…
Jag är från en annan tid,
en annan värld. Det kanske inte var meningen
att jag skulle överleva, än mindre leva.
Jag är ingen ! Inte om du frågar samtidens
människor. Utan ett betalt yrke,utan titel, utan framtid
och ättlingar, utan rötter och familj.
Men jag äger nuet, nuet är mitt.
Rötter
Men jag har överlevt likt en skvallerreva i ett glas vatten,
för att slutligen rota mig i näringsfattig jord,
med utsikt över Sodom och Gomorra. Utsikt över
överflödet. Men även utsikt över natur, vatten,
berg och dalar. Och det är gratis. Det är även gratis att
andas luften, att promenera så länge mina ben bär mig,
se det vackra inunder, så länge mitt hjärta kan se,
och höra vind, fåglar, musik, så länge jag får
behålla min hörsel.
Gratis
Allt det som betyder något,
är gratis… allt ! Jag äger inte mycket,
men är rikare än en miljonär. Jag är fortfarande en
drömmare. Det är drömmar min själ lever på. Och min kropp
på havregryn, ägg, fisk och mjölk. Jag drömmer stort och
omöjligt, och smått och jordnära. Men jag försakar
inte det jag har genom mina drömmar. Jag längtar inte till
nåt bättre, och glömmer inte vad jag har.
Jag har allt, men äger ingenting.
Världen har bråttom
Jag är förlegad, från en tid med andra drömmar,
andra värderingar, annan framtidstro. Men en tid
med samma våld, samma hat, samma krig och
samma maktkamp. Men världen hade inte lika
bråttom därifrån jag kommer, där vålnaden som
skulle bli en levande överlevare kom.
Trots att jag är tryggare än nånsin i mig själv,
vet vad jag vill, har starkare karaktär och integritet,
så känner jag mig inte igen världen längre. Kanske
för att jag ser den för första gången med skarpa
vakna ögon. Trots att jag inte längre är lika rädd för
att bli eller vara ensam, så är jag på ett vis en främling
i den här världen, de här landet, den här tiden.
Gamla ideal
Jag tror jag har andra ideal, än de flesta nu
levande svenskar, verkar det. Inte i allt,
men i livsmål, i karriärstänkande, drivet
efter att förskansa sig fördelar och rikedomar.
Jag är lite av en främling, som förstår A-lagarna
i parken bättre, än jag förstår många rika löneslavar
som ständigt fyller sina förråd med saker de inte
behöver och byter modeller på kapitalvaror för att imponera.
Jag förstår barnen och åldringarna bättre, jag förstår de
som kalas utvecklingsstörda av de ”rättfärdiga, men ”kärlekens
missionärer” av mig.
Jag är en naiv främling i min tid, som drömmer om ett samhälle
en värld där klyftor jämnas ut, där vi lever i balans med vad
naturen ger oss, och tar inte mer från naturen än vi kan
ge tillbaka.
Jag har förstått att mina drömmar är naiva
Jag har förstått nu att det är naivt, det kommer aldrig ske,
för att för få vill dra ner tempot, få mindre i lön,
sluta köpa saker vi egentligen inte behöver och i grunden
inte ens vill ha. Sådan är den kapitalism som nästan alla
medborgare dyrkar, alla politiker och storföretag.
Det finns ingen väg ut från detta, eftersom folk vill upphöra
med kontanter, eftersom folk vill ha kakan och äta den,
eftersom folk vill trampa på andra för att få dessa saker, eftersom
folk är redo att offra våra barns framtida klimat, deras föda
deras luft de andas, för en stund i rampljuset,
för materiella ting, för billigare bensin
Domedagsprofet ?
Jag ÄR från en annan tid, jag har blivit kvar i en vacker
underbar värld som vi håller på att kasta bort, oundvikligen
som det ser ut nu, som folk prioriterar.
Domedagsprofet ? Jag ? Kanske det.
Men det är inte jorden och världen som kommer gå under.
Men människan ligger pyrt till om hon fortsätter som hon gör.
Hennes levnadssätt gör henne till det mest sårbara djuret
på klotet.
Det räcker gott för mig
Jag är förlegad, akterseglad, men mina tankar , mina drömmar
kommer en gång att bli viktiga, när det är för sent.
Tills dess äger jag ingenting, utom nuet, luften jag andas
hjärtat som jag ser människor med.
Och det räcker gott för mig, tills min tid är ute.
Jag är lyckligare och mer harmonisk än någonsin förr,
men jag är inte alltigenom lycklig och harmonisk.
God natt min värld, sov gott !