Månad: september 2019

…
Behöver man ens kommentera ?

Jeremy Clarkson, (fd tv-programmet Top Gear) har tydligen lackat
ur på Greta Thunberg och kallat henne bortskämd ”snorunge”, och tyckt att hon
ska vara tacksam, bla gentemot honom, eftersom han anser sig
höra till de som skapat allt gott i världen, så som segelbåtar i kobolt
vilket ska ha varit materialet segelbåten Greta liftade till
USA med, materialet som båten var byggd av.
Jag vet inte … behöver man ens kommentera ?

Att be folk hålla käften, när det är något att själv reflektera över

Omöjligt är det inte att Greta, likt större delen av
västvärldens rika barn, kan kallas bortskämd. Men OM Gretas
uppfostran vet vi lite och ingenting, och det är inte heller öppet för
debatt för bortskämda fd TV-stjärnor, som slår producenter på käften
i fyllan, för att allt inte är som bortskämd fd TV-stjärna önskar.
Jeremy tycker att Greta ska vara en snäll flicka ”hålla käften”
Jag tycker att Greta ska fortsätta att sätta dinosaurier som Clarkson
på plats, och jag tycker att Clarkson och hans anhang, är de som ska sätta
sig ner i båten, så den inte välter, den kan lätt göra det med dinosaurier i en båt
och Clarkson bör lyssna på framtiden, och tex hans egen dotter Emily Clarkson !

Från dårskap till dårskap

Från en dårskap till en annan då,
Läser en artikel om några som kallar sig incelmän, i Dagens Nyheter.
Jag har redan hunnit uppröras, dissat och bläddrat vidare från dessa idioter
som är aggressivt inställda till kvinnor för sitt ”ofrivilliga celibat”
De är kort och gott idioter i första hand, och inte män i första hand.
Med detta sagt så är det oerhört korkat att i artikel efter artikel ge den
här typen av människor uppmärksamhet, de är en på den yttersta marginalen,
icke-grupp, som skriker efter den uppmärksamhet, en annan, på den yttersta marginalen,
något större grupp, ger dem, Metoo, och extremfeministerna !

Vem tjänar på detta ?

Med den här typen av sammanklumpning av män, hjälper de i första hand
tex incelmän, hedersvåld, och maktlystna högerfeminister. Att de inte hjälper
män över lag är givet inget de gråter en enda krokodiltår över. Det som dessvärre
tycks vara för svårt för denna grupp att förstå, är att den grupp som allra minst är
behjälpt av den typen av generalisering och demonisering som medvetet
inkluderar ALLA män, det är kvinnor över lag, och främst utsatta kvinnor,
våldtagna kvinnor, kvinnor som går på knäna pga hårt arbete och för låg lön.
Och nånstans börjar jag misstänka att inte heller DET är deras agenda,
precis som galningarna i SDs partistyrelse inte vill Sverige väl, precis som
herr Clarkson inte på något vis är ansvarig för all materiell framgång på jorden.

I praktiken

Bloggrubriken, må hända kan tolkas som något provocerande,
men lugn bara lugn, jag kommer gå först i ledet i den demonstration
som värnar varje individs självbestämmande över sin egen kropp,
över sin egen själ, över sitt eget liv. Det är inte detta min invändning handlar om,
det är om hur verkligheten ser ut, hur nej ofta används, fast det inte är ett nej,
både i livet i stort, politiken, uppfostran av barn, så väl som i spelet
om kärleken, romans och att få ligga. Samt att det är MINST lika ofta det täcka
könet som står för otydligheter kring ett ”ja” och ett ”nej”, om inte oftare faktisk,
med tanke på hur historien präglat könsrollerna. Inte minst då när det
kommer just till närhet. beröring, och sexuellt umgänge.

Här menar jag att vi i ivern mot jämställdhetför enkom kvinnor,
har gjort deras kamp en otjänst, genom att radera ut linjen mellan
eget ansvar, offerroller, och tillåta efterhandskonstruktioner av påstådda
upplevelser under umgänget, även på ett juridiskt plan.

Lyssna på vad hon menar, inte vad hon säger

Ett nej, är i praktiken inte alltid ett nej från de som yttrar det.
I alla möjliga sammanhang. Vem kunde hålla räkningen på hur många gånger
dåvarande finansminister Göran Persson sa ”NEJ” till att bli statsminister ?
Hur många gånger har jag hört att jag inte ska lyssna på vad hon säger ,
men istället på vad hon menar, med underförstådda kryptiska omskrivningar.
Åtminstone på ett språkligt plan, är det inte generellt män som är otydligast,
och det här vet vi alla. Och det finns många undantag som bekräftar regeln,
det vet vi också.

…
Idag, på café Petter tror jag att jag möjligtvis stötte på den vackraste
kvinnan jag sett i hela mitt liv, eller åtminstone topp 5.
En av Afrikansk ursprung med bländvitt mjukt leende.
Jag fick anstränga mig att inte stirra 🙂
Och jag lyckades …. nästan !
Åsa kan intyga att jag inte var helt fel ute.

Jag är stolt över mig själv. Jag tycker jag har vuxit som människa,
Närmat mig hur jag vill leva och bemöta människor, hur jag vill
hantera meningsskiljaktigheter och konflikter.
Jag är fortfarande i mångt och mycket samma person dock, med samma
öppna sår, samma ärr, men hanterar det bättre än tidigare.

Jag är stolt över mig själv, för jag förkovrar mig inom det vegetariska köket,
och sakta, sakta går mot att även utesluta fisk …. eventuellt.
Åtminstone i det egna köket. Åtminstone odlad fisk. Blev äcklad
av hur de simmar omkring i mängder av sin egen avföring, och köttet
blir giftigt. Jag är stolt över mig själv för jag gjorde rotsaker i ugn idag,
med bulgurvete, crème fraiche, och råa grönkålsblad.

Ja det var grönsaker från Hildas Trädgård, giftfria, som växt
i egen takt. De sålde på torget idag. En äldre dam frågade efter priset
på blomkålen, och Bosse sa: ”60 kr kilot” och jag gjorde mig
beredd att utföra första hjälpen på damen
– ”60 KRONOR KILOT !!!!???”
Både jag och Åsa hävdade fördelarna, men likblek hasade sig
damen bort från grönsaksståndet, med en förbittrad min.

Inne på andra pusslet för hösten, 1000-bitars även nu.
Och har hunnit 60 % ungefär.
Jag är stolt över mig själv, idag har jag känt livskvalitet.
Ulf Palmer kom med 3 glasburkar som det varit inlagd gurka i,
som jag ska använda som förvaring. Och han fick tre bullar
grahamsbröd med sig hem. Att få dela med sig, är livskvalitet.

…
Små fåglarne !

Idag har jag satt ”mina” småfåglar på diet.
De brukar ju leva om och tigga efter mer då, Men de
tömde ett helt ”rör” nu på förmiddagen, så jag får ransonera lite.
Och det är säkert de där j-a ”flyttfåglarna” som tar mest,
såna är de ju de där flyg-tingarna ! Det har man ju hört.
Och skulle de inte vara dom, så är det ”för jävligt iallafall”
Så länge det är våra svenska stannfåglar som äter mig ur huset
och tigger, så är det ju okej. Som äter på ett svenskt vis, och har svenska
fjäderskrudar. Och twittr… förlåt mig, kvittrar på svenska.

Filipstad

Idag serverade Aftonbladet, på silverfat grogrund för än mer
främlingsfientlighet och rasism, i en artikel om ”fattigdomen” i Filipstad
i Värmland som tagit emot mycket flyktingar. Det är bara att gratulera
Åkesson till att nästan all media nu hjälper honom till nya
rekord i opinionen. I artikeln pratar man om barnfattigdom,
och invandringskvot i samma andetag. Det är som att ge bort demokratin
till högern och extremhögern. Stora julafton för dem.

Vart går gränsen innanför den svenska gränsen ?

Jag är lite intresserad om vart gränsen går för just
barnfattigdom i Sverige idag. Hos rädda barnen finns det tydligen ingen
ekonomisk gräns, utan handlar om andra saker, som social stigmatisering,
dvs att vissa barn inte har råd med det andra har råd med. Men herre
hjärtanes då är det ju inte fattigdom, då är det ekonomiska och sociala klyftor,
som är tillräckligt allvarliga i sig… men det är inte fattigdom.
Det sociala utanförskapet ställer dock till med enorma problem när
barnen växer upp. Och då är det kanske där vi bör titta istället för på hudfärg,
och etnicitet.

Vad är Medias första prioritet ?

Det är så mycket desinformation i Nyhetsflödet idag, det svämmar över
och gör läsaren indignerad och uppgiven. Så till den grad att hen
inte bryr sig om vad som är sant eller inte. Och det är Media som har yttersta makten
i vad som skrivs, och bestämmer därmed VAD vi ska diskutera, och utifrån vilka källor eller ickekällor. . Och Media ska tjäna stora pengar som förstahandsmål,
inte berätta sanningen om det finns nå’n. Och Media står mitt i kapitalet
och förespråkar dess intressen, icket de utsattas intressen.

Man måste ha hög utbildning, och hög lön, för att kunna hitta på trovärdiga lögner

I en artikel i DN i dag, berättas om ett litet antal kommuner
som växer i befolkning, och en total majoritet minskar i befolkning.
Och det är häpnadsväckande ur en intelligent synvinkel vilka slutsatser
de kommer fram till är orsaken, till snedbelastningen i populationen:



Så här förklarar Anna Kelly, verksamhetschef på Arena för Tillväxt,
de två kommunernas framgångar:

– De har sedan länge haft en långsiktig strategisk plan för hur de ska växa
som inkluderar byggande av bostäder och omfattar hela den kommunala servicen.
De ingår också i en funktionell arbetsmarknadsregion med bra pendling.

Människor från yttre rymden

Kan någon enda människa läsa detta uttalande, utan att fundera
vilken planet Anna Kelly kommer ifrån ?
Arena för tillväxt är nu för övrigt nedlagt, noterat !
Men på fullt allvar hur tänker människan ? Jag har fortfarande
inte kommit underfund om hur stor del av den ekonomiskt
privilegierade högern, som faktisk har så lite sammanhang att
de tror på ett sådant uttalande, eller hur många som vet att de
ljuger, men ljuger medvetet för att dölja sanningen bakom klyftorna
i samhället i stort, och klyftorna mellan storstad och landsbygd.

Omvänd Robin Hood !

Det är självklart så att Norrland i Hufvudstadens ögon aldrig varit
något annat än en råvara-provins, att mjölka dess naturtillgångar, dess
arbetskraft, och sett till att all vinst som genereras här, landar i just
Hufvudstaden. Och hör och häpna, sedan har den politiska sidan mage att kalla
landsbygden för ”tärande” och bidragsberoende” När de på laglig väg,
men helt utan människovärdighet tagit allt vi har, inkluderat våra ungdomar.
Och klagar över ”återbäringen” i form av ”utjämningssystemet”, vilket
i sin tur inte är annat än smulor från den rikes bord,
smulor från rikedom landsbygden ursprungligen producerat !

Die Mauer

Nä undrar om man ska och sätta upp skyltar på fågelmataren;
”endast Sverige svenska fåglar har”
”För övriga gäller tiggeriförbud !”
Osså kan vi ta och bygga lite murar här i Sverige oxå, runt Stockholm.
Och inga varor kommer ut ur Stockholm, och inga varor kommer in
i Stockholm. Sen kan vi räkna på vilken sida om muren som har mest
klösmärken

Hejsan pappa, länge sen jag skrev nu.
Men jag tänker på dig då och då !
Hur är det där uppe bland molnen,
är det verkligen sant som Jehovas vittnen säger att
det redan är fullt ? 😉

Så synd att dina artärer eller vad det nu var som
pluggade igen, inte ville hänga med. Ja det v ar ju länge
sen iofs… med jordetid räknat. Men som sagt… jag kan sakna dig
ibland ännu.

Gjort lite ditt och datt idag, varit på återvinningsstation,
Surrat lite med Åsa violinisten, jag tror inte du hann träffa henne.
Nä det hann du inte, ni lirade aldrig ihop minns jag nu.
Det hade vart nåt det. Du på bas, jag gitarr o sång
Per-Åke på gitarr, och hon gneka på felan. Jag har bett henne lära sig cello,
men det finns inte timmar på dygnet tror jag. Hon skulle lätt kunna
lära sig det, hon är grymt musikalisk. Per-åke har ju tagit time out från
lirandet tyvärr.

Har just plockat fram ett tusenbitars pussel, det andra för i höst.
Det är skön terapi … man släpper tankar o sånt.
Annars är det rätt hyfsat för tillfället, ser lite på film, på bio,
spelar lite med Åsa, donar här hemma, fixar så jag kan leva billigare,
och klimatsmart, och hälsosammare. Slutat med kött, och äter allt
mindre fisk !

Nä nu ska jag svepa in mig i rena lakan, och titta in i huvvet
några timmar. Jag ”hör av mig” !

…
Ingen kan tycka om….?

Egentligen borde ingen tycka om mig…..eller ?
Jo men om man ser till vilka åsikter jag kritiserar och
ifrågasätter, så … för det finns ingen i hela världen som tycker
som jag…ingen i hela världen !

Så det är alltså bara utifall man tycker illa om mig, för att jag inte
har samma värderingar som de har som det stämmer. Men då skulle
ingen i hela världen vara omtyckt av någon. Dessutom är jag ju
mer eller mindre självkritisk oxå, vilket jag inte heller är
ensam om. Och då skulle ju ingen tycka om sig själv heller.

Enkelt va ?

Njä…. jag tycker det här med relationer är svårt på alla plan.
Vänskapsrelationer är väl ändå lite lättare, då man kan välja
doseringen av umgänge. Arbetsrelationer, och att bo ihop däremot,
blir ju annat. Och är det dessutom ett sexuellt förhållande, eller
ett kärleksförhållande, eller kanske det finns de som lyckas med båda
två samtidigt…. då blir det ju ett måste att acceptera sidor hos
varandra som man kanske inte samtycker med. Så som slarvighet,
pedantisk städmani, vanor och ovanor. Till en viss gräns kanske
man kan lära sig leva med många av dessa olikheter, och bäst är väl när man
tillsammans kan skratta åt dem… gissar jag, som lever i min egen lilla cell.

Men om det handlar om hur vi ser på människovärde då ?

Men hur är det när man lever ihop och har grundläggande olika värderingar ?
alltså inte fel och brister och ovanor, utan hur man ser på livet, samhället,
omgivningen, synen på människovärde, ekonomisk fördelning ?
En moderat och en vänsterpartist som älskande sambo-par ?
En röd feminist tillsammans med en som röstar på SD ?
Jo jag fattar att de allra flesta par inte kan rösta på samma parti,
men det förbryllar mig samtidigt.

Om vi gömmer vilka vi är kanske det går ?

Om man låtsas som det regnar, och aldrig pratar politik då ?
Går det ens ? För då pratar man heller aldrig värderingar ju.
Och hur är man då själsfränder ? Då är man väl egentligen bara sambos,
och möjligtvis barnuppfostrare. Och DÅ är det ytterligare några personer
att leva tillsammans med !! Hur bär ni er åt, ni familjer ??
Ni är ju trollkarlar !!

Om jag är förälskad i en kvinna jag lever med, och hon ser ner
på min ekonomiska situation, mitt kön, min status och hela mitt väsen ?
Är det kärlek ? Och blir det annorlunda om vi inte pratar om det ?
Om jag märker att hon tycker så ?

Obalans i förhållandena

Vissa förhållanden, sambos, älskande kan jag uppfatta att det
finns nån slags status quo, en ”maktbalans” om du vill, att man ger och tar.
Att båda ger efter och ger avkall, i sådana frågor. Men jag har också
ofta beskådat många vänners förhållanden, där den ene få ge vika
större delen av deras samvaro. Och det är inte könsspecifikt tror jag,
även om just i min bekantskapskrets det är vanligare med
en könsfördelning i jämvikten. Men det beror troligt på vilken typ av
vänner jag har, och det beror i sin tur på vem jag är.

Men hur går det till då ?

Men hur kan man leva livet i ett ständigt uppoffrande ?
Jag kan inte ! Och jag lever här ensam i min cell-ibat,
kanske som följd av min ovilja att radera ut mig själv ?
Vad vet jag ? Jag vet faktiskt ingenting i
praktiken i dessa frågor om ett gemensamt leverne,
jag har inga erfarenheter från uppväxt, och jag ar inte lyckats
i vuxen ålder med egen familj. Troligtvis pga av flera orsaker,
några som ligger hos mig, andra som ligger hos andra.

Hittills

Hittills har jag inte funnit det i mitt hjärta att finna en enda Moderat
eller Sverigedemokratisk POLITIKER, trevlig eller sympatisk,
MEN det har ofta hänt att jag funnit moderata väljare och SD-väljare
sympatiska, på ett vänskapsplan. Och det finner jag intressant !
Betyder det att de inte riktigt har de åsikter de röstar på,
eller betyder det att de inte förstår vad de röstar på ?
Eller betyder det att jag inte begriper någonting
om politik och vänskap, om politik och kärlek ?

Ähh .. ju mer man funderar kring detta, desto mindre begriper jag
Men en kvällsmacka, förstår jag mig på, här i min cell !

Småfåglarna krigar på om solrosfröna, nu på förmiddagen.
De är lustiga de små liven. Som jag tidigare nämnt så är det
oftast talgoxen som talar om med hjälp av charader och pantomim
vid fönsterrutan att: ”nu får du ta fram frön farbror !”
Ifjol, flög en talgoxe upp och ner på fönstret och pep.
I år gick den på fönsterblecket och småhoppade upp och ner,
så man såg huvudet sticka upp vid varje hopp. Och nu några dagar in på
matningsdebuten, så har det ju tagit slut ett par gånger.
Och jag har fått fylla på.

Jag är förvånad över hur mycket det går åt, det är ändå
September ännu… och tänker att det ska väl finnas en hel del i naturen ännu.
Två ”rör” om dagen går det nu, om fåglarne får bestämma. Och får de
inte bestämma, så låter de mig veta vad de vill. Som sagt var Talgoxen
initierar, men är minst tuff vid konkurrens om frön. Pilfinkar, gråsiska och gråsparv
tar för sig ordentligt. Pilfinkarna blockerar tom matluckan med sin kropp,
för att ingen annan ska få, medan den själv inte äter. Nötväckan med sin
karaktäristiska svarta rand över ögonen, är något större, så den flyttar ingen på.
Dessutom har den lite längre näbb, och kan nå i botten av behållaren när övriga
arter, sitter o väntar på påfyllning.

Men när det är lite kvar är det således
talgoxe och nötväcka som är kvar. Och nu på morgonen, nyvaken gick jag
in i köket, kokvrån, för att diska och koka kaffe. Dvs inte vid fönstret där
fågelmataren hänger. Och det är på upphällningen. Då hoppar en talgoxe
på fönsterblecket till köket, och tittar uppfordrande på mig. Fram och åter,
vänster till höger, höger till vänster. Och när jag tittar på den sticker den
iväg. Det där tänker jag, som inte är biolog torde väl ha att göra att ute
i naturen betyder oftast en fixerad blick på ett djur: Jakt! Det finns inga djur
som beskådar andra djur för dess skönhet, utom människan då förståss.

En art till har jag vid fågelmataren, och den är minst. Blåmesen !
Men oxå tuffast i konkurrensen, trots sin storlek.
Alltså är den mesen ingen mes minsann !

Idag har jag för övrigt planerat att göra:



Det är inte så lätt faktiskt, men är ganska bra
att ha det skrivet på tavlan ! Jag har ju tex hört min hårt
arbetande moster svara på frågan vad hon gjort under dagen
– Ja ingenting!!!
med eftertryck. Men sen när man intervjuade henne lite mer ingående,
så var det bra mycket mer än ”ingenting” Det var bara sån’t som hon inte
räknade som göromål. Diska, torka golv, sticka, virka, bära in ved, laga mat, baka …
som definitivt ÄR nånting. Så om man ser det så har jag redan misslyckats
med mitt mål. Jag har diskat, kokat kaffe, och ätit gröt, och fyllt på frön
åt de små bevingade krigarna !

Ibland blir jag så trött på mitt torra snusförnuft,
mitt vassa sannings-nära analyserande, min
objektivitet, och min påstådda rättfärdighet !

Vart tog mina drömmar vägen ?
Instängda i snusförnuft ?
Finns det inte plats för sagan om kärleken i mitt liv ?
Hittar jag ingen glassko, i någon trapp någonstans,
att återge till den som förtrollat mitt hjärta ?

Mina förväntningar är nog för höga.
Jag har förvisso inte råd att köpa vackra skor åt
någon prinsessa. Och jag förväntar mig heller inte perfektion
Jag tom fnyser åt idén på perfektion hos en älskad.
Det är nog tanken på att jag själv måste vara perfekt,
som är det som gör att ….

Men har jag verkligen för höga förväntningar på den jag vill
älska ? Ja ! Om det är att ha för höga förväntningar att bli
respekterad för den jag är just nu… så har jag nog för höga
förväntningar. Om jag önskar mig att jag inte ska behöva förändras för
att kunna älskas… Ja … då kanske jag har för höga förväntningar.

Jag får nog hoppas på en fe med ett magisk spö, eller att
kärleken ser förbi det enda som tycks betyda nåt idag,
pengar och ett arbete. Jag vill än en gång uppleva den blicken
när hon ser på mig, och vet …utan att fråga.