Småfåglar och skrattande barn – ”jäkla ohyra” !?

…
Små fåglar och små barn förstår jag mig på

Små fåglar och små barn förstår jag mig på,
men folk i allmänhet ?… I synnerhet ”vanligt hederligt folk”
är bortom all begriplighet. För bakom det begreppet döljer sig
en hög med moraliska tvivelaktigheter, högfärdighet
och självförhärligande.

Goodbye little ones !

Klockan är snart 17, och solen är på väg ned och det kan vara det
sista jag ser av mina vackra, kära småfåglar jag matat. Jag har idag fått
tillsägelse av vaktmästaren, att hyresvärden/vaktmästaren fått klagomål
angående fågelmatning. En tillsägelse med vädjande god ton förvisso,
men ändock en tillsägelse. Jag har en ganska bra bild av varifrån klagomålen
kommer, men kan inte, och vill inte bevisa min tes, om vem/vilka som vill ha
bort min blåda mes.

Elak snällhet

Jag hanterar helst dylikt med elak snällhet, och sätt som för
normalintelligenta människor blir tydligt hur de beter sig.
Så med det som kriterium, är det är absolut ingen garanti att
budskapet går fram. Inte i tider där väldigt många praktiserar
”men det är för jävligt i alla fall”, när det avslöjats att de trott på en lögn.
Men jag kommer iaf kunna se mig själv i spegeln,
utan att skämmas. För mig är det alldeles tydligt att det är samma sorts
människor vars största problem i livet består av orenade torktumlefilter,
lekande barn som skrattar och är glada när de spelar fotboll, på en för sådan
aktivitet avsedd yta, även kallad ”fotbollsplan”.

Jämfota, ilskna, handikapps-hopp

Samma sorts människor som blir upprörda över träskor i trappen,
fester i lägenheten bredvid. Dvs överhuvud taget sånt som gör människor glada.
Det är svårt att acceptera för denna typ av människor.
Eller för den delen, när man vid ett enda tillfälle är 3 minuter sen att hämta
sin tvätt,. och vederbörande medmänniska, som normalt går med rullator,
och knappt är förmögen att förflytta sig, plötsligt blivit kapabel att stå och hoppa
jämfota i luften av ilska minst en decimeter uppåt. Och hela tillvaron blir uppochned
den hänsynslöshet min försening åsamkat dem.

Så … klockan är 17.18. nu har fågelmataren sluta gunga, och jag tar in
den för gott ! Eller ??? … jag återkommer till det !

Den typen av människa

Jag funderar nämligen över mina rättigheter som hyresgäst,
och medmänniska lite grann, om jag har några.
Nu är det sju år, och två hyresvärdar sedan
som det var färdigt att måla om badrummet som blev vattenskadat av vattnet
från issmältningen. Det är alltså ännu längre sen själva vattenskadan blev till.
Men sju år minst alltså att åtgärda det på. Jag tillhör den typen av människa
som minst sagt ogillar gnäll om petitesser, och därför även drar mig för att klaga själv.
Till och med när det är inom mina rättigheter. Givetvis har jag sagt till typ
två tre gånger under dessa sju år, med vänlig ton, och stor förståelse.
Senast hyresvärden blev varse var nu i augusti tror jag, eller i faggorna.
Det skulle ”genast åtgärdas”. Dagarna blev till veckor, som blev till månader,
och ännu inget åtgärdat. Jag gissar att det inte är lika hög prio
på att hjälpa mig som plockar upp glas på gården, sopar grus på våren
och borstar undan snö framför porten, på vintern utan att behöva det.

Det är klart…. de är väl upptagna kan jag tänka …

Jag kan tänka att man är för upptagen med att höja hyror, och tillfredsställa
de gnälligaste hyresgästerna, så det blir tyst från dem.
Men jag bara gissar så klart. Dock funderar jag om utgången att belöna
de gnälliga med åtgärder, och straffa de som hjälper till.
Det kanske bara är jag som tycker det systemet verkar vara både
kontraproduktivt, och mer gnäll-genererande. Men vad vet jag egentligen,
jag tillhör ju inte ”vanligt hyggligt folk”, som bla tydligen blir mer
eller mindre ”attackerade av tiggare”. Jag verkar va en av de få som klarat
mig från detta, eller ens bevittnat det. ”Men det är ju för jävligt i alla fall”.

Vad var det nu igen han sjöng om Owe Törnqvist ?
”Josefsson” ?

Civil olydnad ?

Jag tänker att jag tar ner fågelmatarna nu då. Även om jag inte riktigt
har nån bra förklaring till småfåglarna själva, till varför
deras hunger blir bortprioriterad. men … men jag tänker att
de kanske hängs upp igen om ett tag , beroende på renoveringsviljan
hos ”Josefsson”. ”Fågelskit” ska ha varit orsaken till klagomålen,
och Josefsson tycks skita på mig, och grannarna på fotbollsspelande
glada barn. Så kanske jag idkar lite civil olydnad och hänger upp dem igen.
Om de skiter på mig så….

Tillvägagångssätt i desinformationstider och egoism

I dessa tider då det de facto är oundvikligt att man är vän,
med allehanda politiska meningsmotståndare för att uttrycka det milt.
Fördomsfulla och hatiska, för att vara lite vassare. I dessa tider har jag funnit
det rogivande för själen, samt verbalt dräpande att vidta snäll elakhet.
Så och fallet med kontanthantering och några småföretagares gnäll
över den lokala trofastheten i handlande från oss Sollefteåbor.

Planerade svineri, men bangade

För ett tag sedan planerade jag att vara lite snällt svinaktig
mot butiksägare som beslutat att ej längre hantera kontanter.
Den ”ondskefulla” planen bangade jag för. Den bestod i att låtsas vara
ovetande om den nya policyn ang nekande av kontanter.
Och gå in i butiken, be om expeditens hjälp vid provande
av fritidsskor/löparskor, ta lång tid på mig,
och sedan bestämma mig för ett par, som de får hämta på lagret .
Gå leende och vänlig till kassan, och ta upp börsen och 1500 kronor
i sedlar. Varpå deras nya policy gör dem tvungna att påpeka att
de inte tar emot kontanter. Och då skulle jag låtsas vara ovetande och säga

– Aha … va synd, då får jag handla nån annanstans !
Med ett stort vänligt leende, och tillägga
– Tack för hjälpen !

Det jäkla samvetet

Nu blev det inte så, jag har fortfarande åt helvete för mycket
samvete och hyfs, till skillnad från en del andra. Däremot
så påpekade jag för någon månad sedan att jag ogillade att
de slutat hanterat kontanter, och varför.

Men till slut så fick jag väl lite vatten på kvarn ändå

och till slut kom min triumferande stund, när jag skulle
handla en vara på icke nämnd butik, och betala med kort.
Kortet fungerade som av en händelse inte då.Och när jag drog
mig till minnes, så hade det hänt tidigare oxå, innan
kontantbeslutet. Båda gångerna fick jag stå och skämmas, som om
jag inte hade pengar på kontot, vilket antyddes genom
– ”Uttag medges ej” från expediten, utan att för deras del
nämna möjligheten att det kunde vara kortläsaren och
uppkopplingen det kunde vara fel på. Vilket jag kan tycka vore
kundvänligt beteende. Speciellt eftersom det var
kortläsaren/uppkopplingen det var fel på. Det blev vi varse eftersom
min vän fick testa sitt kort på min vara, med samma tråkiga utgång.

lite väl sent

När då butiksägaren, lite väl sent kan jag tycka, ursäktade sig lite
eller rättare sagt kom med undanflykter över det inträffade
– ”Ja det kan u vara lite dålig mottagning här ibland”

Så föreslog jag med vänlig röst, och stor omtanke:
– Ni kanske skulle återinföra kontanter som betalmedel ?!

Det uppskattades inte av butiksägaren,
som inte nappade på idén, eller min kommentar.

Lite medansvariga ?

Med det i åtanke och att jag hört en hel del klagomål från
småföretagare, över hur vi Sollefteåbor sviker handeln i stan,
så kanske en del av det ansvaret faller tillbaka på butiksägarna
och företagarna i form av kundbemötande, utöver ett glatt trevligt
leende vid inköp ?