…
Lite gröt, lite kaffe, lite ärtsoppa,
några Svensk-Amerikaner i rutan.
Ett litet schhhh, en mörk promenad,
En tråkig stöld och Graham Norton.
Nu när klockan har bägge visarna rätt uppåt,
och Måndagen blir till tisdag. Kan jag berätta om en helt
vanlig dag, utan hjältedåd, roman eller katastrofer,
i min omedelbara omgivning. Med världen runt omkring
är det en annan historia.
Hatar att ha rätt ibland
Den tråkiga stölden gjorde mig något lite förbittrad.
Jag hade förutsett stölden, och varnat ägaren
Ibland hatar jag att få rätt. Ägaren till Lilla cafet i Sollefteå
hade hittat jättefina antik-hjul, från nån vagn, och hängde upp
dem på staketet in till sitt fik. Samma dag som jag såg dem sa jag
hur snygga de var, och sade med allvarlig röst att du måste låsa fast
dem. De kommer ta dem annars, det där är stöldbegärligt.
Och idag när jag gick förbi var de mycket riktigt borta.
Det känns som jag vill sparka nån på smalbenet ,
med stålhätta.
Scchh-et
Scchh-et var lite gulligare. Det var mitt andra Schhh till dem.
Afrikanska grannfruns tre små ungar är världens sötaste,
MEN livliga och skrikande i trappen ibland. Mamman är liten och
inte jätte-biffig. Släpar allt som oftast upp minst tre tunga kassar,
och tre klängiga små barn upp för trapporna. Och bor naturligtvis
allra högst upp. En gång bad jag om att få bära några kassar.
Tre söta dockor
Idag hörde jag från min lägenhet hur de skrek,
så jag öppnade dörren och såg till att få uppmärksamhet.
Mamman nappade direkt och puffade på sina barn
och pekade på mig, där jag stod med en barnvänlig min
och satte pekfingret för munnen och schhh-ade dem.
Mamman såg så nöjd ut. Och den minsta lilla dockan som
skrek mest, kom av sig, när jag schhh-ade och med jätteglad
röst sa Heeeeej. Hon glömde bort att gråta och skrika och sa
förvånat ”Heeeej” …och vinkade. Efter en stund sa jag hejdå,
och stängde dörren. Och minstingen gjorde ett tappert försök
att fortsätta gråta… men insåg att hon inte var ledsen längre,
eller hade kommit av sig, så hon gav upp.
Jag tror mamman uppskattade det mer än bärhjälpen tom.
Månad: november 2019
Athena
…
Jag är mindre vilsen, men inte världen
Ju mer vilsen världen tycks bli, desto mer håller jag
samtidigt på hitta hem. Men visst är vi vilsna !
Vi har i mycket förlorat våra rötter, kunskap från
tidigare generationer, vår identitet. Allt går så fort,
alldeles för fort. Och när det går för fort, så händer
det ofta att man krockar.
The Elephant Queen
När jag skriver detta är jag harmonisk, lycklig på ett vis,
och ändå med en sorts sorg över världens skick.
Härom dagen såg jag en dokumentärfilm:
”The Elephant Queen”. Och det blir tydligt hur vilse människan
har gått, när Matriarken Athena, som är lika gammal som jag,
leder sin flock genom en tuff tillvaro, torka, hot och rovdjur utifrån
nedärvda kunskaper, erfarenheter, och en jordisk klokhet.
Familjen
Utan hennes visdom, får flocken det svårt. Även här, är människans
rovdrift ett hot mot hela hennes art. Ett sån ståtligt djur, en familjekänsla
som vi människor glömt bort… valt bort… för pengar och fart.
Vi kommer att krocka …. hårt… och brutalt. Innan det har vi förmodligen
utrotat alla elefanter, och tusentals andra arter. För att öka tillväxt,
för att kunna resa på semestrar, för att kunna bli rika på pengar,
men fattiga inom allt annat.
Vi bringar vår olycka på dem
Vi håller på att göra samma sak med elefanterna, som vi gjort med
oss själva de senaste 100 åren, vi håller på att förlora all kunskap om
överlevnad för när vår civilisation faller, så som alla stora
”civilisationer” fallit, på eget grepp, utifrån girighet, makt och
sönderfall. Vi kommer inte ha en chans, de allra flesta av oss, om vi
inte kan köpa vår mat i affärer, om vi inte värms upp av el, om vi tvingas
umgås och lita på andra människor istället för teknik, istället för
att umgås med våra mobiler och datorer.
Bortkastade människor och bortkastade liv
Vi kastar bort våra äldre på privata ålderdomshem, som vill tjäna pengar
på deras åldrande samt det faktum att de är i beroende.
Vi låser in generationer av kunskap, erfarenhet, mognad och klassificerar
dem i praktiken som icke produktiva, lågkonsumerande,
och därför oviktiga för BNP och tillväxt. Men iom att de är beroende,
går det att mjölka ut pengar ur den innan de dör en ensam död, ofta utan
barn och barnbarn. Så kommer förmodligen även jag dö, om jag inte dör
i förtid av sjukdom eller olycka, vilket jag inte styr helt över.
Inget hopp om människan, men måste tro på morgondagen
Det går fort nu för tiden. Och det måste gå fort om vi ska öka
produktivitet, BNP, och tillväxt. Och det är ju det ni vill, nästan
allihop,om man ser till valresultat. Det verkar överstiga alla mål.
Det överstiger medmänsklighet vid gränserna, medmänsklighet inom
gränserna, och medmänsklighet utanför gränserna.
Jag har inget hopp om vår civilisation, den vill inte förändra sig,
människorna vill inte lyssna, människorna vill inte leva saktare, mer hållbart,
mer humant. Människorna vill inte värdera sina äldre, ta del av deras kärlek,
deras kunskap och erfarenhet, Så som Athena gav till sin familj.
Nu är hon död
Nu är hon död, och den jättelika, lugna elefanthannen., vars namn jag glömt,
är skjuten av tjuvjägare, för sina betar. Jag har inget hopp om människan,
hon lär sig aldrig aldrig, aldrig ! Och det räcker inte att tänka positivt för att
förändra detta…. vi måste AGERA positivt. Vi måste bevara kunskapen vi lärt
genom generationer. Vi måste sakta ner, leva hållbart. Och inga teknologiska
uppfinningar kommer klara detta åt oss. Vi måste sluta överproducera, vi måste
sluta sikta på tillväxt, vi måste börja ha det vi behöver och inget mer.
Men det kommer inte ske…
därför har jag inget hopp om människan i förlängningen.
När man kör för fort, utan att beakta vägval, eller riktning,
så kommer man krascha förr eller senare, och de flesta av oss
som lever den dagen. kommer vara chanslösa.
Även våran Matriark är död, vår familjs Matriark,
Moster Maggan. Som var det sammanhållande, den kloka, den med
öppna armar. Hon hann lära oss mycket, och vi har blommat
pga av henne, och vi kommer fortsätta blomma ett tag till.
Och varje andetag jag tar, varje leende jag ler framöver,
hade inte varit möjligt utan vår Matriark … min moster.
Till minne av Athena !… till Minne av Maggan !
Och tack till fantastiska Alvar Gullersbo, som idag sade till mig:
”Jag läser ofta dina blogginlägg Tomas, och från mitt hjärta Tomas,
vill jag säga du skriver väldigt bra”
Far
…
Tjena pappa.
Blir inget långt känslosamt
inlägg. Ville bara säga grattis på fars dag
Tillbaka till köksspisen
…
Helvetet och himlen ?
Ungern, Sveriges stora motsats till politik,
tradition och könsroller ? Och samtidigt Sverigedemokraters
drömland. Troligt pga restriktiv flyktingpolitik. ”Ett land
som inte tar emot invandrare” Jag vet ganska lite om Ungern,
om Ungrare. För lite för att fördöma allt det gör och allt de är.
Men jag fördömer vissa saker jag vet om, när det gäller tex
flyktingpolitiken, som likt Sverigedemokraternas Sverige är byggt på
fördomar, lögner, nationalism vars retorik liknar Hitlers.
Deras politiker pratar tex om ”äkta Ungerska barn”
Dessutom tar tydligen Ungern emot invandrare, men inte utomeuropeiska
flyktingar, men billig arbetskraft från öst, pga minskat arbetskraft.
Tillbaka till spisen ?
I en artikel i DN, skriver Ingmar Nevéus om Ungerns medvetna
nationalistiska; kvinnor-ska-stå-vid-spisen-och-föda-barn-politik.
En artikel som troligtvis får vilken svensk kvinna som
helst att slita sig i håret av ilska, och hoppa ur byxorna av förvåning.
Även de flesta svenska män, mig inkluderat. Det finns ingenting
i Ungerns nationalistiska, överstatliga, frihetsfientliga politik,
som tilltalar mig. Ingenting! (Av det jag läst om)
Ungerns och Sveriges bidrag
I artikeln beskrivs hur man ger bidrag till kvinnor, som här beskrivs
som ”mutor”, till Ungerska kvinnor som väljer att föda många barn.
I syfte att öka den inbillade Ungerska arvsmassan eller nå’t.
Och en outtalad diskriminering av kvinnor som inte väljer att bli mammor.
Men vänta nu … det låter väl lite som … finns det likheter med Sverige rent utav ?
Barnbidrag, Studiebidrag, … det får väl inte barnlösa kvinnor heller i Sverige ?
Vad är skillnaden ? Är det syftet som är skillnaden ?
Nu skiljer vi ju oss med till ex betald föräldraledighet för både kvinnor
och män, ur ett könsperspektiv, men vad gäller ekonomiskt uppmuntrande
till barnafödande, finns det ju likheter. Men det var väl oxå säkert den tänkta infallsvinkeln
på artikeln, att i Ungern är det kvinnor som förväntas ta hand om hem och barn,
och att man uppmuntrar ekonomiskt till just dessa kvinnor ?
Befängda idéer
Men samtidigt har då Ungerns konservativa familjepolitik med starka
nationalsocialistiska drag, begränsat det till gifta familjer, vilket inkluderar
männen rent ekonomiskt, men marginaliserar mammor som
skiljer sig, eller blir lämnade. Det är ju så klart befängda idéer,
som på riktigt är fruktansvärt ojämställda, och dessutom flirtar
med rastänkande och nazism. Helt förkastliga idéer !
Hur täta är våra skygglappar ?
Om bilden av Ungerns politik, och nuvarande dominerande värderingar,
kan hända att det finns feminister, som håller med mig.
Frågan är hur objektiv bilden av vårat Sverige anno 2019 egentligen är?
Hur mycket kackar vi i eget bo ? Hur fantastiska är vi egentligen ?
Hur jämställda är vi på riktigt ur klassperspektiv, med eller utan kön ?
hur stor är vår dubbelmoral, och hur täta är våra skygglappar ?
Jag delar alltså uppfattningen om att Ungern under nuvarande regim,
är ett land på väg in i diktatur, ofrihet, ojämställdhet, med förvriden
människosyn, och förvriden kvinnosyn. Men det finns några stora frågetecken kring vår
egen självbild i dessa frågor. Och det finns punkter att fundera kring,
vad gäller våra egna värderingar, vår livsstil. Punkter
som är oerhört kontroversiellt i nutidens Sverige, som man absolut inte
ska räkna med att få medhåll ikring.
På tunn is ?
Men då, om man tycker att jag är omodern, tillbakasträvande,
ute på tunn is, som är näst intill ensam att ifrågasätta det som vår
samtid inte vågar ifrågasätta, eller väljer att inte ifrågasätta.
Då ska vi komma ihåg att de första riktiga feministerna, som
med rätta slogs för allmänrösträtt, för lika värde, stod ensamma på sin tid,
mot mönster och åsikter som var de enda godtagbara av sin samtid.
Då ska man komma ihåg att Greta Thunberg nyss satt ENSAM utanför
riksdagshuset, innan det vände. Då ska man komma ihåg
att Nelson Mandela var ensam i sin fängelsecell, från vilken en
fredlig revolution startade, med försoning som vapen. Och att även de förtryckta
var ute efter hämnd då. Det blev en oblodig revolution.
”Theoden King stands alone” (länk)
Så att jag för närvarande är relativt ensam i synandet av vår
egen jämställdhet, vår egen förträfflighet,
våra egna majoritets-värderingar, betyder inte att jag har fel.
Det är alltid lättast att följa med strömmen, även om det är mot
riktningen vi bör ta. Att flytta en flodfåra som är på väg att förstöra en
stad, en värld, är en fråga om att lyfta på stenar.
I synnerhet stenar som du blivit tillsagd att inte lyfta på,
ty där under gömmer sig de största av lögner, de
mest heliga kor, och de viktigaste nycklarna till att
flytta förgörande flodfåror och politiska tsunamis.
Politiska tsunamis som kan ödelägga städer, länder, kontinenter,
världar.
Frågan om vad ojämställdhet innebär … inkluderas alla ?
Så ungerska politiker menar på att kvinnor ska stå vid spisen och
föda barn, för nationens skull, för den Ungerska rasens överlevnads skull.
Den Ungerska staten har samma människosyn som Sverigedemokraterna.
Det är ju som en av de barnlösa kvinnorna i artikeln inte upp till staten
att bestämma det, eller påverka det med ekonomiska styrmedel heller ?
Men hur gör vi i Sverige på den punkten med ekonomiska styrmedel,
när det gäller ekonomiska klyftor, vilket för mig oxå är ojämställdhet,
något som inte läggs så mycket fokus på från svensk feminism sida.
Moderskap inget kontroversiellt i sig
Om nån frågar mig, så tycker jag inte att det är något kontroversiellt
med kvinnor vid spisen, ej heller att de är förälder på heltid.
Jag står för den delen själv vid spisen, och har inga problem med det.
Vete fan om jag skulle låta nån annan ta min disk. Den är MIN ! 🙂
Men här brinner det i knutarna med nutida värderingar, kvinnor ska vara
yrkesarbetande, ekonomiskt oberoende, ha makt, ha mycket pengar, mycket
rikedom likt maktens män har. Och det rimmar ju illa med att
vara förälder på heltid, medan barnen är små. Det rimmar ju illa med
att ”stå vid spisen”. Det måste ju vara upp till var och en hur de vill göra
med sitt liv, sin familjesituation ?!
Uppmuntrad inbillning
Men om vi inbillar oss att vi i Sverige är befriade från statliga
påtryckningar via information, och ekonomiska styrmedel,
för att ändra på människors sätt…. det misstar sig. Och det sker såväl
under S-regeringar, så som alliansregeringar, och det kommer ske när
Jimmie dessvärre har blivit statsminister. Det skedde under svininfluensan,
det skedde under ”arbetslinjen”, det skedde med 6-8 skivor bröd om dagen,
det skedde med Metoos hatkampanj, och det sker nu med feminiseringen av
samhället och uppfostrande i de könsroller de vill vi ska ha.
Och framför allt sker det kommersiellt i en brutal, outtröttlig
våg av reklam, som talar om för oss att vi ska vara ständigt
missnöjda med oss själva och våra liv, så vi ska köpa oss lyckliga,
så vi ska arbeta mer för att ha råd att köpa oss lyckliga, så att vi
ska rätta in oss i ledet och bli nyttiga idioter, för den heliga
”tillväxtens skull” !
Mäns och kvinnors identitetskris
Det är inte konstigt att så många män tar livet av sig i Sverige.
Det är inte konstigt att så många unga kvinnor mår psykiskt dåligt.
Det är med närmare eftertanke kanske inte så konstigt att
många män med identitetskris söker sig till Sverigedemokraterna.
Tragiskt, men kanske inte så konstigt. För det Sverigedemokraterna
kapitaliserar på är just folk utan tilltro, folk som känner sig svikna,
de tilltalar fattiga och rika, med en gemensam syndabock :
Invandraren. Eller som Hitler och öring skulle sagt: ”Juden”.
En gemensam tydlig fysisk fiende, som substitut av egen
identitetsbrist. För det måste vara identitetsbrist att till varje medel
försvara ”det svenska”, som näst intill alltid är importerat från USA, Tyskland,
Turkiet, Frankrike, Italien, Spanien, etc etc. Det måste ju vara en identitetskris
att känna sig hotad av anda människors matkultur, klädkultur, religiösa
tro, eller ”vanföreställningar”, som ateister kallar det för.
Och här kommer Sverigedemokraterna med enkla svar. Osanna svar,
men enkla lösningar, som inte kräver nåt av dem själva.
Och de får en identitet, som ”sann svensk”
När det är deras personliga identitet, deras könsidentitet som i själva verket
är i gungning. Och mannen tillhör inte familjen.
Vårt nya kapitalistiska samhälle, där könsrollerna slätas ut,
och istället bestäms av framgång i karriär, ekonomisk framgång,
status, snarare än utav könstillhörighet, gör även kvinnorollen
oerhört diffus, och dubbelbottnad, som konsekvens av att
vilja ha kakan och äta den samtidigt. Några kvinnor tar nu makten inom
företagsstyrelser, politiken, media, precis som NÅGRA män tidigare gjort
detta. Och inbillad jämställdhet tycks ha uppnåtts. Trots att klasskillnaderna
för Sverige, ökat mest i EU det senaste decennierna. Kvinnans könsroll har i dessa fall
blivit den förtryckande mannens tidigare könsroll, och det kallas jämställt,
när även kvinnor får tillhöra den förtryckande samhällsklassen.
samtidigt hävdar feministen sin suveränitet som familjebärare,
sitt påtvingade och på samma gång självvalda ok, som mödrar.
Och den omöjliga ekvation det innebär att få ihop detta.
Och så funderar vi varför många unga tjejer faller in i självdestruktivitet,
anorexia…. de som inte lyckas enligt den feministiska kapitalismens
orimliga krav. Kvinnors identitetskris landar inte lika ofta
i nationalism, men ofta i ovan nämnda dubbelmoraliska , dubbelbottnade
kluvna identitet, mellan makt och mänsklighet. …och familj
…
Jag tycker om…..
…
Björk i Björk
Jag tycker om min helt unika konstruktion
av en björkstam, med hyllor av en tjockare björkstam.
Nu har jag fått den på plats. Och det glädjer mig.
Jag tycker om att spela musik ibland, i min ensamhet,
och tillsammans med spelkamrater.
Inte stark men lugn
Jag känner mig inte starkare än någonsin,
men jag känner mig mer i balans än någonsin.
Jag är väldigt till freds med det, trots
att jag kan puttas ur balansen … men så är det för alla.
alla vet bara inte om det. Men jag är i alla fall
glad över att det är ganska okej i det här ögonblicket,
i den här stunden i mitt liv.
Sak samma med saker
Jag tycker att jag blivit lyckligare av att
ha färre saker, men ändå kan unna mig något ibland, något
som kan ge en meningsfull sysselsättning,
en kreativ stund. För jag lever…… nu, inte med säkerhet imorgon,
Jag lever.
Smarta justeringar
Jag tycker om mina små justeringar hemma,
som gör att jag trivs, som passar mig. Smarta justeringar,
egna idéer, billiga idéer, som passar mig. Jag tycker om att
ha det jag behöver, och inget mer. Det tilltalar mig verkligen.
Giv oss idag vårt dagliga bröd
Jag tycker om att baka mitt eget bröd, att laga egna rätter,
Och det är trevligt att träffa vänner, bekanta och för den delen nya
människor ibland. Jag tycker om människor.
Jag tycker om mig själv.
Det lilla men storslagna
Det lilla livet, i den lilla tillvaron, där det enkla är det storslagna,
det är där jag hör hemma. Bland de enkla människorna, intelligenta
men enkla, bland de storhjärtade människorna. De är där jag känner
mig hemma. Hemma hos mig, det är där jag känner mig hemma.
Mina ord bär
Jag är stolt över min förmåga att uttrycka mig,
och ta ställning för det jag tror på,
även när de allt som oftast går obemärkt förbi,
till skillnad från hatisk, fördummande, inlägg,
som uppskattas mycket i cyberrymden.
men jag vet, jag vet trots det att det jag skriver är bra.
Likt jag vet att jag är en god danskavaljer.
Stjärnor i perspektiv
Jag blir glad, en stjärnklar natt, av att ta ett djupt
friskt andetag, och titta ut i oändligheten. När jag gör det,
så blir alla problem små, för ett ögonblick.
Och jag hör till …
Jag blir lika viktig och oviktig som alla andra,
inför de enkla, storslagna stjärnorna, som speglar nyfikenhet,
förundran, i var betraktares ögon, om man verkligen tittar.
Skruv, spik och verktyg för livet
Jag känner tillfredsställelse av att ha sorterat, och fått
ordning på verktyg, skruvar och dylikt. Allt i en ordning som
passar för mig. Jag är glad att jag hittat modet att stå upp för
mig själv, om någon försöker suga ur mig min glädje,
ta min energi, åka snålskjuts på min själ,
åka snålskjuts på min empati och mitt goda hjärta.
De kommer inte in, de kommer inte åt.
Att hjälpa är kärlek
Jag är fortfarande glad över att hjälpa,
det är bland det bästa jag vet. Nu hjälper jag de som
förstår att uppskatta det, som förstår att uppskatta mig.
Det ger mig energi att få hjälpa uppskattande människor.
Att hjälpa, är att älska, att hjälpa är kärlek,
att uppskatta hjälp, är kärlek.
Ingen, ingen äger mig, nånsin igen !
jag tycker ganska bra som den jag är nu,
Jag är rätt okej faktiskt. Det är rätt okej faktiskt,
i det lilla, i det enkla, storslagna !
Maskerad – kidnappning – Sunt förnuft
…
Livets maskerad
Livet tycks vara något av en maskerad, på många sätt.
Ibland har vi alla nå’n form av mask på oss, för
att inte röja våra riktiga känslor, tankar.
Och det har en viss funktion. Man kan inte varje gång
någon uttrycker andra tankar/känslor än ens egna
reagera med sitt fulla känsloregister. Det blir ohållbart.
Det blir kaos. Jag har bevittnat när bekanta, förvisso
pga medicinska orsaker tappat alla hämningar åt alla håll.
Och ingen omkring orkade med det…. Det blev ohållbart.
Maskers olika konsekvenser
Men maskerna kan också kväva maskbäraren,
ta över hela deras identitet.
masker kan också användas i manipulativt syfte,
masker kan hota sanningen, verkligheten och demokratin.
Ord kan kidnappas. avväpnas. Människor kan
göras icke trovärdiga, än hur sanningsenliga och äkta de är.
Kanske till och med är lättare att göra så mot ärliga människor.
Eftersom ärliga människor på ett vis tror gott om folk.
Blinda och döva får i flock
Bland det farligaste som finns är när stora horder människor,
miljoner människor bestämmer sig för vad de vill tro på och
dammsuger internet på sånt som bekräftar detta.
Eller för den delen på ett lokalt plan, och att sprida rykten om
enskilda människor, och grupper av människor. Det kan få förödande
konsekvenser för enskilda individer. Det kan till och med leda
till mord eller självmord när felaktiga rykten och förtal
blir för massiva. Jag har tidigare själv blivit hårt drabbad.
”Sunt förnuft ?”
Alldeles nu, snubblade jag över någon spred på Facebook,
som ironiserar över polisens statistik att färre medborgare
i region syd utsätts för brott.
Han som ironiserar, ”skämtar” och indirekt helt ogenerat,
ljuger bakom humormaskering, kallar sig och sin sida
för Sunt Förnuft, eller ”Vi med sunt förnuft”
Där ”bevisar” han med ett diagram, hur fel polisen har, och hur
de ”medvetet ljuger”. Hans bevis är ett diagram han själv tillverkat
utifrån hans eget förtroende för polisens trovärdighet i sin
redogörelse.
Är hjärnan påkopplad ? … hallååå… är det nån dääär !?
Det tar inte lång stund förrän det vimlar av likes, vimlar av arga
emojis, och medhållande kommentarer om hur hemsk polisen i Region
syd är som , ljuger om ”hur det egentligen är”, och hur ”folk” ”egentligen
uppfattar saker och ting.
Ex:
Elisabeth Öberg: ”Det är allvarligt läge när polisen ljuger för medborgarna!” (17 likes)
Mannen bakom sidan ”Sunt förnuft: ”Ja, Elisabeth. Jag skojar till det, men så mycket värre än så här kan det ju inte bli. ” (4 likes)
Men nu då ? …. suck … nej inte ens nu !
Då skulle man ju kunna föreställa sig att de som lajkat hans inlägg,
kommer till sans, eller till och med blir arg på honom för att ha vilselett dem
med ett påhittat eget diagram ? O Nej, de tar det fortfarande för en sanning,
trots att han, inte helt rakryggat erkänt att han ljuger,
eller f’låt – ”skämtar” heter det ju på Svärjeväns-svenska”
Och det är just detta jag menar med kidnappat språk, vilket odemokratiska,
kapitalistiska, och anda extrema ideologier använder sig av.
Egentligen är det ju sunt förnuft att opponera sig mot den här
killens skämt och lögner. Men han har ju kidnappat ordet,
och då blir det svårt att åberopa ”sunt förnuft” om det han står för
skulle vara ”sunt förnuft”
Detta tillvägagångssätt har Alliansen tidigare använt sig flitigt av,
och nu tävlar Metoo och Svärjevännerna om att förvränga språket,
orden, verkligheten, och iom det livet, rättssäkerheten,
makten och sunt förnuft. Och i kölvattnet gör
de borgerliga samma sak, utan att det märks.
fiffigt va ?
Hat och rädsla i den lilla staden
…
I skymningslandet
Mörkret faller tidigt i novemberkvällen,
när han går ut för att få lite luft. Han bor ensam,
det är så människor lever nu för tiden, i landet där han bor.
Eller i fragment av tidigare familjer, och ca 3 olika fäder
eller mödrar.
Jagade skuggor i skymningen
Nån enstaka gestalt, vågar sig ut i mörkret,
och ser sig oroligt omkring i mörkret. En kvinna hamnar framför
honom på trottoaren, hon ökar takten., allt eftersom, och vrider
på huvudet, börjar småspringa. Han vänder, och går åt ett annat håll,
känner sig obekväm….. i mörkret. Det mörka hotet.
Men han är en expedit på ett lokalt varuhus, som gillar
att motionera, och få naturupplevelser. Men nu är han det mörka hotet.
Domedagen enligt en ”vän av Sverige”
– ”Om 500 år bor det 200 miljoner människor i Sverige, och Islamiska staten styr här,
och svenskarna har blivit utrotade… det är säkert de, det är säkert”.
Sade en bekant till honom på dagen. Han orkade inte ens bemöta det med
verkligheten, eftersom folk inte riktigt är så sugna på saker som motsäger
katastrofscenarion, orsakade av invandring. Han orkar inte. Det är varje dag,
hatet växer, lögnerna växer,. Avstånden mellan människor växer.
Avstånden mellan rik och fattig växer, avstånden mellan mörk och
ljus växer ! Han orkar inte varje vaken minut att argumentera emot
alla lögner, all hatisk propaganda, all främlingsfientlighet, all rasism.
Avståndet mellan män och kvinnor växer…. och det
är inte pengar det är frågan om då.
Utan att reflektera ens
Många gånger hör han på ett fik ägt och drivet av invandrare, som blivit svenska
medborgare, folk ogenerat spy ur sig fördomar om invandrare och invandring,
mitt framför näsan på det hårt arbetande caféägarna. Utan att ens reflektera.
han suckar… det är lönlöst… ingen lyssnar på sans längre,
hatet växer.
Men en vacker dag lovar de oss lycka
Han ser en reflektion av sig själv i skyltfönstret han går förbi,
det är visst rea igen. Han suckar igen och undrar när folk ska ha
tid att använda alla sin saker, när de ska ha tid att leva ?
Nån gång i framtiden kommer vi bli lyckliga säger reklamen, nån gång,
bara vi köper deras saker, tjänster, och jobbar tills vi blir 70 år,
då kanske vi blir lyckliga, om vi inte dör innan….
Om bara…..
Bara man vinner de där miljonerna så ska vi bli lyckliga,
eller får toppjobbet och får råd med allt… ensam.
Han funderar över världen, och inser att han måste fokusera
enkom på sitt liv, även om världen springer rakt in en
återvändsgränd. Undrar om inte priset blev för högt tänker han,
priset för det dagens politiker kallar för kvinnligt ekonomiskt oberoende,
och dagens politiker kallar för tillväxt, frihet ….
Friheten, den friheten
… Frihet för vem ?
Bundna i arbetslivets bojor tills du inte går att
tjäna mer pengar på. Rak och stolt i din träfrack, sträcker
du på dig för att du gjorde som du blev tillsagd, arbetade ihjäl
dig… för att några som inte gjorde det, krävde det av dig.
Män som är rädda för starka kvinnor
Ensam och bitter i sin miljon-lägenhet, sitter en högavlönad feminist
och vill ha mer, det räcker inte det hon har. De män som har mest,
har mer. Hon är skild tre gånger, och är övertygad om att hennes
ensamhet beror på att män är rädd för det hon kallar starka kvinnor,
en sån som hon, tänker hon. ”Män… hur kan de ens få finnas” ?
Men hon är stolt, och vacker ! När hon klacketiklackar iväg på sina
högklackade pumps, och sexiga kontorsutstyrsel, och förbannar alla
män som tittar på henne…. Hon är stolt för hon behöver ingen,
och framförallt ingen man. Men det är märkligt att ingen klarar
av att vara med en sån stark kvinna som henne ??
En kommunist vid hennes barm
Hennes dotter har blivit kommunist… eller vad det nu heter de
där godhetsknarkande som frivilligt avstår större delen av sitt
riksdagsarvode. Som ett knivhugg i ryggen, att bli solidarisk
även mot män…. ”vart är vi på väg”, frågar hon sig när hon
korkar upp en flaska vin för 1500 kronor ? ”Tom min dotter”
Mötet
Mannen, den ensamme, kommer hem till sin välstädade lägenhet,
tar sig en kopp te, och hembakt bröd. Spelar skön musik,
som ingen får höra. En dag ska han bli erkänd, få spelningar,
bli bekräftad för den han är,. och det är musiken som ska
befria honom…. tänker han.
Men ingen hör hans musik…. det bortser han ifrån,
går ut med papper till pappersåtervinningen, och möter
klacketiklack-kvinnan, hon, sin vana trogen ser inte åt
honom. Han hart lärt sig att tänka: ”ja-ha så du är vacker,
so what ?” Och han ignorerar tillbaka. Hon känner sig lättad och kränkt
på samma gång. Varför såg han henne inte ? Hon är ju både
framgångsrik ovch vacker. Hmm nåja … han har i alla fall
ingen chans på mig, tänker hon. Han kanske inte ens har ett jobb.
Och säkerligen inga ambitioner i livet. Han är rädd för starka
framgångsrika kvinnor, troligtvis, som de flesta män.
Hmm ’män… att de ens får finnas’… tänker hon bittert.
Källsorterar och ignorerar
Mannen känner sig nöjd varje gång han källsorterar.
Nu ska han hem, dammsuga, tvätta golvet, och baka lite.
Det hade kvinnan inte haft nå’t emot iofs, att ha en man som
gjorde lite sånt medan hon gjorde karriär. Och han var ju lite snygg under
den konstiga klädseln…. men som sagt var inga ambitioner i livet,
troligtvis. Och så är han ju en del av patriarkatet, som utnyttjar kvinnor
för sin egen karriärs skull….. tänker hon….
Och huvudsaken är att hon inte behöver nån.
Det är allt jag har att säga för nu
…
Ingenting är gratis,
ingenting kommer utan ett pris, inte
gratisappar, inte vänskap, inte kärleken.
Kärlek däremot, blir bara större av att ge bort den.
Det går inte att lura sig själv mer än marginellt,
utan att det slår tillbaka. Därför försöker jag undvika det.
Och nu är sanningen både att det är rätt så bra med mig,
och att jag oundvikligen upplever tomrummet efter Moster
Maggan. Jag ramlar inte omkull av att jag inte längre
har henne att luta mig mot, men det är tomt i ”båset”,
efter min favoritmoster.
För övrigt i livet så gör vi alla dagligen massor av val,
fast vi inte ser på dem som val alla gånger. Jag gör val som
innefattar att ingen trampar på Tomas. Vinsten är självrespekt,
insikt om hur bra jag nu för tiden kan vara själv. Ett pris
betalas naturligtvis oxå i viss mån. Vi får se, inget är definitivt utom
just döden. Så det är det enda jag inte behöver fundera så
mycket kring .
Men att ingen trampar på Tomas, är ej förhandlingsbart.
Några dagar nu som inte varit toppenbra. Men jag sköter
om allt som ska skötas om, vilket gör det lättare att det
svänger till det bättre. Det finns alltid bättre och sämre dagar
genom hela livet.
Det finns perioder, då man är känsligare för att yttre kaos ,
skapar ett visst mått av inre kaos. Harmonin är inte omutbar.
Jag kan rubbas… det är okej, det är livet.
Och när jag rubbas, så är det nära till hands att
övriga saker inte flyter på så bra som följd.
Då kan mn tex som jag bara konstatera
– ”Men Tomaas …ibland asså….
Och gilla läget, och gå vidare med vetskapen om att det faktiskt
blir bättre på den punkten igen.
Det är allt jag har att säga för nu.
Vilken vacker tystnad
…
Bruset från elektroniken, en klocka som tickar
taktfast, i det tysta. Tystnaden blir alltmer
min vän. Stillsamheten en fröjd, och det enkla,
det givna, mitt måtto, och min dröm.
Jag har allt jag behöver, och lite till. Vilken
underbar tanke. Och den har blivit verklighet.
För var onödig sak jag gör mig av med, blir
jag lite friare för varje gång.
Men det finns saker som jag inte anade.
Ända sedan vi kunde reflektera över vår
egen tillvaro, och vår egen förgänglighet,
och vår egen död, har frågan stötts och blötts i det oändliga:
”Vad är meningen med livet ?” ”vad händer efter döden” ?
På ett vis känns det lika meningslös för mig som att fundera
på om hönan eller ägget kom först. Frågan är felställd så klart !
Därför hittar vi inget svar.
Jag förväntade mig att några, för mitt liv, viktiga personers
bortgång skulle försvaga mig, göra mig bräcklig och ensam.
Men jag har nästan funnit det motsatta, som om de vid sin bortgång,
berikar min själ med all sin trygghet, visdom innan de flyger vidare.
Och jag känner mig starkare …. oväntat nog.
Ja … är det mer underliga funderingar än att en guds son,
går på vatten, återuppväcker döda, botar sjuka med handpåläggning,
återuppstår från sin egen död ?
Nej jag påstår inget, jag uttrycker min känsla.
Kanske det även beror på att jag förlitat mig på dem så mycket,
att jag inte satt ned mina fötter ordentligt och se om jag står
stadigt på egna ben. Eller så fyller de min själ, innan de flyger vidare !
Jag tittar igen på Nina Hedenius film, ”Gubben i Stugan”
En verkligt långsam, dokumenterande film, som bara visar Gubben
Ragnar Fredrikssons vardagsliv genom årstiderna, nästan helt utan prat,
och inga intervjuer. Ragnar som hämtar vatten, Ragnar som hugger ved,
Ragnar som lägger in ved i spisen, tvättar händer, lagar mat etc.
ensam i Finnskogarna i Dalarna. Allt går metodisk, utan stress. liknöjt,
naturnära. Ett anspråkslöst liv, i dess allra bästa bemärkelse,
långt från den värld jag har levt i, och lever i. Och vet ni,
jag finner den fridfull, och meningsfull, harmonisk. Och i den världen dyker inte
frågan upp, om vad meningen med livet är.
I den världen är livet ! Jag älskar den filmen. Det finns igenkänningspunkter
från morfars sommarstuga, och morfar. Morfar kunde allt (nej det kunde han inte)
Han snickrade, fiskade, odlade, plockade bär….. och han kunde vifta på öronen.
Och kan man det, samt spela tre-bla-mas med barnbarnen, då är man superhjälte,
och han byggde också sina egna ekor.
Jag kan inte vara morfar, jag kan inte bli han.
Jag kan inte riktigt ha moster Maggans enorma jordnära urkraft,
och sköta familj och jobb. Och även om jag romantiserar över livet som
gubben i stugan lever, så är det så klart inget jag varken skulle vilja
eller klara av. Men jag dras åt det hållet. Det gör mig mer hel
att gå tillbaka till grunderna, till naturen
till ett icke kommersiellt samhälle med rikedom som enda mål.
Jag tycker synd om människorna… på riktigt.
Själv är jag ett litet UFO, som inte passar in
i tillväxtsamhället, med 8 miljarder små ”tillväxt-ekorrar”
som springer runt i sina ekorrhjul. Jag är konstig,
jag vill vara konstig, om det andra är normalt.
Vilken vacker tystnad, nu när Min älskade moster
fått sin välförtjänta vila. Frid vare med dig !
Så klart att solen skiner idag, vackra själ !
…
Det är inte förutan att jag förstår
varför solen skiner idag. Den vackraste av själar,
har i natt lämnat en trött och trasig kropp,
som ett tag ansökt om att få komma hem, komma
till vila. Det är inte underligt att solen skiner idag.
Där väntar de på dig, med öppna armar.
Solen skiner för att hedra dig, du okuvliga kvinna,
som burit så mångas bördor, ovanpå dina egna.
Inte heller du var perfekt, även om jag ofta tänkt på
dig så, hyllat dig så och gett dig änglastatus. Något
du själv aldrig tänkte om dig själv. Jordnära, fast, praktisk,
överlevnadskonstnär, och levnadskonstnär.
En gång för länge sedan blev du min riktiga mor,
till ett på sätt och vis moderlöst vuxet barn, fast du
var min moster, och utan att du behövde ….
Du ….och Rolf räddade troligtvis bokstavligen mitt liv.
Och jag har alltid låtit er veta det.
Jag känner lättnad över att du fått som du önskade,
du sa du var färdig, och jag förstår det. Men trots att din
bortgång var väntad pga hälsa, så kommer
jag inte undan sorgen, kära moster, eller ska jag säga ”mor” ?
Det finns inte ord nog att förklara vad du betytt för mig.
Och jag vet att det är många fler… många fler som
du betytt mycket för, du urstarka, jordnära, kärleksfulla
urkraft ! Men kanske ingen av dessa behövde dig lika desperat
som jag, när ni tog er an en människospillra för 32 år sedan.
Jag förstod ju att vi inte kunde få behålla dig på jorden för evigt.
Det går ju bara inte…. allt har ett slut. Och du har fått välförtjänt vila
nu Margareta ”Maggan” Svensson. Du med ständigt öppna sår
i själen, och ständigt öppen famn för de dina.
Jag har aldrig träffat en starkare människa…. än dig.
Jag gråter fast jag visste vad som skulle komma.
Sorgen måste få vara, för att tas vid av saknaden.
Saknad kommer du vara….
Jag är bjuden på mat idag hos en vän till mig,
och en vän till Maggan, och jag tänker gå…. för jag hör
din röst nu Maggan…
Vid en av mina mörkaste stunder, för 32 år sedan, ett vandrande skelett
på 183 cm, och 59 kilo, då jag var djupt, djupt nere i en bottenlös brunn.
Och jag ville inte äta för jag var så ledsen. Då
tog du, lilla späda varelse
kärleksfullt bryskt tag i mig och ruskade om mig och sade:
– ”Ja …o inte blir det bättre om du inte ät!”
Och som vanligt … hade du rätt, så jag går till Åsa och Karl i
eftermiddag, som planerat, för inte blir det bättre om jag inte ät!
Och ikväll är du med oss Maggan Svensson