Månad: oktober 2019

…
Riktigt intelligenta människor

Alldeles nyligt förvånade sig en god vän, över att
vänsterpartiet var det enda riksdagspartiet som motsade sig
övervakning genom datalagring, även av folk som
inte är misstänkta för brott. Jag är ändå förvånad över att riktigt
intelligenta människor är lika dåligt informerade på den här
punkten, som den hatiska pöbeln är.

Uppochnedvända världen i svensk politik ?

Vänsterpartiet har länge motsatt sig FRA-lagen, och övervakning
av medborgare. Vänsterpartiet vet dessutom vad det innebär att bli
politiskt registrerade och förföljda. Är det inte märkligt ändå, att än idag pratar
de övriga partierna i riksdagen om V, som V förespråkar diktatur och ofrihet,
när alla övriga partier är de som gemensamt DRAR IN på friheten
genom ett övervakningssamhälle ?

Och de partier som skriker mest om frihet i Sverige, är de som
drar in på mångt fler människors frihet än några andra.
Moderater, borgerliga och Sverigedemokrater,
och nu även socialdemokrater. Medan vänsterpartiet står upp för
människors frihet. Och bilden av V är fortfarande tvärtom, så att folk
blir förvånade över att just V står upp för personlig integritet.

Om alla förstått, och bara var egoister och naiva ändå

Om nu folk hade förstått hur det ligger till, och ändå valt som de gjort,
då hade jag åtminstone kunnat tycka att de har fel, att de har valt fel sida,
att de är för integritetskränkning, och överstatlig styrning.
Men nu ? ….

”Man får ju inte tycka vad man vill i det här j-a landet ”

Jag har även läst många gånger att många av de arga klimatförnekarna,
de hatiska främlingsfientliga anser att de inte får säga vad de vill
i det här j-a landet”, tycka vad de vill ”i det här j-a landet”. Och det stämmer ju inte,
alls, ingen sitter i fängelse i Sverige idag för sin politiska åsikt.
Det kan vara bra att komma ihåg.

Men de säger också om PK-media, och om samhällen som är despotiska,
som har för avsikt att göra om människor,
så de passar för staten, likt Nordkorea. Och det finner jag oerhört intressant.
Ja Nordkorea är ett av världens mest totalitära regimer, med hjärntvättade
medborgare, skrämda och hotade till lydnad, men det som främst skiljer cdem
från låt oss säga Saudiarabien, är kort och gott hur fattigt landet är,
och hur rikt Saudi är. Annars inte mycket. Men Saudi är det inte många Svenskar
och västerlänningar som har nåt större problem med ?
Vi till och med exporterar vapen dit, och alla partier nästan godtar den exporten,
jo utom det mest ”despotiska av alla våra svenska partier”, vänsterpartiet, som
motsäger sig vapenexport till diktaturer. Märkligt va ?

Money, money, money, it’s the rich mans world

Varför ? .. jo för att vår rikedom hänger Saudis oljepengar som betalar för vapen
som slaktar civila i Jemen. Jemen som ingen bryr sig om i Sverige med
rikemans- och kändisgalor, som istället solidariserar mot rumptafsningar på
rika kända kvinnor. Ja ..jo.. .. det prioriteras olika här i världen.

Men för att återgå till det här med att ”göra om människor” , lite
som att uppfostra människor att ”tänka rätt” och att sprida
”propaganda”, dvs politisk, ensidig och vinklad information.
Det för ju tankar till Hitler, Kim Jong-Un, och Stalin va ?
Ja absolut, men hur är det med vår samtid och propaganda ?
Hur är det med det västerländska samhälle och propaganda ?
Hur är det med Sverige, svensk media och propaganda samt
att göra om människor som de bör vara?

”Ja men vi är ju fria i Sverige ju !?”

Ja är vi det ? Är vi utan propaganda ? Är vi befriade från
att media, staten eller varför inte säga marknaden,
ska uppfostra oss till hur vi ska leva, tänka, prata, skriva,. äta ?
NEJ, vi blir inte fängslade för tankar i Sverige !
Men den som tror att vi inte är styrda, har nog gjort en rejäl tankevurpa.

Den kontinuerliga propagandan och hjärntvätten kallas för
fri marknad och konsumentinformation, och är inte bara laglig, utan
ses dessutom som frihet i vår tid. Reklamen !
Sen har vi tillfällen då faktiskt media är skrämmande eniga om vad
som ska tyckas och tänkas, och rapporteringen tycks vara
allt annat än opartisk och nyanserad. Under svininfluensan tex,
så fanns i princip ingen plats för kritik mot massvaccineringen,
som sedermera ledde till sjukdomen narkolepsi för
massor av unga människor. Och under Metoorörelsen fanns ingen sans
i vad som kunde skrivas, och alla medier hakade blint på. Även efter
att de värsta till synes ogrundade anklagelserna ebbat ut, så fortsätter
det strömma ut näst intill icke ifrågasatta feministiska artiklar,
som liksom ska uppfostra oss till goda borgerliga
egois… f’låt feminister. P¨å den tiden feminism stod för jämställdhet, så var
jag deras broder, på den tiden det stod för solidaritet. Men inte så mycket nu.

Klimatet

Det finns de som anser att klimatrörelsen är ett liknande medialt fenomen,
där inga oliktänkande ska få komma till tals. Om det håller jag inte riktigt
med. Må vara hänt att Greta får mycket medial uppmärksamhet,
men det vilar på strikt kapitalistisk grund, att tidningar tjänar pengar på det.
Lite så är det med alla mediala drev,,, det genererar pengar.
Men att påstå att inte motståndet får komma till tals just i det ämnet är inte sant,
för det genererar oxå pengar till tidningarna.
Men klimatkatastrofen, och miljökatastrofen, och jordens tömda tillgångar
pga vårt leverne sker NU, och det finns otvetydiga bevis för det.

…
Nu när mycket är bra, vill jag titta in mig
och våga se sorger, ilska, saknad. längtan.
Jag tänker att det är gott att göra så, för de finns
ändå inuti mig, hur jag än gör. Och när mörkret sluter sig
runt mig och tränger in i mig, behöver jag titta på vad som
trots allt är bra, titta på vad jag har.

För just nu är en tid, obestämd tid av mer harmoni,

För just nu är en tid, obestämd tid av mer harmoni,
små glädjeämnen och hyfsad hälsa. Så nu har jag råd och ork
att flukta lite på det som kanske gör lite ont, inuti.
Många tänker tvärtom, men jag tror att krampaktigt klamra
sig fast vid ”lyckan” leder rakt ner i mörkret.
Lyckan låter sig inte fångas, lyckan måste vara fri.
man kan bara åtnjuta den den lilla stund den sveper förbi,
och se när den kommer åter.

Dysfunktionell familj en realitet

Sorgen över min dysfunktionella familj i barnaåren, kommer jag
bära med mig. Det är inget konstigt med det, inget dramatiskt,
det är att ha blivit ett med den, likväl som med ljuset, kärleken,
och glada minnen. Sorgen finns, och ensamheten från
förr finns så klart kvar, så är det för alla. På olika sätt,
i olika stor utsträckning…. även för de som låtsas att allt
alltid är bra, att allt är möjligt, och att man ska ”fånga dagen”

Lite acceptans

Från jag var väldigt liten, var jag oftast ensam, dvs utan föräldrar,
fysiskt, psykiskt och i närvaro, uppmuntran utan fysisk beröring,
utan kärleksfulla ord. Jag har i stor utsträckning accepterat det var så,
att det inte går att förändra, och att det präglade mig som människa.
Jag kan träna mig att hantera det, hantera de osynliga handikapp
som följde med. Men jag kan inte bli hel igen, genom att ”fånga dagen”
eller ”tänka positivt”

Ibland !

Däremot använder jag ibland just dessa verktyg, … men nyckelordet
är ”ibland”. Ibland är det mycket bra att tänka positivt. Men aldrig
på någon annans uppmaning, eller krav, alltid på mina villkor… alltid !
Och aldrig kräver jag av någon annan att tänka positivt, eller
”gå ut i solen så blir allt bra”.

Just nu vill jag leva

Men just nu är det mycket, mycket som är bra. Jag har hittat många
verktyg som jag behärskar för att hantera svårigheter.
Klara av vardagen. Och jag tar hand om mig fysiskt, rör på mig,
äter bra och billig mat. Och jag styr inte mitt liv efter andras önskemål.
Och jag låter inte andras känsloutbrott, eller sorg kidnappa mig.
För ack så många det är som vill styra andra med känslor.
Då kan man ignorera, välja bort eller konfrontera, alla tre funkar
i olika situationer. Men aldrig bära andras känslor, aldrig låta dem styra
mig med sina känslor, aldrig kidnappa mig.

Inte längre lika rädd

Jag var länge rädd för att vara ensam, eller egentligen rädd för att bli
ensam, bli övergiven. Det tycker jag inte att jag är rädd för längre.
Jag var rädd för mina uppdämda känslor, och tankar som kunde komma
med årtionden av förtryckta känslor. Att bli lämnad. övergiven var en
realitet då, det var min verklighet, så att jag länge var rädd för det,
är inget jag klandrar mig själv för. Men kanske tack vare att jag mött min sorg,
min ilska då och då, har jag blivit bekväm med att vara ensam,
känna mig ensam ibland.

Att bekräfta det som skett, är att bekräfta mig själv

Att bekräfta det som skett, är att bekräfta mig själv,
att förneka mina känslor, är att förneka mig själv
Att acceptera det som skett är att acceptera mig själv.
Att acceptera dessa saker är att acceptera den jag är !
Men jag aktar mig för att slå mig för bröstet och tro
att jag aldrig någonsin kommer bli deprimerad igen,
jag hoppas, och jag önskar… men …. det finns inga
garantier i livet, annat än att det en gång tar slut.
Och då är det bättre enligt mig att vara glad över det jag har,
min hälsa, tak över huvudet, och mat för dagen, ja
osså lite människor omkring mig ibland, om de vill och har lust.

Här fångas ingen dag, här fångas ingen lycka … de förblir fria

Det är bättre att glädjas åt det lilla, än att gå ut och fånga dagen.
Då är jag oftast nöjd. Lite som hur det vände för mig
med deprimerande danskvällar. När jag för 20 år sedan
bestämde mig för att 4 bra danser per kväll, så är jag nöjd,
resten är bonus. sedan dess har det nästan aldrig hänt att jag gått
hem från dans missnöjd. Och det har varit fet bonus varje danskväll

Detta i kursivt, skrev jag på Facebook, och klippte in hit nu, fortsätter på det efter det kursiva

Det är ändå fascinerande och minst sagt oerhört skrämmande hur fallet Assange har skötts av Sverige, England, USA, och Ecuador. Hur folk i Sverige som var övertygad om Assange låga värde som man och människa, anklagade Assange för paranoia för att han var rädd att bli utlämnad till USA och riskera livstids fängelse för att ha AVSLÖJAT MORD !

Dessa mord från USAs militär, har vi sett med våra egna ögon, det är otvetydiga bevis, att militärer skjuter ned obeväpnade män.
Ingen är mig veterligen åtalad för dessa mord. Assange som avslöjade dem, riskerar livstids fängelse om han blir utlämnad till USA. Något den svenska kvinnliga åklagaren inte ville ge några garantier för att det inte skulle ske nån utlämning. Nu sitter Assange ännu fängslad, och USA, och dess allierade (som är många) Sverige inkluderat, gör allt i sin makt för att bestraffa det fria ordet, journalism, och avslöjande av internationella avrättningar, i det här fallet utförda av USA.

Sveriges agerande på juridisk nivå, och regeringsnivå, har möjliggjort detta rättshaveri, allt pga en medvetet felaktig hanterad arresteringsorder. Och anklagelsen var i sin tur ”våldtäkt”. Vilket senare har i andra sammanhang benämnts som ofredande och olaga tvång. INTE våldtäkt. Man behövde en avskyvärd anklagelse för att få honom att framstå som tillräckligt avskyvärd för att efterlysas internationellt. Inte ens dömda våldtäktsmän, där bevisning och erkännanden gjorts har kunnat sätta en sådan internationell process i gungning.

Assange var tillgänglig för intervju både i Sverige och i England, för svenska åklagare, och åtal hade tom lagts ner av en kvinnlig åklagare initialt. Nu har USA begärt honom utlämnad, precis som Assange var rädd för. Vad säger de svenskar nu som kallade mig och Assange för foliehattar för att ana detta scenario ?Här står vi alltså och ser på när en JOURNALIST avslöjar mord, och blir den jagade, den fängslade, den misskrediterade … medan mördarna inte bara går fria, utan framställs som de med rätten på sin sida.Är det ingen som kanske pudlar lite nu då åtminstone, angående Assange ?

Forts:

Det jag ovan skrev om rörde till största delen kritik mot regeringar och advokater.
Men jag blir även fortfarande förvånad och upprörd över hur medborgare
reagerar kring saker. ärenden utan att ha nån som helst aning om
vad som skett. Där skiljer jag mig faktiskt till det bättre. Till ex i kommentarsfälten
på DN i en relativt färska artikel, skrivs bland annat följande:

Marianne.S: – ”Visst är det konstigt att man till varje pris försvarar en våldtäktsman, det är inte konstigt att det ser ur så här i Sverige med den inställningen”.

Min motfråga är ännu inte besvarad av henne, den löd:

– Vilken våldtäktsman försvaras av vem vilka ?

Per-Olof J:
– ”Är det inte dags för Assange att möta rättvisan nu? Klart han är rädd för att utlämnas till US, men hans rädsla är väl inte mer värd än alla andra brottslingars som är ”rädda ” för rättvisa.
Tonläget är högt inom framförallt vänstern, som vanligt (orka) men vad hade hänt om han begått liknande brott i Sverige? Tror ni spionage och frivolt hanterande av hemliga uppgifter är tillåter här??”

Det här tankesättet, sättet att uttrycka sig, sättet att ta till sig ”nyheter”,
hitta på egna sanningar hos gemene man, skrämmer mig,
och är nästan viktigare att bekämpa än politiska åskådningar.
För folk tycks inte längre klara av att kunna tänka en egen tanke,
utan låter sig villigt luras av allehanda mediala drev, artiklar, sociala mediers
massdesinformation, och regeringars dubbelspel.

Det första exemplet har M, redan utnämnt Assange till ”våldtäktsman”.
Dvs hon bemödar sig inte ens att lägga till att han enbart skulle vara misstänkt
våldtäktsman. De flesta klarar inte längre av att göra skillnad på
misstänk och dömd. Dessutom så långt jag vet, är han
inte ens längre misstänkt för det brottet. Och sånt går att ta reda på innan
man som enskild medborgare agerar exekutive social-medial bödel.
OM man hade velat… men det är lättare att bara döma … utan nån koll.
Det vettiga i det här fallet är att fördöma all form av våldtäkt, dvs HANDLINGEN.
Eftersom inte ens rättsväsendet finner att det finns tillräcklig grund att
vidare utreda fallet om Assange och påstådd våldtäkt, för att de inte har tillräckligt
med fakta, eller styrkande. Hur ska då Marianne som varken har tillgång till nåt polisförhör,
eller heller hon var på plats i det sovrum som det som påstås skulle skett ev ha skett,
hur ska då hon veta det ? Men det hindrar inte M, från att vara säker på det ingen vet.
Och dessutom skriva om det i kommentarsfält i en stor tidning.

En sån gång undrar man om M är gift., eller har en vuxen son,
om hon tycker att bevis är lika oviktigt om nån av dessa skulle
bli anklagad ?

I det andra exemplet, har vi en person som med starka ordalag
går in och försvarar rättsförfarandet. Med utgångspunkt att han är
en spion, och samma ogrundade resonemang som M i första exemplet.
P-O här, vet tydligen även han saker som inte ens nationella säkerhets-
organisationer kunnat få fram nån bevisning för. Så vida inte P-O
anser att det är spionage att avslöja massmord.
Vilket de facto FINNS bevis på att Amerikansk militär begick.
Och vad gäller Assange rädsla att bli utlämnad, så återigen kallar
P-O Assange för en brottsling, fast han inte är dömd för något. P-O
kanske anser att starka militärmakter har rätten att mörda folk utan
att bli störda av sanningsenlig journalistik.

Kanske P-O inte skulle ha nåt emot att själv bli kallad brottsling,
och bli utlämnad till risk för livstids fängelsestraff. Vad ?
”P-O är ju oskyldig”… ja just det, men kanske nån i något kommentarsfält
har kommit fram till att han inte är det, för att nån har sagt det.
Och P-Os rädsla ”är väl inte mer värd än andra brottslingars rädsla”

…
20.35

Det är kall luft som möter mitt ansikte,
och andas in i mina lungor. Spår av frost på asfalt
och i gräs. Lövfällningen är i princip färdig. Lövträden
har gått i ide, och den svenska befolkningen har mentalt
gått i viloläge, och är inte samma människor nu
som på sommaren. Ett helt annat folk.

Jag tar ett djupt friskt andetag, och tittar upp på den
nattsvarta himlen, och finner frid i en stjärnklar himmel.
Jag har alltid känt mig lycklig de sekunder jag tittar upp mot stjärnorna,
när inga moln skymmer dem. en lycka jag inte kan förklara
fullt ut. Men det har med nån slags helhet, evighet att göra.
I dess anblick, så verkar alla krig, all politik, all skövling,
all jakt på vinst borta för en stund.

20.41

Jag har provianterat på Konsum, lite kaffe, kamomillte,
mandelkubb, alkoholfri öl, julmust, mjölk, kefir,
och änglamarks raklödder bl.a.. …
Den här gången ko jag ihåg både plånbok, och hade av
en slump hela tre st bärkassar med mig, och kunde spara
miljön lite.

En ganska händelselös dag idag. Och jag kan tycka om sådana dagar,
om inte alla dagar är sådana dagar. Lax från Ångermanälven till middag,
serverat med svenskt matvete, riven morot och burkmajs.
Vissa laster jag ådragit mig, har jag med bravur haft långt uppehåll från,
och andra har jag minskat radikalt. Men man blir aldrig fri laster
och beroenden … man kan hålla dem i schack i bästa fall.

20.48

Jag är ensam, men känner mig inte jätte-ensam.
Det är ganska okej faktiskt. Jag låter vissa vänskapsrelationer
hänga i luften liksom. Avsäger mig inte vänskap, men ger andra chansen
att även de höra av sig om intresse för någon form av umgänge finnes.
Och finns det inte, ja då får man helt enkel acceptera det.
Och det gör jag. Det är många, många som kontakten på så vis i
princip har upphört om inte jag tar all eller den mesta av kontakten.
Både bland släkt, vänner och bekanta. Att inte förvänta mig
något av någon, gör mig fri, fri som vandrande majestätisk varg,
på den tyska tundran. … halvvegetarisk varg …

20.54

Gläds för närvarande över ett handfat som ej
längre har sprickor och hål i sig, samt att fått
det tätar så att ingen unken lukt sipprar upp ur avloppet.
Jag har fått sentråd av en vän, och skärnål, och har för avsikt att
sy ihop min 33 år gamla skinnjacka med oerhört tjockt skinn,
och bra kvalitet. Men sömmar har lossnat lite överallt, och
den behöver mycket kärlek för att överleva 10 år till.
Jag har aldrig gjort något dylikt, men
det kostar inget att försöka, och ge det tid. att lämna in till skräddare
har jag hört mig för, kostar ca 4000 kronor.
Jag vill bara att den ska hålla ihop, och värma mig. Inte
klara sig genom modevisning i Paris. Och skräddaren vill tjäna pengar,
… så ingen affär den gången.

21.00

Jag har via medier, och i verkliga livet under dagen ignorerat,
4-5 mansfientliga uttalanden i artiklar, lika många rasistiska och
främlingsfientliga, samt ett tiotal naiva liberala och konservativa
uttalanden som strider mot långsiktighet och överlevnad för människan.

Jag kommer dra mitt svärd igen, och strida mot dumheter,
och pennan, är bildligen, mitt svärd, i form av ett tangentbord nu då.
Men ikväll tittar jag på stjärnorna och äter mandelkubb,
och dricker kamomillte !

…
Jag letar efter orden …
Orden som bor i mitt hjärta ikväll,
De ska resa genom mitt huvud, förbi tangenterna,
ut i cyberrymden… men de måste börja i hjärtat,
om de ska betyda någonting.

Ni som valde pengarna

Jag är besviken på många av de som växte upp med mig,
i ett solidaritets Sverige, med drömmar om jämställdhet,
drömmar om gemensamma tillgångar, drömmar om att bry sig
om varandra och skapa någonting gemensamt.
Jag tänker mer än någonsin på Tage Danielssons: ”Var blev ni av”
Den är mer aktuell nu till och med, än när den skrevs.

Vi splittrades

Vi splittrades, och egoismen tog över allt vi byggt upp,
sålde ut allt, som byggts i decennier. Det finns ingen stark
solidarisk rörelse idag. Det finns nästan inga frihetskämpar kvar
bland feministerna. Det finns ingen gemenskap, ingen värme, ingen
generell empati eller medmänsklighet. Och Ulf Lundell funderar
mycket riktigt om ”är vi lyckliga nu”. Vi splittrades, socialdemokratin,
feminismen, och vänsterpartiets anhängare. Hur gick det till?
Det hade inte varit möjligt enkom från borgerliga partierna,
inte om vi höll ihop. Men S valde C och L, Och FI metoo, valde sig själva
och borgerligheten, samt utsåg alla vita män till sin huvudfiende.
Och glömde varifrån de kom, hur generaliseringar och förtryck
länge tryckt tillbaka kvinnors rättigheter… allt det är glömt.
Är vi lyckliga nu ?

Hur ska jag ställa mig till ?

Hur ska jag ställa mig till alla vänner som inte respekterar mig som
människa, som man, som långtidssjukskriven ? Ska jag bara tyst tiga
och tyna bort, under en hög av era okvädningsord ? Ska jag acceptera skuld ni
lägger på mig, enkom för att jag är man ? Ska jag bära er skit ?
Ska jag respektera de som tycker att man får skylla sig själv om man är sjuk?
Skylla sig själv om man inte passar in i det här slit-och-slängsamhället,
som inte värderar människoliv före tillväxt ?

Ska min röst tiga still ?

Ska jag bara tyst tiga still när mina medmänniskor har byggt osynliga murar,
som gör det omöjligt för krigsdrabbade familjer att få hjälp här.
Ska jag som har vänner som kom som flyktingar hit, och nu både arbetar hårt,
men även bär på traumatiska minnen… ska jag vända dem ryggen
genom att hålla tyst när Sverigedemokrater blir största partiet,
byggt på lögner ?
Är jag respekterad av er som låter er luras av den propaganda som
framställer invandrare som sämre människor ? Är jag respekterad av er
som tycker att män är sämre människor än kvinnor ?
Är jag respekterad av er som ifrågasätter min rätt till sjukersättning ?
Svaret blir väl nej egentligen va ?
Ska jag hålla tyst om det ? Då är jag ingenting,
då är jag redan död, då är min själ tom,
då är jag ingen.

Rak i ryggen

Jag står rak som en fura i allt det där.
Och det gör mig inte populär. Ingen vill stå för sina åsikter.
Det finns nästan två miljoner sverigedemokrater,
men jag känner ingen som officiellt vågar stå för att de röstar
på dem… varför ??
Jag är en av de få som kritiserat att metoo medvetet anklagade
oskyldiga, överdrev både antalet incidenter, samt
allvarlighetsgraden av påstådda övergrepp, blandade medvetet ihop begrepp,
för att måla upp en värre bild än verkligheten. Det hade inte behövts.
Verkligheten var allvarlig nog. Och nu tappade ni väldigt många
bundsförvanter i kampen, genom att göra oss till fiender .. varför ?
Ingen vågar säga det alla ser… att Metoo våldför sig på människor,
begår rättsliga övergrepp medvetet, och försvarar beteendet.
Blinda i sitt eget hat, blinda för sitt eget beteende.

Inte uppnått nåt

Det fortsätter, och fortsätter. Ni har inte uppnått nånting !
Inte som har med jämställdhet att göra. Inget som
går under människovärdigt agerande, inget som förenar och
bygger upp. Ni är medskyldiga till SDs framgångar,
till ökade klyftor.

Ja ni får gärna hata mig för att jag säger detta,
som de flesta inte vågar yppa. Men jag är van att bli
illa omtyckt för att jag står upp för drabbade människor.
andra har glömt hur man gjorde.

Jill o Jerka

Jag tänker på Jill Jonsson i ”Så mycket bättre” när hon ikväll ville
att metoo skulle fortsätta, att det inte skulle dö ut. Och att hon
ville säga detta med Orups låttext. Jag såg de tre kvinnorna i gruppen
tåras och berätta om hur de själva hade varit med om att bli tafsade på
ofredade sexuellt. Men minns oxå hur oförstående hon, Jill var inför Jerry
Williams uttalande om socialism och kapitalism. När Jerry sa
”Den som kan se sambandet där och inte är socialist, den är fan dum i huvudet”
angående vinster i välfärden. Hon var HELT oförstående där.
När gäller solidaritet Jill ? När gäller empati ?

Och till er andra undrar jag … hade Jerry fel ?

Nyp som nyp ?

Själv blev jag nypen i häcken i torsdags, och tagen på rumpan på dans,
och det är ofta det sker… jo just det, det var inte män, och jag kände mig
inte speciellt kränkt ? varför ?
hur ska vi ha det nu då ?
Ska vi leva tillsammans ? Eller ska vi skilja kvinnor från män i offentliga rum ?
Ska vi olika regler för ofredanden på män, mot för kvinnor ?
Ska vi låta känslor avgöra om folk är skyldiga, eller ska vi
fortsätta med bevis som en gång var fallet ? Ska vi skilja på tölpaktig omoraliskt beteende
och faktiska lagbrott ?

Micke Persbrandt fyller arena och drar sexistiska skämt ?

Föreställ er Mikael Persbrant fylla en arena med 97 % män och dra samma typ
av skämt och dylikt som Mia Skäringer gör, fast om kvinnor, mot kvinnor ?
Föreställer er gentlemens night på globen, med lättklädda sexsymboler på scenen,
inför ett fullsatt globen ?
Är det jämställdhet borgerliga feminister vill ha… eller är
det rätt och slätt makt eller hämnd ?

Är vi lyckliga nu ?

…
Människorna voro dock av differentierande slag,
i denna affärsdjungel. Fast med 10 gemensamma
nämnare: ”köpa. köpa, köpa. köpa, köpa. köpa, köpa. köpa,
köpa. köpa”. Men det är inte dem det är fel på, det är mig !
Jag som programmerar in i hjärnan att INTE köpa.
Om alla hade samma inställning som jag, så kraschade
tillväxt, miljardärs-drömmar, moderata samlingspartiet,
samt julreor med icke nedsatta priser. Och vad skulle vi då
göra med våra liv ??? umgås eller nåt kanske ? nääää
det är mig det är fel på !

Då och då, undrade jag om en svensk populär sci-fi-serie
hade blivit verklighet, när mina av intryck trötta,
och förvirrade ögon, fick syn på unga tjejer, kvinnor …
eller var det ”hubotar” jag såg. Deras ansikten voro uttryckslösa,
med nå’n slags konstruerat överlägsen min, framkallad
av ”skönhetsprodukter”, hårfärgning för tusentals kronor i månaden.
Det var på riktigt en mask de bar… på riktigt. Lagren var så tjocka
att man kunnat tagit tag i en flik, och rivit av masken.

Man fick intrycket att de var lika sminkade, nedanför ansiktet,
men som tur var, så exploaterades inte huden där lika mycket,
i höstblåst, + 5 grader och regn. Nej dessa delar av kropparna var
täckta med Spandexbyxor, eller andra typer av ”mummelbyxor”,
där varje kontur avslöjades. Konturer som formats på gym, och med
fettsugning eventuellt, samt i värsta fall lite plastic pudding.
Och de små fossingarna var täckta av svarta stövlar med mycket
höga klackar. Men ögonen voro helt uttryckslösa, utan liv.

Men det fanns äkta människor mitt i vimlet oxå. Om än tillfälligt
hypnotiserade av köpfrossa. Av alla sorter. stereotypen
av den svenske mannen, med stor fet prilla, hängiga jeans,
uttryckslöst ansikte (det är manligt). Det fanns gamla gubbar som var äldre än mig
som inte egentligen heller tillhörde den här världen, men hade ett osynligt
koppel med halsband runt nacken, och en köp-stinn tant släpande
på honom och ryckandes i kopplet då och då,

– ”kom nu Sture, vi måste in på Kappahl !!!... tycker du den här blå blusen är
fin Sture ?
– Ja den är fin !
– Finare än den vita Sture ?
– Den vita är oxå fin !
– Ja men vilken är finast ?
– Den blå är finast !
– Ja .. men ..nä jag tar den vita !
– Okej !
Sture trodde att Sture lärt sig till nästa affär.
– Stuuure … du måste komma o vara smakråd nu Sture !
– Jahapp.. jag kommer !
Tycker du den röda eller rosa kjolen är finast Sture ?
– allt du väljerär fint gumman !
– ähh dig går det ju inte att fråga om smakråd !!!¤#&%)/=


Ibland hade damorna bundit fast dem med det osynliga kopplet vid
en bänk utanför butikerna, tills de var klara. Ja…lite som människor
gör med hundar där hundar icke är tillåtna.
På tal om hundar ja…. Medan jag var ute och var fördomsfull
över människorna i en för mig obegriplig värld, jobbade min vän Åsa häcken
av sig uppe vid djuraffären, och tog kort på hundar
som hoppade omkring och inte ville sitta still.
Till husse-och-matte-kommandon som: ”Sitt, sitt bredvid, sitt bredvid Viggo,
Sitt, sitt bredvid, sitt bredvid Viggo” ”Gå inte iväg, Hugo, stanna där, Hugo
…Hugoo… FYYYY… Huuuugoooo !! Och duuuktig Karo, duktig ååå naaaaaw
va fin ”

Jo Åsa hade det hon gjorde, jag slank in med lite vatten
och annan proviant, och sedan ut i djungeln igen. Ville ju inte
distrahera de stackars jyckarna mer än de redan var, genom min
närvaro. Och dessutom höll jag på att utforska djungel och dess varelser.

Jag skulle dessutom kunna grotta ner mig i en massa produkter och ifrågasätta ungefär
90 % av dem, och deras nödvändighet. Men det får bli ett projekt för en tråkig dag.
Nu skiner solen och jag ska ut på den underbart ”döda” staden, utan köphysteri, och tomt gapande skyltfönster.

…
2 mil till i mina skor

Jag tror banne mig jag gick nästan 2 mil idag.
Det måste jag ha gjort, för jag gick i 6 timmar på Birsta

Mitt i djungeln

Ensam vandrade jag ut i affärsdjungeln, bland avgaser och tät
trafik, och hösten blåste kall med regnet. Jag kände mig lite som
en Alien i en främmande värld här. Inte för att jag aldrig sett
tät trafik förr, jag menar jag är uppväxt i Stockholm. Men jag har
ju länge levt på lite och ingenting, och världen
där utanför, med verkligt köp, slit och släng, och allt mer hänsynslösa
försäljningsknep, allt sämre kvalitet, allt mindre förpackningar
och allt mer onödigt lyx… den världen … är inte min värld.
Och människorna i den, känns lite som Jetsons fast den tecknade serien
var gjord långt tillbaka.

Avgaspromenad

Jag ser mig fascinerat omkring, på människor och varor,
när jag påbörjar min 6-timmarspromenad bland människor
o rullande celler som spyr ut avgaser. En sån cell, på 4 hjul som jag faktiskt
fraktades till den där världen, den här dagen. De lever sina liv i bilen,
i mobilen, framför datorn.

Va ??? borstar du tänderna med vanlig tandborste ???

Och på elektronikaffärerna radas upp varor
som får den moderna människan att framstå som totalt hjälplös,
och faktiskt lite dum i huvudet. Vad sägs om el-tandborstar ?
I hela mitt liv har jag borstat tänderna med en vanlig tandborste.
Men så kom någon på idén att om folk blir intalade det tillräckligt ofta
tillräckligt länge., så kommer de förstå att det inte är så bra att borsta
tänderna med vanlig handkraft längre, utan det måste till en maskin för det.
Och … hörrni… den maskinen kan man sälja dyrt. Och då blir det tillväxt,
osså hittar vi på nya produkter vi inte visste att vi måste ha.

Det fanns så mycket folk behövde, som de inte behövde

Jag har aldrig någonsin sett så mycket fantaaaastiska saker,
som ingen egentligen behöver. Och då hann jag inte med 1/10
av Birsta city. Jag gick ju som sagt var till fots, jag och tiggarna.
Nä nu är jag dum. Alla gick ju till fots, till, bilen, och från bilen,
till, nästa affär, till, bilen, och från bilen, till nästa affär, till, bilen,
och från bilen till nästa affär.

Min naiva tro att undvika att bli lurad.

Jag hade egentligen ingenting speciellt jag behövde köpa.
Så jag strosade runt till och i butiker jag skulle kunna tänka mig
hitta saker av intresse. Elgiganten, Jula, Ikea, Biltema, Media Markt,
Systemb… nä just det, inte dit nä. Och när jag hittade nåt jag blev sugen
på fotade jag det med mobilen, och gick vidare. Och tänkte att då kan jag
fundera, och köpa det jag tycker mig behöva … behöva på riktigt !
Och på så sätt inte bli lurad av försäljare. Om ni inte visste det så är
de faktiskt där för att sälja varor, inte för att hjälpa er få information om
varan eller få¨rätt vara för dig. De har inget större intresse av att din vara
ska hålla ett tag. Och tro det eller ej, det har börjat gå så långt att det
oftare och oftare inte spelar nån roll om kunden är nöjd eller ej.
För folk köper ändå… mer och mer och mer.

Det tog faktiskt 5 timmar att gå till och från dessa affärer, och igenom dem.
Och huvudet blev allt tröttare och tröttare. Till slut även benen,
som dessutom hade dansat i 3 timmar kvällen innan.
Men det funkade. jag var så less på hela skiten,
så att jag inte köpte nånting
nästan. Endast en minipoligrip, som jag faktiskt
letat efter i flera år, och två cykelslangar,
som jag faktiskt behöver. MEN slangarna kan jag mycket väl
ha blivit lurad på en gång till. Man måste tydligen kunna läsa
hieroglyfer för att få rätt dimension på den.

Men det mest surrealistiska med hela resan, var hemkomsten,
för där stod i badrummet ett nytt tvätthandfat, färdigmonterat,
som inte var där när jag for. Det hände alltså till slut, att
även en som inte kontinuerligt gnäller på
hyresvärden får tillbörligt underhåll nån enstaka gång.
Nu ere jul igen … SKÅL !

…
Ja den här dagen blev inte alls som jag trott faktiskt.
Jag började med att blogga, kom bara halvvägs,
och lämnades halvfärdigt. Vissa inlägg kräver research
och att man väger orden på våg. Det kräver mer tid
och tankeverksamhet. Sen bjöd jag Rolf på lite hembakt
tunnbröd, och fick kaffe. Och så snackade vi lite skit
om några grannkärringar. Det var oväntat.

Sen blev det att spela gitarr och sjunga till Åsas fiol, mitt på dan.
Det var planerat, men oväntat att hon var så nöjd med
mitt gitarrkomp till polskor (hennes favorit-folkmusik)
Som jag normalt finner svårkompade. Sen blev det Café Petter
på eftermiddagen istället för förmiddagen, det var oväntat.
Och jag höll nästan på att somna på caféet, det var ovanligt

Och det var inte slut för det, för nu sprang jag in på Bokhandeln
och okynnesköpte en till fin burk till överpris. För jag blev
kär i de burkarna. Och på väg ut därifrån såg
jag att han reade ut 1000-bitars pussel för
50 kr styck. DET är oemotståndligt för mig. Det blev 4 st.

Egentligen var jag för trött för nåt mer vid det här laget.
Jag hade ju inte ens sovit middag, som den här 53-åriga
gubben brukar göra varje dag. Men i all hast, efter en Skagen-omelett
och Julmust bar det av på mitt livs första motionsdans, som började så
tidigt som 18.30. och kom hem så tidigt som 23.00. Jag hade inte åkt om
det inte var för att det var ett etablerat dansband, Martinez.
Definitivt hade jag nobbat Ola och jag eller Barrabas, Erik Lims och liknande.

Och nu blev det en hel hög jämnåriga som for.
Jag och Patrik och 7 stycken Sollefteådamer. En av dessa var min spelkompis Åsa,
som jag tror var på sin livs första dans. det mesta var nytt, och hon såg
till och från förvirrad ut. Men var tuff som ett tufftuff-lok. men dansade som
hon inte gjort annat. Däremot fanns det de herrar som dessutom dansade
som lok. Plöjde rakt fram efter uttänkt spår, och var det nån i vägen
så var det otur för dem. Men jag slank ju givet emellan dessa
enkelspåriga herrar, som hade stirrande blick, när de dansade in i andra
danspar.

Dessutom hann jag med att få nyp i baken, och en kvinnlig holländsk hand
på min vänstra skinka, två danser i rad. I bland har man tur !
Men nu gå yga mine i kors, gonatt , gonatt !