…
Min mor var nog före sin tid på ett vis.
Hon förstod tidigt att allt ont i världen berodde
på män. Hon hade väl ett antal män,
och alla voro de skitstövlar enligt egen utsago.
Det var vad mina öron matades med i 20 år,
och vågar jag, på ett ganska modest,svenskt manligt helt
försynt påstå att det kan ha påverkat min självbild
lite negativt.
Det är väl rätt så intressant ändå, att den mest vanliga
bilden av den svenske mannen är en rätt så tofflig figur,
som säger ja, jaha och jasså. Och samtidigt globalt sett
tycks vara den taffligaste, äckligaste, våldtäktsman,
tafsare som begår övergrepp. Nä men allvarligt hur blev
det så här hörrni ? .. vill vi ha det så här ?
När Henrik Schyffert i sin show, ”var inte rädd”
drev med den svenske mannens känslighet och anti-macho,
var det rätt många som skrattade gott. Och det är helt okej,
man får skratta åt saker, man bör skratta. Men en sekund senare
var det inte lika kul, när han drev med svenska kvinnor.
Men hörrni … hur blev det så här egentligen ?
Jag har alltid trivts i kvinnors sällskap, och många, många
har jag beundrat och betraktat som oerhört vackra,
ja till och med sexiga, på den tiden DET var tillåtet.
Och innan samtyckeslagen hände det faktiskt att älskog
uppstod efter fattat tycke. Tveksamt om jag skulle varit
brottsling faktiskt, på fullt allvar och utan ironi, om den
lagen funnits då. Bägge hade det nog trevligt, men ingen
frågade uttryckligen om den andre ville. Med nuvarande lagstiftning
hade jag kunnat dömas för det, men tjejerna friats.
Men på allvar hörrni … hur blev det så här ?
vill vi ha det på det här viset ?
Nu känner jag att det är liksom ingen idé längre,
Jag är fortfarande attraherad av vackra kvinnor, sexiga kvinnor,
för de är fortfarande sexiga, vi män får bara inte uttrycka det
längre, eftersom det är sexistiskt. Men inte åt motsatt håll.
Jag är fortfarande attraherad, men jag ignorerar … med viljekraft
bestämmer jag mig för att ignorera sexigt klädda kvinnor.
I want them, but I don’t need them.
Och dom vill inte ha mig heller så det är ömsesidigt.
För jag är utan ”ambitioner” här i livet.
Det är även lite lustigt hur både feminismen och
”Sverigevännerna” faktiskt enas i en fråga. Den om kritiken till att kvinnor
och män separeras i tex moskén. Jag finner det hysteriskt roligt
att dessa ärkefiender feminism och främlingsfientlighet är
överens där. I synnerhet nu blir det märkligt, när Metoo och
feminismen med viss framgång på många fronter håller på att
segregera kvinnor och män i det svenska samhället.
Vet ni … under stundom känner jag mig så trött
på den här världen, så fruktansvärt trött. All möjlig j-a
galenskap normaliseras… och folk fortsätter bara som
inget har hänt. Den jordnäre verkar galen, och de galna
ses som normala.