Månad: juni 2019

…
Ett varmt sommarregn i slutet av Juni år tvåtusennitton.
det strilar svalkande, och jag låter det falla på mig,
utan att söka skydd. Jag känner mig lite lycklig och ler uppriktigt
åt det vackra sommarvädret, i min vackra stad.
Jag sätter mig leende på en uteservering,
inbillar mig att jag ser trygg och harmonisk ut. Och kanske
lurar jag någon…. ibland går jag själv på det iaf.
Ett ungt par sitter och har bara varandra för ögonen.
Ögonen glittrar, det är dom mot världen. Jag sätter mig med
ryggen mot dem. Inbillar mig att jag verkar mer självständig,
harmonisk då. Det är jag inte. Inte just då iaf. Jag går sönder
lite varje gång. Jag håller uppe fasaden. Jag skämtar med
caféägaren, med en kraftfull självsäker röst.
Men jag blir ledsen. Inte för att de är kära
och lyckliga. Utan för att jag INTE är det,
och inte varit det. Deras kärlek slår hål
på min fasad, och blottar min tomhet.
Och jag ser en liten, liten figur i storlek 34, stå bakom sin
mamma i fika-kön, och får några minnesbilder.

Jag gick i från dig, jag hoppades att du skulle
stoppa mig, bli rädd att du skulle förlora mig för
alltid. Men du såg inte ens att jag gick.
Jag tog på mig mina bruna manchesterjeans
och mina gympaskor i storlek 34, och gick ut
i tomheten … tittade bakåt… för att se om du följde efter.
Det gjorde du inte.

Sedan dess har jag gått ifrån… och hoppats på att
bli stoppad… vänt mig om, och tittat.
Nu med storlek 44, och slitna blå jeans med
hål på låren…. tittar jag mig om, när jag går
bortåt horisonten själv, ensam. Och förstår fortfarande
inte att jag hela tiden är den som lämnar.

Du är borta sen ett antal år, men jag går fortfarande
och hoppas på att bli sedd, upphunnen, och
längtad efter, saknad. Under hela tiden jag haft storlek 44,
har jag sökt efter någon som behövt mig. Och jag har alltid
hittat någon. Någon med stora sorgsna ögon som känt sig
misshandlad av livet, sviken, vars behov jag kunde fylla,
för jag såg behoven. Men i de slitna jeansen,
och skorna med storlek 44, bor även han med storlek 34,
och bruna manchesterjeans, som går ifrån dig….
och hoppas på att bli stoppad. Det blir han inte …
nu heller, inte med 44 i skor heller.
Och var gång har jag gått ensam in i tomheten,
in i mörkret, sett mig om, för att se om någon kom,
eller ropade på mig.

En dag ska jag berätta allt som hänt mig,
men för vem ska jag berätta det ?
En dag ska nån förstå … förstå vad ?
Och vem ska tro mig, och vem vill lyssna ?
En dag ska jag berätta allt som hänt mig,
men inte nu.

Caféägaren, bjuder på kaffet, och gör en extra stor
ostsmörgås, bara för mig. Jag skrattar och skämtar oblygt
med två cykelturister, helt orädd för främlingar,
men vansinnigt rädd för närhet. Bakom skämten, bakom
mitt orädda yttre, gömmer jag mig, och inbillar
mig att jag är trygg. Caféägaren är en kille
som alltid ler och är trevlig mot alla, jobbar långt utöver
en 40-timmarsvecka. För snäll för sitt eget bästa.
Ja hoppas att han nån gång får den kvinna han förtjänar,
och att hon inte har stora sorgsna ögon som känt sig
misshandlad av livet, och inte ser honom.
Jag hoppas faktisk fortfarande, barnsligt naivt att jag
en gång träffar en kvinna jag vågar lita på. Att jag inte
går ifrån henne, utan mot henne. Och att hon se mig,
utan att jag ska behöva berätta allt det jag trott mig
måste berätta. Att det inte spelar nån roll. När jag öppnar
munnen och skall förklara mig, och försvara mig, att hon
bara sätter fingret för min mun, och säger: Schhh !
Jag hoppas… jag hoppas.

Jag går i regnet och försöker plåstra om hålet i min själ,
som blottade min tomhet. När mina ögon såg ung naiv kärlek,
mänsklighetens hopp. Lägger mig och vilar på eftermiddagen,
tar nya tag, och lever i min dag….. trots allt !

…
Att Donald Låtsaskung av Amerikat,
är en världens största skitsnackare torde vara
tydligt för de flesta. Få uttalanden är inte ens
förankrade till hans egen hjärna, vilken i sin
tur, är ganska full av tomhet. Men han är inte ensam.

Fotbolls-VM för damer, pågår nu,
om det skulle gått någon förbi, trots en av
genom tidernas största reklamkampanjer.
Och fotbollen går väl att se på ibland, även om
jag på riktigt tycker att det inte är lika intressant när
riktiga fotbolls-VM spelas (arga klagomål på benämningen
”riktiga” fotbolls-VM, kan skickas till: ludde79@mail.com)
Ja det är medvetet provokativt, och jag riskerar två månaders
Metoo-fängelse, när jag skriver så. Men jag är ganska less på
eländet nu. Hade jag haft förstånd nog att inte öppna en tidning,
titta på internet via mobil eller dator, inte tittat på tv under nån
månad, vilket är frivilligt, så hade jag väl sluppit detta ?

Nu för tiden är ju mycket sport, både på herr och damsidan
sjukligt hypad, en timmes för-sändning,
och en timmes eftersändning, där tv-reportrar upprepar sig i
det oändliga för att hitta nåt att fylla ut en hel timme med.
Det är nästan lika illa som radio Västernorrlands ”reportage”,
där de kan skicka iväg en reporter att tomprata om ingenting i en timme
som vore det en världshändelse.
Lika illa på ”riktiga” fotbolls-VM. vars för och eftersändningar
jag alltid hoppar över.
Men de tar upp värdefull program-tid, när nåt vettigt hade kunnat
sägas, eller visas. Man har ju tex kunnat visa 20:e reprisen på
Josefin Nilsson-dokumentären.

Strategin för att ”göra fotbollen jämställd” mellan könen,
tycks vara klassisk svensk. Propaganda/Reklam så intensiv att
du antingen köper det, eller kräks på det. Som med all reklam tenderar
jag luta åt det senare. Man använde mediala knep som tycks ha
fungerat på herrsidan, dvs bullshit, skvaller och intriger mellan matcherna
som får stora rubriker i tidningarna, men oftast inte har nåt innehåll,
vilket kan klirra i kassakistorna för tidningar och TV… förhoppningsvis.
I give you: tredje statsmakten, media !

Det senaste är att:

”Du kan inte vinna mästerskap utan homosexuella i laget”

Hon, damen i fråga, kanske, i likhet med mig
oxå är medvetet provokativ… i hennes fall pga av dumskallen
Trump, Amerikas mest ointelligente, självupptagne,
fördomsfulle, rasistiske president. Kan hon så kan jag.

Jag tror att det går att vinna mästerskap utan homosexuella
i laget. Jag tror tom att det gjorts, i herr-VM.
Jobbig fakta för vissa, men sann. Sen kan man ju om man vill
diskutera varför det är annorlunda fördelning inom damfotbollen,
mellan heterosexuella och homosexuella. Min gissning är
att feminismen skulle hävda att det är för att damfotbollen
skulle vara mer fördomsfri, och utan för det sk patriarkatet.
Min gissning är att det har mer att göra med vilka aktiviteter
manligt homosexuella, eller kvinnligt homosexuella väljer,
i störst utsträckning. Det må kanske inte gå hand i hand
med vad gay-rörelsen vill höra, eller feminismen.
Men jag låter mig gärna motbevisas om så går.

Man kan nog vinna mästerskap utan homosexuella i laget
Man kan nog fortfarande hävda att de tyngsta posterna i
stora företag är män till störst del. Men man kan inte längre
hävda att kvinnor diskrimineras i politiken, inte i Sverige.
Och i tredje statsmakten, är maktövertagandet fullbordat,
där har feminismen vunnit jordskredsseger, ingen man som är rädd
om sitt jobb vågar opponera sig mot feminism eller Metoo.
Jag kan ge exempel på hur det gått för de som vågat.
Och jämställdheten lyser med sin frånvaro.

Sååå mycket bullshit varje dag, detta var bara en tusendel
av det jag kunde välja mellan, men jag måste ju leva lite
oxå. Tror jag ska gå på stan, ta en fika o snacka lite bullshit nu.
Och sen kanske kolla på lite damfotboll i kväll.
Det går ju alltid att zappa ifrån !

Mycket bullshit nu alltså,
men oroa dig inte Donald, du är fortfarande högst
på bullshit-tronen !

…
Jag är från en annan tid,
en annan värld. Det kanske inte var meningen
att jag skulle överleva, än mindre leva.
Jag är ingen ! Inte om du frågar samtidens
människor. Utan ett betalt yrke,utan titel, utan framtid
och ättlingar, utan rötter och familj.
Men jag äger nuet, nuet är mitt.

Rötter

Men jag har överlevt likt en skvallerreva i ett glas vatten,
för att slutligen rota mig i näringsfattig jord,
med utsikt över Sodom och Gomorra. Utsikt över
överflödet. Men även utsikt över natur, vatten,
berg och dalar. Och det är gratis. Det är även gratis att
andas luften, att promenera så länge mina ben bär mig,
se det vackra inunder, så länge mitt hjärta kan se,
och höra vind, fåglar, musik, så länge jag får
behålla min hörsel.

Gratis

Allt det som betyder något,
är gratis… allt ! Jag äger inte mycket,
men är rikare än en miljonär. Jag är fortfarande en
drömmare. Det är drömmar min själ lever på. Och min kropp
på havregryn, ägg, fisk och mjölk. Jag drömmer stort och
omöjligt, och smått och jordnära. Men jag försakar
inte det jag har genom mina drömmar. Jag längtar inte till
nåt bättre, och glömmer inte vad jag har.
Jag har allt, men äger ingenting.

Världen har bråttom

Jag är förlegad, från en tid med andra drömmar,
andra värderingar, annan framtidstro. Men en tid
med samma våld, samma hat, samma krig och
samma maktkamp. Men världen hade inte lika
bråttom därifrån jag kommer, där vålnaden som
skulle bli en levande överlevare kom.

Trots att jag är tryggare än nånsin i mig själv,
vet vad jag vill, har starkare karaktär och integritet,
så känner jag mig inte igen världen längre. Kanske
för att jag ser den för första gången med skarpa
vakna ögon. Trots att jag inte längre är lika rädd för
att bli eller vara ensam, så är jag på ett vis en främling
i den här världen, de här landet, den här tiden.

Gamla ideal

Jag tror jag har andra ideal, än de flesta nu
levande svenskar, verkar det. Inte i allt,
men i livsmål, i karriärstänkande, drivet
efter att förskansa sig fördelar och rikedomar.
Jag är lite av en främling, som förstår A-lagarna
i parken bättre, än jag förstår många rika löneslavar
som ständigt fyller sina förråd med saker de inte
behöver och byter modeller på kapitalvaror för att imponera.
Jag förstår barnen och åldringarna bättre, jag förstår de
som kalas utvecklingsstörda av de ”rättfärdiga, men ”kärlekens
missionärer” av mig.
Jag är en naiv främling i min tid, som drömmer om ett samhälle
en värld där klyftor jämnas ut, där vi lever i balans med vad
naturen ger oss, och tar inte mer från naturen än vi kan
ge tillbaka.

Jag har förstått att mina drömmar är naiva

Jag har förstått nu att det är naivt, det kommer aldrig ske,
för att för få vill dra ner tempot, få mindre i lön,
sluta köpa saker vi egentligen inte behöver och i grunden
inte ens vill ha. Sådan är den kapitalism som nästan alla
medborgare dyrkar, alla politiker och storföretag.
Det finns ingen väg ut från detta, eftersom folk vill upphöra
med kontanter, eftersom folk vill ha kakan och äta den,
eftersom folk vill trampa på andra för att få dessa saker, eftersom
folk är redo att offra våra barns framtida klimat, deras föda
deras luft de andas, för en stund i rampljuset,
för materiella ting, för billigare bensin

Domedagsprofet ?

Jag ÄR från en annan tid, jag har blivit kvar i en vacker
underbar värld som vi håller på att kasta bort, oundvikligen
som det ser ut nu, som folk prioriterar.
Domedagsprofet ? Jag ? Kanske det.
Men det är inte jorden och världen som kommer gå under.
Men människan ligger pyrt till om hon fortsätter som hon gör.
Hennes levnadssätt gör henne till det mest sårbara djuret
på klotet.

Det räcker gott för mig

Jag är förlegad, akterseglad, men mina tankar , mina drömmar
kommer en gång att bli viktiga, när det är för sent.
Tills dess äger jag ingenting, utom nuet, luften jag andas
hjärtat som jag ser människor med.
Och det räcker gott för mig, tills min tid är ute.
Jag är lyckligare och mer harmonisk än någonsin förr,
men jag är inte alltigenom lycklig och harmonisk.
God natt min värld, sov gott !

…
Iom att jag, via min blogg skulle kunna uppfattas som
en frenetisk åsiktsmaskin, kanske man skulle kunna hävda
att jag kastar sten i glashus med just detta inlägg.
Och det är upp till var och en att avgöra.

Efter ett par promenader med två högst, till värderingar
olika vänner, där livet, åsikter, värderingar stöts och blöts,
diskuteras, så stärks min tidigare hållning, att det är oerhört
mycket vi inte vet någonting alls om. Och det gäller inte minst
mig själv. Och att en hel del information, tar vi alla i någon mån
för sanningar, i god tro.
Ytterligare ett par vänner som inte promenerar med mig
har jag diskuterat värdering, i vardag, beteenden
och …livet. Och samma slutsats. Det finns en hel del saker
vi inte vet – när allt kommer omkring, det mesta !
Samt att de flesta, i synnerhet maktmänniskor skiter
i vår ilska, om den inte hotar deras maktposition.

”Bensinen”, drivkraften i engagemang är känslor,
men ratten och styrenheten måste vara hjärnan
och öronen

Och i ärlighetens namn, drivs de flesta av mina värderingar
och argumentationer av känslor, i likhet ca 7, 7 miljarder
människor. Och känslor kan man baskemej inte lita på.
Men jag försöker ändå ha som utgångspunkt i det jag skriver,
att det både är svårt att hitta ”säker information” i denna djungel av
medier, sociala medier, propagandamaskiner, reklam från
mångmiljard-företag etc etc. Via TV, via internet, via papperstidningar,
via folks förprogrammerade hjärnor och munnar.
Och att mycket av min ilska är riktad just emot desinformation,
lögner, överdrifter, mediedrev, propaganda, och fördumning.
Alldeles oavsett röd eller blå, rosa, grön eller brun politisk
inriktning.

Öron

Kanske så att ett organ vi använder alldeles för lite
är öronen, och hörseln och lyssna på människor,
i verkliga livet. Men det är inte heller konstigt att vi
inte förmår lyssna på varann så mycket, när så oerhört
mycket information, ljud, och oljud matas in dit varje dag, varje timme,
varje minut. Genom bland annat reklam.
Kanske är det därför äldre människor, som hör dåligt
i större utsträckning, är bra lyssnare.

Jag är nog ingen dålig lyssnare, men jag pratar och skriver
väldigt mycket, och jobbar på att hålla igen, framförallt med
pratandet. Skrivandet tycker jag att jag har rätt att ösa på
hur mycket som helst, för där kan folk låta bli att läsa,
och det gör de många gånger.

”Om du inte använder din röst,
kommer andra använda din tystnad”

Tänkvärda ord.
Men det är även så, att om du använder din röst för mycket,
utan att reflektera, så kommer många sluta lyssna,
det blir för jobbigt, att lyssna och ta in, för jobbigt att
ständigt ifrågasätta sig själ och sina värderingar.
Och man håller ännu hårdare om de gamla värderingarna
som resultat. Men det är oxå så att väldigt många,
kanske en majoritet lyssnar till det bekvämaste budskapet,
och kanske tom det mest intjatade. Propaganda
används för att det fungerar. Det finns gott om
fruktansvärda exempel på det i historien, och i nutid.

Men det farligaste, kanske är att minst läst och lyssnad
på blir texter och ord som kräver lyssnarens och lösarens
engagemang. Och mest lyssnat till blir enkla, förenklade,
förprogrammerade budskap på maximalt fem till sex ord.
Det gynnar främlingsfientlighet könskrig, ökade klyftor,
spänningar i världspolitiken. Det gynnar Trump, Cissi Wallin,
Kim Jung On, Putin, Xi Jinping, Jair Bolsonaro, Jimmie Åkesson,
Annie Lööf, Ebba Bush Thor med flera.
Det gynnar desinformation och populism.

Örjan Ramberg är tex ingen omtyckt person idag.
Medan Josefin Nilsson är omöjlig att inte tycka om
eller sörja. Det var denna gång, två artiklar om dessa som fick mig
att påbörja ett blogginlägg med titeln:

Det finns en hel del saker vi inte vet – när allt kommer omkring, det mesta !

”Dokumentären” om Josefin Nilsson, har matats om och om
igen i SVT, dagtid som kvällstid, under en längre tid.
Jag såg den i ett tidigt skeende. Vems sida ska man ställa sig på?
En våldsam man som blivit dömd för misshandel och hot?
Eller en skör vacker misshandlad kvinna, som dessutom är död och borta ?
Du har inget val som tittare… du kommer ta Josefins parti.
För du ombedes nästan alltid nu för tiden på ett oerhört svartvitt
och förenklat vis ta parti, för eller emot.

Inprogrammerat från tex allehanda tv-shower där folk röstas ut,
intriger skapas av de som gör tv, sätts ihop med personer de vet
kommer hamna i konflikt.

Du har inget val, känslomässigt

Har du sett ”dokumentären” om Josefin Nilsson, så kommer du ta
blint ta parti för Josefin Nilsson, och lika blint döma och fördöma
Örjan Ramberg. Så fungerar media. Speciellt de som anses ska vara
objektiva medier. De är de vi får se upp med mest, de vi litar blint på.

För det finns redan bevisligen, rättmätigt information och bevisning
på vilken Örjan Ramberg blivit dömd redan, för länge sedan.
Dvs rättssystemet hade sin gång, och troligtvis, och förhoppningsvis
ledde till en rättvis dom, mot Ö.R. där han misshandlat Josefin, och
bevisligen hotat henne med ett förskräckligt våld.
Örjan blev alltså dömd. Rättvisa skipats ?

En intressant fråga ?

Nej ! Inte enligt pöbeln och drevet. Domen var för mild,
Örjan kunde jobba vidare som skådespelare medan Josefin
var död. Och enligt ”dokumentären” var Örjan mer eller mindre den som
orsakat Josefins död. Nu kommer en intressant fråga.

Vad VET vi egentligen om det. Vi som tagit parti för den misshandlade,
sköra, vackra blomma Josefin var, åtminstone offentligt.
En gång till vad VET vi EGENTLIGEN om det ?
Först nu, har informationen om nått mig, om Josefins smärtor
och operationer, att Josefin varit med om en bilolycka.
BILOLYCKA. Information som SVT valde att utelämna när
dokumentären kraftigt antyder att Josefin DOG till följd av Örjans
slag, och dokumenterade misshandel. DET är inte bevisat,
men det är ett av budskapen med ”dokumentären”.

Spelar det nån roll då ? Ö.R blev ju dömd för misshandel
och olaga hot.

Det är sant, man kan med fog hävda att Örjan brutit mot lagen.
Man har tom rätten att tycka han är ett svin, för det
han bevisligen gjorde Josefin. Jag blir fullkomligt rasande
när jag läser om slag i magen,
och de vidriga skriftliga hot han utövat. Och jag tycker det
utifrån det var rätt att han blev dömd för dessa förseelser.
Det var rätt…tror jag !. Han blev oxå friad för några
anklagelser… kan man ha i åtanke.

Egentligen

Men dödade Örjan Ramberg Josefin Nilsson ?
Är Ö.R en mördare ? Då bör det rimligen bevisas
tänker jag och DÅ bör hans straff skärpas betänkligt.
Men att döma någon till mördare utifrån egna känslor,
det känns lite Kim Jung On över det, eller Donald Trump.
Och dessa herrar är inte mina förebilder.

Vad vet vi EGENTLIGEN ?

Från det jag vet, tycker jag om Josefin Nilsson,
och jag tycker illa om Örjan Ramberg.
Men gör det honom till en mördare ?
Och vad VET jag ?

… egentligen

…
Solnedgång …

Ett lätt vemod kommer över mig.
Jag har aldrig varit mer harmoniskt,
jag har aldrig varit mer hel, så nu har jag råd
att låta vemodet hälsa på.
Jag är inte rädd för det, inte för sorg,
inte för döden, inte rädd för undangömda
skrymslen och vrån i min själ.

Men det finns så klart saker jag räds, jag är
ju bara människa. Men det tar för närvarande
inte så mycket plats som det gjort.
Idag på dan, var jag inte nära mitt vemod.
Men nu vid solnedgången, när kroppen
kommer till ro, när allt som skulle göras är gjort,
är det här. Och det är välkommet.
Det får vara här hos mig en stund.

Jag tänker lite på människor jag tycker om,
som jag fått släppa, för att det ej funnits plats
eller vänskap, eller kärlek tillbaka.
Jag tänker på hur livet bara går vidare, när
far och mor gått bort. När morfar varit borta så länge
att det känns som ett annat liv. Jag minns sorg,
glädje, ensamhet, bråk, skratt och livet.

Och jag tänker på människor som jag har valt att
inte släppa in i mitt liv mer. Människor som sagt sig
tycka om mig. Men jag inte har känt mig omtyckt,
där det dränerat mig på ork, liv och omtanke.
Jag har valt att släppa dem fria.

Och för stunden känner jag mig vemodig,
inte så djupt sorgsen, men lite grann,
lite lätt ledsen, less och … ja vemodig.
Lite lätt uppgiven kring boule, och engagemanget.
Lite less och slutkörd på minigolf. Lite ointresserad av
ointresserade människor, bekanta och vänner.

Solen har redan gått ned, den gömmer sig bakom
berget. Jag ser dess violetta och orangea strålar
över bergskammen. Jag stänger av telefonen,
gör min egenskapade stretching-yoga och massage.
Känner mig harmonisk, avslappnad och aningen

… vemodig.

…
Något sena anländer vi till handelsträdgårdens
himmelska helvete, med undersköna blomster
och lustgårdens orm klonades till ett gross i antal.
Jag och min styrdans-promenad-värderingspratbollplank-krishanteringsventil-fikasällskaps-ochnumeraävenblomsterhandlar-kompis Eva-Linda.

Jag hade varit där någon vecka innan, å bangolfens vägnar.
Innan det var tal om någon realisation. Och dååå, var det gott
om plats i korridorerna. I lugn och ro gick Johnny och
jag och valde ut av vad än vi månde vilja ha. Och bangolfskassörens
surt förvärvade pengar, vilket jag varit medskyldig till att driva in,
rann genom fickorna, som sand genom trasig hink.

Men nu, idag, var det fråga om att kunna få tag på något billigare,
Ca 50% billigare, och då förvandlas den egentligen så välbeställde svensken
från försynt mespropp, till vass-armbågad paradis-orm.
Varma öppna armar, förvandlades till vässade armbågar,
som en skriande måsflock inför lite left-overs på Sibylla,
Och från flanken svävade graciöst en biggus Måsus,
in och högg en kycklingklubba, när en från bordet klev
upp en sekund. Åhh ursäkta att jag ”svävade iväg där lite”

Varenda kundvagn var redan tagen, och alla korgar.
Som av ett mirakel hittade vi åtminstone en parkeringsplats
till bilen. Redan när vi kommer ser vi personalens trötta
stressade blickar, räkna krukor och kronor i kassan.
Blickarna stirriga, medan de mumlar siffror tyst för sig
själva, och inte tappa räkningen. Jag funderade en stund
om jag skulle gå fram och vara så där onödigt trevlig som
jag kan vara, mitt i huvudräkningen, så de kom av sig.
Men de var beväpnade med både blomkrukor och sekatörer,
så jag vågade inte.

En gammal dam kastar sig framför vår vagn
för att få tag en japansk buskroslig forest, som skulle
kunnat vara den sista. Ooops, en fot kom visst i kläm,
och vagnarna krockade ihop, samt att blicken svartnade på en annan dam,
som inte han dit. I ett haaaav av blommor, tycktes ändå några vara
mer eftertraktade. Här kunde man inte komma dragandes med
nån arbetarklass-pelargon inte…. fiiiint ska det va MM MM !

– Åhh Ture … hämtar du en trädgårdshortentia där borta bland begoniorna
– Jaa …älskling
(Paus, hök-ögon, känn, på blad, ögna, spana)
– Nä men Ture det där är ju en Svepehortensia !!!!
– Jasså… men den var i en trädgård
– Allt ska man göra själv

Själv går jag och reflekterar, spionerar och betraktar
över fenomenet handelsträdgårdsrea. Och en äldre anställd
man går med krökt rygg och en kärra med blommor,
och jag klämmer hurtigt ur mig:

– Ont i ryggen ???
Han tittar på mig och svarar avledande,
med ett rosslande, hest, gutturalt:
– Äääääähhhh !
Och fortsatte kärra med krökt rygg.

Det fanns så många sorter och min kamrat kunde massor av namn
på allehanda växter, vilket imponerade. Själv kunde jag Lobelia,
Pelargoner och rosor. Men hon hade ju kunnat lura mig lätt,
med att rabbla upp diverse sorter. Fast lapparna vi sedan fann
bekräftade hennes vilda gissningar.

Efter lite förhandlingar om bärhjälp, lyckades vi få tag på en
vagn, och nu började blomjakten. Vi smög in bakvägen till ett
område med blommor, den stora massan av blomjägare inte
visste utav, eller orkade gå till. Det kändes lite härligt lagom
svenskt småbrottsligt, utan juridiska följder.

Sedan efter gissningsvis 30 minuters köande, och bufflande i
trånga trädgårdsgångar, med blomsterberusade hemmafruar,
och bortafruar, kom vi fram till kassan. Och jag skyndade mig berömma
tjejerna i kassan, innan de börjat räkna och mumla för sig själva.
Hur glada ska de inte vara när rean är över ?

Och på vägen ut erbjöd sig en äldre dam som hade både
leda och verk, att bära blommor, om hon fick vagnen.
Och innan jag hann säga nej, kom hon haltandes med en av
våra kassar med blommor, medan hennes man hängde sig
över vagnen och käppen bremä !

Och nu jäklar … BLOMMAR DET !

…
De möts på ett sjukhus, bägge har snart också stämt möte med döden, cancern äter dem sakta inifrån. Vänskap uppstår mot alla odds, snart beger de sig ut på en jordenruntresa tillsammans. Edward har pengarna, de gör en lista över vad som bör upplevas innan de dör, och så skrider de till verket.

Prolog:
– ”Edward Perrimont Cole died in May. It was a Sunday afternoon,
and there wasn’t a cloud in the sky. It’s difficult to understand the sum
of a person’s life. Some people would tell you it’s measured,
by the one’s left behind. Some believe, that it can be measured in faith.
Some say by love. Other folks say, life has no meaning at all.
Me… I believe that you measure yourself…
by the people who measure them selfs by you.What I can tell you for sure…
That by any measure, Edward Cole lived more in his last days on earth…
then most people manage can gain, out of a lifetime.
I know that when he died, his eyes were closed…
and his heart was open”

Det första är en del av en recension av en av mina absoluta
favoritfilmer någonsin, och det andra filmens inledande
berättarröst, innan handlingen börjar. Det är inte
för mig en film om döden, utan paradoxalt nog en film om livet.
Och jag älskar dialogen genom filmen.
Men just det inledande, med:

”Edward Cole lived more in his last days on earth…
then most people manage can gain, out of a lifetime”
är något som kanske är typiskt Amerikanskt, typisk materialistiskt
sätt att se på livet, att leva…som jag inte till fullo håller med om,
vilket oxå är en röd tråd genom detta blogginlägg jag ämnar
skriva nu, och återkommer till.

——————————————————————————-

Jag tänker att den eviga och uttjatade frågeställningen
om vad meningen med livet, är en felställd fråga,
och ofta ställs av människor med västerländsk överflöd.
Frågan vad det är att leva, är enligt mig en mer relevant
fråga.

Enligt filmens inledande monolog, så är det
att uppleva många saker på kort tid, resa och kanske
hitta värdefulla insikter och försoningar.
Utan Edward Coles miljarder, hade han inte kunna
”leva mer än de flesta gjort under en hel livstid”
enligt den definitionen på vad det är att leva.

Så …leva länge, leva mycket, leva väl ….

….vad är viktigt för mig, för dig ? Efter att ha sett
mer av livets slutskede i verkligheten, inte på Hollywoodfilm,
med demens, brutna lårbenshalsar, ensamhet, livsleda,
tabletter, mot sjukdomar, och tabletter mot tabletter.
Efter att själv upplevelsemässigt varit in i skärselden
ett par gånger och vänt. Och efter att börjat närma mig
något som liknar en självkänsla värd namnet, en egenrespekt,
och något som liknar inre harmoni emellanåt…

Ny bild

…. så har åtminstone JAG fått en ny bild,
av vad det är att leva. Att leva länge är inget
självändamål, det kommer ju med en rad förutsättningar
om hälsa. Att leva mycket, så som Edward Cole prologen
sägs ska ha gjort, känns världsligt, ytligt och stressigt
för mig. Men att leva väl, är för mig desto mer relevant.
Och vad det innebär är ingen exakt vetenskap, utan ganska så
individuellt kan jag tänka. Men även det, har med sig
en del förutsättningar, som tex inte var möjligt för mig
på samma vis för 5, 10, 20, eller 30 år sedan.

Överhängande risk

Risken att komma med en massa floskler, när man tar upp
ett så stort ämne som att leva, som livet, är överhängande.
Det är risk för att det kommer låta som pekpinnar, som att jag
vet något som inte resten av världen vet. Jag ska försöka
hålla mig borta från det.

Jag gör ett försök

Men jag vill ändå gärna dela med mig av hur just jag
uppfattar vad det är att leva väl….om jag kan.
För mig har det kommit att bli att ta vara på det som
finns mitt framför näsan på mig. Tex den storslagna
natur som Ådalen har att erbjuda. Och det gör jag faktiskt,
jag förundras över hur vackert jag bor och lever varje dag… gratis !
Utan att resa till Kina, USA eller Australien.
En annan bit av att leva väl, för egen del, är att skapa
mig en uppfattning om vad jag tycker är rätt och fel,
samt att göra mot andra som jag vill de ska göra mot mig.
Det är rätt gammalt, och faktiskt nedskrivet bland budorden om
jag inte missminner mig. För mig är det att leva väl.
Att njuta av det jag har istället för att alltid längta till
nått nytt, nått bättre, det är för mig att leva väl.

Inte möjligt om inte

Men inget av detta hade kanske varit möjligt om inte jag gjort
den livsresa jag gjort, med alla tårar, all ångest, all svek.
Det hade inte varit möjligt utan den senaste KBT-terapin
och personkemin där. Det hade inte varit möjligt utan
andra människors själa-gåvor, om hopp, om
vänskap…om tro på den kärlek jag kanske
ännu inte riktigt upplevt. Jag har älskat många gånger,
Jag har varit förälskad…. men jag har inte upplevt
kärlek och samlevnad kanske… och det är bara att
acceptera, och leva ändå…. att leva väl.

Att älska … är att leva väl… det också.

Men jag inser trots ansträngningar att inte göra
det, så skrapar jag bara på ytan om vad det innebär för mig
att leva väl, och jag är väl där trots att jag inte ville,
och flosklar lite ändå. Det är nästan oundvikligt.

Men kanske bör man ändå hitta sin egen definition av
vad det innebär att leva väl, och hålla sig till det,
snarare än att finna meningen med livet,
leva länge, eller leva mycket… tänker iaf jag.

Och ingen annan kan säga dig vad det innebär

Två ytterligare bra grejer att fundera kring:

1 Have you found joy in your life?

2) Have your life brought joy to others?

Berusning

Vad berusar mer än vin ?
Vad stimulerar mer än sex ?
Och vad eftersträvas mer än kärlek ?

Man skulle instinktivt lätt kunna hävda att
det är socker, som är svaret.

Min sockerhjärna kom osökt, på en tiondelssekund, upp med det
förslaget. Iofs kanske för att jag just nu när jag skriver
detta inlägg, för 5:e dagen i rad äter min gröt UTAN sylt
och med Kefir, istället för sötmjölk.

Men svaret är:

Men när jag började inlägget hade jag en annan
sak i åtanke, och ordet är:

Makt !… och faktisk kanske ännu viktigare: Maktlöshet !

Och då inte enkom i det formatet vi tänker oss allt
som oftast, med världsledare, eller Bill Gates.

Pengar och sex

Pengar är lika med makt. Men bara för att nästan alla
eftersträvar pengar och materiell rikedom. Sex, sexighet
attraktion är lika med makt. För det är både en av våra
allra mest fundamentalt grundläggande drifter. Djupt in i
vårt DNA, för artens överlevnad. Och så länge människan
har varit människa så har sex, skönhet och sexighet använts
för att få makt. Men det är en farlig, farlig väg att gå,
att leka med människors drifter för att få makt.
Det är nämligen precis vad tex våldtäkter handlar om,
att visa makt. Ta ifrån den vackra, sköna, sexiga kvinnan
den makt hon har iom sin skönhet, sin sexighet.
Och då har den personen gett sig ut i krig,
utan vapen, med blottad strupe.

Rasism är inte kontroversiellt längre, men att opponera sig mot
ett mediedrev är det

Det pratas inte om det som traditionellt varit ett av
kvinnlighetens största maktfaktorer över män,
och fortfarande är. Det pratas inte om att väldigt
många använder det medvetet för att få just makt,
få bättre ställt, bättre positioner… mer makt helt enkelt
Ingen vågar idag ens knysta om att en kvinna kan göra något fel,
än mindre att en kvinna precis som en man, skulle
själv kunna bidra till sin utsatthet.
För det vore att säga att kvinnan får skylla sig själv,
om hon blir våldtagen.
Nej det vore det inte ! Det vore att förstå att sexualitet är
ett maktmedel, och ökar RISKEN för att bli utsatt av män som
inte tolererar att en kvinna skaffar sig makt över honom.

Känslan av maktlöshet, kontra ruset från makt över andra

Jag som självutnämnd amatörpsykolog,
men ändå har levt under 53 långa år,
samlat på mig en hel del erfarenheter,
ifrågasatt allt och alla, inkluderat mig själv.

Jag hävdar att just maktlösheten, eller
KÄNSLAN av maktlöshet, är den stora drivkraften till makt.
Men även till mycket av allt elände som våld, kriminalitet,
våldtäkter, krig, och tom sjukdomar.
Och därför är det på något vis endast där man kan börja.
Att skapa känslan av att jag har makt över mitt liv.

Nej, nej, stopp, inte materiella ting eller karriär

Nu tänker säkert många utbildning, karriär, upplevelser,
och tröttkörda slogans som ”allt är möjligt, bara du vill”,
men inte jag … jag börjar i andra ändan, med förväntningar,
med ointresset av att vilja köpa saker hela tiden !
Jag blir inte impad …på riktigt, av kompisen nya Mercedes.
Och hans testosteronpumpade muskler, med hjälp av ”kosttillskott”
gör att jag mer tycker synd om honom…. på riktigt.
Jag börjar i ändan där jag inte blir speciellt imponerad
av självutnämnda modeller, som lever för att bli sedda,
lägger nästan hela sin vakna tid på smink. kläder, skor,
etc etc….och allt med dem skriker ”SEEE MIIIG”
för jag är sexig. Mitt huvud säger nu mera i bästa fall:
”Ja du kanske är vacker… och ?
Och väldigt ofta tycker jag påklistrad skönhet,
inte är skönhet. Det betyder typ ingenting för mig,
och egentligen inte för henne heller.
Det är egentligen bara ”socker”

Beteendet handlar om makt, från båda håll

Men det beteendet handlar om makt, och maktlöshet.
Det handlar om illusioner kring vad vi behöver, vad som vi
tror förväntas av oss, och en troligtvis helt felaktig bild
inombords vad vi EGENTLIGEN vill ha.

Men nu kommer vi till det intressanta. Jag har alltså efter
53 år kommit dit att ytlig skönhet, sexighet är ointressant.
Jag är inte asexuell, men jag har bestämt mig för
att jag inte är till salu. Jag tar kommandot, låter mig inte påverkas.
Jag är fortfarande människa, men låter mig inte manipuleras.
Jag har kommit dithän, i rätt så stor utsträckning,
att jag inser att ju mindre jag äger, desto lyckligare blir jag,
dag för dag, Varför ? Jo för att behoven minskar, kraven minskar
Och jag blir mer och mer harmonisk och glad, och jag får mindre
behov av att köpa nya saker, när jag blir lyckligare av lite saker.
Då blir jag även rätt så okej med att ha ”lite pengar”
Jag KÄNNER mig INTE maktlös längre, över mitt liv.

Nu är det ingenting jag har fått gratis, eller kommer behålla gratis,
För jag är människa, och inte robot, men jag vet hur.

Män kan inte våldtas

Det låter kanske logiskt, om man utgår ifrån att en penetration
måste genomföras, och med våld, för att det ska kunna kallas
för just våldtäkt. Men eftersom den juridiska betydelsen av
ordet våldtäkt förändrats drastisk i just Sverige på senare år,
så kanske vi ska titta närmare på vad en våldtäkt egentligen är
hur man definierar den, och vem som har rätt att döma
och definiera den. Och sedan åter fundera kring
om män inte kan våldtas ?

Nu för tiden händer det även att eventuell finger-penetrering
klassificeras som våldtäkt. Det händer att samlag vid sömn
klassificeras som våldtäkt, och där finns det rätt
många gråzoner skulle jag påstå. Inte minst ur bevisningssynpunkt.
Det har till och med gått så långt att det inte räcker med att
lyssna efter ett eventuellt nej. Mannen, för denna lag är inte till
för båda könen, mannen ska försäkra sig om ett verbalt ja.
Vilket även det ur bevissynpunkt är nära på absurt.
En ny lag om ”oaktsam våldtäkt” har även införts, och givit
3 domar. En av dem får mig minst sagt att fundera, länk:

34-årig man

Ja ni får läsa själva, och begrunda.
Kvinnan vågade iaf inte säga nej, och det ligger till grund
för mannens ”oaktsamma våldtäkt”
Detta fall ledde till 1 års fängelse.

Kvinnan säger att mannen kysste henne mitt under en
konversation och av ”ren chock” pussade hon tillbaka.

———————-

Medgivande ?

Det handlar alltså om kvinnans medgivande, och den ska inte längre
kunna tolkas av mannen utifrån kvinnans beteende. Återigen,
det är lagar som inte uttryckligen ska vara enkom för kvinnan,
men i praktiken är det, eftersom vilken man som helst
som kommer in på polisstation och anmäler sig våldtagen eller misshandlad,
kommer med stor, stor säkerhet bli ignorerad eller hånad.
Jag tror till och med Metoo-rörelsens vigilanter håller med om
detta, och tycker det ska vara så. För sådana män betraktas
paradoxalt nog ofta nog som ”offerkoftor” av metoo-vigilanterna.

Bevisning ?

Och det handlar dessutom om bevisning. Och den enda bevisning
som oftast finns att tillgå i berättelser som dessa, där ingenting
är tydligt och klart, det är just de inblandades ”berättelser”
och vittnesmål. Teknisk bevisning är ju omöjlig att åberopa om båda två
säger sig ha deltagit.

Baserat på känslor och outsagda tankar ?

Jag har läst om många ”metoo-fall” (läs anklagelser)
där kvinnan som anser sig blivit våldtagen, ofredad
eller utsatt för övergrepp, använder sig av hur de kände och tänkte,
att de var lamslagna, paralyserade, och inte vågade säga nej.
Men det är ju horribelt kära medborgare om detta ska vara
grundläggande för juridiska mål och domar. Lars Ohly lutade sig tex
över en ung kvinna, som ”kände sig illa till mods,
men hon hade inte sagt något till Ohly vid tillfället.
Jag tycker på sin höjd detta är ett plumpt beteende,
och kort och gott ska avvärjas med ett bestämt ”nej”,
eller ett knä i skrevet. Metoo har ju i princip omyndigförklarat
svenska kvinnor som menlösa, omyndig våp, eller fåntrattar
utan egen vilja eller egen talan. DET om något tycker
jag är skamligt mot kvinnor.

Alla riktiga våldtäkter som skedde under Metoo

Märk väl, att nästan INGA våldtäktsfall, så som de bedömdes
förut i Sverige, där en eller flera män, med tydligt våld tvingade
sig på en kvinna sexuellt, med skador i underlivet, traumatiserade
för livet… jag kan inte minnas ETT ENDA sådant fall under metoo-
rörelsen. Men jag är ÖVERTYGAD om att under den perioden förekom
flera sådana fall av våldtäkter. Men fokus låg på Kronérs flera år gamla
sms. De låg på Virtanen som själv sett till
att få Wallins anklagelser utredda, och blivit friad från dem, OXÅ flera år tillbaka
i tiden. Det låg på siffror som inkluderade de som stöttade rörelsen,
men räknades in som Metoo-offer i siffrorna.

Att få makt över andra människor, pulverisera deras självkänsla

Som jag skrev tidigt i inlägget. Det är handlar om makt,
och maktlöshet. Och att maktlöshet, känslan av maktlöshet
kan få människor att göra hemska saker när de får sniff på makt.
Våldtäktsmannen utövar makt för att trycka ner sitt offer,
för att frånta henne/honom, all självkänsla, allt egenvärde,
all makt över sitt eget liv sin egen kropp. Det är en, eller
kan vara en fullkomlig pulvrisering av en människas själ.

De fick makt, massor utav makt,
över män de inte tyckte om. Och de utövade den

Men även Metoo-anklagelserna handlar om makt,
om omvänd maktposition. Det handlar om hämnd,
det handlar om att slippa känslan av maktlöshet, och få makt över andra.
Och det fick de här Metoo-brudarna Cissi Wallin,
Lulu Carter, och Frida Holmgren, samt ett otal anonyma kvinnor.
De fick makt, massor utav makt,
över män de inte tyckte om. Och de utövade den. Och trots ett
överväldigande antal fällningar ab pressombudsmannen
i dessa fall och anklagelser, så blev de anklagade av med sina jobb,
sina liv…

En typ av våldtäkt på män skulle man kunna säga med de nya direktiven,
would’nt you say ?
Således kan det ge makt, att lägga beslag på, ta patent på
offerrollen…. dvs hävdad maktlöshet ger makt,
som dessvärre Metoo visar tydligt.

Makt över sitt eget liv istället för andras

Makt över andra …leder till maktlöshet för dem,
och en vilja att skaffa sig i sin tur makt över andra.
När det bästa vore att skaffa sig makt över sitt eget liv, utifrån
förväntningar, tydlighet, acceptans

Så den viktigaste frågan för varje människa torde vara:

Vad vill jag ?…. egentligen i livet ?

Och första följdfrågan: Kommer pengar verkligen hjälpa mig att få det ?
Kommer sex, makt över andra människor, egentligen ge mig makt över
nåt viktigare, nämligen makt över mitt eget liv?

Och om inte hur når jag dit ?

DET är frågor du och jag bör ställa oss själva

…
Allting rätt

Det känns som Lejonet (Dansarrangör Lejonsson, L-E-Jonsson)
än en gång gjort allting rätt,
känns som inget i övrigt fanns att önska från
arrangörerna. Man känner sig alltid välkommen.
Och Trätojordsbacken i Hammarstrand på midsommardagen
fanns det lite godis för alla i godispåsen så att säga.
The Boppers + ett coverband, Manners, och Martinez.
Go-fika och alkohol… eh öhhm .. just.
De e barra Go-bubbar o Mys-tjejer i Lejonflocken.
Och ”Mufasa” själv, Lars-Erik, lejonet, har troligtvis
det största danshjärtat norr om Dalälven,
och kanske längre bort än så.

Men ….

En gammal före detta dansgud, kände ändå ingen danslädje,
och det kan bero på att han är ”före detta”, samt en del andra detaljer.
Jag var för övrigt aldrig någon dansgud i bemärkelsen duktig
på att dansa eller vacker, utöver det vanliga. Jag var ”dansgud” för
att jag älskade dans utöver det vanliga, och utöver rätt så
hyfsat bra dansteknik, så glödde själen, och dans-auran lyste
…. och jag jag fick epitetet dansgud, av diverse dansälvor,
dansgudinnor.

…men det saknas något nu

Det saknas absolut ingenting från Lejonet eller lejonflocken,
eller deras arrangemang, det är i det närmaste fulländat.
Så det är väl någonting i den forna dansguden, eller
saknad av delar av dansharemet, eller en saknad Egon Edmark.
Eller är det för att dansbanden som öser på med sequencer,
självspelande instrument, och förprogrammerade dansshower
utan ögonkontakt med publiken, utan livekänsla, men musikaliskt
perfekt… men perfekt är livlöst. Inte som när Drifters Erika står på scen,
eller när Angelica med Holmstens trio kör helt live,
med en äkta levande musik. Något som tyvärr dock inte
belönades av danspubliken i köpta biljetter.

Några av er som saknas

Jag vet inte men något saknas, något saknas.
Kanske saknas ”flitiga biets” (Carolas) leende, omtanke
och danser. Kanske saknas min Sancho Panza Göran på
dansgolvet. Eller Lilia med orangea klänningen, Maria från Kramfors,
Linda-Maries (Lima’s) kulningar vid uppbjudning på Gussjönoret:
– ”Kai-Tooooomas, Kai-Toooomas”.
Eller ytterligare ett tjugotal dansälvor som övergett dansgolvet,
och utan dem, är ”dansguden”, bara en skugga av sitt forna
dans-jag. En högst ordinär dansare, utan smäckfullt kreditkort,
hög månadslön, eller hunk-skimmer, och utan penisförlängare (dyr bil)
att ta sig till danserna med.

Dans-golvs-navigering

Jag hade för kvällen, ansträngt mig och kom ihåg att ta med kontanter,
om inte annat som protest mot det kontantfria samhället.
Och där samstämmer Lejonet och fd dansgudens värderingar.
I förutsättningslös optimism, bjöd jag upp, och svängde runt
mina lurviga slitna gamla gubb-ben, i sökandet efter dansglorian,
att få en självlysande själ av dansen, som på flitiga biets tid.
Men orken tog eftersom slut, lusten att bjuda upp avtog, av inte helt
uppenbara anledningar. Kanske bristande kondition, kanske pga av ökande alkoholkrockar på dansgolvet som får den mest väl-navigerande
dansgud att fara som en vante mellan tyngre ölhävande party-dansare,
som inte hade den minsta avsikt att undvika krockar. Kanske var det
för att spriten föranledde icke dansanta, ointressanta kvinnor av
en annan åldersgrupp att känna det som de dansar gudomligt,
tillsammans med en fd dansgud. Medan den fd dansguden bara
kände sig ännu mer före detta efter den typen av uppbjudningar.

Alla utom Ior

Det såg ut att vara en kanon-kväll för näst intill alla inlösta,
de med ölburkar i hand vinglandes på Trätojordsbackens sluttningar
i hopp om att hitta någon att träta med. Fyllesnack, och kängor,
stortrivdes. De som druckit sig vackra och dansanta av sprit,
( i sina egna sinnen) stortrivdes. Ragg-brudar och ragg-killar stortrivdes.
Medelålders män och kvinnor som retro-diggade ett 40 år gammalt
band som redan när de började var retro, de stortrivdes.
Unga och gamla som sjöng till 80-tals hits sjungna
av ett svenskt motsvarighet till village people trivdes.
Alla … stortrivdes utom en gammal förlegad ”dansgud”
som letade efter dans-auran som en gång gjorde honom
så självlysande, att han frågade ”flitiga biet”:
– Carola … får man ha så här roligt
var på hon skrattade och sa, ”jaaaa det får man Tomas”

Trots ett fläckfritt arrangemang – kanske dags att avrunda

Det är märkligt, med tanke på att jag menar att Lejonet
inte kunde gjort bättre ifrån sig arrangörsmässigt.
Det kanske bara är så att dansguden är passé och får
ägna sig åt göromål som passar gamla fd dansgudar.
Kanske bara får sluta gnälla och hitta på nåt annat
kul istället. Det som en gång var, kanske förblir
historia. För vad utöver fulländat arrangemang ska lejonet
hitta på för att tillfredsställa gamla trötta dansgudar ?

Inträdet var ingenting att orda om, fullkomligt skäligt
pris, men …. för egen del, under existensminimum,
enligt pressens klagoartiklar, kanske jag får lägga
pengarna på mat istället,. och kaffe.

…
Jag är en droppe i ett hav,
ditt Ocean-strömmarna driver far det
mesta vattnet. Kalla eller varma strömmar,
en droppe i en ocean, vars åsikter betyder
ingenting i slutändan. Enkom när tillräckligt många
droppar vill åt ett annat håll, ändras strömmen,
strömmen som för närvarande fryser våra hjärtan,
och sakta, sakta, med en självvald ögonbindel är
vi den mest självdestruktiva livsformen på jorden.
Som ett lämmeltåg ner i havet.

Och just nu tror alla droppar i havet att
det är en bra idé att skita i miljön, skita
i om det man säger eller skriver är sant eller falskt
De två supermakterna har ledare med den tron.
Och lilla Sverige följer troget.

Jag är en droppe i ett hav.

Och jag är under stundom så less på min omvärld.
Och ändå så glad i livet och människor,
djur och natur. Det är just därför jag
ofta är så less på min omvärld. Hos enskilda människor
ser jag ibland godhet och hjärta. Men den stora starka strömmen
drivs av en enda sak, oavsett vilka konsekvenserna blir:
Mer pengar !

Jag har kräkts på denna egoism ända sedan Carl Bildt och Kjell Olof
Feldt ändrade Moder Svea till ett borgerligt land, utan återvändo
tycks det nu när Löfven och Åkesson skapat två borgerliga block.
Och jag har kräkts i många år på hur man skapat jordmån för
främlingsfientlighet och rasism med denna egoism, och nu blommar
ogräset vilt i det före detta svenska folkhemmets näringsrika trädgård,
och hur mycket vi än rensar bort rasister ur SD, så ploppar det upp
nya ogräs, pga den jordmån vi skapat genom långvarig egoism och
borgerlig politik. Det kommer givetvis fortsätta att växa ogräs,
för vi fortsätter att göda det. Och nu är ogräsbekämparna de samma
som ordnade jordmånen för rasism, och de håller själva på att
bli samma rasistiska ogräs. SD-ogräset är den farligaste av ogräs,
och det ENDA invasiva ogräset i den svenska floran.

Men bry er inte om mig, jag är bara en droppe i ett hav,
och inte ens om jag skulle ha helt rätt i det jag skriver,
och alla skulle förstå det, kommer lämmeltåget stanna upp.

Och nu kräks jag lika mycket på hur jämställdhetskampen
blivit feminism, med samma slagord som de blåa egoisterna
och de bruna rasisterna: JAG, JAG, JAG JAG och JAG.
Jag kräks på lögner rättsosäkerhet media-kölhalning,
mediedrev, nästan lika mycket som jag kräks på våldtäktsmän
och tjuvar. Jag får nästan klåda av pride-flaggan fast jag
på riktigt tycker att all kärlek, är kärlek. att alla ska ha rätt
att älska vem man vill enligt lag och i praktiken.
Men jag mår snart illa av den oproportionerliga kampanj,
i media, filmer och tv, där folks sexuella läggning
promotas under regnbågens färger. Låt alla få älska vem de vill.
Det är hatet som är det stora hotet, inte kärleken,
men nån j-a stans får väl kampanjen lugna sig. Vi KOMMER INTE
att omvända homo-fober med masskampanjer. Vi kommer INTE
att uppnå jämlikhet med fler kvinnor i företagsstyrelser,
vi kommer uppnå det med solidaritet, minskade klyftor och
empati. Och vi KOMMER INTE minska våldtäkter med
uppfostringskampanjer för feminism i reklam och tv.
Vi kommer att minska det genom bra föräldraskap,
minskade klyftor, tolerans och att män anses lika mycket
värda som kvinnor och vise versa.
Jag är så trött på alla lögner, och anklagelser.

Men jag är bara en droppe i havet, och strömmarna skiter i mig
de vill till stupet, falla ner och förångas. Och troligtvis ske deras vilja
på grund av dess styrka och ignorans.

Inte ens i den stund de förångas i fallet kommer de
överge tanken på ”Jaget” för stunden,
inte ens då kommer de vända kapitalismen ryggen.
Inte ens när Hitlers röst nu åter buktalas i parlament
och riksdagar världen runt, inkluderat Sverige
Även då kommer de att skita i barnbarnens arv.
Moder Jord.