Månad: oktober 2019

…
Himmelskt allena , stjärnklar höstnatt,
Vinden biter, röda kinder
Månens skiva, rund och platt
vandrar längs stjärnors tinder.

Vandra än mot vinterns högtidsstund,
kalla andetag och rök och vatten
Stannar, skådar, förundrat en sekund
i den kalla svarta oktobernatten

Björken kal, och naken står,
visslande vind, viner i dess kvistar
Gula skruden ligger vid dess tår
i vätan fallna löven gnistrar

Fnyser, ryser vid vinterns entré
undrar stort vad göms ute där
Det som höstens öga inte se
finns i fantasi och dimhöljd sfär

Ljuset av neon på älvens yta
dansar kring i yster dans
Nu när hopp och grönska tryta
ser på stjärnor som i trans

…
Att vara sann mot sig själv, är att vara fri.

”Nyanserat”, är kanske det vackraste
och viktigaste ordet i vår samtid, och praktiserande
av ordet är i sanning näst intill utrotningshotat.
Väldigt få är som jag uppfattar det, sanna mot sig själva
nu för tiden. Och utan att vara sann mot dig själv, kan du inte
vara sann mot någon annan.

Jag saknar dem…. så är det trots allt

Jag saknar min far, min mor, mina två bröder,
i all sin uselhet och litenhet, i all deras styrkor och
hjärta de förmådde frambringa. Nej de var inte de jag önskat mig,
de brydde sig inte om mig, och jag var ensam som barn.
Och som vuxen faktiskt. Jag hade ingen familj då, och jag har ingen nu,
jag har aldrig haft någon. Och hela mitt liv har fram till nyligt
varit präglat av det känslomässiga faktumet.
Det har lett mig att ständigt söka bekräftelse, ständigt vara omänskligt god,
och uppoffra mig själv näst intill självutplåning.
Om det var någon som undrade över mina djupa depressioner
en gång i decenniet ungefär.

En stor liten man

Jag har också varit väldigt liten människa under stundom,
men i sanning, väldigt ofta har jag varit en stor människa,
driven av den moral, jag levt efter. som egentligen inte var
någonting annat än en brinnande längtan att bli behandlad som
jag behandlade andra. Ingenting annat än en brinnande längtan
att bli älskad, vara efterlängtad, höra till. sån’t som jag misstänker
hör familjer till.

Brutal insikt

Jag saknar dem, men jag har gått vidare, jag har utvecklats.
Och jag kan inte se bakåt längre, jag kan bara se framåt, än vad
min framtid har att erbjuda, än vad mitt liv kommer mynna ut i.
Oavsett om jag finner kärlek eller ej.
Det är ett faktum, att jag inte hade någon familj, inte har någon familj,
och inte kommer ha den familj jag kom ifrån.
Det är en brutal insikt, som jag får leva med, vilket inte innebär
att jag kommer upphöra vara ledsen över det nån gång ibland.

En stor bedrift

Först nu, nästan helt av egen förtjänst faktiskt, har jag börjat
vara sann mot mig själv. Stå upp för vem jag är, gentemot andra
människor, utan att förställa mig, eller undvika meningsskiljaktigheter.
Det ÄR en bedrift, en stor bedrift vill jag lova.
Något av det svåraste en människa kan göra, är att ändra på sig.
Och det har jag gjort på några grundläggande plan.
Att vara sann mot sig själv, är att vara fri.

Är man stor måste man vara snäll

Jag har i och med bättre framgång i att vara sann mot mig själv,
även insett att jag kan låta saker bero ibland, utan att
jag tummar på min sanning. Jag kan vara den vuxne i rummet
som Greta Thunberg uttryckte sig. Men jag kan inte göra avkall på
vem jag är, inte längre. Jag kan inte låtsas som jag inte hör,
när nyanser håller på att utrotas. När osanningar sprids
och accepteras. Vad var det hon skrev vår kära Astrid,
”Då är man ingen människa utan bara en liten lort”

Balansgången, nyanserat

Jag behöver aldrig hålla med en Sverigedemokrat om hens
människovärderingar, aldrig ! Jag behöver inte stå skamset och höra på
medan högerfeminister gör ner mig utifrån mitt kön, aldrig !
Jag behöver inte acceptera sämre vård pga inkomst eller jobb,
som Moderater vill, aldrig !
Däremot fjärmar jag mig inte från folk utifrån deras politiska
uppfattning, så länge de bemöter mig med respekt.
Och det är ju den rätt så viktiga detaljen då förståss, som alla
dessa grupper inte gör, om de följer sina politiska program.
Men jag viker inga blickar, jag kröker inte min rygg för någon längre.
Jag resonerar med dem nyanserat !
Att vara sann mot sig själv, är att vara fri. !

…
Små fåglar och små barn förstår jag mig på

Små fåglar och små barn förstår jag mig på,
men folk i allmänhet ?… I synnerhet ”vanligt hederligt folk”
är bortom all begriplighet. För bakom det begreppet döljer sig
en hög med moraliska tvivelaktigheter, högfärdighet
och självförhärligande.

Goodbye little ones !

Klockan är snart 17, och solen är på väg ned och det kan vara det
sista jag ser av mina vackra, kära småfåglar jag matat. Jag har idag fått
tillsägelse av vaktmästaren, att hyresvärden/vaktmästaren fått klagomål
angående fågelmatning. En tillsägelse med vädjande god ton förvisso,
men ändock en tillsägelse. Jag har en ganska bra bild av varifrån klagomålen
kommer, men kan inte, och vill inte bevisa min tes, om vem/vilka som vill ha
bort min blåda mes.

Elak snällhet

Jag hanterar helst dylikt med elak snällhet, och sätt som för
normalintelligenta människor blir tydligt hur de beter sig.
Så med det som kriterium, är det är absolut ingen garanti att
budskapet går fram. Inte i tider där väldigt många praktiserar
”men det är för jävligt i alla fall”, när det avslöjats att de trott på en lögn.
Men jag kommer iaf kunna se mig själv i spegeln,
utan att skämmas. För mig är det alldeles tydligt att det är samma sorts
människor vars största problem i livet består av orenade torktumlefilter,
lekande barn som skrattar och är glada när de spelar fotboll, på en för sådan
aktivitet avsedd yta, även kallad ”fotbollsplan”.

Jämfota, ilskna, handikapps-hopp

Samma sorts människor som blir upprörda över träskor i trappen,
fester i lägenheten bredvid. Dvs överhuvud taget sånt som gör människor glada.
Det är svårt att acceptera för denna typ av människor.
Eller för den delen, när man vid ett enda tillfälle är 3 minuter sen att hämta
sin tvätt,. och vederbörande medmänniska, som normalt går med rullator,
och knappt är förmögen att förflytta sig, plötsligt blivit kapabel att stå och hoppa
jämfota i luften av ilska minst en decimeter uppåt. Och hela tillvaron blir uppochned
den hänsynslöshet min försening åsamkat dem.

Så … klockan är 17.18. nu har fågelmataren sluta gunga, och jag tar in
den för gott ! Eller ??? … jag återkommer till det !

Den typen av människa

Jag funderar nämligen över mina rättigheter som hyresgäst,
och medmänniska lite grann, om jag har några.
Nu är det sju år, och två hyresvärdar sedan
som det var färdigt att måla om badrummet som blev vattenskadat av vattnet
från issmältningen. Det är alltså ännu längre sen själva vattenskadan blev till.
Men sju år minst alltså att åtgärda det på. Jag tillhör den typen av människa
som minst sagt ogillar gnäll om petitesser, och därför även drar mig för att klaga själv.
Till och med när det är inom mina rättigheter. Givetvis har jag sagt till typ
två tre gånger under dessa sju år, med vänlig ton, och stor förståelse.
Senast hyresvärden blev varse var nu i augusti tror jag, eller i faggorna.
Det skulle ”genast åtgärdas”. Dagarna blev till veckor, som blev till månader,
och ännu inget åtgärdat. Jag gissar att det inte är lika hög prio
på att hjälpa mig som plockar upp glas på gården, sopar grus på våren
och borstar undan snö framför porten, på vintern utan att behöva det.

Det är klart…. de är väl upptagna kan jag tänka …

Jag kan tänka att man är för upptagen med att höja hyror, och tillfredsställa
de gnälligaste hyresgästerna, så det blir tyst från dem.
Men jag bara gissar så klart. Dock funderar jag om utgången att belöna
de gnälliga med åtgärder, och straffa de som hjälper till.
Det kanske bara är jag som tycker det systemet verkar vara både
kontraproduktivt, och mer gnäll-genererande. Men vad vet jag egentligen,
jag tillhör ju inte ”vanligt hyggligt folk”, som bla tydligen blir mer
eller mindre ”attackerade av tiggare”. Jag verkar va en av de få som klarat
mig från detta, eller ens bevittnat det. ”Men det är ju för jävligt i alla fall”.

Vad var det nu igen han sjöng om Owe Törnqvist ?
”Josefsson” ?

Civil olydnad ?

Jag tänker att jag tar ner fågelmatarna nu då. Även om jag inte riktigt
har nån bra förklaring till småfåglarna själva, till varför
deras hunger blir bortprioriterad. men … men jag tänker att
de kanske hängs upp igen om ett tag , beroende på renoveringsviljan
hos ”Josefsson”. ”Fågelskit” ska ha varit orsaken till klagomålen,
och Josefsson tycks skita på mig, och grannarna på fotbollsspelande
glada barn. Så kanske jag idkar lite civil olydnad och hänger upp dem igen.
Om de skiter på mig så….

Tillvägagångssätt i desinformationstider och egoism

I dessa tider då det de facto är oundvikligt att man är vän,
med allehanda politiska meningsmotståndare för att uttrycka det milt.
Fördomsfulla och hatiska, för att vara lite vassare. I dessa tider har jag funnit
det rogivande för själen, samt verbalt dräpande att vidta snäll elakhet.
Så och fallet med kontanthantering och några småföretagares gnäll
över den lokala trofastheten i handlande från oss Sollefteåbor.

Planerade svineri, men bangade

För ett tag sedan planerade jag att vara lite snällt svinaktig
mot butiksägare som beslutat att ej längre hantera kontanter.
Den ”ondskefulla” planen bangade jag för. Den bestod i att låtsas vara
ovetande om den nya policyn ang nekande av kontanter.
Och gå in i butiken, be om expeditens hjälp vid provande
av fritidsskor/löparskor, ta lång tid på mig,
och sedan bestämma mig för ett par, som de får hämta på lagret .
Gå leende och vänlig till kassan, och ta upp börsen och 1500 kronor
i sedlar. Varpå deras nya policy gör dem tvungna att påpeka att
de inte tar emot kontanter. Och då skulle jag låtsas vara ovetande och säga

– Aha … va synd, då får jag handla nån annanstans !
Med ett stort vänligt leende, och tillägga
– Tack för hjälpen !

Det jäkla samvetet

Nu blev det inte så, jag har fortfarande åt helvete för mycket
samvete och hyfs, till skillnad från en del andra. Däremot
så påpekade jag för någon månad sedan att jag ogillade att
de slutat hanterat kontanter, och varför.

Men till slut så fick jag väl lite vatten på kvarn ändå

och till slut kom min triumferande stund, när jag skulle
handla en vara på icke nämnd butik, och betala med kort.
Kortet fungerade som av en händelse inte då.Och när jag drog
mig till minnes, så hade det hänt tidigare oxå, innan
kontantbeslutet. Båda gångerna fick jag stå och skämmas, som om
jag inte hade pengar på kontot, vilket antyddes genom
– ”Uttag medges ej” från expediten, utan att för deras del
nämna möjligheten att det kunde vara kortläsaren och
uppkopplingen det kunde vara fel på. Vilket jag kan tycka vore
kundvänligt beteende. Speciellt eftersom det var
kortläsaren/uppkopplingen det var fel på. Det blev vi varse eftersom
min vän fick testa sitt kort på min vara, med samma tråkiga utgång.

lite väl sent

När då butiksägaren, lite väl sent kan jag tycka, ursäktade sig lite
eller rättare sagt kom med undanflykter över det inträffade
– ”Ja det kan u vara lite dålig mottagning här ibland”

Så föreslog jag med vänlig röst, och stor omtanke:
– Ni kanske skulle återinföra kontanter som betalmedel ?!

Det uppskattades inte av butiksägaren,
som inte nappade på idén, eller min kommentar.

Lite medansvariga ?

Med det i åtanke och att jag hört en hel del klagomål från
småföretagare, över hur vi Sollefteåbor sviker handeln i stan,
så kanske en del av det ansvaret faller tillbaka på butiksägarna
och företagarna i form av kundbemötande, utöver ett glatt trevligt
leende vid inköp ?

…
Jag känner hur hjärtat slår,
Det är fantastiskt egentligen, ett sorts
mirakel, är livet. Jag känner frisk luft i mina lungor,
andas så djupt jag bara kan. Jag lever.
Jag har inte så mycket pengar, jag har inte så mycket
saker och ägodelar. Ingen lysande framtid, inga barn
eller barnbarn…. men jag lever ju.
Det är inte så dumt !

Jag drömmer om alldagliga ting, som du
tar för givet. Jag drömmer om en gnutta kärlek,
en aning beundran, ett uns beröring. Jag drömmer
om att kunnat haft en liten kopia som fattade min hand
på väg över gatan, och kallade mig pappa.
Men det är okej ändå…. jag lever ju.
Jag lever i ett land som har turen att ha fred,
mat, vatten, och en natur som alla får ta del av.
Jag är tacksam för det, oerhört tacksam för det.

Jag har råd att äta gröt varje morgon, med russin i tom.
Det är långt ifrån alla förunnat på denna ord, i detta liv.
Helvetet på jorden, är nog spritt över allt. Men Jemen
är ingen bra plats, Kurdistan är ännu förtryckt och
ockuperat, och ännu en gång övergivet av omvärlden.
Där skjuts människor var dag, där svälter många,
till följd av galna ledare för stora länders cynism,
och barnslighet.

Jag har det förbannat bra trots allt, om man jämför.
För nåt år sen var det inte så. Så jag är tacksam för de stunder,
de ögonblick jag får anledning att le. De ögonblick
jag får äta nyttig mat, och dricka rent vatten.
Idag känner jag mig tacksam.
Många med mig borde nog göra det.

…
”En typiskt bra måndag” sa Citatmaskinerna Evelinas moder,
och Valdemars moder Åsa, efter gemensam fotosession
i Sollefteås höstlika natur. Och så förstår jag delvis varför
de är citatmaskiner de små liven.

Den stora världen

Det om den lilla världen, där jag lever.
I den stora världen utanför skulle jag bli häpen om
jag inte blivit häpen flera gånger varje dag över all idioti som
förekommer i många politiska riktningar. Where to begin ?

En gång i tiden

En gång i tiden var Sverige ett Socialdemokratiskt land,
och Socialdemokraterna ett socialdemokratiskt parti.
Demokratisk socialism är inte död, men den slåss mot Goliat
… vi slåss mot Goliat. De politiska partierna är övervägande
högerinriktade, till ca 90 % i riksdagen. Riktigt så många väljare
är inte dock högerväljare. Hur går det ihop ?

Skutan har slagsida

Det är på ett vis okomplicerat, och på ett annat vis lite mer tillsnurrat.
Stefan Löfven är huvuddirigenten till att aktersegla vänsterpolitiken,
Den forne Amiralen, vill till varje pris, men kan inte styra skutan,
med Sveriges befolkning ombord. Nu är det slagsida åt höger på skeppet,
och det tar in vatten. När Löfven förra valet hade som mantra valet 2018,
att blockpolitiken skulle begravas, jublade den ende som stod utanför,
Jimmie Åkesson. Blockpolitiken upphörde inte. Det har bildats två nya
block däremot.

Abra kadabra karim, och vips gick Vänstern från 40 % till 8 % på ett val

Två nya högerblock. Ett med ljusblå socialdemokrater,
ett ultrablått Centerparti som gömmer sig bak grönfärgen på fyrklövern.
Och en Nyamko Sabuni, som ser ut att vara sugen på det brunblå
blocket med Svärjevännerna, Ett moderat parti som kört ner i högerdiket,
efter Reinfeldts något, det känns nästan underligt att skriva det,
mildare framtoning. Och Kristdemokrater med tjusig EBT som egentligen
anammat allt som Sverigedemokraterna står för, och inget som Kristus
stod för.

Underskatta inte människors hat och ignorans

Jag tror att Åkesson snart är statsminister. Och det är nog precis vad
vi förtjänar. Vi ska heller inte vara allt för säkra på att det i så fall
kommer att innebära att Sverigedemokraternas väljare kommer överge
dem, när de inser att de inte är fördelningspolitiskt till vänster,
utan ett rent högerparti. Nej… alla dess väljare ser det inte så.
Det är viktigare att skicka ut invandrare än att ha rättvis
fördelningspolitik, enligt den forna socialdemokratiska flygel
som flytt till SD, för att S inte längre står på den lilla människans sida.

Den förhatliga TVn

En av moderaternas nya hjärtebarn politiskt är att nånstans på skala
minska budgeten till SVT och radio, till att ta bort det helt.
Jag hörde nån uppblåst ung herre på deras konvent uppröra sig
över att måsta bidra till en film om några floder i Asien, när pengar skulle
kunnat gå till barnfamiljer. sen när förresten vill moderater omfördela till
ekonomiskt och socialt mindre tilldelade grupper ?
En annan sak som är fascinerande med deras mörkblå små tankar,
är när de menar att public service skulle vara partisk, politiskt.

När marknaden har monopol går det bra

Det är fascinerande med tanke på att all press i princip är
högerägd, och inte drar sig ett ögonblick för att föra ut
blå propaganda i dessa tidningar. ALL press !
Vi kan ju titta på ett land som inte har nån statlig tv, USA.
Där har man friheten att välja på 100-tals kanaler med uteslutande
partiska ”nyhetsrapporteringar” likt FOX-news. Och 100-tals skitprogram,
utan mening och innehåll. I Polen har högern tagit kontroll över media,
likaså i Turkiet. Så moderaterna är oerhört mycket ute och cyklar IGEN.
Det bästa vore kanske om ALLA moderater slängde ut sina tv-apparater
och flyttade hem till mamma igen.
Och att Sverigedemokraterna flyttar till ett land som inte tar emot invandrare

…
Sjumilakliv mot ”rätt sorts förbud av yttranden”

Nu när Åkesson tagit sjumilakliv mot statsministerposten
blir det allt vanligare, och mer rumsrent
att även i publika, traditionella medier uttrycka traditionellt
Sverigedemokratiska villfarelser.
Läste nyss, än en gång, skall tilläggas, om att en demokrati måste
respektera väljarnas vilja, om det skall vara en värdig demokrati.
Det syftade till att det ”fria ordet” i dags dato skulle vara hotat främst
för att sverigedemokratiska värderingar inte får en syl i vädret.

Ingenting kan väl vara mer verklighetsfrånvänt

Ingenting kan väl vara mer verklighetsfrånvänt än att påstå att
främlingsfientliga krafter, ”invandrings-politiks-kritiska” inte får
medialt utrymme. Det är enkom Metoo och den nya borgerliga
feminismen, som kan mäta sig i oproportionerligt mycket medieutrymme
i förhållande till politiska sympatisörer.

Demokratins inbyggda svaghet

Men om vi återgår till Sverigedemokraternas yttrandefrihetskrav.
Så läste jag en läsares kommentar på DN, som sammanfattar problematiken
med Sverigedemokraternas syn på yttrandefrihet och demokrati,
med tanke på allt ”icke svenskt” och all yttrandefrihet de faktiskt vill förbjuda:

– ”Demokrati har den inbyggda svagheten att den kan avskaffa sig själv”

Om man inte får säga att man vill begränsa yttrandefrihet….

För om vi förenklar det i överkant, för att tydliggöra problematiken
med deras resonemang. Så menar man att alltså att om största partiet,
eller för den delen näst största, tredje största, eller fjärde största partiet,
som Sverigedemokraterna tidigare var, när de menade att de var
”folkets röst”, … att om de vill avskaffa yttrandefrihet efter sina
nationalistiska mallar, så är det demokratiskt. Men om man kritiserar
dessa avskaffande av yttrandefriheten, så är det ett hot mot
yttrandefriheten ?

Skandalproduktion utan motstycke

Jag menar det har från Sverigedemokratiska politiker förekommit
önskan om k-pistsalvor mot flyktingar, mordhot mot partikamrater,
järnrör, sexuella trakasserier, förbud mot att
hissa pride-flaggor vid kommunhuset Sölvesborg. Och inget av detta
tycks avskräcka väljarna. När Sverigedemokraterna kommit till makten
i en del kommuner haglar symbolpolitiska förbud och även andra allvarligare
förbud som tiggeriförbud, böneförbud, förbud mot halalslaktat kött,
förbud mot böneutrop, förbud mot böcker på annat språk än svenska,
förbud mot slöja och förbud mot utmanande konst.

Enkom Svärjevännen, struntar i moral ?

Det finns inget annat parti vars väljare skiter i personlig moral hos sina valda
politiker, struntar i vad som är sant, eller inte sant. Eller för den delen växer,
ju fler skandaler som avslöjas, inom Sverigedemokratin. INGET !

För nåt år sedan var det tydligen bråk här i lilla Sollefteå,
där skjutvapen hade fyrats av offentligt. Det var upplagt för att
hälla några kubik vatten till på främlingsfientliga kvarnen. Men till mångas
förtret kanske man då kan gissa, så var det en svensk som avfyrat vapnet.
Men då blir det väl svårt att åtminstone i det här fallet åberopa invandrares
våldsbenägenhet ? Nejdå kära läsare, den återkommande kommentaren
bland Sverigevännerna, som påstår sig ”våga säga sanningen”, var att:
”ja men svensken blev ju provocerad”

Vänster som blivit höger, fast ändå är vänster, fast röstar höger

Jag har även talat med bekanta som i grunden anser sig vara vänster,
men pga ”fokus på de här frågorna kring straffrabatter, hårdare tag mot brottslingar
och frågor om invandring, nu övergivit dessa värderingar, eller rättare sagt
prioriterat högerfrågor, och extremhögerfrågor.
Jag erkänner, det går bortom mitt förstånd hur de resonerar.
Den enda slutsatsen min resonerande hjärna kan komma fram till,.
är att det handlar om blint hat, som anledning till att
ingen information når varken deras hjärnor eller hjärtan.
Nä jag förstår det inte….

Lika omtyckt som innan

Jag har ju, som kvarvarande bloggläsare sett, för närvarande valt att
inte länka till mina inlägg. Orsaken var att jag hamnade i samma
fälla som de flesta FB-användare gör, att man sitter och väntar på
positiva reaktioner och tummar. Man letar bekräftelse. Jag kan tänka mig
satt få erkänner det… men all forskning visar att det är
så Sociala medier och all reklam fungerar. Så nu är jag inte omtyckt av någon
längre…. och ändå är jag minst lika omtyckt som förut.
Det är tomt och skönt samtidigt. Som att rökaren som slutat röka
saknar att ha nåt i handen, men mår bättre av att inte dra in gift
i lungorna. Men jag fattar, få orkar, vågar eller vill sticka ut näsan
och tycka till om något, om man inte får vara anonym.

…
Extremist ? Javisst !

Jag har börjat förstå att jag nog är nå’n form
av extremist ändå. Om jag söker efter ordet på synonymer,
så finner jag:

”ytterlighetsman, ultra, person med extrema åsikter, fanatiker, svärmare, radikal”

Men ord är flyktiga, förändrar betydelse utifrån den stora massans
användning, och betyder faktiskt olika saker i olika läger.
i olika verkligheter…. För att kunna bedöma vad som är extremen
måste man också kunna ”fastställa” vad som är ”normen”
för sin samtid och sin geografiska placering. Och med tanke på det 2/3-samhälle
vårt svenska välstånd skapat för 2/3 av befolkningen, så blir
överklass-värderingar normen, och solidaritet extremen.

Den duktige, normala, lyckade Hanne Kjöller triumferar

Det blir väldigt tydligt för mig när jag läser Hanne Kjöllers
nedlåtande raljerande på ledarplats i en tidning som jag åtminstone tidigare förknippat med saklighet och mindre av skvaller och dumheter… DN.
Det blir tydligt att både hon och jag lever i verkligheten.
Men hon lever i en väldigt snäv verklighet, och dessvärre
med väldigt lite kunskap om andras verkligheter. Alternativet
vore att hon vet hur det ligger till, men arbetar hårt på
att medvetet vilseledda läsare om hur det egentligen ligger
till i den värld hon föraktfullt ser ner på med varje ord
i artikeln, den värld som har lägre utbildning, lägre inkomster,
och i de flesta artiklar Hanne skriver om har sig själva att skylla
för eventuella hälsoproblem, levnadsstandard och nu även livslängd.
Senast var det ensamheten som var självvald enligt Hanne.

Som en parentes, kan jag inte undgå att undra över om Hanne räknas
till Patriarkatet, av de som tror på dess existens.

Ja … hur tänkte jag nu ????? Tur att jag är i minoritet

Men fortsättningsvis då…. utifrån dessa kriterier torde jag nog vara
en tvättäkta extremist, som synar mediala drev och påstådda sanningar från Östermalm och Djursholm. Som var Hannes egna referenser för överklassen.
Jag torde vara extremist, eftersom jag blir stortokig invärtes när
man börjat tillverka lamparmaturer som inte går att byta glödlampa på,
vilket resulterar i att när lampan är slut, så måste du kassera hela armaturen.
Lika är det med ”moderna” ”SMART”-PHONES… där tillverkarna har
kommit på att det går att tjäna mer pengar, om det inte går att byta ut ett
dåligt batteri, så när batteriet pajar, är det tänkt att man ska köpa ny telefon för mellan 5.000 – 10.000.

Den förhatliga skatten som är så bra att få del av, men så tråkig att betala

Tillvägagångssätt som uppmuntras av den politiska
inriktning hanne Kjöller står för. Och med tanke på att jag i ett rikt
land som Sverige tillhör minoriteten, så är det min kritik som är
extremistisk, inte de som lagrar förmögenheter utomlands för att slippa bidra med skatt själv.
Skatter som för övrigt lade grunden för deras egen förmögenhet genom
vård, utbildning mm.

Är det månne ännu ett självskrivet. obestridbart privilegium för höginkomsttagare, rätten att leva längre och hälsosammare ?

Hennes ledare handlar dock om att hon är väldigt upprörd över
publicerad forskning kring sambanden mellan hälsa, livslängd, utbildning
och inkomster. Där hon menar på att pengar inte alls har med hälsan
och livslängden att göra. Forskningen är alltså fel… (hmm undra vem som
kontinuerligt brukar hävda detta ?)

Det är dock inte konstigt att individer (de gillar ju att bli kallad för det,
istället för epitet som människor och solidaritet) … som HK kontinuerligt
sprider denna nidbild om deras egen överlägsenhet, och den enligt dem själva
rättvisa belöningen i form av mera pengar, som kan ge dem bättre hälsa, mera saker, större ekonomisk frihet… så de kan köpa sig lycka. Så är det tänkt.
För att allt det här ska fungera, så måste man likt HK här gör, VÄRDERA människor olika utifrån social status, vilket hon ofta förknippar med intelligens.
Det är egentligen samma grundsyn på människor som Nazismen har och hade.
Med den skillnaden att HK och hennes politiska anhang inte per definition
har något emot att muslimer, Afrikaner, Afghaner är några av de utvalda rika.
De skiter i hudfärg…. bara de har kapitalism som religion.

Jag har dessutom utökat mitt extremistiska leverne, med att börja plocka
upp flaskor och skräp som kastats vind för våg ute i naturen,
och minimera mina utgifter och mina utsläpp !
Fullständigt vedervärdigt ur marknadssynpunkt
Och värre kommer det bli… se upp !

…
Obarmhärtig barmhärtighet

Tiden är barmhärtig, när den gör slut
på obarmhärtigt lidande. Lika brutal är den,
när den tar unga människor ur tiden,
innan de hunnit börja leva ens.
Det finns enastående människor, som klarar av de
grymmaste av öden, och ändå ser tiden an med tillförsikt.
Där ljuset lyser starkt inifrån.

Vad är skillnaden ?

Är då inte människor som inte kan se ljuset lika fantastiska ?
De vars axlar är tyngda av livets ok, och inte finner kraften
att lyfta humöret, gå vidare, se framåt ?
Jag är inte så säker på att deras prestation är sämre.
Om man ser till förutsättningarna, kanske de är starkare tom.
Vad är det som får de starkaste att framstå som fantastiska,
och de deprimerade som viljelösa och självförvållande
tragiska gestalter i skuggan ? Vad är skillnaden ?

Man bör kanske akta sig

Jag tycker mycket väl man kan hylla och se upp till olika
människors hjältemod och urkraft, men att man bör akta sig för att
jämföra deras styrka och mod med andra… med sig själv.
För vad vet vi egentligen om varandra ?
Med tanke på hur lite vi vet om oss själva.

Paradoxen av ensamhet

Jag känner mig inte lika ensam som jag en gång gjort.
Paradoxalt nog har det skett samtidigt som jag rent fysiskt tillbringar
mer tid ensam, och är mer bekväm i ensamheten. Kanske
som resultat av att jag slutat fly från den, kanske som resultat av
att jag inte längre låter någon ta min tid, genom att vänta på
att de ska höra av sig ? Men visst …jag är fortfarande människa,
och jag känner av ensamhet ibland också.

Men vad är det ?

Men vad är det egentligen ? Ensamhet ?!
Idag är det åter stigmatiserat att vara ensam, känna sig ensam.
I dagstidningar kan man läsa om och ”ta reda på” om du riskerar
räknas som ensam. Nyligt så skrev även det en borgerlig ledare på
ett väldigt nedlåtande sätt, om hur mäns ensamhet var farlig.
Och då främst för kvinnor, var budskapet. Kvinnors ensamhet
däremot räknas som ”starka kvinnor”
Men vad är ensamhet ? Rent fysiskt är det inte svårt att förklara.
Eller om du bor ensam, det går också att tydliggöra.

När vi väl pratar

Men bevisligen kan många människor känna sig oerhört ensamma
I FÖRHÅLLANDEN, eller i stora grupper. När kvinnor känner sig ensamma
i förhållanden, har jag fått lära mig att det är männens fel, för att de inte kan prata om känslor. Jag vet ju att det inte är på det viset. Jag vet ju att kvinnor
och män är lika mycket värda, har brister och styrkor,
och att ingen egentligen är ansvarig för någon annans känslor.
Men det är omöjligt att prata om nu för tiden. Speciellt svårt,
paradoxalt nog, är det nu för tiden att bli hörd på det området
om du är man, och pratar om saker.

Det ensamma folket

Men vi svenskar är nog på många sätt ett ensamt folk.
Det blir tydligt när våra kära invandrare kommer hit, ofta tätt sammansvetsade familjer, med många familjemedlemmar. Däremot skulle jag säga att
jag inte märker någon stillnad när människor behöver praktisk hjälp.
Det känns ganska lika mellan svenskar och de nysvenskar jag känner.
Vi svenskar vill ganska ofta slå oss på bröstet över vårt sätt
att leva och vara, och fördömer vissa utländska traditioner
eller kultur…. men vi är rätt så ensamma. Saken är den dock, att andra
nationaliteter på vissa plan inte skiljer sig på just den punkten. De anser
även de, ofta att deras kultur är bättre, och slår sig för bröstet,
och tycker mycket är dåligt med Sverige och svenskar.

Nysvenskar och svenskar

Nyligt läste jag om att våld i nära relationer skulle ha ökat iom
flyktingströmmen i vår kommun. Dvs en sak som skulle kunna
användas av bruna politiska riktningar mot invandrare.
Nu vet jag varken om det skulle vara sant eller inte. Men det är klart
att bor man ensam, är det väl mindre risk att man råkar i bråk
med sig själv, och misshandlar sig själv.

Men jag vet inte ja, hur fantastiskt det är med en kultur
där 40 % av hushållen är ensamhushåll, där det som upprör
mest är bensinpriset och vargar, där främlingsfientlighet
återigen blivit poppis !

…
Kanske är det så för varje generation,
att tiden springer ifrån oss, och vi blir hopplöst
omodern och fastnar i det förflutna ?
Men samtidigt … är det alltid dåligt att
stanna upp i ”utvecklingen” ?

Jag tänker att ”utveckling” inte alltid är det samma som
”förbättring” … att det till och med allt mer sällan är det !
Men jag börjar känna mig som från en annan tid, ja till och
med som från en annan planet till och från.

Jag kan inte riktigt finna mig i slit-och-släng-världen.
Jag har svårt att acceptera hur det blir norm att vilseleda kunderna,
med storleken på förpackningar, låg kvalitet på varan, falsk
varudeklaration, och mördande försäljningsmetoder som får ordet
”trevlig” att devalveras snabbare än den svenska kronan.

Allt oftare upplever jag mig vilseledd av försäljare, som jag tycker går
längre och längre ifrån vanligt hyfs, och sund moral. Allt ska säljas,
och fort ska det gå. Idag skulle jag köpa en bordslampa som enligt
prissättningen skulle kosta 75 kronor. När expediten slog ut det vid
kassan sa han:
– Det blir 250 kronor då tack !
Dvs han sa det inte innan han slagit in det på kassa-apparaten.
Nu var det inte mitt problem att han blev tvungen att ta bort
inslaget. Ja sa, att det inte blev nån affär. Om nu detta vore ett
undantag, så skulle jag inte säga något. Men det är oftare nåt liknande,
än att man går hem nöjd med bemötandet och inköpet.

Förr var jag 98 %-are av inhandling i på nära håll.
Efter många sorger och besvikelser kommer jag i allt större
utsträckning använda mig av internetinköp. Har internetleverantörer
större moral än lokala handlare ? Nej givetvis inte,
men då kan man i lugn och ro efterforska och undersöka varans
kvalitet och funktioner och jämföra , utan att bli attackerad av en
försäljare vars enda kunskap är att kränga varor, kvalitet som skitvaror.

Jag har hört en hel del affärsidkare gnälla högljutt över
kunders ”otrohet” mot internet. Och även om det inte är helt falskt,
så är det lika sant att lokala handlare visar ”otrohet” mot sina kunder,
och därför till en del själva orsakat flykten till internet