått är det i detta fall invandringen, invandrarna
och muslimerna som är problemen. Och evidens för det påståendet
räcker det med att 0,08 % av den oerhört breda och svepande
”folkgruppen” invandrarna begår gruppvåldtäkt, för att ”bevisa”
att ”så gör de faktiskt, invandrarna”

Avhumanisering

Och samma svepande, generaliserande, fördomsfulla
tillvägagångssätt används för demoniseringen av män,
som tydligen borde ifrågasätta sin mansroll. Och samma blindhet inför den
andra parten, som i SDs resonemang, används i denna rörelse som
vill avhumanisera mannen, och mansrollen. Och egentligen
är det ju inte jag som ska svara på vad de menar. Det är ju de själva,
som ställer upp på den här diffusa, förenklade,
ensidiga problembeskrivningen.

Fattar inte …men

På ett sätt fattar jag inte denna polarisering.
Jag förstår inte varför allt ska va så hatiskt, så svart-vitt,
så mycket vi-och-dom. Men jag förstår vilka krafter som
bäddat för det. Vilka incitament och vad som splittrar oss.
Det är i grunden pengar, och det är makt.
Och om man som vi lever i en värld där vi dagligen,
fullständigt bombarderas av budskapet att dyrast gravsten vinner,
så blir det oxå det de flesta av oss bryr sig om mest… inte människor,
inte ens sin egen inre frid.

Mansrollen

Jag kan inte se att det finns någon exakt mall för den.
Den skiftar kraftigt INOM kulturer, och mellan kulturer.
Det finns nån myt om ”macho-mannen”. Jag vet inte riktigt vad det
är om jag ska vara uppriktig. Några synonymer är:

Manschauvinist, mansgris, sexist, hustyrann, kvinnoförtryckare, karlakarl,
he-man, tuffing, hårding.

Men det säger mig ingenting. Det säger mig varken
att det är vanligt bland män, eller att det bara är hos män förekommer
dylikt beteende. Det är myter och fördomar, som vi håller levande.

En gentleman, sägs ska vara något av en motsats till macho.
Tex ta av dig jackan om din kvinna fryser, även om det innebär att
mannen då fryser dubbelt så mycket. Och det märkliga är att den
här idén välkomnas fortfarande, även av feminister. Och samtidigt
räknar med att bli behandlade som myndiga människor.

Det är så genomsyrat i hela samhället att kvinnor ska vara det svagare könet
offret, den känsliga, den ömma, den bräckliga. Men när man revolterar
mot de negativa effekterna av dessa könsroller, så vill man liksom fortfarande
behålla de som gynnar dem, fast de befäster alla fördomar, könsroller och egentligen
förminskar kvinnor, och demoniserar män.

Jag är en riktig man

Ja jag hävdar det, utan att ens tycka att jag behöver bevisa det.
För jag bara är det, helt enkelt. huruvida en man misshandlar
en annan människa, är inte kopplat varken till eller från manlighet.
Det är kopplat till eller från mänsklighet… MED-mänsklighet.
Men detta är oerhört kontroversiellt att yttra idag.
För feminismen som den har utvecklats, eller rättare sagt
skenat, så är det essentiellt att män i allmänhet beskrivs som
våldsamma varelser, att män är sämre än kvinnor,
att skuldbeläggningen drabbar alla män, och inga kvinnor.
Jag motsäger mig detta ! jag tycker det är humbug ! Nonsens,
maktspel, fördomsfullt, kontraproduktivt… åtminstone
om det är jämställdhet man påstår sig sträva efter.

För att ….

Jag är en riktig man för att jag står för vem jag är.
Gömmer mig inte bakom anonymitet. Jag är en riktig man för att jag
behandlar människor med respekt. Jag är en riktig man för att jag
inte hittar på eller överdriver, för att jag inte dömer
människor utifrån kön, sexualitet, etnicitet, religion.
Och av samma anledning är jag en riktig människa. Och av samma
anledning är de kvinnor som försöker leva så, riktiga kvinnor,
riktiga människor !

Det handlar om …..

Det handlar inte om att just män ska hålla upp dörren för kvinnor
för att vara en gentleman. Man gör det av hänsyn till andra människor,
inte bara för kvinnor. Den som fryser mest, kan gärna få en rock eller kappa
om sig, om inte den andra fryser ännu mer då.
Och det är fullt rimligt att kvinnor håller upp dörren för män.
Det är artighet och ren hyfs, har inget med kön eller könsroller
att göra, kvinnlighet eller manlighet. Nonsens !

Och om det finns män som beter sig dumt, så är det
i första handen den mannens ansvar. Och om det
finns ett större ansvar, så är det ALLAS ansvar, kvinnors och mäns.
Om det är ett samhällsproblem. På samma sätt som liknande problematik
för någon minoritet av kvinnor, deras beteende. Om några kvinnor
är hatiska mot män, är inte kvinnors fel över lag. Och varje kvinna som beter sig
svinaktigt, är även dom, i första hand ansvariga för sina handlingar !

Berättelser

Kvinnors ”berättelser” i Metoo-kampanjen, är just berättelser.
Och inte heller dessa har blivit stoppade. Men det är inte att
likställa med en absolut sanning, i juridisk mening.
Och det är inte okej, att åsidosätta lagen, inte ens
när man blivit utsatt för något. Nån gång, nån stans
hoppas jag att det här meningslösa skyttegravskriget
mellan män och kvinnor tar slut snart. Att det idiotiska
fördomsfulla rasistiska kriget mellan svenskar och nysvenskar
tar slut nån gång…. för jag är så
jävla trött på skiten, så jävla trött !!!