En o-filmisk struntman

En o-filmisk struntman

Min kropp protesterar !
Jag är ännu ganska ung med nutidens
förlängda ungdom och medelålder mätt.
Men saker som jag gjorde för tio år sedan, gick mycket
lättare för tio år sedan. Det är naturligt. Jag bara konstaterar !
Men efter Nipleden, och dansmaraton, protesterar kroppen
genom seghet, korta muskler och stundvis molande värk.

Och det är livet… så är det för i princip alla

Titeln, är en travesti på orden film, och stuntman,
och just ”struntman” är ett ny-ord i det Lundinska
ordlexikonet/vokabulären, och syftar till att i större utsträckning
strunta i saker och vad folk tycker om en.
Ja alltså inte i allmänhet. Men de gånger det är befogat.
Jag har kommit fram till att en hissnande majoritet faktiskt struntar i mig
helt och hållet. Endast ett fåtal bryr sig nån gång då och då.
Och det är livet… så är det för i princip alla.

Njä… det finns spår av empati kvar i mig

Nej, jag bryr mig så klart om människor, det kan jag inte radera bort, det är
impregnerat, långt in i min själ, utifrån erfarenheter.
Men jag behöver inte vara Jesus för det. Ibland klarar man
inte alltid av allting, att vara god i varje moment, med varje människa.
Om någon ber mig visa hur ett A-moll ser ut på gitarren, så är det väldigt
lätt för mig att hjälpa med. Om någon ber mig hjälpa dem över gatan, eller hjälpa
upp när de ramlat, så är jag redan där innan de bett mig. Och jag är
för närvarande ganska stark i kropp, så sådant kan jag vid vissa
utvalda tillfällen hjälpa till med, för vissa utvalda människor.

Jag är ju som sagt ingen Jesus

Men jag kan inte vara överallt, jag kan inte lyfta 200 kilo,
jag kan inte fylla i myndighetsblanketter, eller vara barnvakt !
Men jag kan vara väldigt klok, barnvänlig och lekfarbror en kort stund,
utan personligt ansvar.
Jag kan klara tårar, och svårmod, jag ryggar inte för det. Men jag klarar
inte påträngande, krävande, frenetiskt kaos, oberäknelighet, under
nån längre period … från bekanta eller vänner. Så ibland räcker jag inte till,
och då får nån annan ta vid. Jag är ju som sagt ingen Jesus, inte ens i närheten
faktiskt. Men jag är ganska bra !….Faktiskt !

Allt är INTE möjligt

Jag tänker på livet, på framtiden. Vad jag vill, och längtar efter.
Vad som ter sig möjligt, med den kropp och den själ som jag
fått och format. Nej allt är inte möjligt, låt ingen lura i dig det !
Man kan komma långt, man kan komma längre. Men allt är faktiskt
inte möjligt för alla. Det är ljug helt enkelt !
Men det finns en del som ÄR möjligt. Och det går även att finna acceptans
i det som inte är uppnåeligt för just mig. Och med acceptans,
finns större möjlighet för harmoni ….och lycka, faktiskt !

Så att …

Så ja, jag har sagt nej till vissa förfrågningar om min obetalda hjälp,
jag har månat om mig själv och min själ, i några fall,
när någon bildligen skrikit efter min hjälp. För det stod över min
själsliga förmåga då. Eller som metafor till fysiken, det var att be mig lyfta
200 kg….

Det kanske finns nå’n som tycker jag är taskig nu då,
men det struntar jag i, för jag är en struntman !