…
Endast när jag lever,
när ljumma vindar pustar,
orkar hjärtat drömma, drömma
om innerlig längtan och kärlek.
När vågskvalpet vaggar stranden till ro,
När kvällssolen drar mig mot horisonten.
På stranden står jag och tittar planlöst,
drömskt mot längtans oas.
Och endast när jag lever,
får jag plats i mig själv, med allt
som jag gömt för dig som drömde om mig.
Endast när jag ler, orkar jag gråta inombords,
de tårar som lovar mig frihet.
Vem ska tro på mitt hjärta ?
När vindarna viskar lögner de hört.
Och vem vill ha min kärlek ?
när forsarna, forslar bort all tillit.
Ska de för evigt eka tomt,
mina kärleksvisors poesi ?
När sommaren till slut, tar slut,
kryper jag in i mitt ide åter.
Med hösten gömmer sig drömmar,
och inga kärleksvisor låter.
Mitt längtans hjärta stillar sig,
och omsluts av gulnade löv.
Endast när jag sover, finner jag
din hand och hittar hem.
Endast när jag lever, pratar
mina drömmar med mig.
Då blir inget på låtsas som är viktigt,
och alla måsten får vingar.
Endast när jag drömmer