Månad: juli 2019

…
Kaj fumlar efter knappen att kalla på biträdet.
Ingenting händer. Det går inte att ta sig upp själv.
Han muttrar och svär:

– ”Va fan ska man va kvar för,
om man ändå inte ens kan pissa för egen maskin”

Han tycker att han gjort sitt nu, och tycker att han
förtjänat sin kommande vila. Kroppen har under en
längre tid hållit på att mer eller mindre lägga av.
Men huvudet är relativt klart. Tristessen på sjukrummet är
olidlig. Han som alltid varit van att ta sig fram för egen maskin,
och nu ringer man på en knappjävel för att få kissa, och får veta att
det inte finns tillräckligt med personal, för o hjälpa honom.
Han funderar på att pissa på sig med flit, så dom får extra jobb.
Men då tvingar de väl på honom vuxenblöjor eller nåt.
Till slut kommer det en ung tjej, så ung att Kaj undrar om det är
barnarbete de bedriver på det här stället. Hon har afrikanskt ursprung
men pratar flytande skånska. Så han förstår henne sämre än
killen som bara varit i Sverige i två månader och är där
på praktik.

– Neu meåstei dui säjta däj opp Kaaj
– Men va säg du fö’la….kan du int prata så ja begrip,
ta hit N’Mohammed iställe !!!
– Naäee nuii skau duu iiinte vau sååun Kaiij, din gaumla suorgobbe
sa hon och nöp honom i kinden, som han vore en bäbis.
Då brann det till i huvet på Kaj, och han sträckte sig
för att nypa na i häcken…. men ryggen knäckte till,
och han skrek till av smärta. I 89 år hade ryggen släpat
och burit på allsköns bråte, och nu var den slut. Biträdet
märkte inte ens Kajs försök att ge igen, när hon vände på klacken
gick ut och tog en cigarett.
Men kai va slängd i käften och full i fan, så nog skulle
han ge igen senare. Komma här o behandla honom
som ett barn. Han som vet mer om livet, än hela personalen samlat,
och allt han varit med på.

på vårdhemmet var han sedd som en grinig gubbe,
men med lite humor. Han gnall och gnydde i det mesta.
Några unga tjejer tyckte han var jobbig med sin negativitet,
och det tyckte han var extra kul. Det var det enda nöje han
hade, att småjävlas med personalen.
Men nu trycker han på knappen frenetiskt, och till slut kom
Mohammed. ”Puh äntligen nån som går att prata med”
Tänkte Kai.

– Jag måste på klosetten !!! Nuuu
– Tjänna mannen hor ar laget ? jag hjelpa dej kissa ?
– Ja de e bråttom
– Ja do mannen…. Mohammed fixa. Inte lita på brodarna
flinade Mohammed och rullade iväg Kaj mot handikapptoaletten

Sen ligger han där igen, och stirrar i taket,
ett vitt sterilt tak. I samma rum ligger en gammal dam,
som dagarna i ända kvider ur sig:
– Oj-oj-oj-aj-a-aj — hjäääälp oj-oj-oj.
Om barra haft nå’n o språke me ändå.
Den enda som behandla honom som en människa var Mohammed,
men ordförrådet var ännu ganska begränsat.

– Nästa gång, jag nypa på rompan på Sandra mannen, eller hor ?

Kaj log stort och gjorde tummen upp. Han visste väl att han bara
skojade, men det kändes ändå lite som att det var kul med
mån som kunde driva med andra, med glimten i ögat,
utan att hela världen vändes uppochned.

Och när han log, vandrade tankarna tillbaka.
När han var stor, ung och stark. När han bar sin minsta 5-åriga flicka
på axlarna, och hon sa åt honom att han var en häst, och skulle
galoppera, vilket han gjorde, och hon skrattade så hon kiknade.
Och han blev alldeles varm i hjärtat en sekund.
Hon väntade på honom nu. Bara han till slut fick tillåtelse
att lämna sin plågade kropp. Hon väntade där på andra sidan.
Det var han övertygad om. Annars hade han inte överlevt en timme
efter det att hon slog igen sina ljusblå ögon, en vecka efter sin
17-årsdag. Hon väntade på honom, så måste det vara… det måste.

– Pappa …. jag måste gå nu, jag kommer vara där och vänta på dig

… var hennes sista ord.

…..fortsättning följer, troligtvis senare, i nytt inlägg

…
Jag skyndade mig ut, så fort de
första regndropparna föll i förmiddags.
På riktigt så svalkande skönt efter en hel
veckas 30-gradig värme. Lämnade paraplyet
hemma, så att jag fick känna regnet mot min hy.

Nästan fullt på Café Petter, slog jag mig ner,
över en kopp kaffe. Inga bekanta utöver personalen,
som hade fullt upp. Det har inte lagt sig ännu
med ilskan, droppen i bägaren över vissa människors
snäva beteende. Och jag är fortfarande inne på att
mitt osjälviska bidragande i några sammanhang
radikalt kommer förändras, eller upphöra.

Det är inte i första hand fysiskt besvärande. Men
de är bristen på respekt och vanligt hyfs,
som får mig att överväga exit ur föreningslivets
ansvarsområden. Och det är bristen på respekt inifrån
föreningen, från tredje part, och från de som man måste
samexistera med. Samt att det är återkommande, vecka efter
vecka, år efter år, och trångsynt egoism. Alla vill
att det ska finnas, men ingen vill göra nåt, eller ens bete
sig civiliserat mot de som gör nåt.

Föreningslivet är döende i Sverige.
Det är ett faktum. Det blir så när det är byggt
på ideellt arbete, och vi lever i en tid
då det enda som betyder något för var och en,
är egna pengar, inkomster.
Svenskt föreningsliv är döende.
And nobody really gives a shit, do they”
Men det finns de som kommer gnälla över
uteblivna tjänster som de tagit för givet,
utan att förstå vad de pratar om. Som den som gnällde över att vi
hade en klubbtävling, men inte hade öppet för allmänhet.
”va dåååååligt” kommer det eka.

Det var skönt att regnet kom. Ute är det 13 grader nu,
men inne vägrar temperaturen sjunka under 25 grader.
Men bättre än 29, som det varit inomhus senaste veckan.
Jag var nära att köpa ett pussel till idag. Men klarade
av att hålla karaktären. Pussel i juli ? its a no no,
pussel vid Jul its OK.

…
”We come far you and I”

….sa Kicking Bird till Dansar med vargar,
i slutet av filmen med samma namn.

Jag tänker på det nu när nätterna återvänder
och svalkan lika så. Jag tänker att jag kommit långt.
Nej, jag jinxar inte min framtida hälsa och harmoni.
Jag vet att det kan dala igen, och att det kan gå fort.
Jag är inte immun till det, bara för att jag kommit
långt, gjort värdefulla insikter, och lever mer, smartare,
hälsosammare och billigare. Men icke desto mindre så
HAR jag kommit långt. Även om allt man lär sig
och praktiserar är färskvara, som kan falla i glömska
om jag glömmer att vara ödmjuk, glömmer empati,
glömmer var jag kommer ifrån, och vem jag är.

Men jag har tagit steg !
Tagit steg mot den ”sanna människans stig”
Och med vetskapen att jag ändrat det som
inte skulle gå att ändra. Samt vetskapen om hur människor
utnyttjar andra människors snällhet, så kan jag meddela,
att mycket kommer förändras…. och en del rätt så snart.
Och det kommer inte uppskattas, det gör det aldrig.
Parasiter uppskattar sällan att bli av med sitt värddjur.

Jag har nämligen sedan lång tid tillbaka kommit fram till
att människor är funtade på det viset att de utnyttjar andra
människor utan att blinka, så länge den som blir utnyttjad
tillåter det. Folk kommer trampa på dig tills du drar ditt sista
andetag, och en stund efter det, om du tillåter det.
Och inte för en sekund ha dåligt samvete över det.
But I tell you, there will be som changes, and most of
you aint gonna like’em.

Jag är inte längre rädd att bli ensam som konsekvens,
för jag ÄR ensam, och har alltid varit ensam.
Men har känt mig lååångt mer ensam, längre tillbaks.
Inte lika mycket nu faktiskt. ”Världen Är full av idioter, och man
kan inte ta hänsyn till dem”

Jag tänkte på mina bröder, som jag får förmoda,
lever någonstans i Sverige. Det har funnits frågetecken för mig.
Många ”varför” och många ”hur”. Men nu såg jag dem
försvinna ur min horisont, och jag bryr mig inte längre
om vart de bor, hur de lever eller något enda av de ”varför” och
”hur” som plågat mig.

Inte en enda människa kommer lyfta ett enda ögonbryn,
över värddjurets avlusning av parasiter. Allra minst parasiterna
själva, som likt Goa’ulds kommer sätta sig på ett nytt värddjur
och parasitera. Utan att blinka för en sekund.
Folk kommer trampa på dig tills du drar ditt sista
andetag, och en stund efter det, om du tillåter det.
Och inte för en sekund ha dåligt samvete över det.
Några kommer på sin höjd lite förvånat undra varför ?
Men på det stora hela kommer den stora förändringen för
min egen skull, vara en fis i världsrymden för livet
omkring mig. But, ”frankly dear, I don’t give a damn”

Jag tar steg !
Och fortsätter ta steg, men jag trampar inte
på andra för att ta mig fram, jag tar ett steg runt
om de är i vägen. Och går vidare. Jag tar fram luskammen
och avlusar mig från de parasiter, som parasiterat på min
vänlighet, mitt goda hjärta, min empati.
Men ni får nog se upp, det kan finnas större och elakare
parasiter, än er själva, som inte bryr sig var de kliver.
And me ? … I’ll be long gone !

…
Just nu är jag så trött på folk,
så fruktansvärt less på självcentrerade
egoistiska idioter som inte ser längre
än näsan räcker. Det finns fler än du någonsin kunnat
ana, och de förökar sig fortare än bananflugor i 30 graders hetta.

Det genomsyrar i olika former och grader hela
min omgivning, min omvärld, min samtid. Lokalt och globalt,
och alla äro de för dumma för att fatta i förlängningen
skjuter de även sig själva i foten, med sin egoism,
sin kapitalhunger, sin människocynism.
Självutnämnda ”småpåvar, och halvchefer, med svullet ego
lata klagoexperter, självcentrerade småföretagare
med storhetsvansinne.

Jag oooorkar inte med skiten längre

För närvarande utvecklar jag det inte mer än så,
och det är ändå ingen som bryr sig ett skit ändå så
Världen är full av idioter !

…
”Hur är läget ?”

..är en inte allt för ovanlig fråga,
som sällan eller aldrig besvaras,
inte speciellt ärligt i alla fall.
Det blir oftast slentrianmässiga ”Bara fint”,
och ”jo’rå det duger”

Men jag svarar väl här istället då,
det är ju frivilligt att läsa. Hur läget för
mig egentligen är, är allt från katastrof, djupt
mörker till helt sanningsenligt,
”det har nästan aldrig varit bättre”
SAMTIDIGT !

Och det kommer sig av att jag inkluderar så väl
långsiktiga drömmar, jämför mig med övriga världen,
jämför mig med hur jag mådde när jag hade det som värst,
men även inkluderar världen omkring mig, som
i förlängningen påverkar mig och min värld.

Men just precis nu, är jag väl mycket trött av värmen.
Men jag mötte en gammal dam med rollator nyss
som led än värre av värmen, så … det är relativt.
Men tar ju inte bort tröttheten för det.
Och jag svävar ständigt omkring i kärlekens
ingenmansland. Och är samtidigt livrädd för det
jag längtar mest av allt efter. Jag känner en lätt
melankoli krypa fram i mig. Men är glad
och positiv allt som oftast, på fasaden.
Men känner mig lite ensam,
och tom uppgiven då och då.

Men som Disney-fisken Doris, i ”Hitta Nemo”
sa som livsfilosofi; ” fortsätt simma, fortsätt simma,
fortsätt simma, fortsätt simma”
Och det är väl så det är med livet på ett vis.
att slutar du ”simma” så sjunker du till botten.
Lite krasst.

Men det känns som det saknas något.
Det är inte pengar, inte storslagna äventyr i form
av resor. Ej heller ett maniskt 7 – 5 jobb, och ägna
resten av tiden att skjutsa och curla ungar.
Detta trots att just ungar, kanske faktiskt
är en av mina stora förlorade drömmar. Jag är 53 nu.
Och har inte fått till det att leva med en kvinna,
i vardagen. Och det kommer ju som steget före
att skaffa ungar. Och sen skulle jag isf vara 70 när
de skulle bli flygfärdiga, dessutom. Sen har du ju
alternativet att själv slippa tillverka ungarna,
vilket i min ålder skulle kunna tänkas kännas
praktiskt och bekvämt. Men så mycket som är helt
skilda världar, ekonomiskt, praktiskt och i hur
ens dagar ser ut, vad man vill, vad man har,
och vad man vill ha.

Och det där, är 10.000.000-kronors-frågan, för var och en av guds
avbilder, människorna: ”Vad man vill ha, vad JAG vill ha…
eller lite mer relevant, vad jag vill !
Den spontana reaktionen på den frågan blir lätt,
om man ska va ärlig:

– de vette fan !

Det är inte en helt lätt fråga faktiskt,
om man inte är kroniskt sjuk, då är det lätt
att önska, men svårt att fixa. Men för mig då ?
En relativt frisk 53-årig dansant gubbe, som alltid går hem
ensam efter sista dansen. En som längtat efter familj hela sitt
långa liv, sin egen ursprungliga familj, och/eller en egen
familj, med fru och barn, vardagsgnabb, skrubbsår på
knän att blåsa så det blir bra. Läxhjälp, tjat på tandborstning, mutor
till barnen, otillräcklighet… mm mm, ett helt perfekt, imperfekt liv
utan lyx, glam och rikedom.

Min situation är ändå som den är,
och jag har svårt att föreställa mig att någon
kvinna över huvud taget skulle känna att de vill dela sin
tid med en som inte jobbar ett fullvärdigt jobb,
och som konsekvens därför också ligger omkring
existensminimum. Där viker nog ca 97 % av Sveriges kvinnor
undan, och letar nåt bättre ekonomiskt och socialt klipp.
Och av den återstående delen ska jag alltså hitta nån som
dessutom gillar mig. Och har jag kommit på, att
jag gillar henne. Ni fattar ? … Det är större chans
att Sandra Dahlberg ringer på dörren och säger jag har
vunnit på Postkodlotteriet. Och då är jag inte ens med i
Postkodlotteriet, av princip, efter som det är ett fulspel.
Det finns ändock, än kvinnor som attraherar, och sätter igång
hjärtebank för mig men….

So many things to tell her
But how to make her see
The truth about my past, impossible
She’d turn away from me

He’s holding back, he’s hiding
But what, I can’t decide
Why won’t he be the king I know he is?
The king I see inside?

Så det är det jag alltid har drömt om, en familj ?
Men är det vad jag drömmer om nu ?
Eller. rättare sagt, är det vad jag vill ?
För drömmar och vilja behöver inte vara samma sak.
Och svaret blir nog återigen:

– De vette fan !

På något vis är jag ganska nöjd med hur jag har det
i mitt liv. ganska trist, vardagligt. Nöjd med det lilla, lokala,
inget överflöd, inga statusprylar, inget slaverijobb som
dödar min själ dygnet runt, och drar ner mig i mörkret igen.
Inga utlandsresor, inga ”ambitioner” …
…men det känns ändå tomt ibland,
ensamt… och utan mening,
om ingen älskar mig, om jag inte älskar någon, några
(familj)

Too much ?
A men vaddå… du frågade ju hur läget var

…
Endast när jag lever,
när ljumma vindar pustar,
orkar hjärtat drömma, drömma
om innerlig längtan och kärlek.

När vågskvalpet vaggar stranden till ro,
När kvällssolen drar mig mot horisonten.
På stranden står jag och tittar planlöst,
drömskt mot längtans oas.

Och endast när jag lever,
får jag plats i mig själv, med allt
som jag gömt för dig som drömde om mig.
Endast när jag ler, orkar jag gråta inombords,
de tårar som lovar mig frihet.

Vem ska tro på mitt hjärta ?
När vindarna viskar lögner de hört.
Och vem vill ha min kärlek ?
när forsarna, forslar bort all tillit.
Ska de för evigt eka tomt,
mina kärleksvisors poesi ?

När sommaren till slut, tar slut,
kryper jag in i mitt ide åter.
Med hösten gömmer sig drömmar,
och inga kärleksvisor låter.
Mitt längtans hjärta stillar sig,
och omsluts av gulnade löv.

Endast när jag sover, finner jag
din hand och hittar hem.
Endast när jag lever, pratar
mina drömmar med mig.
Då blir inget på låtsas som är viktigt,
och alla måsten får vingar.

Endast när jag drömmer

…
Åh jösses… solen värmde så det nästan brände
när jag spatserade över gårdarna på Djupön,
för en kopp kaffe hos en vän. 30 grader sa hon att de va
i skuggan. ”Men 30 grader är ju ingenting mot för
Paris”, var det nån som sa då. För om det finns nåt som
är värre, så är det som är mycket ”ingenting” Och det finns
nån som är bättre än dig på något, betyder det att du är dålig
på det. Så funkar det nu för tiden !
Hur som helst försökte hon, som är något av ett självutnämnt
”internetpucko”, lära mig hur man svarar vid samtal på en
smartphone, jag fått/lånat. Och jag hade uppenbara problem.

Som brukligt, så brukar jag bjuda mig själv till Bruket,
i Kanten av en nipa i utkanten av Sollefteå, då och då.
Om Herrskapet på bruket inte hinner före mig förståss ! .
Till Åsa, Karl,Valdemar, och minst men inte minst Evelina.
Så när klockan närmade sig 13.30, cyklade jag iväg i maklig
fart i Medelhavsvärmen.
Det var nästan så jag kunde föreställa mig Olivträd,
och aprikoser omkring mig. Medelhavsmänniskor som låg på
signalhornet, i ett virrvarr av temperamentsfulla, gestikulerande,
livliga Medelhavsbor.

För nån sekund återupplevde jag Rom,
för 40 år sedan, med den gamle hotellvärlden som ropade:
Bambiiino, Bambiiino, och nöp glatt mina 12-åriga kinder.
Hur det var något av en lotterivinst om det fanns vatten till
duscharna. Minnet av träskor som skavde i 30-gradig värme,
och tjat om att lyfta på fötterna. Massor av ruiner, Romulus
och Remus, Colosseum, skitigt badvatten, Gelato och
skickliga ficktjuvar.

Men det var den något mindre temperamentsfulla Ångermanälven
som rann lugnt på min vänstra sida, när jag cyklade på knölig
Västernorrländsk asfalt. Och det var ingen hetsig trafik, utan
bara en blankpolerad skrytbil som smög förbi mig i 30 km i timmen,
förmodligen var de som fanns i den, på väg att bada i den svala
älven. Jag gjorde mig ingen brådska i den tryckande värmen,
med gitarr på ryggen. Väl framme låser jag som brukligt cykeln,
vilket smått roar husets herre, som tycker det verkar onödigt
eftersom ingenting stjäls i de avkrokarna. Eller om han tycker
att min cykel inte är stöldbegärlig, det framgick inte.
Never the less, så låser jag den i alla fall, med inställningen
att, om det så är endast en risk på 10.000 att den stjäls där
och då, så kommer den va lika borta om den stjäls, som om det
var 1 chans på 2.

– Äh då köper vi ny cykel åt dig Tomas!
kluckade den smått roade gårdsherren Karl.

Så jag funderar på att anlita någon tjuv, så kommer jag
få en ny fräsch cykel. Kanske nå’n med samma fingerfärdighet
som tjuvarna i Rom. Per favore, Signore !
Den unge herrn i huset, Valdemar, plågade i sig en talrik
filmjölk med bananer, med en muta om glass hängandes
i luften. Unga fröken, Evelina satt i soffan i en än så länge av jordgubbar,
ofläckad sommarklänning, och tittade på hästar.

– Nääää det är My little Poooony Tomas ..ju !

Okej, ja ja….. jag ger mig… (Men det var farligt likt hästar)

Fiolen, hartsas, gitarren stäms, och tvätten hängs.
Sedan spelas och sjungs några norska visor, med svensk
översättning av en medelålders herre på Djupövägen 21 A
Det spelas låtar av Christina Kjellsson, och Emil Olsson
visor, pop, folkmusik och tom rock, nere
vid hammocken, vid nipkanten, på bruket. Allt medan Karl tagit
med barnen till älven för bad. Hemkomst med skrubbsår på
armbågen, och barngråt, som eskalerade och peakade när det
lilla livet återsåg mamma efter badet. Men som tur är,
så finns det Disney-plåster. Och det är oerhört effektivt
mot smärta och skrubbsår. Vetenskapen kan inte bevisa detta.
Men varje barn vet att Disney och Bamse-plåster funkar.

Det blir vegetarisk Tacopaj, Guacamole, hemgjord salsasås.
Och jag blev så rörd när jag finhackade löken till pajen.
Så snart mista utrymme återfåtts i mätta magar,
finns det alltid plats för jordgubbar och glass, en sådan
här dag, då det ”bara” är 30 grader i skuggan, eftersom det är 41
grader i Paris. Evelina spiller nu jordgubbe OCH glass på sin sommarklänning
och mpåste gå in och byta klänning, efter som det är en fin fröken.

Och ut ur det blå, konstaterar unge Valdemar som fyller sju,
tror jag, att:

– De var ingen dum dag !

Och jag är böjd att hålla med unge herrn.
Nu är det plötsligt hemfärd och ett lättare ideellt uppdrag
väntar. Och eftersom jag låst den icke stöldbegärliga cykeln,
där ute i utkanten av en slumrande liten by som kallades
Sollefteå, så står cykeln kvar. Jag undrar
om det inte var nå’n tjuvaktig tjuv i krokarna ändå.

Och jag hade laddat för ett gnällinlägg,
osså händer massa roliga saker ??!!
Ibland blir det inte som man tänkt sig !
Eller hur Valdemar ?

…
Och så fick jag uppleva en dag till.
Vilken ynnest, vilken tur, vilken
lyckost jag är, egentligen. Jag såg några hallon
på väg hem från Krokvägen, trots att det inte skulle
bli några, fast hallonen visste inte det.
Men nu är det nära bärplockning för Lundin,
undrar bara när jag ska hinna.

Bangolf-kamrat fyllde 40 idag,
och jag var den enda som inte var familj som
blev bjuden. Det uppskattade jag. Och de tre små
terroristerna/sönerna var där och sprängde ljudvallen,
men inte i hastighet. M1, M2, och M3. Deras namn
börjar alla på M. Men M3 som är 5 år,
är den som tyr sig till mig mest. Kommer och sätter
sig i knäet ibland, och har en femårings funderingar.
Och jag har tillgång till min 5-åring i mig, så vi
förstår varandra, M3 och jag. Ja… det var han som
självutnämnde sig som världens klantigaste.
(tidigare blogginlägg)

M3 – Ludde !?
Jag – Ja !?
M3 – va konstigt att de hal äggkartonger i taket ??!
Jag – Ja vet du varför dom är där ?
M3 – Näee
Jag – Jo för att dom gör så att det inte kommer upp så mycket ljud
i lägenheterna ovanför, här ifrån källarlokalen.
M3- Jaaa för då blir falbrödena alga !
Jag – Ja och tänk om det vore ägg kvar i kartongerna, då skulle vi få
ägg i huvudet
M3 – Ha ha ha … ja o bli kladdiga, åsså skulle dom kunna vala som fällol
som näl dom kommel hit fål dom ägg i hålet, å då blil det
som fällol, som dom fastlal i.

M2 struntar fullständigt i mig, han gillar inte
när jag säger ifrån när det går för vilt till.
M1 som är äldst kan lyssna ibland, men inte
alltid. Jag träffar dem ju ofta nere på bangolfen.
Men DÄR lyssnar de alla på mig, för där är jag
”chef” också, och inte bara Ludde.

Dagen började dock som vanligt,
med morgonrutiner som gjort mig lyckligare.
Men sen blev det så att Ewis var i byn, och vi tog en
kaffe på balkongen. Nä .. jag har ingen balkong,
men Mango cafet har en. Och denna gång hade nog
min vän mer att prata av sig om, andra gånger är
det jag.

Nu är det 27 grader inomhus hos
mig. kl kvart i nio på kvällen. Men jag tröstar mig med att
värmen ska upphöra redan på måndag. Det stod
nån skäggig ung man och skrik-pratade i en mic på Orrtorget
idag, när de satte i gång en trummaskin, och tutade i
en riktigt saxofon. Jag tror det kallas för rapp eller nåt.

Men jag lever idag oxå,
och det är väl en himla tur.
Det blev ingen dans ikväll. Jag tyckte det verkade
lite osäkra besked till en början, och många
skulle inte åka. Så jag tänkte att jag skiter väl
i det då, det är säkert överskott på dansanta killar
ändå som vanligt. Osså sparade jag nån krona.
Hur som helst är det inte som förr, med dansningen.
Kanske det blir nåt dopp i älven i morgon, min kropp
verkar redan nu hålla med. Den som lever får se.

Greta har fått nått slags pris
för sitt civilkurage och miljöengagemang.
Och jag tycker hon förtjänar det. Och jäntan, bara 16
år gammal skänkte bort över 200.000. Detta upprörde
en stor skara troll på nätet. Här är några kommentarer:

————————————————————————–

– Uhm.. Ehm.. Vad skall hon ha fredspris för?? Jag har sagt att
isbjörnarna är påväg att förlora sina hem vart är mina 260.000
och mitt pris??? Tar inte swish!
(I själva verket var det ett Frihetspris, Greta fick, och skänkte bort)

– Den ungen borde ha en uppsträckning och bli utan betyg i
en del ämnen eftersom hon inte gör full tid i skolan,
att en delav världens ledare dessutom serhenne som någon
form av ”klimatguru” är skrämmande!

– Dags för Greta att uppmana sina fredagskompisar att plantera ett
träd varje fredag i stället för att strejka .
Det vore något för klimatet .

– Klimathysteri, sedan Istiden har det varit en global uppvärmning
helt naturligt 1 plus 1 blir 2, inte svårare än så

– Hur kom hon dit? Elbil? Måste tagit mycket lång tid, eller flög hon?
Åkte tåg som krånglat en längre tid?

– SOPA!

– Sätt henne på månen.

– Och? Vad har hon gjort? Mer än pratat

– Gräv ner dig??????

– De är bättre att du sitter i skolbänken..

– Ge det någon annan

– Har hon räddat världen nu?? ??????

– Hur kom hon dit då??? Gått el cyklat ?????

– sätt henne på månen.
—————————————————————-

Gretas kommentar till allt detta är obetalbar,
hon är kärnfull och äkta:

– Det verkar som de är rädda för mig Vad är de så rädda för ?

Men det som är något skrämmande, är att kommentarerna
fälls av vuxna människor…. som har rösträtt,
och till och med räknas som myndiga. Fast Greta själv är klokare
än allihopa adderat

…
Jag borde ju vara nöjd och sommarglad nu.
Det är mitt i högsommaren, och staden blommar av
konstgjord andning, och allehanda upprepade
menlösa aktiviteter, så som att spruta färgpulver på barn,
och titta på hundförare i parken, nöta
ut tyget på vaden på byxorna för närheten till hund.
Det är ju toppenbra !
Eller varför inte titta på lite riktig action, när festivalen
kulminerar, på fredagen, med plastankor som driver genom
kanalen… toppenskoj. Inte lika skoj dock som för ett antal
år sedan, när nån kläckt den briljanta idén
att frakta hit snö mitt i sommaren från fjällen, och åka pulka
i Juli. Gissar jag inte helt kostnadsfritt. Som om det var
för få dagar med snö i denna stad. och förkorta sommaren
några timmar. Men att få en läkartid i Juli, eller
ploppa ut en medborgare till på ett BB, finns inga pengar till.
Men bara vi pratar positivt om stan, och låtsas
som allt är bra, och låtsas att publikrekorden slås var dag,
så kommer det säkert gå bra.

Pompösa restaurangägare stoltserar stolta som tuppar
de dagar om året det är så pass med folk att de tar emot
bokningar, och får privilegiet att neka spontangäster.
Detta även om det är två timmar kvar tills de lite finare
bokade gästerna skall anlända, och det gott och väl hunnits med
både ett och två sällskap innan, ”fina folket” kommer.
Hur bokning och urskiljning går till kan jag inte vittna om,
men varför skulle det gå annorlunda till än allt annat i det
här j-a landet, med svågerpolitik, giriga storföretagare,
och korruption.

Så här går jag omkring med solsken i blick,
och väntar på att plocka blåa bär likt han Olle
i sången. Och i år, precis som alla tidigare år
så går ryktet att det inte blir några bär i år. Det är för varmt,
för torrt, för blöt, för kallt och för blåsigt. Som av en händelse
gynnar sådana rykten bäruppköparnas börsar.
Och trots alla rykten genom alla år har det funnits bär.

Barnen badar i bakteriefylld pool med bajs och kiss
i, och den korkade ofrivillige, gratisarbetande ”vaktmästaren”
på bangolfen, börjar få ta emot mer o mer skit för vad andra inte gör.
Och för det han INTE hinner med.
Blommorna blommar och fyller näsan med
prosit och snor. Och snart spelar föredettingar till artister
i parken till spyende, dyngraka helgalkoholister, som krossar
flaskor i park och på gågata, i en tillfällig bur för ändamålet.
När de sedan nyktrat till på måndag, fnyser de föraktfullt
åt A-lagarna i parken.
Pengarna som genereras har beslutats att inte småföretagarna
som betalar hyra året om ska få ta del av, utan istället matvagnar
som kan hålla lägre priser, och konkurrera ut de fasta caféernas priser.
Nästa år, om allt följer nuvarande trend, lär väl Laxfestivalen hållas
vid ICA Kvantum UTANFÖR STAN, som allt annat i den här
”fantastiska” stan.

Men det är ju trots allt toppenbra, och ”publikrekord” i vanlig
ordning, när man läser om det i efterhand. Så fint satt ha
låtsasmilitärer i skogarna som skrämmer djurliv,
och de så naturvänliga vattenskoteråkarna…. örkhh.

Men på söndagen på Nipyreveckan, slår de av strömmen
till stadsrespiratorn. Och det ligger krossat glas, färgpulver,
papperstallrikar, och cigarettfimpar överallt.
Bara vi låtsas att allt är bra, så kommer jobben tillbaka,
och pengarna få stanna i Sollefteå. Och utöver stadslivet,
så blir många cykelhjul punkterade. Restaurangägarna står
med tiggande, livlösa blickar medan kvistbollarna (Tumbleweed)
viner förbi på den skräpiga gågatan, och de försöker locka in
de gäster till restaurangen de nyss nekade. Men de går givetvis förbi,
för dög det inte då, så duger det inte nu.

Men det är ändå toppen nu, sommaren är här,
Och jag är pank och fågelfri, med solsken i blick.
Och allt i stan är så jävla positivt !!!!!!!!!!

Nä hörrni … undrar om det
är helgmålsringning på tv, eller kanske nån jämställd allsång
att titta på, med kvinnliga programledare,
eller nåt annat som nätt och jämt slår plast-anke-race
i underhållningsvärde.

Glad-för-helvete-sommar !!!

…
Ibland undrar jag om det står
”mig-kan-ni-ge-er-på” med osynligt bläck
i pannan på mig. Det sker fortfarande ibland, men
jag är bättre rustad för det. Men ibland skulle det va skönt
om man slapp ha ”rustning på sig” och bara få vara.

Greta och jag

Jag markerar nu för tiden, eller ignorerar och gör nåt annat.
Det är dessa två saker man har att välja på.
Men jag fattar ju…. att om en sån som Greta Thunberg
som bara är sexton år, plockar fram hatet hos fullvuxna
människor, så handlar det inte om Greta. Och allt hon vill egentligen,
är att ha en värld att leva i. Och det som troligtvis är provocerande
med henne, är att hon säger det att hon säger saker i klarspråk,
som ingen vill höra. Hon säger saker som ifrågasätter människors leverne,
och hon säger det med rätta. Men det är klart att det upprör
de som känner att de tvunget måste fortsätta att leva ohållbart.
Och då letar man desperat forskning, eller skapar forskning i ekonomiska
intressen som motsäger klimatkrisen, som faktiskt redan pågår.
Så Greta är 16 år och upprör oräkneligt stora antal,
för att hon säger det som den mesta forskning pekar på.
Foskning som inte i första hand är betald av storföretag för att komma fram till ”vetenskapliga resultat” som gynnar deras plånböcker.
De är klart att Greta upprör människor.

Likt jag alltid gjort

Och jag fattar ju att jag upprör människor, lite ur samma
perspektiv. Likt jag alltid gjort, så har jag vägrat infinna
mig i grupperingar som mobbar och fryser ut, vägrat haka
på mediedrev, vägrat köpa påståenden osett. Alltid ifrågasatt
och tvivlat på människor med makt. Allt annat vore galenskap.
Jag fattar ju att jag bryter normer och gränser dagligen, pratar med
människor när man inte ska prata med okända. Jag kritiserar all
makt som missbrukas, och litar inte på att makthavare gör saker
för våran skull. Jag avslöjar Svärjevänners överdrifter, och lögner.
Jag kritiserar de i Metoorörelsen som dömer människor i media
utan att ens ifrågasätta att det bara är skvaller. Det är nästan ingen
som vågar göra. Och nästan aldrig kvinnor tyvärr.
Det är klart som fan att jag kan upplevas som provocerande.
Jag och Greta.

Och det är klart att jag provocerar människor i vardagen

Och det är klart att jag provocerar människor i vardagen,
när jag menar på att regelboken i boule är till för att SLIPPA
tjafs och träta. Samt att regelboken gäller för alla på planen.
Det är klart att det upprör om man vill att det ska gå rättvist
till. Ganska ofta uttalar vissa boulespelare att det är onödigt
att mätavståndet för poängutdelning, och att det ”syns att deras klot,
ju är närmast” Eller rent allmänt ”de är väl inte så j-a noga,
det är ju bara ett spel”, med det outtalade att deras klot är närmast.
Osså kommer en sån där jäkla ”Greta Thunberg-typ som jag
och vill mäta !!!!!!???? Det är klart att jag provocerar människor.
Nyligt så fick jag både motståndare och medspelare emot mig i
en avståndsfråga för poängberäkning. Min medspelare som stod
åtta meter ifrån situationen blev arg, och klev ridderligt in och
försvarade de två kvinnliga motståndarnas hållning. Och hävdade
att det syntes tydligt att damerna var närmast lillen. Och så elak,
provocerande och jobbig som jag är mätte jag ändå.
Och mitt klot ledde med 5 mm. Varpå min ”medspelare” nu upprört
grymtade:

– ”Att det ska vara så jävla noga med millimeter hit och dit då”

Lite grann som Svärjedemokraten som blivit ertappad med att sprida
lögner, till synes omedvetet till en början, men även icke ens
ifrågasatt vad han spred.

”Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå”

Dessa jävla ”godhetsknarkare”

Ett gott uppträdande, vänlighet, goda avsikter är även det
oerhört provocerande har jag lärt mig. För ”fan vad jag är duktig
och god då”!!. Svärjevänner och högerkrafter har tom ”uppfunnit
ordet ”godhetsknarkare” , när man vill hjälpa människor i nöd.
Och de använder ordet i nedlåtande ton. Märkligt eller ?

Det är klart… att där var jag rökt ganska fort

På en arbetsplats när jag var runt 20, så satt 3-4 stycken
gubbar och kedjerökte inne i ett jättelitet fikarum. Vilket
medförde att en annan medarbetare som jobbat där länge
som inte tålde röken, hoppade över fikat. Jag, som den person
jag är och alltid varit, påpekade det. varpå herrarna skrek och smällde igen ventilationsfönster, dörrar, fönster och fläkt, och fortsatte röka.
Facket blev tillkallat. De höll med mig och gjorde ingenting.
Jag fick inget förlängt vikariat. Ja menar jag fattar att jag provocerar,
jag och Greta.

Den som gör nåt bra ska hängas !

Och det är klart att det provocerar människor
att hjälpa till lite mer än andra i föreningsliv, eller mycket mer,
så de framstår som i dålig dager. Jag fattar !
Det är ju ett jävla ”godhetsknarkande”
Och vapnet mot såna godhetsknarkare, är att gnälla
på de som faktiskt uträttar något.

Så visst fattar jag att jag retar folk.
Jag ifrågasätter ALLA politiska agendor,
ifrågasätter all kapital makt, och all medial makt,
pga att de har egenintressen, makt och rikedom att skydda.
Och då retar jag deras följare, om än de är blint troende,
eller bara slappt oinsatta eller oengagerade, utifrån
sin egen vinnings och orks skull.

Så jag förstår er verkligen, jag är skitjobbig,
som vill ha en jord kvar till våra barnbarn.
Som inte vill tvingas dra in andras giftiga rök i mina lungor.
Som tycker att ett klot i boule som är närmast, faktiskt ÄR närmast.
Som blir arg är det sitter en hög höginkomsttagare i Ekdahl och Ekdahl
och diskutera hur man ska lösa de ökande klyftorna,
eller definiera vad som ÄR klyftor.
Visst fattar jag…och visst fattar Greta,
och hon är bara 16 år.