Månad: november 2019

…
Många eller få, spelar ingen roll.
Släkt, vän eller bekant är för mig egalt
Musiken får gå i dur eller moll,
Om ingen vet, så det prästen valt.

Ingen som inte vill,
Alla som någon gång tyckt om
Alla som den gången vill,
Om du kände mig, kom

En gitarr till en hemlös
Kontanter till en eller flera tiggare
Mina dansskor till nån dansös
Mina filtar till en uteliggare

Min bas till loppis när det är över
Min andra gitarr till en ensam flykting
Mina ord till vem som än behöver
Mitt hjärta till dem det slog kring

Men först …livet !

…
De stora existentiella frågorna kan gärna
dyka upp efter en anhörig har gått bort. När allt stannar
upp, och förändras för alltid, utan att någonting egentligen
förändrats drastiskt på det stora hela. Hon är borta för alltid,
min kära moster, allas vår matriark, i dess bästa ordklang.
Hon som var samlingspunkten, förnuftet, trösten och klippan,
i tider när människan gått ordentligt vilse. Och ingen bryr sig
om att hitta tillbaks igen, eller en bättre väg framåt.

När jag står på knä framför kistan, inför halva släkten,
med händerna hennes egenhändigt stickade elfenbensvita överkast,
och tårarna sprutar. Efteråt funderar man på saker man
annars inte får tid till, tillåts tänka på, eller undviker.
När man i lånad bil åker hem efter ärligt menade halvlöften om att
höras av oftare, och man funderar hur man lever sitt liv, vad man vill,
och hur världen omkring en ser ut.

Dagen efter, på den så kallade ”svarta fredagen”, undviker efter bästa
förmåga allt som omvärlden ska pracka på dig, så att du ska bli lyckligare,
men aldrig kommer bli… aldrig , aldrig kommer bli, av inköp.
Dagen efter står jag med en blomspruta av plast i min hand som kostade
15 kronor på skattkistan…. men som inte fungerar alls !
Och jag bara kokar inombords av ilska…. inte över 15 kronor,
inte ens över att det kan ske missöden i produktionen, och att jag
denna gång hade otur. Utan över att jag än en gång, blivit lurad
av det samhälle de allra flesta tydligen vill ha. I princip varje inköp
jag gör riskerar jag detta… att bli lurad. Och när jag står i ilskan
utan att hitta mitt kvitto från ”Skattkistan”, funderar jag om jag ens ids ta
eventuell konflikt med försäljaren. När det ska vara så vid snart vartannat
inköp.

Jag skiter bokstavligen i de 15 kronorna. Men ska jag nu kasta bort en helt
nytillverkad vara, dessutom i plast, i en värld där det är på väg att bli
mer plast i haven än fisk ? Eller ska jag än en gång behöva gå igenom
obehaget att kräva min rätt som kund, över ännu en felande vara ?
Jag är så trött på hela skiten, så innerligt trött. Hela det nuvarande marknadsliberala
systemet bygger på att ta överpriser på kvalitet, så de rika får bra produkter,
och att tillverka saker som går sönder omedelbart eller efter ett kort tag.
Ta mer betalt för mindre mängd, ta mer betalt för mindre jobb,
Tvinga in folk i avtal som binder dem att betala, tvinga folk att
köpa ”paket” av tjänster, så du får betala för 10 saker,
även om du vill ha en sak.

Jag blir förbannat arg, sen går luften ur mig. För jag lever i den här världen.
Och den har inte blivit som den är. Vi… ni … har gjort den till vad den
är. Vi, ni har valt detta oreglerade kapitalistiska system, utan
samvete utan hållbarhet, utan människovärde. Vi har valt det när vi handlar,vi har valt det vid valurnorna. Men ingen bryr sig. Det är enklast att skylla på nån annan.
Mest poppis nu i Sverige, är att skylla på invandrare, män och bögar.
Men ingen, ingen har ett eget ansvar för sina val, och ingen vill avstå en enda krona
av sitt överflöd eller sina alltmer utsvävande vanor och ovanor.

Det är ta me tusan nära att bli religiös i sådana tider,
hitta en mental tillflykt, och finna tröst. Men det är inte för mig. Min
mentor hette Tage Danielsson. och hans viktigaste ord var:
”Den som inte tvivlar, är inte riktigt klok”
Men det kostar på att tvivla och ifrågasätta, i en värld
med enkla, snabba ”lösningar” som förvärrar allt.
Det kostar på att vara nästan ensam att ifrågasätta saker.

Moster Maggan med ett liv av erfarenheter och sunt förnuft,
jordnära…. är borta… och hennes generation försvinner,
och snart är vi helt i händerna på människor som tycker och
tänker så här, efter att sett denna video som kritiserar spridande av kaos:

länk

– Du generaliserar nått så fruktansvärt åk till en förort ist 🙁

– DU ÄR DUM I HUVUDET DIN FULA TJOCKIS.

– Tönt jävel!!!!

– Kul video. Du glömde nämna lastbilsattacker bara.

– Pk fitta

– Why do Swedes hate Swedes and love immigrants?

– ditt video klipp suger fett och svergie är vårt land inte ditt din summa jävel

– Bra rappotage… Kan vi inte nu få ett rappotage av en ung, lättklädd svensk tjej
sent på kvällen i Rinkeby i stället, så får vi se hur det går?

– Hoppas du har lika roligt när du blir gruppvåldtagen av babianerna som du och dina kommunistpolare släppt in i Sverige 🙂

– Han filmar på morgonen när bara svenskar som jobbar är ute. Lätt att skämta bort problemen. Pajas

– Ny titel: Fetto har svårt att greppa konceptet att ordet ”fullt” kan ha en mer nyanserad mening än bokstavligen fysiskt
fullt i 2 minuter och 6 sekunder

– ta ditt liv snälla

– Sverie är bättre en dig pucku????

– Du är en lögnare!!!!!

– Jeg er norsk og du er ikke morsom.

– Tjockis!

– Lite kul att han är för isis

– ignorera problemen du

Egentligen vill jag ju inte ha en sådan värld,
med människor som inte tänker innan de talar.
Men så ser det ibland ut i den här världen.
Det finns ingen alternativ värld. Och när alla som
inte tycker som de tiger, jag då vinner de.

Egentligen är allt jag vill, leva som jag lär.
Minimalistiskt, hållbart, med värdighet till
mina medmänniskor, till de som är utsatta.
Jag vill ha det jag behöver och inget mer.
Uppleva kärlek, äta, sova, gå, dansa, sjunga
och sedan dö, när tiden är inne för det.
Och jag vill slippa riskera att bli lurad
vid varje förbannade jävla inköp jag gör !!!!!

Hur gör vi det utan människor som min moster Maggan ?

…
Begravningsterapi

Alltså jag tänker att folk borde gå på begravningar då och då,
jag tror det är bara hälsosamt, ur terapisynpunkt.
Det kanske klarnar vad jag menar under inlägget, annars
är det bara att rynka på näsan åt mig, och gå vidare.
Ja … nä… det är absolut inte odelat lätt med begravningar
alla gånger. Tårar och sånt där jobbigt som nutiden annars rationaliserat
bort, och ersatt med lyckopiller, eller som det heter i branschen,
antidepressiva tabletter. För vi måste ju få ekonomisk tillväxt också.

… and the Swedish fika så klart.

Det jag menar kan vara terapeutiskt med begravningar,
är att många får tillfälle att gråta öppet, folk skrattar
oxå en hel del efter begravningen, när trycket lättat,
och man pratar om roliga minnen, med all respekt som
går att frambringa. Och inte att förglömma hur många kramar
vi kram-svultna svenskar, ger och erhåller, vare sig vi gillar den
kramade eller inte. I Sverige är det nog bara på en begravning,
man kan få allt detta på en o samma gång. Plus begravningsfikat
dessutom…. the Swedish fika ! En styrdans har nästan allt det där,
utom möjligheten att gråta öppet inför andra, och samtidigt anses
socialt accepterat.

En fin ceremoni

Det blev en mycket fin begravningsceremoni för min kära moster
Maggan, vid Själevads kyrka, men i Uppståndelsekapellet,
som var mer lämpligt i storlek. Jag skulle kompa gitarr till Maggans
barn-barns-barn Fanny, 14 år, när hon sjöng min översättning av
”Tears in heaven” (Eric Clapton) ”Himlens tårar”. Så jag fick åka
extra tidigt hemifrån för att hinna samköra låten med Fanny 2ggr.
Och det var en mycket fin präst, och jag har en teori kring detta
som jag återkommer till, som kanske är… ja .. otidsenligt,
eller så är det spot on !

Vuxenpoäng ?… no not any more !

Och för att kunna åka tidigare…. alltså… när man är i 18-25-årsåldern
brukar många skämtsamt prata om att få vuxenpoäng, när de
anser sig göra särskilt vuxna handlingar. Jag tror att efter detta
har jag börjat samla ”pensionärspoäng”, så femti-tre ja e’ !
För att kunna åka tidigare så vänder jag successivt tillbaks dygnet
under några dagar…. tunga ögonlock. Jag Diskar kvällen innan, vilket
jag aldrig gör på em, eller kväll annars. bara mornar. Jag tom kokar gröt
dagen innan så att jag ska ha den klar när Ragna som jag lånar bil av
kommer och hämtar mig. Fattas bara att jag skulle stått ute och väntat
på skjuts en timme innan utsatt tid oxå… med handväska och hatt.

Det kommer mera, håll i hatten !

Men det stoppar inte där… jag kör sedan själv i mellan 60-80 km/h,
hela vägen till Själevad. Ja det var snöväder… men ändå !
Jag var mån om att inte sitta i diket vid Butsjöböle nånstans
i Urskogen, när klockorna ringde för moster. Jag skriver lista för att
komma ihåg vad jag behöver ha med mig, och att stänga av spisplattor
innan jag far iväg… ja sådär fortsätter det.

Den ofrivillige kyrkvaktmästaren

Det har snöat lite, och jag glömmer lägga i en växel när jag
parkerat lånebilen, och kliver ut för att se om jag kommit rätt,
så bilen rullar bakåt 5-6 meter och jag kutar ikapp den och
hoppar in i farten. Sedan går jag och rycker i portarna
till kapellet… de är låsta. Efter ett antal försök tittar en till synes yrvaken
figur, buttert ut och släpper in mig… motvilligt. Det var kyrkvaktmästaren,
som från den stunden framåt inte var på god fot med trubaduren
med pensionärspoäng.

Vad jag än frågade om, med vänligaste och
lenaste röst, kom det ett lätt spydigt svar, med underton av att han blivit
felplacerad i livet, och att det var lite onödigt av mig att fråga, om tex
vart ett notställ kunde finnas, eller om sångmicken
som Fanny skulle sjunga i fungerade. Men jag bara log, och sa ”toppenbra”
var gång han till synes motvilligt hjälpte till.
Lite senare när det kom fler, och min tystlåtne, snälla kusin Hans kom,
hände det något av ett mirakel. Han som var så motvillig nyss,
stod och log och pratade och gestikulerade yvigt och förnöjt.
Hans hade väl inga jobbiga frågor så som trubaduren plägade.

Som en vacker prästkrage

Jag må säga att jag till en början nog inåt var rätt koncentrerad på
vad jag skulle prestera musikaliskt, men på ytan pratig och social.
Sen när det var gjort… då kunde jag väl få bryta ihop en stund om
så blev fallet. Men så kom en dittills för mig okänd in i kapellet
och strålade lugn och harmoni, en tjej faktiskt, ..
mer tjej än kvinnlig präst vid första anblick, på grund av ålder.
Men jag chansade, tog i hand och frågade om hon var prästen.
Och i och med hennes ankomst behövde jag ej längre fråga
den ofrivillige. Och han var förresten upptagen att prata och
skratta med Hans nu så.

Tack gode Gud för kvinnliga präster !

Och tack gode Gud för kvinnliga präster !
att det skulle ta dig sån tid att komma på det chiefen ?!
Stod det några manliga i vägen ? Jaha okej… det var inte
jag i alla fall chiefen ! Nä men jag menar helt fördomsfullt
att överlag så har jag ännu inte mött
en enda träig, skuldbeläggande, pretentiös kvinnlig präst,
utan bara smidiga, mänskliga, medgörliga. Ja tänker att det är ett
yrke som ofta passar kvinnor bättre än män ! För så tror jag
man får tycka … att kvinnor är bättre … eller ?

Fårhunden Tomas

Jag är ju något av fårhunden i varje församling,
som ska hålla ihop flocken. Så sitter nån utanför och ser
ensam eller tyst ut, så är jag genast där och
vallar in henne eller honom. Så och idag. Jag for runt
och kramade alla systematiskt, och småpratade,
log lyssnade. Och av bara farten höll jag på att krama
prästen ! Hon såg inte förskräckt ut, men jag han hejda mig
och tog i hand. Det höll på att ske även efter ceremonin.
Men även då hejdade jag mig i sista sekund.

Fannys sång

Fanny sjöng underbart bra, och jag spelade vackert.
En gång blev ett enda ackord sissådär, Fanny var cool lugn
och sjöng som inget hade hänt. När sedan det blir dags att ta farväl
av kära moster framme vid kistan, och jag har klarat av allt det jag ska,
och jag öppnar munnen och säger högt ”tack för allt” så
brister det. Jag lägger samtidigt mina händer på det mjuka hemstickade
överkast som Maggan stickat, och då blir det väldigt påtagligt.

Epilog

Det var en fin begravning, tack vare alla som var där,väldigt mycket
prästen Evelina Gilbergs ledning. Ja och kyrkvaktmästaren blev till slut
kvitt den frågvise vis-trubaduren.

Efter att ha kört ännu saktigare
på väg hem, när snöfallet tilltog. Lämnade jag tillbaka bilen
hos Ragna, och skottade gården av bara farten.

Men vilken tur hörrni att jag inte kramade prästen !

…
Asså jag har nog världens svåraste, självpåtagna
sämst betalda jobb. Att bemöta desinformation
och idioti på internet. Internet, vilket nu är grunden
till hur folk röstar vid riksdagsvalet. Vilket vidare delvis förklarar
varför Sverigedemokraterna lyckats uppnå 25 %.
Partiet vars ledamöter hotar med järnrör på gatorna.
Partiet vars representanter menar att de själva är 100 %
människa, men om man är muslim, är man noll % människa.
Partiet vars företrädare hade lärt in Hitlers gestikulation
i talarstolen, och efterapat hans yttre. Det är de som nu har 25 %
av svenska väljares sympatier. Asså på riktigt … om jag har hundra vänner,
så stöttar 25 av er detta parti ???
De flesta av dess väljare påstår sig gått ”livets hårda skola”. ”Invandrare får
inte jobb för att de passar inte in i Sverige”… är partiledarens åsikt.
Detta är bara ett axplock, det finns 100-tals exempel, och de växer så fort
att de inte hinner fylla sina ”stolar” i kommunerna. Eller om det är för
att ingen riktigt vill stå för sina åsikter, det är osäkert.
Vilka är ni ? Hur kan ni stötta detta ?

Fotbollsdomare har kanske lika svårt jobb, men
betydligt bättre betalt i tex Champions league.
14-åriga fotbollsdomare på kvartersfotbollen däremot,
de har nog lika tröstlös uppgift som mig,
och lika dåligt betalt… dvs ingenting ! Domaren har alltid
fel, och rabiat förälder som orättvist nog aldrig blev en Maradona
eller Messi, står och skäller ut en tonåring i en match
mellan 8-åriga pojkar, varav nån springer och kissar vid sidlinjen
mitt under brinnande match, och nån målvakt ritar gubbar i sanden
vid målgården, under match. Ja .. nä … den fotbollsdomaren har
en mer omöjligt uppgift än mig.

Bara ett av tusentals exempel på hur det går till när högerextrema partier
vinner väljare och sympatier. Det viktiga för dem är att folk ska förstå
att det kris och katastrof även om det inte är det. Och att det är invandrarnas
fel. Om det nu inte är det. spelar det ingen roll för dess följare.
För det är ändå deras fel, även om det inte är deras fel.

Här upprörs folk över att en igelkott blivit fastspänd
vid en raket och skickats iväg med densamma. Kan ej styrka om detta är sant
heller. Men det påstås nu ha skett i England. länk

I kommentarsfält på Facebook senare följer flera kommentarer
likt denna:

Solveig Dalhberg: – ”Va fan händer med Sverige nu för tiden Ja va kommer dessa jävla hemska människor i från vi som alltid har haft det lungt o bra här i Sverige nu törs man inte gå ut o inte törs man släppa ut katten heller”

Det inlägget fick 9 ggr fler likes än:

– Det kanske blir fel när man uttrycker sitt missnöje över hur Sverige har blivit … eller ?
Och med undertoner av nånting annat i desinformationens tidsanda

Och det fortsätter i samma stil, att det var i England och ingen vet vem det var, spelar ingen roll:

Anette Holm – Djurplågeriet i Sverige har verkligen tagit fart de senaste åren på ett brutalt sätt….
Andreas Karlsson – Anette Holm Inte statistiskt som väl är. ? I England där detta i artikeln hände vet jag inte.
Anette Holm – Andreas Karlsson det är inte artikeln jag hänvisar till utan verkligheten…

Magnus Olander – förbanade jävla utlänningar

En annan person hävdade: De heter nog inte Olle eller sven de som gjort detta

Jag kan än en gång för den som inte uppfattade detta påpeka att det skedde i
England, inte i Sverige. Det spelar ingen roll för dessa människor, som stöder människor
som påstår sig vara 100 % mer människor än muslimer. Ej heller tycks man få till
sig att ännu ingen blivit gripen för detta illdåd. … i England. Och därför kan inte
den etniska bestämmelsen på gärningsmännen, som är så viktig
för Sverigedemokraternas väljare och politiker, fastställas. Det gör inget, de fastställer det
även om ingen vet. SDs Martin Strid, Solveigh Dalhberg, och Magnus Molander och övriga
2.225.000 svenskar som gillar det här partiet., var fjärde svensk !

Så mina vänner… går det till när ett parti som SD växer

…
Målfoto på att jag vände vid entrén till bion idag.
Inte för att jag tänkte att filmen skulle kunna vara dålig.
Alls inte ! Mer för att jag försöker vända tillbaka dygnet lite,
och var rädd för att somna på bion, och sova ännu längre
på morgonen. Men då dök bio-polaren upp, och då stannade
jag och tittade.

Jag höll mig vaken hela filmen… eller det mesta av mig
var vaken under hela filmen. Mitt vänsterben och skinka sov,
när eftertexterna rullade. Filmen föll väl inte vänsterbenet
i smaken … smaken är som baken.

Anledningen till att jag skrev den Engelskspråkiga titeln,
är för att den som vanligt är bättre, och mer spot on.
Den svenska filmtiteln: ” Den siste gentlemannen” … är lika
bra rubricerat som Aftonbladets sensations och skvallerartiklar.
Det känns förlegat och onödigt att ens försöka översätta filmtitlar
nu för tiden, med den kunnighet i Engelska, som vi svenskar ändå
besitter.

Om du gillar spänning och fart, är detta ingen film för dig.
Ej heller om du är svag för thriller eller blodiga scener.
Även den romantiske blir väl inte helt tillfredsställd
av handlingen, även om det finns lite av det i filmen, men
spelar liksom andra fiolen i handlingen, och tar inte
över och får tant-hjärtan att banka fortare gissar jag.
Trots att det är kvinnokarlen Robert Redford i huvudrollen,
en gammal Robert Redford.

Men jag gav den en 4a. Jag hade ingen filmlyster omkring mig
som man kan ha efter att ha sett en 5a. En sån filmlyster,
hade kanske kunnat väckt både vänsterbenet och skinkan.
Filmen har väl egentligen inget tydligt budskap,
letar sig inte in i hjärteroten, framkallar inga tårar. Men den
är långsamt underhållande, med en slags vardagsvinkel från
både rånarnas sida, och polisens. Filmen tar inte ställning till
rätt och fel. Den har lite mysig musik av Daniel Hart.
Och slutet avslöjar jag inte… den här gången.
Men likt den gamle rånaren, som levde för spänningen
av bankrån, och alltid rånade banker med ett leende,
så log även jag på väg ut från Hullsta Gård, och vänster ben och
skinka fick efter hundra meter tillbaka känseln

…
En knyckare

I fjol så startade ju Emma Knyckare, som kanske några
känner till, en mans-fri festival. Och vet ni, hade det inte varit en
del av en samtidens genusfixering, så hade jag inte ens kommenterat
annat än ”Good for you, have fun”. Fast iofs i princip säger
jag ur eget perspektiv samma sak nu: ”have fun”.
För festivalen i sig, är en ickefråga för mig,
men samhällsmönstret, som allt detta tillsammans skapar,
är på visst vis inte så mycket bättre än när en liten procent män
i större utsträckning än kvinnor innehade maktpositioner både i politik och
företagande.

Egentligen skulle det varit en ickefråga

Det hade inte varit ett problem, om inte man gjort politisk segregering
även av detta. I det här fallet segregering mellan män och kvinnor,
i samhället i stort.
Jag tror ju inte att segregeringen mellan könen, för de allra flesta är ett
uttalat mål, men det riskerar bli en konsekvens av nutida så kallad
feminism. Den här festivalen blev intressant nog fälld av Diskriminerings-
ombudsmannen. Alltså, ett feministiskt statement, blir fällt
i en jämställdhets-institution ! Det hindrar ju dock inte Knyckare från
att fortsätta även 2020.

”Vad tror ni om att vi styr ihop en asfet festival dit bara icke-män är välkomna som vi kör tills ALLA män har lärt sig hur en beter sig?” Skrev Emma Knyckare på Twitter.

Ilskan lätt att förstå

Ilskan över våldtäkter på festivaler, är lätt att förstå.
Åtgärden och slutsatsen betydligt svårare att förstå. Till en början idén om
att tro sig kunna uppfostra människor som har egenskaper som gör dem
till potentiella våldtäktsmän, är rent ut sagt befängd och naiv.
Det kommer ju givetvis inte att ske. Det finns troligtvis lika
stor procent missanpassade idioter bland män som kvinnor,
QED. Symptomen, och förtrycksmetoderna ser inte alltid
lika ut, men psykopaterna inom varje könstillhörighet
som är en liten procent av befolkningen, uppfostras knappast
till bättre beteende, för att alla män utestängs från vissa festivaler.
Det är ju egentligen jättekorkat att tro det. Inte alla indianer
i kanoten där inte.

Så klart det är nåt fel i huvudet på dem

Det är ju givetvis nånting fel i huvudet på män som våldtar kvinnor.
Sjukligt beteende, som givetvis skall beivras av lagen. Nu i år så kan de alltså
INTE, utifrån domen från diskrimineringsombudsmannen förbjuda CIS-män,
dvs såna som jag som inte är av icke-kön, homosexuella, trans
och vad det nu mer finns för definitioner. Så då skriver Emma att

”Vi tror att alla män har lärt sig att inte gå på events de inte är inbjudna till”

Låtom oss fundera kring detta

Låt oss fundera kring detta en stund. Män är alltså inte förbjudna att gå.
De har kvinnliga artister, med feministiskt tema på hela festivalen,
och säger att ingen är förbjuden att komma, men de är inte bjudna.
Fundera lite på det… ett hav av kvinnor som släpper lös, med eller ’utan droger,
uppklädda till fest. OM det kommer några män till ett sådant hav av kvinnor,
oinbjudna… vilka av männen skulle det kunna vara som har
intresse av att gå på en sån konsert ?
Jag tror att de flesta män inte går på den faktiskt.
Men det där är som att servera ett smörgåsbord för
män utan samvete, utan förtåelse eller empati.
Och inga vanliga ”CIS-män”, finns där för att hjälpa till
att förhindra det. Inte alla indianer som sagt.

Och hörrni, tänk om någon skulle komma på idén att förbjuda
invandrare, från en festival ? Hur skulle det funkat ?
Eller låt oss säga utesluta kvinnor ur föreningar…. osv
ja just det, det var DÅ det blev ojämställt. :O

Som vanligt är alla rörelser som föreslår snabba enkla lösningar
på samhällsproblem, där och faktiskt förvärrar situationen !

Ordet jämställdhet används mindre ofta av feminister

Ordet jämställdhet används allt mer sällan
av feministerna, och DET tror jag är en medveten strategi.
Det är för att det handlar allt mer om makt och särintressen för dess
”profeter”. För jämställdhet skulle ju kunna behöva inkludera män.
Segregeringen som skapats mellan svenskfödda och
utrikes födda är en SKAPAD segregering, och den däremot är högst
medveten, till skillnad från den stora horden feminist-följare.

Man kan ju som vänstermänniska, om man vill, ägna sig åt
politisk nostalgi, och hävda att allt var bättre på Palmes tid.
Det var det inte, inte allt… men vissa saker var faktiskt bättre förr.
Och vissa saker är nog bättre nu… men vilka ?

Jag tycker ord, deras betydelse, deras föränderlighet, deras
användning, och dess användning för manipulation
och maktövertagande är oerhört viktiga. Och att en majoritet av
Sveriges medborgare negligerar vikten av dess användning
och betydelse. Och det har format vårt brokiga politiska landskap
med främlingsfientlighet baserat på en längre tids felvinklad
propaganda, och med mans-nedsättande propaganda på andra sida lägret,
under och efter Metoo-rörelsen, med mediala karaktärs-avrättningar
och uthängningar som följd. Dessa två ”politiska” läger står enligt dem
själva i total motsats till varandra. Men är ändå oerhört lika varandra
i uttryck och spridning. Med några kosmetiska skillnader.
Och båda dessa ”ideologier”, tillsammans med den nyliberala Socialdemokratin,
liberalerna, Centern, moderaterna och KD, står nu mera under konservatismens
och nyliberalismens paraply och beskydd. Och En Socialdemokratisk ledare var
den som förverkligande vänsterblockets upplösande…

….vem hade kunnat tro det för 40 år sedan ?

…
I all min klokskap, blir jag trött på densamma
ibland. Det verkar vara ett ofrivilligt symptom jag
får dras med, efter decennier av överlevnadsstrategier.
Hur kul är det att har rätt, när man drabbas av det ?
Hur kul är det att förstå vad omvärldens kaos beror på,
när de flesta skiter i orsak eller förbättring, och går
på i samma stil, eller värre.

Jag är inte längre rädd för ensamhet,
så som jag en gång var. Jag är inte rädd att stå för vem jag är,
mina åsikter. Men även om jag är beredd att betala priset
för det, och även om jag inte räds det, betyder det inte att
jag alltid är oberörd konsekvenserna. Jag känner !
Men jag är inte främmande för att människor
går skilda vägar, vänner så väl som par. Det är jag tillfreds med.

Men jag tycker fortfarande inte om att bli besviken när människor jag tycker
om, glömmer bort min existens¨. Jag blir fortfarande ledsen när det inte blir
av, det som planerats, när man väljer nåt ”roligare”
… roligare än mig då troligtvis. Då är det bättre att aldrig lova nå’t
Då är det bättre att inte nämna nå’t, Då är det bättre att säga nej direkt,
Det kan jag ta utan att bli ledsen. Men det andra går rakt in i hjärtat på mig,
så vill nå’n såra mig. så har ni receptet nu. Det är lätt att såra mig, för den
som vill, men man måste komma mig nära först.

Jag tror jag sårar andra också, omedvetet !
Så att jag inte förstår att jag gjort det själv. Ibland kanske
mina känslor såra nån annans känslor, eller mina uteblivna känslor,
kanske sårar nån annans känslor. Med förutsättningen förstås,
att nån skulle haft den typen av känslor. Ibland på grund av
onödigt uppriktighet, eller för dåligt inlindade ord.
Men jag skulle aldrig såra någon medvetet, inte ens människor jag ogillar,
känner jag nån större lust att såra.
Däremot kan jag välja bort de som snikar på min själ,
de som trampar på andra, utan att tänka sig för.
Och det kanske sårar de som sårar, apropå SD.

För många år sedan, som vuxen man till kroppen,
men inte så mycket inuti, så planerade jag och min kusin
att åka till Morfarns sommarstuga. Jag såg upp till min kusin.
Efter någon vecka ångrade han sig av okänd orsak.
Jag bodde då hos min moster, gick undan och storgrät,
hejdlöst… en vuxen man…

Jag är känslig, och det är min storhet, min styrka, min empati,
och min solidaritet. Men oxå den som får mig att gråta
över brutna löften eller brustna förhoppningar.
Så man bör inte håna min känslighet som en svaghet,
om man vill ta del av min empati, hjärtlighet, snällhet
och godhet…. för de är ett !
Har ni tänkt på att motsatsen till känslig, är okänslig ?
det bör man kanske tänka på !

Det är ganska lätt att såra mig, för den som vill,
men man måste komma mig nära först.

…
Priset för att stå upp för vem man är,
kan vara dyrt. Men priset för att inte göra det
är dyrare.

Punktera rädslor

I hela mitt liv var jag rädd för att bli övergiven,
rädd för att vara ensam, rädd för att bli ensam.
Jag förknippade det att tappa förståndet, att bli vänd ryggen,
att bli persona non grata, bli en som ingen tilltalar, som
ingen ser, ett vilset spöke. Och om det hände var ett öde värre
än döden…. i mina mörkaste rädslor.

Men inte längre !
Jag har konfronterat en hel del ”spöken” (rädslor),
och när man ser dem i ögat krymper de och försvinner.
När man synar deras bluff. För spöken är en bluff,
de finns inte, annat än i våra rädslor.

Vald ensamhet alltid

Vald ensamhet, kan vara underbar.
Det kan alla som sällan får en stund för sig själva vittna om.
Jag började där, att hitta små stunder av vald ensamhet,
trots att min stora rädsla var ensamhet..
Men nu… nu har jag även gjort om all ensamhet till vald,
ensamhet, även de gånger som livet bjuder på besvikelser,
bjuder på människor som inte står för vilka de är,
inte står för sina ord… och ändrar sig, lämnar, Människor som
parasiterar på min energi, inte står upp för mig som jag stod
upp för dem. Jag behöver dem inte… de behövde mig,
för att suga energi.

Ett lätt val, när man förstått och hittat trygghet nog

Priset för att stå upp för vem man är,
kan vara dyrt. Men priset för att inte göra det
är dyrare. Om du står upp för vem du är, kan du förlora
en vän, många vänner till och med. Men om du inte gör det,
kan du förlora dig själv. Ett lätt val när man väl
förstår skillnaden, och hittar den inre trygghet som
behövs för beslutet. En trygghet som dock
kan vara både tuff och svår att hitta. Och man får
jobba för livet ut.

Dessa blogginlägg kostar

Jag betalar ett pris, när jag skriver dessa inlägg,
om orättvisor om lögner, när jag ifrågasätter saker
som även några vänner och bekanta tror på. Tror på tom när
deras argument tagit slut. Jag menar ingen enda människa
har exakt samma uppfattning om saker och ting.
Jag betalar ett pris när jag slåss mot Goliat, när jag synar drev,
rykten och rörelser. Några kanske väljer bort mig,
slutar höra av sig. Det är inte okej, det lämnar mig inte oberörd.
Men det priset för att inte stå upp för vem jag är,
är dyrare. Jag förlorade mig själv en gång för länge, länge sedan,
när mitt enda val var att låta dem ta mig !
Men inte längre !

Fortsatte även utan hopp

Det har funnits många, många dagar, under långa, långa tider,
då livet inte var det enkla valet för mig. Då jag inte hade något
att leva för, utöver hoppet. Men jag valde livet,
även när hoppet var borta, för en enda chans om att få uppleva
liv igen, uppleva en enda kort stund av lycka.
Jag valde livet, om och om igen, fast jag inte hade något
att hoppas på. För tänk om …. om det ändå fanns
en liten chans. Mattias, Roland, Matte, Kalle, Magnus,
Erling, Olle, Håkan, orkade inte välja livet.
Och jag förstår dem bättre än jag vill.

Synade livslögner

Jag har långt ifrån blivit munk, låååångt ifrån.
Men har tagit ett kliv åt det hållet. På flera sätt.
Jag har inte större inkomster nu, men jag har större marginal,
för jag lever närmare mina basala behov. Och har i någon utsträckning
sållat bort krimskrams, kapitalvaror och sånt som dagens omvärld gör
allt för att övertyga dig om att du måste ha. De ljuger, och jag har sett det.
Jag har ingen bil, och får då gratis motion, Jag lägger mindre pengar på
färdigmat och godis, och inget kött och har mindre magproblem,
mindre övervikt. Jag har färre saker, och behöver inte leta,
och våndas över att skaffa fler.
Färre behov är större frihet !

Brevet

Och till sist citerar jag gärna Marie Bergmans ”Brevet”:
Jag är inte rädd för, jag är inte rädd för,
jag är inte rädd för, att du inte ska tycka om mig,
och att jag inte duger till.

Priset för att stå upp för vem man är,
kan vara dyrt. Men priset för att inte göra det
är dyrare.

…
Idag tycks vi värdera både människors
popularitet, värde och sanningsenlighet utifrån
hur många likes man får på Facebook eller Instagram.
Jag skulle vilja påstå att det är rätt så problematiskt att
undergräva både rättsväsende, lagar, och demokratin på
det sättet. Och utgår man från antalet likes, så har allt jag någonsin
skrivit varit mer eller mindre lögner.

För på sin höjd får mina blogginlägg 5-6 likes. Men oftast 0-2.
Och det är okej för mig.
Jag strävar inte efter att bli ”fejsbook-älskad”. Jag strävar inte
ens efter att bli älskad i verkliga livet. Däremot så vill drömmer
varje människa om att känna sig älskad, även jag. Men bara för den jag är,
det jag står för i varje ord och handling, inte för hur mycket lögner
och hat jag eventuellt skulle sprida på sociala medier.

De 37.000 älskar inte Cissi, de gillar förmodligen inte ens Cissi,
för de känner inte Cissi. Det som förenar dem är hat, skvaller
och självrättfärdigande.
Jag strävar efter rättvisa, efter sanningar och bevis, istället för hörsägen,
rykten och mediedrev, medierättegångar. Sånt genererar inga likes.

Och det är okej hörrni, helt okej. Men det är tragiskt att en
troligt majoritet snart av svenska folket är så vårdslös med sanningen,
med folks integritet, vårdslös med rättsväsendet och demokratin.
Det är så man sår frön till positionering, skyttegravsdebatt,
stigmatisering, hat, uppdelning, sönderfall. Och alla har de
varit diktaturers älsklingsfrön, i alla tider.

Jag är helt okej med två likes för inlägg som aldrig
i princip är populistiska, men snarare kritisk mot
det mesta som finns anledning att ifrågasätta.
Nu är Cissi och Fredrik uppe i rätten, hon är anmäld
för grovt förtal. Och de kontinuerliga anklagelser
om våldtäkt, och att Fredrik skulle vara en sexualbrottsling,
gav 37.000 likes. TRETTIOSJUTUSEN människor svalde
anklagelserna direkt och osynat… ja men fattar ni ?
37.000… som egentligen I.N.T.E – H.A.D.E – E.N – A.N.I.N.G !!!

Fallet hade prövats för 10 år sedan, och blivit nedlagt.
Det fanns inte bevis nog. 37.000 personer MINST,
är ändå övertygade om hans skuld … varför ? på vilken
grund ? Men på riktigt !!! hur fan tänker folk ?

ähhh jag orkar skriva mer just nu… korkade människor !!!!