…
Vilken värld det är vi lever i.
Vilka märkliga liv det är vi lever.
Ju längre jag lever, desto mer förundras
jag. För ju bättre vi får det, desto tokigare
blir vi, tycks det. Och blir vi tillräckligt rika,
så är man inte längre galen och ensam till följd,
utan det kallas ”excentrisk”
Jag rengjorde filter i pumparna i bassängen
på bangolfen, och oljade in torra plankgolv.
Inte en krona förvärvade jag på detta. Det är
JAG som är galen, med nutida normer.
Och medan jag oljade, kom en rätt trevlig
pratglad herre från ett grannland och småpratade
lite. Han sa att vi har det väldigt bra egentligen,
med Bo-bil, och hus. Han fick som ”pensionist”
ut 28.000 rent i månaden. Jag log och höll med
om att det var inget att beklaga sig över. Och
han tyckte jag skulle söka jobb på en Oljerigg, som hans
son gjort. Och tjänade 150.000 i månaden.
Jag fortsatt le och sa att de var ju bra.
Efter ett tag var han nyfiken på mig, så jag sa att
jag hade 10.000 i månaden, och att jag oljade
de där bräderna gratis. ”Ja ja ….sånn ja”
Men att jag var nöjd och glad, för jag hade en gång
räknat ut att jag tillhör de 17 % rikaste i värden.
”Ja ja ….sånn ja”. Och vi pratade lite om hur vackert Norge var.
Han tyckte vi hade ”en fin by här” Och jag sa att ja det är vackert
här men att den här staden medvetet håller på att avvecklas,
för att alla pengar som produceras här, försvinner härifrån,
och med det människorna.
”Ja ja ….sånn ja”
För övrigt kan lite udda saker ske även på dans.
Nu för tiden så har några fått för sig att man kan
”boka danser”, och att man därför kan använda det
som ett ”nej” när någon bjuder upp. Själv går jag inte
med på det upplägget, utan slutar dansa med dessa.
En kvinna som jag dansade ofta med drog ”bokningskortet”
en gång på Gräsmyr. Hon var på Hanssons igår. Och hon
pekade på mig till sin väninna. Har ingen aning om vad
de sa, och är inte så nyfiken på det heller. Jag bjuder bara inte
upp där längre… why should I ?
En annan hade fått med sig en väninna, som inte varit ute
o dansat på decennier, och sa:
– Så henne måste du dansa med
Jag sa:
– Nej det måste jag inte !
Och det sista som skedde på danskvällen, så
blev jag erbjuden skjuts hem av en för mig okänd kvinna
som jag inte ens dansat med, eller frågat efter skjuts.
Men de vete gudarna vad jag hade kunnat råka ut för då,
så söt som jag är.