Tacksam

…
Jag känner hur hjärtat slår,
Det är fantastiskt egentligen, ett sorts
mirakel, är livet. Jag känner frisk luft i mina lungor,
andas så djupt jag bara kan. Jag lever.
Jag har inte så mycket pengar, jag har inte så mycket
saker och ägodelar. Ingen lysande framtid, inga barn
eller barnbarn…. men jag lever ju.
Det är inte så dumt !

Jag drömmer om alldagliga ting, som du
tar för givet. Jag drömmer om en gnutta kärlek,
en aning beundran, ett uns beröring. Jag drömmer
om att kunnat haft en liten kopia som fattade min hand
på väg över gatan, och kallade mig pappa.
Men det är okej ändå…. jag lever ju.
Jag lever i ett land som har turen att ha fred,
mat, vatten, och en natur som alla får ta del av.
Jag är tacksam för det, oerhört tacksam för det.

Jag har råd att äta gröt varje morgon, med russin i tom.
Det är långt ifrån alla förunnat på denna ord, i detta liv.
Helvetet på jorden, är nog spritt över allt. Men Jemen
är ingen bra plats, Kurdistan är ännu förtryckt och
ockuperat, och ännu en gång övergivet av omvärlden.
Där skjuts människor var dag, där svälter många,
till följd av galna ledare för stora länders cynism,
och barnslighet.

Jag har det förbannat bra trots allt, om man jämför.
För nåt år sen var det inte så. Så jag är tacksam för de stunder,
de ögonblick jag får anledning att le. De ögonblick
jag får äta nyttig mat, och dricka rent vatten.
Idag känner jag mig tacksam.
Många med mig borde nog göra det.