…
Frustrerad, irriterad, rasande inombords,
trevlig, hjälpsam, självuppoffrande utåt.
Hur ska jag göra för att bli behandlad med respekt ? – börja med ordförståelse ?
Hur ska jag göra för att bli behandlad med respekt ?
Ja först bör man, som alltid fundera över vad ordet
betyder, vad ordlexikon säger. Men framför allt hur olika
människor tycks se på det ordet, och för den delen alla
betydelser av ord. Hur man uppfattar att det används,
hur man själv använder det.
Synonymer.se säger:
Aktning, vördnad, omtanke, hänsyn, högaktning;
prestige, anseende, uppskattning, erkännande, förtroende;
auktoritet, pondus, myndighet; fruktan, rädsla.
Vilket visar på hur olika ordet kan tydas, och användas,
och hur personligt det kan tolkas. För mig har tex ”fruktan”
väldigt lite med respekt att göra, men för många är det
så de tolkar ordet respekt.
Man skulle kunna tycka …. – men det räcker inte alltid
Man skulle väl önska att det räckte med att behandla
andra med respekt, för att få respekt. Det är en i alla fall en
bra utgångspunkt kan jag fortfarande tycka, trots att värden
och livet ser ut som den/det gör. Men det räcker ju långt
ifrån vid alla möten med människor.
Man kan till exempel möta människor som inte förstår
att respekt endast är riktig, om det är åt båda hållen,
annars är det maktutövning, underkastelse och helt enkelt obalans.
Människor som i grunden tycker att de nog är betydligt bättre,
som har en maktposition, mycket pengar, högavlönat yrke, nån
märkvärdig titel på kontoret vid kommun eller liknande.
Eller i betydligt mer nära sammanhang , som familjen,
eller föreningslivet.
Att man inte kan förändra andra människor, är en universell
sanning faktiskt. Och många som känner makt över sitt eget liv,
genom att utöva makt över andras liv, kommer ju givetvis
inte släppa den känslan av makt. Det ger dem ett rus,
som är mer beroendeframkallande än alkohol, socker och opium
tillsammans.
Markera vart jag står, vem jag är, räcker en bit till …men
Vad gäller människor som inte visar
en respekt, kan man i bästa fall, ”dressera” dem att förbättra
sitt beteende mot sig själv, genom att lugnt men bestämt markera
vad man tolererar, och det finns lite olika sätt att göra det.
Men här, på det området, är jag ännu lärling.
De tekniker, förhållningssätt som finns att
tillgå är nybruten mark för mig.
Men jag lär mig och snappar upp, allt eftersom, av människor
som medvetet eller omedvetet praktiserar dessa.
”calm and assertive energy”
….som Cesar Milan undervisar om i relation till
”människans bästa vän”, hunden, är en sån teknik, som faktiskt
definitivt är applicerbar på mänskliga relationer. för
vi är oxå ursprungligen ett flockdjur, och ännu är vi oerhört styrda
av nedärvda reaktionsmönster, hierarkier, rangordning från
djuret inom oss. Men mycket av det vi fortfarande styrs känslomässigt,
har vi glömt och fjärmat oss från.
Det sättet som jag/du har störst möjlighet att påverka
Det mest effektiva sättet, tillika det som ofta förutsätter
ett stort och långsiktigt arbete med sig själv, är den inre
respekten för sig själv, mot sig själv. För om ingenting biter på dig
av vad människor som skaffar sig falsk makt över sina liv,
genom att utöva makt på andra, då försvinner den makten över dig,
över mig. Och plötsligt är det den maktutövande som blir maktlös.
Den ”tekniken” eller förhållningssättet är givetvis inte helt lätt
att nå, och blir kanske aldrig fulländad. Men det är den som
har störst påverkan på hur du, jag blir behandlad av andra
människor, hur mycket riktig respekt du erhåller.
Dvs inte låtsasrespekt utifrån dyrast villa eller snofsigaste
yrkestiteln.
En bit på väg, men aldrig riktigt i mål
Själv tycker jag att jag kommit en bit på vägen,
med mig själv där, speciellt med tanke på vilken som var min
tilldelade utgångspunkt, vad gäller självkänsla.
Självkänsla – det vill säga hur du värderar dig själv,
låter dig själv behandlas. Vilket ofta nästan är en slags motpol till
självförtroende.
Men för att sammanfatta det sista ”tricket” så;
kommer de inte åt dig känslomässigt så har de inget för att
behandla dig respektlöst, då de inte har någon vinning när
de inte ”äger” dina känslor, och därmed ditt beteende. Det troliga
är för den skull inte nödvändigt vis att de börjar behandla dig respektfullt,
de letar troligast upp ett nytt offer de kan styra, för sin egen
känsla av makt-rus det innebär. Endast när de inte längre hittar nå’n
att utnyttja, trycka ner, kan förändring ske för dem, OM DE VILL.
Men DÅ är det nog en lång uppförsbacke. Både att vinna riktig respekt
hos sin omgivning, men framförallt i det inre jobbet, att hitta riktig
självrespekt.
Konsekvenser
Så utan negativa, näst intill fatala konsekvenser som följd,
är det flesta inte intresserade att ändra sig en millimeter.
Kris är utvecklingens moder, den enda gång du inte har nåt
att förlora längre. Och det kan man inte gå omkring och vänta
på att andra skulle göra, det är orealistiskt. Även jag har påbörjat
förändring av mig själv utifrån kris. Men jag väljer att fortsätta
finjustera mitt liv även sen jag inte krisar, så djupt. Jag hade inget
längre att förlora. Och även om jag tagit viktiga steg,
så vill jag bli friare, genom att bemästra området ”respekt”
i större utsträckning. Slippa tjafs, slippa nedlåtande kommentarer
som går rätt in… det är målet, och jag har gjort framsteg.
egna, och/eller för maktutövarna,
Och i slutändan lite tur, vilka man har äran att
träffa under livet.