…
Det fanns dans ikväll.
Men andra får snurra runt ikväll.
Foxa, knuffas, gnussas, kramas och pussa.
jag blir hemma ikväll, och väntar in min själ,
och vilar min kropp. Laddar med soppor med
årets grönsaker. Blomkålssoppa med purjo och potatis,
crème fraiche, timjan, peppar och salt. Ugnstorsk med potatis-
klyftor, morötter, lök, purjo, paprika, palsternacka,
citrontimjan och rosmarin. Med kryddor från Jonas och Marias
kryddträdgård. Och sedan te på mynta, också från samma trädgård.
Inga äpplen så långt ögat kan nå i år, ej blåbär ännu,
och lingon vet jag ännu inget om. Men kanske nästa år.
Man får skörda det som ges, och vara tacksam för allt fantastiskt
naturen ännu ger oss, innan vi sabbat allt vad hon ger,
moder natur. Jag är tacksam… mycket tacksam.
Båda rätterna blev jättegoda… tack !
Det ena ger det andra
Själen mår bättre om jag sköter om kroppen, och kroppen mår
bättre om jag sköter om själen. så efter bästa förmåga och
kunskap, tar jag hand om bägge. Det går inte alltid som
på räls, man spårar ur ibland. Men på’t igen.
Tacksamhet är viktigt
För mig är tacksamhet viktigare än välstånd, närhet
till mina sanna känslor, viktigare än att alltid vara positiv.
Jag har alla nyanser av känslor, jag ÄR alla nyanser av känslor.
När jag för stunden är lycklig och glad, och harmonisk, bär jag
fortfarande med mig sorg, ilska och kaos inuti.
Och när allt är uppochned, är jag fortfarande precis samma
person som innan, med samma intellekt, samma värde,
samma goda avsikter. När folk säger saker som:
” va skönt att gamla glada Tomas är tillbaka” tex efter en
djupare svacka, så vet de inte vad de pratar om.
Egentligen pratar de då om sin egen oförmåga att
hantera ledsna människor. Ledsna människor som
är ett av det mest naturliga som finns … egentligen.
Såna kommentarer handlar inte om mig.
Snabba lösningar
Och ibland, nä ganska ofta, i sin oförmåga att hantera
sina egna känslor, väller då ett undanstoppat känsloregister fram,
inför den deprimerade människan. Alternativt letar man
snabba lösningar som positivt tänkande, och att bita ihop,
och ett tredje alternativ, tro det eller ej, är skuldbeläggande
Man skuldbelägger den deprimerade med epitet som ”offerkofta”
”ryck upp dig” och dylikt.
Känns detta igen ?
Mina svaga kort …och starka
Jag är inte heller nån som alltid klarar av att hantera andras
känslor. Sorg är inga problem, sjukdom och död, skrämmer
inte nämnvärt. Andras ilska är svårare, framförallt om den är felriktad
och omotiverad. Men svårast har jag att hantera kaos hos andra.
Så är det, det finns orsaker, och just nu skriver jag inte om detta.
Det väcker minnen, som jag ändå inte kan förändra nu.
En promenad för kropp och själ
En rejäl uppförsbacke … ja en fysisk uppförsbacke då,
besegrade jag och Lars-Peter idag. Vi gick ända upp
till störtloppstornet på Hallsta, på morgonen.
Sedan lite ideellt arbete pga försummelse av det samma
av andra personer. Kaffe hos Adam Bozan, och ett
glatt besked om kvällen, när omtanke visats av kompis.
Angående kärlekslöshet…angående kvinnor, angående kärlek
Samma kompis, pratade häromdagen om diverse saker,
boulespel, vänner, föräldraskap, kvinnor och förhållanden.
Jag konstaterade att jag är singel, och vilka orsaker
det kan tänkas ha. Hos mig, och omgivningen. Han frågade om jag
hade nå’n jag gillade just nu.
” vaddå som förälskad i nån ?
Ja så menade han. Jag svarade att ja.. nja… det beror på.
Det finns några fina tjejer som jag visst är attraherad av,
som personer, aura och utseende. Men jag låter
mig inte bli förälskad… jag stänger av allt sådant.
Mest för att jag är rädd, tror inte att det kommer funka,
tror inte att nån tycker om mig så.
Att stänga av
Det är samtidigt lite att stänga av livet,
när man stänger av kärleken. Men så svårt är det
för mig, så lite tillit har jag, så rädd är jag.
Och så är det just nu.
Jag har förändrats på så vis att…
Numer attraheras jag av andra saker hos en tjej.
Inte som förut, sorgsenhet, känslo-orkaner, som jag ska stötta upp
och tömma själ och energi för tills jag är tömd på all kärlek,
kraft och vilja. Nu längtar jag efter den kvinna som
ser på mig som jag är, inte kräver mer av mig än
jag kan ge. Inte ber mig att förändra mig, skaffa jobb,
skaffa andra livsmål, ha ambitioner. Utan är glad att
tillbringa tid med mig… helt enkelt för att hon tycker om mig.
Och att det inte finns något ”varför” …
bara ”tycker om”. Men jag vågar inte tro på det.
Och likt på dansgolvet där de duktigaste, snyggaste
självsäkraste oftast allt id är ständigt upptagna.
Så står jag på sätt och vis, likt en panelhöna och blir aldrig
”uppbjuden” i livet… plufsig, oattraktiv, klumpig,
i livets dans… men populär några timmar varje danskväll.
Det fanns dans ikväll.
Men andra får snurra runt ikväll.
Foxa, knuffas, gnussas, kramas och pussa.
jag blir hemma ikväll, och väntar in min själ,
och vilar min kropp.