Där hjärnor tar slut förlorar vi det fria ordet

Detta i kursivt, skrev jag på Facebook, och klippte in hit nu, fortsätter på det efter det kursiva

Det är ändå fascinerande och minst sagt oerhört skrämmande hur fallet Assange har skötts av Sverige, England, USA, och Ecuador. Hur folk i Sverige som var övertygad om Assange låga värde som man och människa, anklagade Assange för paranoia för att han var rädd att bli utlämnad till USA och riskera livstids fängelse för att ha AVSLÖJAT MORD !

Dessa mord från USAs militär, har vi sett med våra egna ögon, det är otvetydiga bevis, att militärer skjuter ned obeväpnade män.
Ingen är mig veterligen åtalad för dessa mord. Assange som avslöjade dem, riskerar livstids fängelse om han blir utlämnad till USA. Något den svenska kvinnliga åklagaren inte ville ge några garantier för att det inte skulle ske nån utlämning. Nu sitter Assange ännu fängslad, och USA, och dess allierade (som är många) Sverige inkluderat, gör allt i sin makt för att bestraffa det fria ordet, journalism, och avslöjande av internationella avrättningar, i det här fallet utförda av USA.

Sveriges agerande på juridisk nivå, och regeringsnivå, har möjliggjort detta rättshaveri, allt pga en medvetet felaktig hanterad arresteringsorder. Och anklagelsen var i sin tur ”våldtäkt”. Vilket senare har i andra sammanhang benämnts som ofredande och olaga tvång. INTE våldtäkt. Man behövde en avskyvärd anklagelse för att få honom att framstå som tillräckligt avskyvärd för att efterlysas internationellt. Inte ens dömda våldtäktsmän, där bevisning och erkännanden gjorts har kunnat sätta en sådan internationell process i gungning.

Assange var tillgänglig för intervju både i Sverige och i England, för svenska åklagare, och åtal hade tom lagts ner av en kvinnlig åklagare initialt. Nu har USA begärt honom utlämnad, precis som Assange var rädd för. Vad säger de svenskar nu som kallade mig och Assange för foliehattar för att ana detta scenario ?Här står vi alltså och ser på när en JOURNALIST avslöjar mord, och blir den jagade, den fängslade, den misskrediterade … medan mördarna inte bara går fria, utan framställs som de med rätten på sin sida.Är det ingen som kanske pudlar lite nu då åtminstone, angående Assange ?

Forts:

Det jag ovan skrev om rörde till största delen kritik mot regeringar och advokater.
Men jag blir även fortfarande förvånad och upprörd över hur medborgare
reagerar kring saker. ärenden utan att ha nån som helst aning om
vad som skett. Där skiljer jag mig faktiskt till det bättre. Till ex i kommentarsfälten
på DN i en relativt färska artikel, skrivs bland annat följande:

Marianne.S: – ”Visst är det konstigt att man till varje pris försvarar en våldtäktsman, det är inte konstigt att det ser ur så här i Sverige med den inställningen”.

Min motfråga är ännu inte besvarad av henne, den löd:

– Vilken våldtäktsman försvaras av vem vilka ?

Per-Olof J:
– ”Är det inte dags för Assange att möta rättvisan nu? Klart han är rädd för att utlämnas till US, men hans rädsla är väl inte mer värd än alla andra brottslingars som är ”rädda ” för rättvisa.
Tonläget är högt inom framförallt vänstern, som vanligt (orka) men vad hade hänt om han begått liknande brott i Sverige? Tror ni spionage och frivolt hanterande av hemliga uppgifter är tillåter här??”

Det här tankesättet, sättet att uttrycka sig, sättet att ta till sig ”nyheter”,
hitta på egna sanningar hos gemene man, skrämmer mig,
och är nästan viktigare att bekämpa än politiska åskådningar.
För folk tycks inte längre klara av att kunna tänka en egen tanke,
utan låter sig villigt luras av allehanda mediala drev, artiklar, sociala mediers
massdesinformation, och regeringars dubbelspel.

Det första exemplet har M, redan utnämnt Assange till ”våldtäktsman”.
Dvs hon bemödar sig inte ens att lägga till att han enbart skulle vara misstänkt
våldtäktsman. De flesta klarar inte längre av att göra skillnad på
misstänk och dömd. Dessutom så långt jag vet, är han
inte ens längre misstänkt för det brottet. Och sånt går att ta reda på innan
man som enskild medborgare agerar exekutive social-medial bödel.
OM man hade velat… men det är lättare att bara döma … utan nån koll.
Det vettiga i det här fallet är att fördöma all form av våldtäkt, dvs HANDLINGEN.
Eftersom inte ens rättsväsendet finner att det finns tillräcklig grund att
vidare utreda fallet om Assange och påstådd våldtäkt, för att de inte har tillräckligt
med fakta, eller styrkande. Hur ska då Marianne som varken har tillgång till nåt polisförhör,
eller heller hon var på plats i det sovrum som det som påstås skulle skett ev ha skett,
hur ska då hon veta det ? Men det hindrar inte M, från att vara säker på det ingen vet.
Och dessutom skriva om det i kommentarsfält i en stor tidning.

En sån gång undrar man om M är gift., eller har en vuxen son,
om hon tycker att bevis är lika oviktigt om nån av dessa skulle
bli anklagad ?

I det andra exemplet, har vi en person som med starka ordalag
går in och försvarar rättsförfarandet. Med utgångspunkt att han är
en spion, och samma ogrundade resonemang som M i första exemplet.
P-O här, vet tydligen även han saker som inte ens nationella säkerhets-
organisationer kunnat få fram nån bevisning för. Så vida inte P-O
anser att det är spionage att avslöja massmord.
Vilket de facto FINNS bevis på att Amerikansk militär begick.
Och vad gäller Assange rädsla att bli utlämnad, så återigen kallar
P-O Assange för en brottsling, fast han inte är dömd för något. P-O
kanske anser att starka militärmakter har rätten att mörda folk utan
att bli störda av sanningsenlig journalistik.

Kanske P-O inte skulle ha nåt emot att själv bli kallad brottsling,
och bli utlämnad till risk för livstids fängelsestraff. Vad ?
”P-O är ju oskyldig”… ja just det, men kanske nån i något kommentarsfält
har kommit fram till att han inte är det, för att nån har sagt det.
Och P-Os rädsla ”är väl inte mer värd än andra brottslingars rädsla”