…
Jag vill bara först varna känsliga läsare för att
texten kan innehålla tråkiga ”måndagsmissöden”
och en massa humbug och nonsens.
En vanlig morgon i livet kan tyckas.
En vanlig måndagsmorgon i livet…. men !!!
En morgon utan grädde till kaffet !
Ja … jag varnade er ! Och värre blir det. Inte långt efter det
så fungerar inte inloggningen till bibliotekets filmtjänst: ”Viddla”
Och jag skönjer så klart genast någon form av konspiration eller hackning
som ligger bakom detta måndags-öde. Vad annars månde det vara ?
Jag hällde upp en skvätt mjölk i kaffet, smakade och funderade varför
jag klev upp den här morgonen, istället för att dra täcket över huvudet och
”dygna”, fast tvärtom. Dvs sova ett dygn till, när man ändå håller på.
Innan jag gick i väg på stan, så han jag erhålla ett sånt där skriftligt
”du bestämmer själv”, med underton av ”skyll dig själv”. Ett sånt som idioter som jag
själv som inte bara bestämmer mig för att alltid i alla lägen vara lycklig,
handlingskraftig och leva i en problemfri värld…… tydligen inte förstått.
It’s monday !
Och jag tillhör ju inte ens den nya småborgerliga arbetarklassen, där det anses fint
att hata måndagar, men ändå plåga sig till arbetet med 39 graders feber,
och ge sig själv working-class-hero-ordern. Jag är några klasser under
den samhällsklassen.
Ja men det är väl inte värre än att jag får promenera in på bibblan
och få hjälp, de brukar ju alltid vara trevliga och hjälpsamma.
Kanske till och med på måndagar när man är utan grädde till kaffet ?
Och hon, expediten var mycket hjälpsam och trevlig, och provade olika
eventualiteter. Efterhand började jag inse att det kanske inte var hackning
utav min dator, mitt konto, eller konspiration, utan snarare begynnande
demens light hos kontoinnehavaren, dvs mig själv. Jag ska ändå ha cred för
att jag erkände den eventualiteten för bibliotekarien i samma
ögonblick som det gick upp för mig. Och nu funkar ju Viddla, när jag gjorde rätt.
Men i vissa sammanhang kan jag väl om inte annat ändå hävda
konspiration och hackning, för det är ju ”för jävligt ändå”,
även om det inte var sant, eller hur medborgare?
Hur mycket olycka över en måndag kan utebliven kaffegrädde
bringa ? Nu måtte det väl vara över tänkte jag, och tog mina handskar
från bibliotekariens arbetsbord, för att se min mobil, som jag haft i ca ett halvår,
åka i golvet. Bibliotekarien undrar med empatisk röst, om det gick bra.
Och jag svarar med fågelkvitter-röst:
– Nej det gjorde ju inte det, glaset sprack !
Och allt det här hade nog kunnat undvikas om jag haft grädde till kaffet
på morgonen !