…
När jag än en gång kom ut ur den mörkaste
av tunnlar till synes utan slut, så förändrade jag
under processen några små men ack så viktiga
detaljer i mitt tänkande, och några få viktiga rutiner
…på morgonen. Ordet ”jag”, och ordföljden ”jag vill”
fylldes med en innebörd, och ekade inte tomt. Jag kom på
att jag fick ha en egen vilja, att även jag fick ta lite plats,
och inte bara existera för andras nycker, känslor och behov.
Priset jag betalade blev delvis utebliven kontakt med människor
som inte godtar att låta även mig få ta lite plats.
Morgonens viktiga, enkla rutin, är kaffe-proceduren, diska rent,
göra gröt, bädda. Och från det har jag ännu inte vikit en tum
sen jag börjat med det. Det ger mig en bra start, och jag visar
mig själv respekt, och behöver inte i samma utsträckning jaga
respekt på annat håll. Så min diskbänk är iaf fortfarande blank
och ren.
Livet rullar liksom på …
världen rullar liksom på, vad som än händer.
Och det är på gott och ont. Världen omkring stannar
inte när du förlorat en anhörig, eller 9 stycken dör
i en flygplansolycka. Om ditt förhållande tar slut och saker
händer så du vill sluta leva. Livet rullar liksom på …
världen rullar liksom på, vad som än händer.
Men min diskbänk är iaf fortfarande blank och ren.