Brev från en annan tid

Jag önskar det vore ur en egen brevsamling jag
läst, och kunde dela med mig av. Men brevskrivandet
är en generation innan min, skulle jag kunna tro.
Men med öppet hjärta delade en pensionerad vän av brevväxling
från en annan tid, från några generationer tillbaka.

Man skulle väl, om man är oerhört generös i benämningen kalla mina
blogginlägg för någon form av moderna brev,
ut i cyberrymden, för anonyma brevläsare att gilla eller förkasta.
Men … nej… det är inte samma sak.
Gunnar Wall skrev brev till sin systerdotter, (min pensionerade vän)
med passionerad detaljrikedom, hjärta, i moll, och eftertänksamt.
Från livet i Hammerdal, vid ett Torp, och jag lyssnar på min vän som läser
upp dem för mig. Och känner mig rik, som får ta del av orden.
Även gjorde han träsniderier, och fantastiska teckningar denne
herr Wall. Jag frågade inte ens om det, eftersom det inte var min släkting,
och eftersom det var lite personligt. Men önskar jag hade kunnat dela med mig
av orden han skrev. Breven är en ovärderlig skatt som måste bevaras enligt mig.
Men några sniderier vågar jag visa på bild:



Jag tänker ibland på den tiden.
Det var inte nödvändigtvis lättare att leva då, det ska gudarna veta.
Men det var otvetydigt mindre komplicerat. Idag känner man sig ibland
som en pingpongboll i vår samtid, en pingpongboll med stor buckla i,
och läckande gaser ;). Jag må vara nostalgisk över dåtidens enkelhet.
Men det vore enfaldigt och döfött att längta tillbaka. Däremot kan jag längta
efter harmoni, samhörighet med naturen, och därmed även med nuet, och livet.
Att sitta i en egentillverkad eka och meta abborre. Att dra upp egenodlade morötter
och ta upp pärern på höstkanten, med värkande rygg som följd,
och lägga dem i svala pärkällar’n. men det är svårt att få till ett så meningsfullt
leverne nu för tiden. För egen del stuper det på att jag inte har råd till eget torp,
egen mark att odla på…. och vad gäller fiske för eget bruk, kostar väl det lika
mycket eller mer än att köpa den på butik, pga fiskekort. Allt går att köpa upp,
allt går att sälja vidare dyrt.

Även min morfar Ture Hansson, hade konstnärliga anlag,
och stor kunskap i trähantering. Denna pigtittare har jag sedermera ärvt

Själv har jag inte den kunskapen, men passionen för rent ”vitt” trä, i form
av råmaterial finns. Jag älskar att gå på en brädgård, och ”fönstershoppa”
Känna lukten av nysågat virke, och beskåda dess vackra levande strukturer.
Jag har ju iofs gjort några grejer jag oxå, men dem visar jag inte ….
…inte nu.

Jag älskar allt jordnära, allt som är sprunget ur naturen, allt som har naturens
tempo, allt som kan återbördas till naturen. Det är …harmoni,
det är … Liv…. det är lycka !
Och jag tackar för att få ha tagit del av Gunnar Walls brev,
från en svunnen tid, i Hammerdal, på ett torp.