…
Allting rätt
Det känns som Lejonet (Dansarrangör Lejonsson, L-E-Jonsson)
än en gång gjort allting rätt,
känns som inget i övrigt fanns att önska från
arrangörerna. Man känner sig alltid välkommen.
Och Trätojordsbacken i Hammarstrand på midsommardagen
fanns det lite godis för alla i godispåsen så att säga.
The Boppers + ett coverband, Manners, och Martinez.
Go-fika och alkohol… eh öhhm .. just.
De e barra Go-bubbar o Mys-tjejer i Lejonflocken.
Och ”Mufasa” själv, Lars-Erik, lejonet, har troligtvis
det största danshjärtat norr om Dalälven,
och kanske längre bort än så.
Men ….
En gammal före detta dansgud, kände ändå ingen danslädje,
och det kan bero på att han är ”före detta”, samt en del andra detaljer.
Jag var för övrigt aldrig någon dansgud i bemärkelsen duktig
på att dansa eller vacker, utöver det vanliga. Jag var ”dansgud” för
att jag älskade dans utöver det vanliga, och utöver rätt så
hyfsat bra dansteknik, så glödde själen, och dans-auran lyste
…. och jag jag fick epitetet dansgud, av diverse dansälvor,
dansgudinnor.
…men det saknas något nu
Det saknas absolut ingenting från Lejonet eller lejonflocken,
eller deras arrangemang, det är i det närmaste fulländat.
Så det är väl någonting i den forna dansguden, eller
saknad av delar av dansharemet, eller en saknad Egon Edmark.
Eller är det för att dansbanden som öser på med sequencer,
självspelande instrument, och förprogrammerade dansshower
utan ögonkontakt med publiken, utan livekänsla, men musikaliskt
perfekt… men perfekt är livlöst. Inte som när Drifters Erika står på scen,
eller när Angelica med Holmstens trio kör helt live,
med en äkta levande musik. Något som tyvärr dock inte
belönades av danspubliken i köpta biljetter.
Några av er som saknas
Jag vet inte men något saknas, något saknas.
Kanske saknas ”flitiga biets” (Carolas) leende, omtanke
och danser. Kanske saknas min Sancho Panza Göran på
dansgolvet. Eller Lilia med orangea klänningen, Maria från Kramfors,
Linda-Maries (Lima’s) kulningar vid uppbjudning på Gussjönoret:
– ”Kai-Tooooomas, Kai-Toooomas”.
Eller ytterligare ett tjugotal dansälvor som övergett dansgolvet,
och utan dem, är ”dansguden”, bara en skugga av sitt forna
dans-jag. En högst ordinär dansare, utan smäckfullt kreditkort,
hög månadslön, eller hunk-skimmer, och utan penisförlängare (dyr bil)
att ta sig till danserna med.
Dans-golvs-navigering
Jag hade för kvällen, ansträngt mig och kom ihåg att ta med kontanter,
om inte annat som protest mot det kontantfria samhället.
Och där samstämmer Lejonet och fd dansgudens värderingar.
I förutsättningslös optimism, bjöd jag upp, och svängde runt
mina lurviga slitna gamla gubb-ben, i sökandet efter dansglorian,
att få en självlysande själ av dansen, som på flitiga biets tid.
Men orken tog eftersom slut, lusten att bjuda upp avtog, av inte helt
uppenbara anledningar. Kanske bristande kondition, kanske pga av ökande alkoholkrockar på dansgolvet som får den mest väl-navigerande
dansgud att fara som en vante mellan tyngre ölhävande party-dansare,
som inte hade den minsta avsikt att undvika krockar. Kanske var det
för att spriten föranledde icke dansanta, ointressanta kvinnor av
en annan åldersgrupp att känna det som de dansar gudomligt,
tillsammans med en fd dansgud. Medan den fd dansguden bara
kände sig ännu mer före detta efter den typen av uppbjudningar.
Alla utom Ior
Det såg ut att vara en kanon-kväll för näst intill alla inlösta,
de med ölburkar i hand vinglandes på Trätojordsbackens sluttningar
i hopp om att hitta någon att träta med. Fyllesnack, och kängor,
stortrivdes. De som druckit sig vackra och dansanta av sprit,
( i sina egna sinnen) stortrivdes. Ragg-brudar och ragg-killar stortrivdes.
Medelålders män och kvinnor som retro-diggade ett 40 år gammalt
band som redan när de började var retro, de stortrivdes.
Unga och gamla som sjöng till 80-tals hits sjungna
av ett svenskt motsvarighet till village people trivdes.
Alla … stortrivdes utom en gammal förlegad ”dansgud”
som letade efter dans-auran som en gång gjorde honom
så självlysande, att han frågade ”flitiga biet”:
– Carola … får man ha så här roligt
var på hon skrattade och sa, ”jaaaa det får man Tomas”
Trots ett fläckfritt arrangemang – kanske dags att avrunda
Det är märkligt, med tanke på att jag menar att Lejonet
inte kunde gjort bättre ifrån sig arrangörsmässigt.
Det kanske bara är så att dansguden är passé och får
ägna sig åt göromål som passar gamla fd dansgudar.
Kanske bara får sluta gnälla och hitta på nåt annat
kul istället. Det som en gång var, kanske förblir
historia. För vad utöver fulländat arrangemang ska lejonet
hitta på för att tillfredsställa gamla trötta dansgudar ?
Inträdet var ingenting att orda om, fullkomligt skäligt
pris, men …. för egen del, under existensminimum,
enligt pressens klagoartiklar, kanske jag får lägga
pengarna på mat istället,. och kaffe.