Månad: augusti 2019

…
Flicka med guldbruna ögon – vart är hon på väg ?

En flicka cyklar förbi nere vid nyasfalterade
gång-och-cykelstigen, nere på Djöpön. Hon har
rosa hjälm, hennes hår är svart och i flätor.
Hon cyklar 20 meter framför en man som jag antar
är hennes far.

Flickan som är vår framtid. inte fyllda sju år ens,
faller av cykeln, reser på sig, tittar tillbaka mot sin
far som går och tittar ner i sin mobiltelefon.
Hon och alla barn är ledsna, har tråkigt, är glada, leker,
arga, tjuriga, alla känsloregister finns där ännu.

…men vart är flickan på väg ?

Cyklar mot framtiden ?

Hon cyklar mot framtiden, och riktningen är troligt utstakad
redan nu. Hon cyklar mot global uppvärmning, mot
vattenbrist, segregering, gifter, kemikalier och troligtvis
mot en tidig skilsmässa, följt av ett tiotal skilsmässor till,
under sin livs-cykel. Med stor sannolikhet kommer hon erbjudas
antidepressiva kemikalier redan vid tonåren, eller ytterligare
10 år. Den röda cykeln står inte i förrådet att ärvas av sin lilla
flicka, som hon ska få vid 35 års ålder. Eftersom det inte är
bra för tillväxten av ekonomin.

Positiv

Jo jag vet, några av er tycker väl att jag ska vara mer positiv ?
Att jag ”frossar i elände” ? Men sanningen är redan sådan,
att en sjättedel av vår befolkning äter antidepressivt.
Att barn och ungdomar är en snabbt ökande grupp iför psykisk
ohälsa. Dessutom är jag övertygad om att positivt tänkande
som universallösning, kan vara en starkt bidragande orsak
till all psykiskt ohälsa. Dels för att det skapar förväntningar
om ett perfekt liv, när man ser ytan av all positivism på Facebook
och glada människor som alltid svarar att de mår bra, fast de inte
gör det… inte bara bra. Och pressen på perfektionism börjar.

Ett bra liv ? och vilken värld får hon ärva ?

Flickan, och alla hennes kamrater, är vår framtid. Men vilka
förutsättningar ger vi henne att få ett bra liv ?
Vilket jordklot får hon ärva ? Och vad lär hon sig
redan nu är viktigt i livet, i hennes liv ?
men vart är hon på väg ?… vart är hon på väg, vår framtid ?

Den frågan tycker jag är värd att upprepas, om och om igen:

Vad är viktigt, på riktigt ?

Vad är viktigt i livet ? vad är viktigt i hennes liv,
eller för den delen mitt liv, och inte minst DITT liv ?
Och det är i svaret på den frågan, jag tror svaret
på svenska medborgares och flyktingars psykiska
ohälsa finns att få.

Vad är viktigt, på riktigt ?
Just nu, i vårt land är det faktiskt pengar, på riktigt,
i ett av världens ekonomiskt rikaste länder.
Och ni undrar varför vi mår dåligt ?
Inte förrän vi fattat detta att pengar och jakten på dem,
jakten på lyx, bekvämlighet, saker är roten till
alla depressioner, kan vi bli kvitt dem.
Ingen teknik i världen kommer kunna hjälpa oss,
inga kemikalier i världen, inga mediciner kommer
att bota oss. Att ta från jorden enkom det vi behöver,
och inget mer, att leva i balans. Göra oss av med överflödet
till de som inget har
Vi kommer aldrig lyckas helt, vi vill inte riktigt,
det är upp till flickan på den röda cykeln.

Och hon vänder sig om och skrattar

Och när ,den lilla mörka flickan vänder sig om, mot mig,
och frambringar ett kluckande skratt, och de guldbruna
ögonen glittrar av drömmar om framtiden, förstår jag
att det ännu inte är försent för människan.
Men hon måste hitta en annan väg in i framtiden,
och cykeln måste gå i arv till hennes dotter.
För Moder jord har till slut inte mer att ge.
Inte förrän vi fattat detta, kan förändring ske,
depressioner avta, liv bestå.
Och flickan på den röda cykeln är vårt hopp.

…
Det fanns dans ikväll.
Men andra får snurra runt ikväll.
Foxa, knuffas, gnussas, kramas och pussa.
jag blir hemma ikväll, och väntar in min själ,
och vilar min kropp. Laddar med soppor med
årets grönsaker. Blomkålssoppa med purjo och potatis,
crème fraiche, timjan, peppar och salt. Ugnstorsk med potatis-
klyftor, morötter, lök, purjo, paprika, palsternacka,
citrontimjan och rosmarin. Med kryddor från Jonas och Marias
kryddträdgård. Och sedan te på mynta, också från samma trädgård.
Inga äpplen så långt ögat kan nå i år, ej blåbär ännu,
och lingon vet jag ännu inget om. Men kanske nästa år.
Man får skörda det som ges, och vara tacksam för allt fantastiskt
naturen ännu ger oss, innan vi sabbat allt vad hon ger,
moder natur. Jag är tacksam… mycket tacksam.
Båda rätterna blev jättegoda… tack !

Det ena ger det andra

Själen mår bättre om jag sköter om kroppen, och kroppen mår
bättre om jag sköter om själen. så efter bästa förmåga och
kunskap, tar jag hand om bägge. Det går inte alltid som
på räls, man spårar ur ibland. Men på’t igen.

Tacksamhet är viktigt

För mig är tacksamhet viktigare än välstånd, närhet
till mina sanna känslor, viktigare än att alltid vara positiv.
Jag har alla nyanser av känslor, jag ÄR alla nyanser av känslor.
När jag för stunden är lycklig och glad, och harmonisk, bär jag
fortfarande med mig sorg, ilska och kaos inuti.
Och när allt är uppochned, är jag fortfarande precis samma
person som innan, med samma intellekt, samma värde,
samma goda avsikter. När folk säger saker som:
” va skönt att gamla glada Tomas är tillbaka” tex efter en
djupare svacka, så vet de inte vad de pratar om.
Egentligen pratar de då om sin egen oförmåga att
hantera ledsna människor. Ledsna människor som
är ett av det mest naturliga som finns … egentligen.
Såna kommentarer handlar inte om mig.

Snabba lösningar

Och ibland, nä ganska ofta, i sin oförmåga att hantera
sina egna känslor, väller då ett undanstoppat känsloregister fram,
inför den deprimerade människan. Alternativt letar man
snabba lösningar som positivt tänkande, och att bita ihop,
och ett tredje alternativ, tro det eller ej, är skuldbeläggande
Man skuldbelägger den deprimerade med epitet som ”offerkofta”
”ryck upp dig” och dylikt.
Känns detta igen ?

Mina svaga kort …och starka

Jag är inte heller nån som alltid klarar av att hantera andras
känslor. Sorg är inga problem, sjukdom och död, skrämmer
inte nämnvärt. Andras ilska är svårare, framförallt om den är felriktad
och omotiverad. Men svårast har jag att hantera kaos hos andra.
Så är det, det finns orsaker, och just nu skriver jag inte om detta.
Det väcker minnen, som jag ändå inte kan förändra nu.

En promenad för kropp och själ

En rejäl uppförsbacke … ja en fysisk uppförsbacke då,
besegrade jag och Lars-Peter idag. Vi gick ända upp
till störtloppstornet på Hallsta, på morgonen.
Sedan lite ideellt arbete pga försummelse av det samma
av andra personer. Kaffe hos Adam Bozan, och ett
glatt besked om kvällen, när omtanke visats av kompis.

Angående kärlekslöshet…angående kvinnor, angående kärlek

Samma kompis, pratade häromdagen om diverse saker,
boulespel, vänner, föräldraskap, kvinnor och förhållanden.
Jag konstaterade att jag är singel, och vilka orsaker
det kan tänkas ha. Hos mig, och omgivningen. Han frågade om jag
hade nå’n jag gillade just nu.
” vaddå som förälskad i nån ?
Ja så menade han. Jag svarade att ja.. nja… det beror på.
Det finns några fina tjejer som jag visst är attraherad av,
som personer, aura och utseende. Men jag låter
mig inte bli förälskad… jag stänger av allt sådant.
Mest för att jag är rädd, tror inte att det kommer funka,
tror inte att nån tycker om mig så.

Att stänga av

Det är samtidigt lite att stänga av livet,
när man stänger av kärleken. Men så svårt är det
för mig, så lite tillit har jag, så rädd är jag.
Och så är det just nu.

Jag har förändrats på så vis att…

Numer attraheras jag av andra saker hos en tjej.
Inte som förut, sorgsenhet, känslo-orkaner, som jag ska stötta upp
och tömma själ och energi för tills jag är tömd på all kärlek,
kraft och vilja. Nu längtar jag efter den kvinna som
ser på mig som jag är, inte kräver mer av mig än
jag kan ge. Inte ber mig att förändra mig, skaffa jobb,
skaffa andra livsmål, ha ambitioner. Utan är glad att
tillbringa tid med mig… helt enkelt för att hon tycker om mig.
Och att det inte finns något ”varför” …
bara ”tycker om”. Men jag vågar inte tro på det.
Och likt på dansgolvet där de duktigaste, snyggaste
självsäkraste oftast allt id är ständigt upptagna.
Så står jag på sätt och vis, likt en panelhöna och blir aldrig
”uppbjuden” i livet… plufsig, oattraktiv, klumpig,
i livets dans… men populär några timmar varje danskväll.

Det fanns dans ikväll.
Men andra får snurra runt ikväll.
Foxa, knuffas, gnussas, kramas och pussa.
jag blir hemma ikväll, och väntar in min själ,
och vilar min kropp.

…
Solen skiner, samtidigt som det faller ett fint
duggregn på vattnet, älven. Regnet gör små, små prickar
på ytan, som i en Rembrant-målning. Och färgerna blir
starkare, som i pastell. Sol och regn ?
Två kontraster, och båda helt avgörande
för allt liv på jorden.

Regnet, ofta så avskytt i den mörka kalla Norden,
där avsaknaden av sol under halva året gör att
vi knappt pratar om annat än väder. Och på våren,
när solen för första gången blir så varm, att
den värmer våra kinder och nackar, står vi uppradade
vid busshållplatser, tegelväggar, och allt som går att luta sig
mot, och ger lite lä, för att fånga livet i de tappra första
varma solstrålarna för året. Som vore solen vår enda gud,
före jave, Allah, Budda och Jesus, vinklar vi upp våra hakor
i en position vårt svenska jante-mentalitet aldrig annars
tillåter oss, som vi dyrkade solen religiöst.

Astrid är hyllad men bortglömd

Kan vi leva utan regn, utan vatten ?
Kan vi vara goda, utan att göra onda handlingar ?
Den senare frågan ställdes i programmet om Astrid Lindgren.
Astrid som betytt så mycket för svenskarna, ja halva jordens
barn förresten. Astrid som behandlade de svåraste frågor,
så att ett barn kunde ta i dem, finna tröst, och lära sig skilja
på rätt och fel. Än idag dyrkar vi våran gemensamma själsliga
mamma, över alla politiska spektras, även om några politiska
inriktningar, förklädda i folkdräkter, försöker stjäla hennes hjärta
för onda avseenden. Alla dyrkar vi våran Astrid, men nästan
ingen lever efter de mänskliga rättesnören hon så konsekvent
stod upp för både som människa och författare.

Liten lort

Frågan var central för våran Astrid, och var central för berättelsen
om Bröderna lejonhjärta. Om man inte står upp mot grymhet,
girighet, cynism, hat, rasism och fördomar, om man inte
sätter hårt mot hårt där, så kommer de äta upp all empati inom oss,
de kommer krossa all solidaritet, och döda intellekt, liv,
vår natur som vi lever utav. Vi ser på… och vi gör ingenting,
för allt detta sker nu… NU ! Och som Jonatan sa, i Bröderna
Lejonhjärta:

”det finns saker som man måste göra, även om
det var farligt. ’Varför då’, undrade Skorpan. ’Annars är man ingen
människa utan bara en liten lort”

En diskussion mellan Orvar och Jonatan ställer det ytterligare
på sin spets:

”Men jag kan inte döda någon’, sa Jonatan, ’det vet du, Orvar!’
[…] ’Om alla vore som du’, sa Orvar, ’då skulle ju ondskan få regera
i all evinnerlighet!’ Men då sa Skorpan att om alla vore som Jonatan,
så skulle det inte finnas någon ondska”

Båda har rätt, men den ena drömmer

Och det är jag som drömmer.
Teoretiskt har både Orvar och Jonatan rätt i det.
Men Jonatan är naiv. Sådan är inte människans natur
helt igenom. Har aldrig varit, och kommer aldrig bli… fullt ut
Så blundar vi och ger upp, eller ”slåss” vi ?
Om det kommer till det… kan vi döda en annan människa,
för att rädda en anhörig, sig själv, eller rädda empatin,
solidariteten, demokratin, rättvisan ?
Jag vet inte jag… jag är som Jonatan, den naive,
som säger att jag inte kan döda. Jag är ingen soldat.
Jag tror empatin dör, i det ögonblicket vi blir en mördare,
även om syftet ”är gott”.

Mitt slagfält

Mitt slagfält är idag, mitt slagfält är imorgon.
Mina vapen är sanningen, empati, och solidaritet.
Mina vapen är mina ord… och förlåtelse.
Mina vapen är kunskap och förståelse, integration
och att, att ena inte splittra. Träffa oliktänkande,
resonera, prata, umgås. Alla andra former av krig,
finns det bara förlorare i !

Murar rivs, men nya byggs alltid upp

När Berlinmuren revs, föddes hopp.
Människor återförenades. Diktaturen föll.
De ”goda vann” ! Nu bygger ”de goda” nya murar,
för att rättfärdiga detta kallar man de fattiga för onda.
Som det verkar kommer murar alltid falla, och nya
muras resas. Och människan kommer aldrig att lära sig.
Hon kommer begå samma misstag om och om igen, och
till detta hitta än fler misstag. och allt vi kan göra,
allt jag kan göra… är att försöka handla rätt, lyssna till
min inre Astrid, inte vara nån liten lort. allt jag kan
göra är att så långt jag kan ge någon krona till
de som har det värre än mig. Bära en kasse åt
de vars kroppar inte längre orkar, lyssna till den
vars själsliga bördor blivit övermäktiga.
I den mån jag orkar och kan.

det är allt jag kan göra, men gör jag inte det,
så är jag ingen människa, utan bara en liten lort.

Vilken människa anser sig vara ond ?

Man bör vara försiktig med ”godhet och ondska”
Försiktig med vilka man slåss mot, slåss för,
i godhetens namn. För varenda despot
har ansett sig slåss för det goda, och mördat
i godhetens namn. Hitler tex hade Jesuskomplex.
Amerikanarna har alltid framställts som the good guys,
Nu har de militärbaser i hela världen, och styr regeringar som
marionetter, inklusive vår svenska regeringen. Man mördar civila
i andra länder pga rädsla, pga business, dollar.
man skjuter på obeväpnade, och vill fängsla de som
avslöjar det.

Var försiktig med vem/vad du stödjer,
och vilka du dömer och fördömer.

…
Ibland tänker jag på di här
människorna vid Båstads
gräddhylla, och känner medlidande med dem.

Människorna och barnen som ”får allt” har ingenting att se
fram emot,
inget att glädjas över.

Tänker på sommarstugan vid
Stordegersjön,
vid ”tre-kommuns-gränsen” mellan Kramfors, Sollefteå
och
Örnsköldsvik. Morfar Tures sommarstuga.
Som han och min far Benny
hjälptes åt att bygga.
Och vi små lärde oss tidigt att ”hjälpa till”.

Det var att bära ved, hämta vatten i brunnen morfar gjort.
Bränna ris.
Måla, ro ekan, plocka bär, etc etc.
Och vi tyckte det var roligt… , de
va självklart det var inte
ens jobbigt. Och vi lärde oss så mycket.

Hemma i betonggettot i Stockholms förort,
lärde jag mig ensamhet och
övergivenhet.

Men bättre var att bära tunga korgar med mat och
dylikt
från bil till eka, sedan ro med nästan övermäktigt stora åror,

bära från eka till sommarstuga, hämta ved och göra upp
eld och komma
igång med vistelsen där.
Det var himmelriket för mig. Och i detta
finner jag även
glädje än idag. Glädje som ingen dyr utländsk
solsemester
skulle kunna ge mig. Inga miljoner på banken heller.
Inget
hus i Båstad med allt serverat och klart.
Jag känner medlidande med dem
faktiskt…på riktigt.
Jag raljerar inte eller ironiserar. Jag menar
det.

Allt i sommarstugan var spartanskt, eller ”luxuöst”

hemsnickrat av morfarn. köksborden i båda rummen
gjorde morfarn,han byggde ju iofs allt.
Och
bordsskivorna hade han riktat
och hyvlat med en vanlig rubank.och ett
erfaret snickaröga.
Få människor av idag förstår hur svårt det är. Allt
togs tillvara
på. Av gamla, stora plåt-Oboy-burkar, gjordes bärplockare
med
hjälp av lite plåtbockning och uppfinningsrikedom.

Huset
var oxå delvis byggt på spillvirke som morfarn
”fick ta rätt på” men
utan att det påverkade kvaliteten
ett uns i negativ mening. Däremot
påverkades ju delar
av estetiken, finishen märkbart för det bortskämda
ögat.
Men för oss var det så här det skulle se ut. Innergolven,
ovanpå
rejäla plankor bestod av olikfärgade playwoodskivor.
Gröna och bruna.
Spisjonken var arvegods. ALLT togs rätt på.
INGET fick förfaras. Och det
var underbart. Vi barn tvättade
kläder i hinkar med en vaskrensare.

Rodde
ut på sjön och sköljde i sjön. Och hängde själva upp
den sedan vilken
frihet ! Kolbullar i högkantad gjutjärns panna,
stuvade makaroner och
danskt fläsk, nyfångad abborre stekt
i smör och skorpsmulor. Hemkokt
svartvinbärssaft och hembakat
grahamsskorpor. De ni … Båstadsbor, ser
ni aldrig röken av,
ej heller glädjen efter att kunna i förskaffa något
sedan länge
efterlängtat värdsligt tingest.

Ingenting i en
riktig sommarstuga ska matcha med varann.
De ska va ”åslappe” groteskt
skärande för det kräsna
matchnings-ögat. Grönblommig duk med glaskulor
som vikter.
Trävita obehandlade väggar, överblivna skolplanscher sedan

adertonhundra blankt.eller nittonhundra iaf. Lokal topografisk
karta
över sjön, solblekt av tiden. Veckotidningar och dagstidningar
från 60 och 70-talet.

Jag har med mig allt detta som
något naturligt, nåt roligt,
nåt gemensamt, vilket har lett till att jag
ofta trivts med
diverse uppgifter i föreningsliv, samt hjälpa vänner i
deras
sommarstugor ba f’att de e så himla kul… Och gemenskap.

Här
på bangolfen, under dess sista trevande tid, är bord
och hyllor inköpta
på loppis förr någon hundring.
Här står tiden på ett vis ändå stilla.
Det finns förvisso el
men inget vatten eller avlopp. Klockan tickar
terapeutiskt på,
sekund för sekund, och ger ro och lugn.
Ibland kommer nån kund och stör o vill spela.
Det är inte morfarns gula sommarstuga….
men så nära jag kan komma.

Nu
är ju dessa mina särdrag för gratis ”arbete” ypperlig för
föreningsliv.
Vilket ibland kan innebära att man lätt blir tagen
för given. Och det
händer HELA tiden i föreningslivet.
Så var drar jag gränsen ? När drar jag gränsen?
Ingen saknar kon förrän båset är tomt ?

Jag har av samma anledning i höst bokat in mig på att
hjälpa C med bortforsling av överblivet bråte vid hennes
sommarstuga. Ett sätt att umgås faktiskt.
Det ska bli kul. Samarbete, gemenskap, vänskap.
Och lövblåsning på J:s sommarstugetomt, samma där:
gemenskap, samvaro, göra nytta ! Samarbete, gemenskap,
vänskap… Meningen med livet + kaffe !
Förutsättningen
är respekt. Och den finns hos J och C.
Men kan ifrågasättas ganska ofta
i föreningslivet.
Hur var det nu med saknade kossor ?

Ligger på rygg och tittar upp mot en blå himmel
och några få fluffiga
moln. Jag fokuserar en stund
på det till synes oändliga himlavalvet, för
att leva
en stund här och nu. Furornas kronor vajar majestätiskt
och
jag hör barnskratt från någonstans i närheten.
Och sommaren är ännu min.

Bekymren som är många och få, triviala och olösliga
på en och
samma gång,. Svävar bort på ett cumulusmoln
för en stund. Digitala
pengar svävar osynligt omkring i luften,
det säger ba’ Swish, så är de
borta.

Om några dagar dansar jag en av sommarens sista
logdanser,
och ler mot leende kvinnor. Allt har ett slut,
men nya tider skall
komma, sommaren kommer kanske
igen nästa år….för många av oss.

Molnet
jag la mina bekymmer på, seglar bort över bergskammen,
efter att solen
vilat en stund på dess mjuka fluff.
Bekymmer, ondska och kamp för
rättvisa finns alltid kvar,
att ta itu med sen. För man kan inte ligga
på rygg och titta
på moln hela tiden, medan Stridsvagnar rullar och
demokratin
avvecklas pga ignorans och likgiltighet. Men en stund till
blir
jag kvar i ryggläge, och drömmer mig bort.

Men många blir kvar med blicken uppe bland molnen,
och ser inte, låtsas
inte om det de vet, i hopp om att
det onda försvinner av sig själv. Det
gör det inte…
Så nu måste jag resa mig upp och öppna ögonen igen…

Öppna munnen igen och säga ifrån.
Fatta pennan och bemöta ignorans,
blåögdhet,
ondska …. molnet kommer tillbaka… Och solen

Efter alla år.
Återvänder den om igen.
Slugt om natten, när ingen
ser, när ingen hör.

Den ljuger för mig,
när den säger sanningen.
Vill mig illa, eller vill att jag
ska vakna… vill att ja-jag
ska-ska va-va-vak-na-na-na.

Efter alla år.
Återvänder du gång efter gång.
Och river upp allt igen.
Strör salt i öppna sår,
Blödande, varande och naken.

Du ljuger för mig,
när sanningen vänder ryggen
När natten kommer, du tål
inte dagsljus.

Vill mig illa, suger ut livet
suger ur viljan.
Naken, skör, ber jag
att bli trodd på mitt ord.
Men blir det inte.

Mörkret, natten suger
ljudet från mina ord.
Sanningen blir kvar i
mardrömmen som återvänder.
Lögnen som håller sanningen
fången…..lever av den.

Jag slår mig fri,
jag skriker, jag slåss
jag skriker neeeeej,
Låt mig va, släpp mig,
Låt bliiiii !!!!

Vad är sant, vad …
Vem tror….
vill jag ska va-va-vak-na-na
Va-vakna !

Vågar inte sova…
Måste so-so-so-va-va
vill inte, vill inte, vill inte.

Sårbar, vacker, passionerad.Med hes passionerad skrovlig
röst vädjande in i tv-kameran sjunger Josefin och ingen
människa med levande hjärta lämnas oberörd trots och pga
att tonerna inte är skolat sjungna med perfektion.
Det går inte att värja sig mot tonerna.

Systern Marie lika sårbar, osäker blottar orädd sitt
hjärta i ”Sommar” i P1… Med den inledande meningen
att hon är så rädd. Oskiljbara i livet. Men bestulen av döden,
tvingas de ändå bort från varandra. Marie har en gåva, en sällsynt
gåva att berätta en berättelse, och fånga lyssnaren.
Men ändå visar hon just oräddhet, och mod.

Hade Marie ett återkommande radioprogram,
en gång i veckan, med musik och berättade tankar,
om världen och livet, skulle jag sitta som klistrad under
direktsändning varje vecka. Den berättarkonsten,
som kommer inifrån, själen, och kläs i ord med skiftande
röstnyanser, med teatraliska utspel i etern, är något mycket,
mycket sällsynt nu för tiden. Något viktigt,
något äkta. Jag skulle varit en trogen lyssnare för
ett sådant program, nästan oavsett vad hon sade,
eller behandlade för ämne.

Detta i en tid där kvaliteten
på radioprogram oftast urvattnats och reducerats till käbbel
om meningslösa ämnen, där 3-4 personer pratar
i mun på varandra och skrattar hysteriskt emellanåt,
åt hur ”tokiga” de är i direktsändning.
Detta varvat med ”vi älskar ny musik” -musik. Vilket inte alls
är någon ny musik, bortsett från att den är nyutgiven.
Det finns ingen skapandeprocess i det, bara produktion
för att lansera unga, snygga människor
som ska dra in pengar till dem. Det är till och med mer
själ i dansbandsmusik, som staplar kärleksklyschor till dåliga rim,
än denna ”nya musik”

Jag är med henne, och hör henne i hennes brutala
nakna uppriktighet, och avstigmatiserande av det hon
pratar om som psykisk ohälsa Och hyllar hennes mod.
Hon gör en jätteinsats i att normalisera några av
de mest självklara känsloregistren som inkludera av
att vara människa. Sorg, depression, ”psykisk ohälsa”
Alla går vi igenom det nån gång. Olika ofta, olika djupt,
men alla går vi igenom det nån gång.
Men alla har inte modet att erkänna det, prata om
det i dess nakna sårbarhet… som Anna Charlotta Marie
Nilsson Lind gjorde i sitt sommarprat. Jag tackar dig för det !
Eller som hon kanske, på breid Gåtlänske skull ha sagt:
Jau tacker di for de !
Och jag tackar dig o alla stigmatiserade, tystades vägnar,
som du gav en röst, med ditt mod, och nakna uppriktighet

Samtidigt så blir det allt tydligare för mig, när jag hör hennes
berättelse. Det blir allt tydligare hur vi människor, vi svenskar
ser på sorg, känslighet, utsatthet….och könsroller.
Och det blir lite tydligare att dessa roller, synen på manligt
och kvinnligt, känslor, styrka … bidrar tragedier som Maries
syster Josefin…. och även bidrar till de tragedier jag upplevt.
Ja märkte ni hur konstigt det blev ? Märkte ni skillnaden
i att jag, en man, uttryckte känslor av sårbarhet, utsatthet,
jämfört med de undersköna, sårbara kvinnorna Josefin, och
Marie, som jag liksom ni troligtvis i hemlighet älskar på
avstånd… märkte ni ?

Jag känner ingen man, och har aldrig läst en man uttrycka sig
som jag gör kring egen utsatthet. Och det finns en anledning
till det, utöver förväntade reaktioner utifrån könsroller.
För det kommer med ett pris att som man uttrycka sårbarhet,
utsatthet. Och priset är din manlighet ! Inte så mycket i hur jag
ser på mig själv som man. Jag har inte längre några problem med
att vara man, och samtidigt uttrycka sårbarhet och utsatthet.
Men de flesta i min samtid har väldiga problem med det.
Och nu ska ni inte luras och tro att detta är ett internt machoproblem,
som orsakas av killar, män som inte kan, inte vill prata om
egen utsatthet eller sårbarhet. Synen på dessa könsroller spänner
över båda könen. Eller alla könen kanske det heter nu.
Den spänner över hela samhället, och kanske något förvånande för vissa,
så är den även djupt rotad i de mest röd-rosa jämställdhets-strävande
feminister. Många av dessa kommer säkert förneka det med den
upprepande frenesi som Petrus sägs ska ha förnekat sin ”mästare”,
men jag ska berätta mer ingående hur jag tänker kring det.

Som jag skrev i ett inlägg nyligt, så är jag fullt medveten om
att en väldigt stor del, troligtvis den största delen,
ligger hos mig själv, mina val, och vad jag utstrålar,
som orsak till att jag lever singel. Och det är rätt okej i många
avseenden. Men det finns utifrån just det jag nyss skrivit om,
ytterligare en faktor i ekvationen kärleksval., som har stor betydelse.
Och det är …just det könsroller, status, pengar, förväntningarna som är
inbyggda i könsrollerna vi alla mer eller mindre inte bara accepterar,
utan även uppmanar till genom ord och beteende.

Det underförstådda i kvinnor som säger sig gilla känsliga män,
eller uppmuntra känslighet hos män, är att det inte handlar om att
männen i fråga, själva får vara sårbara, utsatta. Utan att
det ska vara precis den hårdföra känslokalla yttre, men vara lyhörda för
HENNES känslor och utsatthet. DET är vad våra nuvarande könsroller
säger oss, som vi inte bara accepterar allihopa, utan även uppmuntrar
i ord och handling.

Nej, i praktiken och verkligheten har mina känsloregister,
min utsatthet och sårbarhet aldrig hjälpt mig att vinna en
kvinna. Det har av-maskuliniserat mig och gjort mig än mer ointressant
utöver det faktum att jag lever på existensminimum ekonomiskt,
är utan karriärs-AMBITIONER, och dessutom nu mer
tycker bättre om kaffe och boule, än jag tycker om sex !
Men det kan ju oxå bero på upplevelsen av sex.

Nästan alla kvinnor jag varit med,
har agerat likadant, känt likadant när det kommer
till manlig sårbarhet.

En av dem hade trampat i klaveret, och visste det,
men vägrade be om ursäkt med motiveringen:

– Det blir så äckligt och så kladdigt

Hon kunde inte ta ordet förlåt i sin mun, men hon låg
i fosterställning och grät och vädjade att jag skulle stanna
hos henne, när jag kände mig ledsen och ville fara hem till mig.
Jag stannade så klart. Hennes känslor tog plats, mina försvann,
och förhållandet tog så klart slut.
Hon berättade även en episod från ett tidigare förhållande
där hennes dåvarande berättat att han var allergisk mot sesamfrö
och därför inte kunde äta den hamburgare han fått serverad
Hon skrattade enligt egen utsago nedlåtande åt honom och
tyckte han var omanlig.
Hans svar var dock rätt spå träffande:

– Det säger iofs mer om dig än om mig.

Jag tror att vi har låååång väg att gå vad gäller jämställdhet,
och ett av de största hindren är feminism, allmänaccepterade
könsroller och dubbelmoral.

…
Japp, jag erkänner, att jag är singel,
beror väldigt mycket på mig själv.
Jag skulle inte ljuga jättemycket om jag
åtminstone delvis kallar det ett val.
Men hur mycket det är ett val baserat på rädslor.
Ett val baserat på självförtroende eller ett val baserat
på trivsel med nuvarande liv. Eller ett val baserat på
vilket ”marknadsvärde” en man som jag i realiteten har,
när transferfönstret till kärleksmarknaden öppnas
Det är svårare att fastslå.

Livets stora frågor väcker nya frågor, vars svar betyder allt ?

Och livets stora fråga, som ännu ingen hittat facit
till, är inte vad meningen med livet är.
Svaret till det är enkelt, det är att leva det, OCH
det är kärlek. Men följdfrågorna är svårare att
svara entydigt på: Vad är egentligen kärlek ?
Och vad är det att leva ?
Flummiga frågor ? Definitivt inte, skulle jag säga !
Det är nyckeln till frihet, det är nyckeln till allt.
Och jag kan bara dela med mig av mina tankar
och filosofier kring dessa… inget facit !
Och väcka nya intressanta frågor.
Några av dem till er läsare … om ni är kvar.

Ett förhållandes ekvation

Om man funderar kring ett förhållande.
Om du plockar bort sexet ut ur det, är det
fortfarande ett förhållande då ? Har det
förvandlats till ”bara” vänskap ? Är sexet det
enda som skiljer ett vänskapsförhållande från
ett kärleksförhållande ?

Och om du dessutom plockar bort pengar ut ekvationen ?
Villa, bil, utlandssemester, fyrhjuling och utemiddagar ?
finns det ens nånting kvar då ?
Är det kärlek då ? om ni är kvar ?
Är det guld (kärlek) ni funnit när all sand
och lera silats bort… två små guldklimpar,
kallat kärlek ? får du rent ”guld” (kärlek) när all sand (sex)
och jord (pengar) är borta ?

Jag frågar er !

Ett kärleksförhållande … eller ett förhållande rätt o slätt
På riktigt vad består det av ?
Jag frågar er som på något vis delvis lyckats ha ett,
mer eller mindre !
Vad söker ni efter ? Vad ger det ?
Och vad får ni i verkligheten ?
Är det levnadsstandard du söker istället för kärlek ?
tänk efter riktigt noga innan du svarar inför dig själv !

När allt kommer omkring så….

Men allt det där beror väl oxå på hur man definierar
ordet kärlek. Det kan vara så att Puh har svaret:

Nu är jag ofta en analyserande människa.
Men Puh och Nasse svar….. kanske är mer användbara ?

”It’s a living thing”

Själv tror jag att kärlek är en levande sak, lever sitt eget liv,
ett eget väsen som finns i handlingar i tankar,
och inte i löften eller fångenskap.
För hur ofta handlar ett förhållande i verkligheten om att
kontrollera en annan människa ? ”fånga” kärleken,
förändra en annan människa ?
Tvivlaren i mig säger: allt för ofta
”If you love somebody set them free”

Livets illusioner om lycka

Och Ingenting är ju någonsin som det verkar vara.
Alla rosenskimrande äktenskap, kantade av perfektionism,
och gulliga familjebilder, har minst några andra lager
av verklighet. Och det vanligaste i rika, välbärgade, jämställda
Sverige är att fasaderna krackelerar, och fula sanningar och svek
får se dagens ljus. Jag skulle inte bli förvånad, om skilsmässostatistik
är högre i ”jämställda”, rika västländer, än i fattiga, religiösa länder.
Den är skyhög i Sverige i alla fall.

Och apropå ”rikedom” så finns nu en artikelserie om livet på
Djursholm, hur det är vanligt med droger och skit. Trots att
denna typ av ”rikedom” är nästan allt svensken strävar efter,
allt livet går ut på. Och det får vi matat i oss
hundratals gånger om dagen både via reklam, och ”nyheter”
som allt oftare inte är ”nyheter, utan just reklam,
som vill att vi ska köpa, köpa, köpa, köpa, köpa, köpa !

När övergår ”kärleksjakt” till prostitution ?

”Man kan inte köpa kärlek”, sägs det !
Och visst är det 100 % sant, men icke desto mindre är
det kanske det de allra flesta försöker göra när de ”köper in sig”
i ett välbärgat liv, med status, villa, resor, och lyx som 2/3 av
svenskarna ändå numer har. Men vad vet jag egentligen ?
Jag är ju fortfarande singel. Inte för att det äckliga tv-programmet
”Ex on the beach” egentligen har något med ämnet kärlek satt göra,
men det visar extremen av hur människor låter förnedra sig i tv,
för pengar och fame. På så vis är det nästan mer prostitution
än att sälja sex för egen överlevnad.

Kärlek uppstår ur askan av ondska

Ibland funderar jag om kärlek nog uppstår från kris ?
Från eländiga livssituationer, misär och fattigdom.
Om talesättet från bibeln handlar om detta, fast de pratar om det som Guds rike,
och jag talar om det som ”kärlek:

”Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga
än för en rik att komma in i Guds rike”.

Jag tänker att människan alltid visat sina vackraste sidor
i stund av nöd, och alltid gett mest av sig sig,
från sig själv, när hon har lite och ingenting. Jag tänker att
all ondska, alla krig har uppstått ur girighet och makt,
och de som förlorat allt, är de som tvingats lära
oss om förlåtelse. För empati är en form av kärlek,
och empati kan du inte ha, om du inte känner med andra,
och det är väldigt svårt att känna med andra, om du ätit
med silversked hela ditt liv.

Människan blev framgångsrik för sin förmåga att samarbeta för överlevnad.
men också för sin förmåga att anpassa sig till förändring.
Nu ser det ut som den anpassningsförmågan, acceptansen
av vårt galna samhälle, blir vårt fall. Och vi började tappa den
förmågan att samarbeta för flera tusen år sedan,
och sedan dess har vi nått oanade höjder av girighet.

Från filmen ”skönheten i allt”, tar jag med mig ett citat,
framför andra. Om en av huvudpersonerna, när han blev
pappa:

”I didn’t feel love when I held my child, I became love”

Själv har jag lärt mig älska små nära ting,
men inte att lita på kärleken. Någon
kvinna måste visa mig tillit, med tålamod.
Och med tiden kanske …..

Jag hittar det som blivit kvar, när all
sand och all jord silats bort.
Och det kanske kan kallas för kärlek.

…
Det är nog mitt kännemärke,
att med ord kriga mot orättvisor.
Jag känner mig ensam ibland på den fronten,
som när de förtryckta blir förtryckarna.
Sån’t är inte populärt. Jag är besviken på mina
röda systrar och bröder, som övergett rättvisan,
övergett jämlikhet, broderskap och frihet.
De som övergett solidaritetens idé:

”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”

Sådana ord låter kloka och vackra, när mängden
är relativt lågavlönade. Många har det svårt,
och det är nära till medkänsla och förståelse.
Nu …i vår tid förstår folk bäst varann i ”obehaget”
av att se folk tigga, det känns jobbigt. Man förstår
varandra över att bensinpriset känns högt.
– ”Av var och en … äh jävla kommunist-
propaganda… vill de ha tillbaka Stalin???”
varför ska JAG ge nåt till dem ? de får väl skärpa till sig”

Judarna blev mördade och förtryckta av Ryssar, och av tyskar
innan och under andra världskriget. Nu mördar och förtrycker
den judiska staten Israel miljoner Palestinier.
Och under tiden tittar det svenska folket på ”Ex on the beach”
och GW Persson, och äter laxöring och dricker vin.

Hur ska jag kunna vara tyst, när jag ser vad jag ser ?
Sverige har verkligen blivit de bortskämda människornas
rike. Och det är när riken, samhällen, civilisationer peakar,
som de ofta söndrar, faller samman, för att de upphör
arbeta åt samma håll. Upphör vara solidariska.
Glömmer sina rötter, och använder människor som trappsteg
i karriärstegen. Nazisterna tappade sin rätt att kalla sig
för människor när de staplade lik, och gasade människor.

jag blir besviken på de systrar, vars mödrar och mormödrar
slog vid barrikaderna, för rösträtt och en fackrörelse.
Nu bortskämda likt oss andra, ser de till sitt, sin karriärstege,
och använder ord som ”jämställdhet”, för att nå toppen.
Jag är besviken på att ingen av er längre vågar stå upp för
allas lika värde. Jag är besviken på att ni röda systrar,
har valt hatets väg, generaliseringens väg, fördomens väg,
vedergällningens väg … och kapitalisternas väg.
Jag hade väntat mig mer av ättlingarna till Fredrika Bremer,
till de som gav kvinnor rösträtt, och var kärnan i
arbetarrörelsen…. men nu är det var och en för sig själv,
på kapitalistiskt vis. Likt Sverigevännerna, spelar sanningen
och rättsväsendet ingen roll. Det är som en dålig västernfilm,
”hang them high”

Vem i hela världen, ska jag lita på?
när Saruman övergett förnuftet för galenskapen
och gjort gemensam sak med Sauron. När Det är
livsfarliga hjärndöda clowner vid rodret hos
både USA, Storbritannien och Brasilien, och en cowboy
i Ryssland som börjar fängsla sina medborgare för
att de vill ha rättvisa val. Och Trumpen fokuserar
på en rappares frigivande, medan detta sker.

The nine has left Minas Morgul,
And they will find the ring
and kill who carries it

Varför ska jag stödja de som anser att jag är
ond pga av mitt kön ? Varför ska jag stödja de som
anser att mina vänner Rooney, Achmed, Mohammed
inte är välkomna här, och har nedlåtande fördomar om dem ?
Varför ska jag vara tyst när snart varenda parti i riksdagen är
ett kapitalistiskt parti, och roffar åt
sig allt de kan på sjukas och gamla bekostnad ?

… och varför i helvete säger ingen nånting ?
Varför är det bara ytliga ”styrkekramar”
och rasisters lögner på sociala medier.
Varför säger ni inget ????
Varför står ni inte upp för allas … ALLAS,
lika värde när ni påstår er göra det genom att ha en
regnbågsflagga på visningsbilden på FB ?
Ni står inte på min sida … jag kämpar
för rättvisa och jämlikhet …. inte för segregation, hat
eller enskild rikedom.

It takes a fool to remain sane

…
Jag vet inte om det beror på att det numer finns fler kvinnliga
publicister, och skribenter.
Men det pågår nån slags massuppfostran av det manliga
släktet via media.
Och den är så klumpig och nedlåtande, fördummande att
det skulle vara oerhört förvånande, om inte detta inses av
nästa generation journalister. Artiklarna som lägger fokus på
kvinnor i offerposition, och framgångsrika kvinnor.
Medan män i media ofta framställs som förtryckande och
våldsamma. Framgångsrika män framställs i negativ dager.

VÄRLDENS FOGLIGASTE MAN

Det uppenbara i den medvetna strategin att uppfostra män
till metoo-anhängare, feminister, samt tillbakadragna toffelhjältar.
SOM OM DET SKULLE BEHÖVAS MED VÄRLDENS FOGLIGASTE MAN:
DEN SVENSKE MANNEN.

Det är givetvis en strategi som kommer bli kontraproduktiv
och få oönskade allvarliga bakslag. Och många av männen
som tröttnar på propagandan kommer till skillnad från mig,
att lockas till kvinnofientliga partier och organisationer.
Typ SD. Och könssegregeringen är i full blomning.
Resten kommer kanske bli än mer könlösa mähän.

Själv kan jag skilja på äpplen och päron.
I det här fallet då mellan kvinnor och lyxfeminism.
Men jag är mer än måttligt kräknödig på den här
snedvridna och meningslösa propagandan av lyxfeminism
och selektiv ”jämställdhet” i media.

Invasionen av televisionen

En företeelse som är uppenbar är programledare i televisionen,
där tidigare anklagats för att vara gubbvälde.
Nu verkar det vara en övervikt av kvinnliga programledare.
Det är alltså samtidens måttstock för jämställdhet.
Det man inte pratar så högt om, är att det nästan alltid är
förtur för unga, stylade fotomodell-vackra ja tom sexiga tjejer.
Och inte äldre erfarna, kvinnor med kunskap i erfarenhet.
De svansar gärna omkring framför väderkartan i helfigur,
fram och åter så att tv-tittaren inte ska ha missat den nyinköpta
utstyrseln och svindyra frisyren, och den vältränade gumpen.
Jag har en tanke varför just unga, sexiga kvinnor får förtur.
Och det handlar inte om jämställdhet.

Tänk er en Astrid Lindgren-tant läsa upp nyheter ist.
Eller en Margareta Strömstedt-typ. Det skulle jag gilla.
Det här är ju givetvis en kloning av Amerikansk nyhetsrapportering.
Nyheter ska vara tråkiga…
inte nå jävla moderiktiga underhållningsprogram.

Djurvänner som skjuter djur

”Kvinnliga jägarna tar över i svenska skogarna.” länk, men låst
Den typen av framhävande rubriker för att boosta ”kvinnor kan”
är vanliga och överflödiga.

– Jag tror det är få veganer som gör lika mycket för djuren som vi i jägarkåren, säger Linda Veen Huis

Ah men vilken j-a planet kommer ni från ?
En man som skjuter ett djur, dödar djuret, en kvinna som skjuter ett djur
dödar oxå djuret, ni är INTE i position att kalla er för djurvänner.
Det är inte heller de militanta veganer som släpper ut minkar.
Men inte ni heller. Att påstå det är lika plumpt
som när Göran Persson och Annie Lööf kallar sig feminister.
Ni är JÄGARE, inte djurvänner. Så är det bara !

”Det är böööögarnas fel” – Nej det är männens fel

När en kvinna mördas är det ”kvinnomord”
och kvinnovåld”. När en man mördas är det inget särskilt med det.
Allmänt anses kvinnor må psykiskt sämre än män, och den
vedertagna uppfattningen efter år av propaganda är att det
beror på ojämställdhet. Pojkar klarar sig sämre i skolan än flickor,
men DET är inte samhällets fel eller kvinnors fel. Det beror på
pojkarna själva och … Ja ni gissade rätt…. Män.

Självmord är kraftig överrepresentation på män.
Det beror dock inte på att kvinnor gör nåt fel mot män eller
att det finns matriarkala strukturer. Det beror återigen på
att männen är känslohämmade och inte kan prata om känslor.
Det är dock väldigt tyst om vilka det är som
gemensamt uppfostrar pojkar till män.

Populärt att va regnbåge

Pride-rörelsen är en del av det av-maskuliniserade samhället,
som nu tycks vara normen. Och matas helt ogenerat ut i
outtömliga mängder. Homosexualitet är inget konstigt,
inget fel med och är okej på alla sätt och vis.

* Det ÄR bra att stå upp för HBTQ-rättigheter. Men det FINNS
andra orättvisor i samhället, och framför allt i världen.
Om dessa knystas ett pip nån gång per
år, i nån artikel, och så har vi en stödgala i TV där kändisar,
spacklar upp sina trynen, sätter på sig 5-siffriga kostymer,
och fäller en krokodil-tår var för alla världens barn, innan
man återgå¨r till levernet som grundar de orättvisor de gråter
över

Så jag tänker att Homosexualitet inte borde vara norm,
som det basuneras ut nu, utan en självklar rättighet bara.
Mänsklighet är en eftersträvansvärd norm ! *

Nä jag är less på skiten o har varit less länge nu.
Det handlar inte ett skit om jämställdhet.
Det handlar om att segregera könen, om att avsätta männen
från makt. Ta egen makt och göra precis det som feminismen
anklagat män för att göra.

Och sporten oxå …

Under Dam-VM i fotboll var det oxå en oproportionerlig medial
kampanj, i förhållande till intresset. Vi skulle LÄRA oss att
bli lika intresserade av damfotboll som av herrfotboll.
Och de stora drakarnas sportavdelningen, dränktes med ovidkommande
skvaller om de kvinnor som sparkade boll i VM. Personligen
kräktes jag redan på de ovidkommande skvallerreportagen om
sportherrarnas privatliv. Nu skulle jag även matas med skitsnack
och personliga bråk mellan Nilla och Caroline. Och Fröken Nillas
önskade ekonomiska oberoende blev en medial följetong.
”Ty om Messi ska va det, så ska Nilla oxå va det” Puke !

Tre låtsas-jämställda damer

Och det är klart att om jämställdhet reduceras till rätten att
några kvinnor fler ska ha rätt att bli långt mycket rikare än
ett vårdbiträde. Ja då kan extremt högerinriktade, unga vackra
damer till partiledare plötsligt vara med och locka med borgerlig
feminism. Annie och Ebba och Nyamko. …. Feminister för jämställdhet
.smaka på den alla arbetare och sjukskrivna.

Jag börjar smått fundera på att ge Assange lite rätt i
feminismens Saudiarabien.

Så hur fungerar feminismens PR-byrå ?

Jag funderar även på hur dessa krafter har tänkt när de
dessutom kräver mäns medhåll och kampvilja för jämställdhet.
När män inte är inkluderade som människor med rättigheter.
Är det återigen tänkt att vi ska svälja o hålla käften.
Det som ofta anges vara orsaken till
mäns höga självmordssiffror ?

Feminismens rekryteringsplan tycks vara lite som Jehovas
vittnen som missionerar för fler anhängare, men talar i samma
andetag om att det är begränsat antal platser i himlen.
Om jämställdhet skall uppnås på riktigt kära systrar, måste vi alla,
även feministerna släppa makthungern, girigheten,
köns-segregeringen, vi-och-dom-tänket. Alla feminister borde
ha lätt att förstå detta, för de resonerar som oftast logiskt när det
kommer till etnicitet, migration, men inte när det gäller kön, könsroller
och jämställdhet. Och varför kan jag för min värld inte begripa.
Jag fattar det inte !!!

* = tillagt/redigerat/nyanserat, en dag efteråt