När det är gott att leva, har jag ork att se på sorgen

…
Nu när mycket är bra, vill jag titta in mig
och våga se sorger, ilska, saknad. längtan.
Jag tänker att det är gott att göra så, för de finns
ändå inuti mig, hur jag än gör. Och när mörkret sluter sig
runt mig och tränger in i mig, behöver jag titta på vad som
trots allt är bra, titta på vad jag har.

För just nu är en tid, obestämd tid av mer harmoni,

För just nu är en tid, obestämd tid av mer harmoni,
små glädjeämnen och hyfsad hälsa. Så nu har jag råd och ork
att flukta lite på det som kanske gör lite ont, inuti.
Många tänker tvärtom, men jag tror att krampaktigt klamra
sig fast vid ”lyckan” leder rakt ner i mörkret.
Lyckan låter sig inte fångas, lyckan måste vara fri.
man kan bara åtnjuta den den lilla stund den sveper förbi,
och se när den kommer åter.

Dysfunktionell familj en realitet

Sorgen över min dysfunktionella familj i barnaåren, kommer jag
bära med mig. Det är inget konstigt med det, inget dramatiskt,
det är att ha blivit ett med den, likväl som med ljuset, kärleken,
och glada minnen. Sorgen finns, och ensamheten från
förr finns så klart kvar, så är det för alla. På olika sätt,
i olika stor utsträckning…. även för de som låtsas att allt
alltid är bra, att allt är möjligt, och att man ska ”fånga dagen”

Lite acceptans

Från jag var väldigt liten, var jag oftast ensam, dvs utan föräldrar,
fysiskt, psykiskt och i närvaro, uppmuntran utan fysisk beröring,
utan kärleksfulla ord. Jag har i stor utsträckning accepterat det var så,
att det inte går att förändra, och att det präglade mig som människa.
Jag kan träna mig att hantera det, hantera de osynliga handikapp
som följde med. Men jag kan inte bli hel igen, genom att ”fånga dagen”
eller ”tänka positivt”

Ibland !

Däremot använder jag ibland just dessa verktyg, … men nyckelordet
är ”ibland”. Ibland är det mycket bra att tänka positivt. Men aldrig
på någon annans uppmaning, eller krav, alltid på mina villkor… alltid !
Och aldrig kräver jag av någon annan att tänka positivt, eller
”gå ut i solen så blir allt bra”.

Just nu vill jag leva

Men just nu är det mycket, mycket som är bra. Jag har hittat många
verktyg som jag behärskar för att hantera svårigheter.
Klara av vardagen. Och jag tar hand om mig fysiskt, rör på mig,
äter bra och billig mat. Och jag styr inte mitt liv efter andras önskemål.
Och jag låter inte andras känsloutbrott, eller sorg kidnappa mig.
För ack så många det är som vill styra andra med känslor.
Då kan man ignorera, välja bort eller konfrontera, alla tre funkar
i olika situationer. Men aldrig bära andras känslor, aldrig låta dem styra
mig med sina känslor, aldrig kidnappa mig.

Inte längre lika rädd

Jag var länge rädd för att vara ensam, eller egentligen rädd för att bli
ensam, bli övergiven. Det tycker jag inte att jag är rädd för längre.
Jag var rädd för mina uppdämda känslor, och tankar som kunde komma
med årtionden av förtryckta känslor. Att bli lämnad. övergiven var en
realitet då, det var min verklighet, så att jag länge var rädd för det,
är inget jag klandrar mig själv för. Men kanske tack vare att jag mött min sorg,
min ilska då och då, har jag blivit bekväm med att vara ensam,
känna mig ensam ibland.

Att bekräfta det som skett, är att bekräfta mig själv

Att bekräfta det som skett, är att bekräfta mig själv,
att förneka mina känslor, är att förneka mig själv
Att acceptera det som skett är att acceptera mig själv.
Att acceptera dessa saker är att acceptera den jag är !
Men jag aktar mig för att slå mig för bröstet och tro
att jag aldrig någonsin kommer bli deprimerad igen,
jag hoppas, och jag önskar… men …. det finns inga
garantier i livet, annat än att det en gång tar slut.
Och då är det bättre enligt mig att vara glad över det jag har,
min hälsa, tak över huvudet, och mat för dagen, ja
osså lite människor omkring mig ibland, om de vill och har lust.

Här fångas ingen dag, här fångas ingen lycka … de förblir fria

Det är bättre att glädjas åt det lilla, än att gå ut och fånga dagen.
Då är jag oftast nöjd. Lite som hur det vände för mig
med deprimerande danskvällar. När jag för 20 år sedan
bestämde mig för att 4 bra danser per kväll, så är jag nöjd,
resten är bonus. sedan dess har det nästan aldrig hänt att jag gått
hem från dans missnöjd. Och det har varit fet bonus varje danskväll