Månad: april 2019

…
Folk är i uppror över alla tragiska
händelser i världen, Notre Dame brann.
En av världens mest klassiska, historiska byggnader
sägs det. Folk gråter över den ”gamla damen”.
Bensinpriset har tydligen nått 17 kronor litern
över hela landet, om man får tro alla de
FB-dekaler som delas flitigare än köpt kärlek
på välgörenhetsgalor.

Vad har det blivit av oss egentligen ?
Vilka är vi ? Hur kan vi då sedan förvånas över
att människor tappar huvudet, begår brott, knarkar,
tar självmord ? När vi sedan länge tappat våra
hjärtan ?

Veronica Palm anser att hennes arvode som styrelseproffs
i en välgörenhetsorganisation på 46.800,
är helt i sin ordning. ”Även en ordförande i Rädda barnen måste
kunna betala hyran”, säger hon. Någonstans i mig har jag svårt att se
och känna nöden Veronica Palm lider. Så hjärtlöst av mig !
Även de lidande i världen, har blivit big business,
det finns inga skrupler alls längre. Men när en vacker historisk
byggnad brinner, då finns medlidande… eller vad det nu ska kallas.
hittills , ”medlidande för över 7 miljarder kronor faktiskt.
Så de pengarna fanns alltså att tillgå när våra gator får besök
av människor från Rumänien och Bulgarien, lever i fattigdom,
när barn fortfarande svälter, när folk går arbetslösa,
när folk blir sjuka och dör som flugor runt om i världen ?

De pengarna fanns alltså ? De bara gick och väntade på en tillräckligt
behjärtansvärd insamling
Folk blir miljonärer på att djur misshandlas ute i världen,
och att små barn inte har mat för dagen, samt blivit föräldralösa
efter krig.

Vad har det blivit av oss egentligen ?
Vilka är vi ? Hur kan vi då sedan förvånas över
att människor tappar huvudet, begår brott, knarkar,
tar självmord ? När vi sedan länge tappat våra
hjärtan ?

Världshaven blir översvämmade av plaster,
stora som microplaster. De större fastnar i fiskens magar,
och dödar den plågsamt, De mindre går ut i hela näringskedjan,
in i fiskens kött. Sedan fiskar vi upp den, och serverar våra barn.
Men det det känns inte riktigt lika behjärtansvärt som
en katedral i Paris. Om ett par decennier har vi mer plast i haven,
än fisk om samma utveckling fortgår. Men huvudsaken att den gamla
damen består (Notre dame)

Nu har fattigdom (tiggeri) förbjudits även i Katrineholm
uppbackat av moderater och Socialdemokrater, som inte vill ha
att göra med SD för att de är rasistiska och har dåliga
människovärderingar. Vad hände med era värderingar S och M ?
Och nu är det inte ens längre upprörande för allmänheten,
att förbjuda fattigdom. Nu har det blivit norm.
Bensinpriset däremot !!! Sånt tolererar bara inte en Svensk !!!!
Själv la jag en tjuga i koppen utanför Konsum igår,
en tjuga som inte Veronica Palm kommer åt,
och DET kan jag tänka upprör !

Människan, svensken har fått en ny uppfattning
om empati, solidaritet och vad som är viktigt här i livet.
Och jag tycker inte alls om den.

Vad har det blivit av oss egentligen ?
Vilka är vi ? Hur kan vi då sedan förvånas över
att människor tappar huvudet, begår brott, knarkar,
tar självmord ? När vi sedan länge tappat våra
hjärtan ?

…
Om jag bara får vara den jag är.
Vid det här laget borde det vara tydligt.
Jag är Tomas, ingen märkvärdigt,
men ändå helt fantastisk.
Om bara de såg det, och förstod,
att vad jag behöver, är inget märkvärdigt,
inget storslaget. Bara få vara den jag är,
och kanske få en stolt blick.

Jag är ingen märkvärdig, och det säger jag med
allra största stolthet och acceptans. Jag behöver inte
vara nån märkvärdig. jag vill bara få vara mig själv,
och kanske nån som ser på mig med värme i blicken.

Jag är fullständigt ointressant, utan ambitioner,
utan attraktiva karriärs-ok, utan ekonomisk trygghet,
utan utlandssemestrar eller sommarstuga.
Om de bara såg bortom det, in i en rätt så
vacker själ, om jag får säga det själv.
Jag vet jättemånga som skulle hålla med mig om det,
men ändå inte kan vara utan det andra.

Jag är ganska tråkig faktiskt, kan inte strö pengar omkring mig
i förströelser som folk vill ha. Jag är faktiskt ingen märkvärdig
människa. Och jag gillar mig själv för det.
Jag gillar det verkligen.
Det är okej, jag vet vad som krävs,
och jag har det inte. Men så är det ändå den jag är,
och den jag vill vara.

Om jag bara får vara den jag är.
Kanske få en kärleksfull blick.

…
Till en början, så kan man konstatera att det mesta
här i livet är relativt. Så och definition och gränser
för rikedom, fattigdom, underklass, medelklass och
överklass. Och huruvida dessa klassindelningar
i huvudsak är ekonomiska, eller sociala och segregerade.

Borgerlighetens, dvs Moderaternas, Kristdemokraternas,
Centerns och Liberalernas, nya giv är att klä precis samma
politik som förut, i feministiska klänningar,
och blåa arbetsställ. Och framstå som att de arbetar för
att få bort utanförskap. Det är givetvis en stor fet lögn,
om än en väldigt genomtänkt och finurlig lögn.

Vem/vilka tycker tex JAG är rika ? Jag som, med bostadsbidraget
har 10.000 kr efter skatt att röra mig med. Vem tycker
en medelinkomsttagare på 22.000 (34.000 brutto) efter skatt ska definieras som rik ?
Jag tror ingen medelinkomsttagare definierar sig som rik,
samtidigt som jag som medelinkomsttagare efter räkningar
skulle kunnat lägga undan 18.000 i månaden.
Så visst är det relativt. Och då har inte ens nämnt höginkomsttagarna
eller de snuskigt rika som har över TEX 120.000 i MÅNADEN (BRUTTO)

Men om jag ställer mig i slumområdena i Bangladesh, eller på
soptipparna där barn letar mat bland soporna, då får
jag återigen definiera om orden rikedom, och fattigdom.
Detta kapitaliserar gärna högerkrafter på/tar fasta på,
för att ytterligare, genom att öka klyftor, dra in på ”bidrag”
,som det kallas när behövande, sjuka äldre och arbetslösa får
tillbaka av sitt slit. Genom politiska reformer, öka sina egna
förmögenheter genom bidrag, som de kallar för ”avdrag”.
Som det kallas när rika människor tycker de borde vara
privilegierade utöver deras omotiverat höga löner.

Och att det gärna får vara på skattebetalarnas bekostnad.
Och i lidande …på de sjukas, och gamlas bekostnad.
I deras värld, kallas sådant beteende bara för ”smart”.
I min värld kallar jag det för korkat.

https://www.dn.se/debatt/etnifierad-underklass-riskerar-att-bli-permanent-i-sverige/

I denna artikel skriver Benjamin Dousa, om vilket samhälle
han vill se, och vilka reformer han anser nödvändiga.
Och hur han anser att samhället ser ut nu, och vad det
enligt honom beror på.

(detta inlägg är inte färdigt ännu, får se om det blir det)

…
Som jag ser det, utifrån vad jag växt upp med,
så är kanske förintelsen ett av världshistoriens värsta
brott mot mänskligheten. Det begicks sådana hemska brott
att den mänskliga hjärnan inte riktigt klarar av att processa
informationen som ges. För att ens kunna tänka sig en av de drabbades
upplevelser, måste man stänga av rätt så ordentligt.
Det är föööör ohyggligt, för att orka tänka på egentligen.
Detta brott mot mänskligheten är världen näst intill enig
OM ATT det är ett av historiens värsta brott. Och att det faktiskt
skedde. Utom några få nationalister som hatar Judar, och skriver
”död åt judarna”, samtidigt som de förnekar förintelsen.
Inte alla flingor i paket där.

Men i skuggan av dessa ohyggliga brott,
har det sedan dess begåtts miljoner liknande enskilda brott
av ”the good guys” Till en början så är alla Allierade krigsbrott
från andra världskriget bort-filtrerade ur historien, efter
som de som vann kriget, skrev historieböckerna, hade makten
över efterkrigets rättegångar mm. Förmodligen finns det inget
tillräckligt hårt straff åt Nazisernas utrotning och mord.
Och alla fick nog inte straff som skulle haft det. Men näst intill
ingen fick nog straff av de allierades makthavare, eller soldater.
För de var ”the good guys”

De flesta västerlänningar betecknar än idag atombombningarna
som ”nödvändigt”, och sparande av liv. Över 100.000 dog direkt i
bombningarna av Nagasaki och Hiroshima. Och plågandet i skador,
radioaktivitet, födslar till ett liv i ofärdighet, är oräkneliga.
Huruvida det verkligen var rätt eller ”nödvändigt” kan ju diskuteras.
Och USA hävdade ju att de sparade 1.000.000 Amerikanska soldaters liv.
Nu är det en uppskattning, gjord av de som fällde bomberna
och inte en absolut sanning. Man skulle kunna fråga de som
blev bombade, och överlevde med förvridna, brandskadade kroppar,
vad de tyckte om hur nödvändigt de var ?

Bland makthavare är det sedan länge känt att det effektivaste
sättet att eliminera människor som på ett eller annat sätt
hotar deras egen maktposition, är att antingen köpa dem, och få
dem på deras team. Eller att misskreditera dem, leta rätt
på ”skelett i garderoben”, eller plantera dit ”skelett i garderoben”

Karin Olsson/Expressen, nämner tex i en krönika, under just en typ av
misskreditering som jag nyss beskrev:

”Wikileaks gjorde för snart ett decennium sedan viktiga avslöjanden, som
”collateral murder”-videon från Irak: amerikanska soldater sköt ihjäl
åtta oskyldiga civila i Bagdad från en helikopter, varav två
journalister. Fler scoop om USA:s militära aktiviteter i Irak och
Afghanistan följde”

Detta uttalande, är som en parentes i hennes krönika,
trots att det är näst intill det enda som är bevisat.
Och då, i den positiva bemärkelsen krediterar hon inte Juilan assange,
utan Wikileaks.
Detta trots att hon är en journalist som borde försvara yttrandefriheten
och slåss för att sanningen ska komma fram,
i sitt alllra naknaste format.

Resten av krönikan ägnar hon åt att misskreditera Julian Assange,
på basis av hur hon personligen upplever hans karaktär,
och trovärdighet. Inte på några fakta om
vad han gjort och inte gjort, och hur det står i proportion till storleken
av jakt på Juilan. Samt att hon med alla medel försöker göra om
tveksamma antaganden och misstankar till rena sanningar,
genom upprepande och genom att framställa honom som en
gemen skurk och våldtäktsman. Vilket inte är bevisat,
och aldrig kommer att bevisas. Tillika ifrågasätter hon tillvägagångssättet
av Assange avslöjanden som olagliga. Alltså lagarna som i förlängningen
skrivits av de som försvarar de som mördade 8 obeväpnade Irakier, och jagar en budbärare för det. Det är makabert att en journalist,
som bör vara folkets sanningssökare, stödjer lagar som
rättfärdigar mord.

Det metodiska upprepandet av dessa omskrivningar, karaktärsmord
i media av en armé av journalister som säger sig vara uppe mitt
i en ”revolution” (Metoo) Där oskyldiga manliga offer är nödvändigt.
Det metodiska upprepandet, förvandlar med tiden anklagelser och
misstankar till ”sanningar” och ”domar”, hos den stora pöbeln
som inte vågar tänka själva,
inte ifrågasätter saker.

Jag har hört otaliga kommentarer i min omgivning om
hur säkra de varit på olika individers skuld, utifrån att de ”hört
så mycket om dem” att det måste vara sant, eller finnas nåt sant i det.
Så…. Karaktärsmord, misskrediteringar, anklagelser är oerhört effektivt
för att få opinionen med sig. Det vet
Åkesson om, Det vet Donald Trump om, det vet Karin Olsson om,
Det vet Cissi Wallin om, det vet Putin om. Det vet alla människor med någon
form av maktambition om.

Alla har nu nästan glömt att 8 civila obeväpnade Irakier
som tog hand om en skadad, blev nedmejade, dödade av amerikansk militär,
Och alla fokuserar nu på en mans eventuella avtagande av kondom
vid frivilligt samlag. Och få äro vi i Julians ringhörna, där världen håller i Julians armar, medan svenskt, Amerikanskt, och brittiskt rättssystem,
med hjälp av media och feminismen turas om att slå honom medvetslös
(bildligt talat) utan möjlighet till försvar. Och ändå på något vis, är en majoritet bland makthavare, allmänhet och press eniga om att Julian är skurken som behöver straffas.
Han har i praktiken varit frihetsberövad pga detta i 7 år.
Men det räcker inte. Människor som avslöjar maktens mord, våld och korruption måste knäckas för alltid, för att avskräcka andra från satt säga sanningen.

Och en stor del av svenska befolkningen stödjer tyst eller aktivt
detta karaktärsmord, denna rättsskandal, utan att blinka, utan att veta.

…
23.05 fredag i april Trött i ögonen.
Förkylningen kanske äntligen på tillbakagång.

Jag har det ändå bättre än nånsin tror jag.
Fönster och speglar är putsade. Golven är torkade.
Frysarna och skafferierna fulla med mat och bröd.
Kontot sväller inte över, men gör att jag har lite,
lite marginal. några då lusentappar. Inte mycket alls,
men mer än jag nånsin haft. Räkningarna betalar jag
numer i tid som följd av större harmoni, och jag får större
harmoni av att tex betala räkningarna i tid.

Jag bär inte längre hela världens skulder på mina
axlar och i mitt bröst. Och ingen trampar längre på
Tomas utan konsekvens. Jag ignorerar kvinnor
vars förpackningar (utseendet) är tänkt ska dra till sig
blickar. Det betyder inget för mig längre.
Ibland är jag, som nu, fullständigt i acceptans med
att jag kommer leva och dö ensam. Och ibland brinner
längtan efter kärlek, tillhörighet och familj som en
skogsbrand i mitt bröst.

Men allt oftare är jag nöjd med mig själv,
nöjd med mitt eget sällskap. Det finns ett lugn allt oftare
i att inte göra något speciellt. Vänner behöver jag, men
inte hela tiden, och inte till vilket pris som helst.
Inte till priset av min själ, priset av mitt hjärta.

Varje morgon mal jag kaffebönor, gör kaffe med grädde.
Kokar min gröt och startar dagen med en ren diskbänk.
Jag vädrar och bäddar min säng, och jag gör det för att
jag vill det, inte för att jag måste det.
Ett oerhört tråkigt liv, för de allra flesta skulle
jag tro, men inte för Herr Kai Tomas Lundin,
som gått genom eld och på glödande kol,
med bojor och skam, för att få ett underbart, grått tråkigt
liv, utan ekonomisk rikedom, men med massor utav
erfarenheter, klokhet, intelligens. En relativt frisk och sund
kropp ännu så länge.

En mycket god vän till mig, såg nyligt på några foton från förr.
Och jag kommer inte ihåg exakt hur hen uttryckte sig.
Men det gav hen en olustig känsla i kropp och själ,
att den tiden kommer aldrig tillbaka.

En annan mycket god vän pratade om sitt mående,
och sa att hen mådde ca 60%. Och fick sagt för sig
att det är ju bra det”. Men hen hade som mål och ”krav”
att ligga på 95%. (alltså 0 % = katastrof, 100 % omöjligt bra)

Själv låg jag på 2-4 % under flera år, för några år sedan,
och har gjort det tidigare i livet ett antal gånger också.
Så för mig är 50 % en dag att fira och glädjas över, och
dagar på 85 %, vilket händer allt oftare, är rena paradiset,
och bonus. Tom 20 % funkar bra, när man varit i dyn tillräckligt
länge.

Detta är min rikedom, en rikedom man endast
kan uppleva efter år av riktigt svarta perioder.
Få människor uppskattar det lilla, som den
som inte haft tillgång till det. Och de människor
som haft mycket kärlek, bra jobb och bra med pengar,
får en helt annan måttstock, och är egentligen på ett vis
mer bräckliga….

Den ene är inte bättre än den andre. Det ena är inte nödvändigt
bättre än det andra. Men det är min rikedom. Att iom att jag
gläds väldigt mycket, åt väldigt lite… så är jag
ofta, ofta, ofta tacksam och nöjd… med det lilla

…
Är du kvinna och relativt ”lyckligt gift ?
Eller har du vuxna barn ? Tycker du att ”Metoo
nog ändå bär nånting gott med sig” ?
Då undrar jag om den känslan kvarstått om du sett
din älskade man kölhalas i media, och bli dömd i
media trots att inga belägg eller bevis finns ?
Är det fortfarande samma känsla nu ? ang att det kommer ändå
nånting bra ut ur Metoo ? Är det fortfarande ”iofs synd att
det blir några oskyldiga offer för den goda sakens skull ?
Känns det ändå¨som att du skulle kunna offra din man
för sakens skull ? Hur ställer du dig då till att offra din
egen vuxne son ?

Du skulle ju kunna hävda att de är oskyldiga.
Men då bör du veta att det har ingen betydelse alls.
De kommer att få bära med sig detta resten av sina liv.
Och deras jobb är bara att vinka adjö till, och sedan kan du
ju försöka få ett bra jobb åt dem fortsättningsvis.
Vem vill anställa en sextrakasserare, en våldtäktsman ?
”Ja me-me-meen han är ju oskyldig” kanske du fortsatt med
darrande röst hävdar om din vuxne son. Har du redan glömt att
det inte har nån betydelse längre om du är oskyldig eller skyldig?
det räcket med en anklagelse eller misstänkt.

Det skrämmande är att JAG hade fel, när jag i Metoo’s begynnelse
spådde att detta likt andra drev går över, när det kommer nåt
mycket värre, vilket det alltid gör… trodde jag.
Jag förutspådde att press allt media älskar sensationer, katastrofer
scoop, tragedier, och skandaler, så någonting kommer ta över.
Men jag hade fel. Det har som en medveten satsning fortsatt
och normaliserat beteendet. Och i praktiken har allmänheten
genom långvarig medial propaganda och hjärntvätt gått med på den
nya rättspraxisen att misstänkt är detsamma som dömd.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/sextrakasserier-i-timra-lyfts-politiskt

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/tv-profil-tackar-nej-till-timrapris

Dessa två är bara de senaste av år av mediala rättegångar.
Notera att jag inte tar ställning för mannen i fråga. Men jag
konstaterar att han inte är dömd för något. Och kraven är att
han ändå inte ska få jobba kvar inom kommunen.
Det räcker alltså inte att han trots att han ej är dömd för något,
blivit omplacerad, han ska utöver det inte få jobb någonstans i kommunen?
Men … det är ju bara ”nå’n annans man, son” så det är
bara att offra på det. Som omeletteorin, som går ut på att
man måste knäcka några ägg för att få fart på Metoo.
Det betyder omskrivet: ”Manliga oskyldiga offer är nödvändigt
för den goda sakens skull.

– Visste ni att Assange faktiskt inte motsatte sig
förhör hos åklagare varken i Sverige eller i London
Och att svensk kvinnlig åklagare, redan 2010 faktiskt valde att lägga ner
förundersökningen om våldtäkt ?

Assange för 9 år sen

– Visste ni att en av kvinnorna till en början skröt om sin
sexuella erövring på Facebook, vilket efter anklagelserna
sedan togs bort ur flödet ?

– Visste ni att ingen av kvinnorna anklagade Assange för våldtäkt,
och att det var en efterhandskonstruktion, gjord av polisen ?
och att kvinnorna till en början var konkurrenter om erövringen Assange.
Och att han vid dem tiden hade en form av rockstjärnestatus
vid eventet i Sverige, och att kvinnorna i fråga kände likadant.

– Visste ni att att det som kallas för våldtäkt i efterhandskonstruktion
av deras anklagelser, handlar om påstådd avtagen kondom,
och sex vid sömn ?

– Visste ni att upprinnelsen till jakten på Assange handlar om
att han avslöjade USAs militär skjuta obeväpnade människor i Irak?

– Visste ni att Ecuador, som nu upphävt Assange asyl, nyligen blivit
beviljad stora ekonomiska lån ? Och att de innan de fick dessa,
stått på Assange sida i fråga om politisk asyl,
för att han inte skulle få en rättvis rättegång i USA ?

– Visste ni satt Sveriges regering aldrig ville ge Assange garanti
om att inte bli utlämnad till USA. och att svenska åklagarmyndigheter
länge motsatte sig att göra förhören i London ?

Assange nu

En sista fråga… vad vet vi, ni om vad som skedde i sänghalmen ?
Och vad har Assange fått betala ? Ibland talar bilder sitt tydliga språk.
Den som läckte uppgifterna om USAs krigsbrott då och nu :

Message delivered
Don’t mess with USA, and don’t you
dare tell the truth

…
Jag stänger av mobilen större delen av dygnet
för tillfället, för att inte anstränga rösten och orsaka
hosta och sånt där, nu när jag går in på min
4e förkylningsvecka. Blir lite långtråkigt ibland, men
fullt acceptabelt, om man jämför.

Lyllo mig faktiskt

Apropå att jämföra.
Ju längre jag levt, desto mindre pengar
i förhållande till övriga samhället har jag
fått, och desto rikare har jag känt mig,
för var dag som gått.

Jag är övertygad om att det finns några,
men ännu har jag inte personligen mött eller
läst om någon svensk medborgare som har
mindre pengar att röra sig med från
månadens början. Det gör ju också att FÅ svenskar vill
prata med just mig om hur dåligt ställt de har det
och hur orättvist låga löner de har. Vilket annars är ett
mycket kärt samtalsämne för svensken.Kanske näst mest
populärt, strax efter att klaga på vädret.

De som faktiskt har det värre, men inte nödvändigtvis fattigare

Om man vill skulle man kunna hävda att bostadslösa
har det mycket värre än mig. Och rent socialt stämmer ju
det helt och hållet. De har det mycket värre än mig i livet.
Men inte nödvändigtvis ekonomiskt, inkomstmässigt.
Ofta är det Sverigevänner som brukar lyfta fram bostadslösheten
för människor med ”blå-gult blod”, som argument för att stoppa
invandringen.

Vad man oftast inte nämner dock, är att de allra
flesta av dessa är inte i den situationen för att de får för lite
pengar, utan pga av social misär, missbruksproblematik,
svåra själsliga öden, depressioner mm. Så där är det oerhört
viktigt att sätta in åtgärder. Men de åtgärderna handlar mycket om
ett mindre segregerat samhälle, mindre klyftor, fler som ska
inkluderas i samhället. Inte i första hand om ekonomisk fattigdom.
För om man tex har missbruksproblem, går större delen av inkomsterna
till droger av olika sort. Och det finns ingen kraft och energi,
eller egenvärde nog till att ta hand om sig själv eller sin ekonomi.
Dessa människor, är mina själsliga systrar och bröder,
vilket inte Fredrik Reinfeldt, Jimmie Åkesson,
Stefan Löven eller Annie Lööf är.

Jag är kanske elefanten i rummet

Det blir helt enkelt tvär-tyst på den punkten med ekonomi,
när jag är i rummet/på nätet, nu för tiden. Och på några andra områden
och värderingar, där min faktiska verklighet inte gynnar
medborgarnas katastrofbeskrivning för utsatta svenskar
i ett av världens rikaste länder.

Och det händer sällan eller aldrig att folk hör mig
beklaga mig över att jag skulle ha det dåligt ställt.
För jag har det inte dåligt ställt. Däremot, i syfte att
få folk att förstå att de har det ganska bra egentligen,
kan jag nämna hur jag har det och ändå är relativt nöjd.
Hur kan det då komma sig att jag som i Sverige är bland de
som har minst inkomster, är minst missnöjd ?

Drömmar om rikedom ?

Skulle jag vilja vinna storkovan på ett lotteri då ?
För 25 år sedan hade jag nog sagt ja på den frågan.
Nu är jag mer tveksam. Jo men 10.000 – 100.000
kanske skulle berikat min tillvaro för en stund.
Men 1 miljon, eller 50 miljoner ? Nja … jag är skeptisk faktiskt.

Med 50.000.000 ”på fickan” skulle garanterat
det ”amorösa” intresset från kvinnor öka, ingen tvekan där.
Men även intresset för att ”bli min vän” över lag
skulle öka.

Med 50.000.000 ”på fickan”, skulle det bli svårt att
skaffa nya vänner, det skulle bli svårt
att behålla gamla vänner på basis om att de
tyckte om mig för den jag var.

Men OM

Men om jag ändå av någon outgrundlig anledning,
rent hypotetiskt skulle drabbas av den partiella förbannelsen
att besitta 50.000.000 kronor. Så skulle jag väl försöka hålla
det anonymt. Och agera anonymt, och placera dem där de
behövs, hos de som inte blir uppätna av tanken på rikedom,
på de som gör gott i världen.

Inte helt immun

Jag har givetvis fantiserat om att köpa saker,
göra resor, som jag aldrig i mitt 52-åriga liv haft
råd med. Jag är inte immun mot ALLA tusentals reklaminslag.
Några frestar mig. Så som musikinstrument, Hurtigrutten,
begagnad bil, liten egen stuga på 20 kvadratmeter, med jordlott
för egen odling… Visst händer det att jag far iväg drömskt
i sådana tankar. Men drömmar är bra, alla behöver inte förverkligas
för att de ska berika dig. Tvärtom faktisk.
Får du allt du vill ha, har du ingenting kvar att drömma om,
och då har du ingenting kvar att leva för.

Enda gången jag önskar jag rent hypotetisk
hade snuskigt mycket pengar, är när man ställs inför situationer
där människor fjäskar för rika människor,
i förhoppning om att få ta del av deras rikedom.
Att då bara kunna vända på klacken och gå,
eller säga att ”jag hade tänkt spendera pengar här hos dig,
men nu känner jag att jag använder dem nån annanstans”
Av den anledningen att det är det enda språk den typen
av människor förstår. Det är det enda som svider.

Men i slutändan är priset för sådan rikedom för dyrt
för mig. Då kan du ju kyssa anonymiteten farväl.
Och bara genom det egna agerandet, blir du lite
av den gnidna jävel du från början föraktar.

Det finns säkert 50.000.000 skäl,
att inte vilja vara snuskigt rik.

…
Pojkar i kjol – nu och förr

När jag var liten, var det ett otänkbart
scenario att en pojke kom till skolan i kjol.
Han hade ju givetvis blivit stoppad av vuxenvärlden
i första skedet, och om han lyckats ta sig förbi
vuxenvärlden, så hade han väl förmodligen
fått utså glåpord och slag på skolgården.

På den punkten har inget förändrats, åtminstone inte
till ett mindre mobbande samhälle. Pojken med kjol
skulle nog även idag få utstå glåpord och slag
på skolgården. Så ser barnvärlden ut, för att så ser
vuxenvärlden ut, och barn lär sig utav vuxna.
Och mobbing förekommer även utan att pojkar
klär sig i kjol.

Själv blev jag skickad till skolan i bruna Manchesterjeans
eller blå gabardinbyxor med pressveck. Det föranledde iofs
oxå en hel del glåpord och några slag.

Skotska män i kjol

Vad tycker jag om att pojkar har kjol ?
Faktiskt egentligen ingenting. I Skottland är det
kulturellt passande till och med. Men de framställs iofs
åtminstone på film som machomän utan rädsla.
Däremot kan jag inte förstå de som skulle skicka iväg
sin son till skolan i en rosa kjol, bara för att sonen vill det.
Och att han måste få vara vem han vill vara.
Man skickar isf iväg pojken till en uppväxt full
av mobbing, bara för att man har vissa naiva
drömmar om hur man själv tycker världen borde se ut.
Bara för att man inte tycker om rådande könsroller,
eller för den delen traditionella könsroller,
och vill sudda ut dem helt.

Könsroller, nedärvda eller skapade ?

Och det är kring könsroller jag har en hel del funderingar.
Huruvida de är bra eller dåliga ? Hur de faktiskt ser ut ?
Och inte minst vem/vilka som skapar könsrollerna ?
eller om de delvis är nedärvda ?

Lika bra ?… tveksamt va ?

Min egen högst personliga utgångspunkt är att män och kvinnor
har mer likheter än skillnader, men att det finns skillnader,
och att de finns av en anledning.
Men utgångspunkten är ändå att kvinnor och män
är lika bra människor, lika dåliga människor. Något som min
samtid inte tycks hålla med mig om. Min samtid tycks hålla för sant
att män överlag är sämre människor, och att om kvinnor finns inget
ont att säga. Jag har jättemånga fantastiska kvinnliga vänner,
och jag har lika många fantastiska manliga vänner.
Låter det konstigt ? Ja om man läser tidningar, ser på nyheter
och även andra samhällsprogram, så borde jag inte ha en massa
fantastiska manliga vänner.

Könsrollernas ursprung

Mycket av könsroller från feodalväldets tid, riddartiden,
och sagorna kring detta lever kvar. Och det paradoxala
är att nutidens feminism vilar på dessa könsroller,
som de samtidigt säger vara förlegade. Riddare och prinsessor
Små mini-Heman, och gulliga porslinsdockor som leker med smink.
Vem skulle idag ifrågasätta ”kvinnor och barn till livbåtarna”
vid en förlisning ? Sen att verkligheten vid en fartygskatastrof
kanske inte i varje enskilt fall ser ut som så att män vackert
och ridderligt, tappert utan en min sjunka till djupet, för de bräckliga,
mer värdefulla kvinnorna, det är nog delvis sant.
Men vem skulle ifrågasätta idealen ?
”Männen och barnen till livbåtarna” !!
Njae … tror inte vi går med på det va ?
Men varför går vi inte med på det ?
Jo för att kvinnor anses mer värda än män,
mer bräckliga och svagare. Och anses så vara av både kvinnor
och män, enligt ännu kvarlevande könsroller, som vi alla mer
eller mindre faktisk omfamnar på olika sätt.

Mjuka, sköra kvinnor

En kvinnlig bekant sa till mig en gång, när vi diskuterade könsroller
att ”kvinnor är ju mjukare och mer ombryende än män”
Och hon sa det med en djup tro på att det vore sant.
Jag tror det är helt och hållet en myt, som vi alla köpt,
och till viss del det blivit en självuppfyllande profetia
att män skulle vara hårdare och mer okänsliga.
Och det har vi alla varit med att skapa, kvinnor som män,
och bla just iom sådana uttalanden. Och alla underhåller
vi den myten, inte minst Metoo-rörelsen, och den numera
borgerliga höglöne-feminismen. De underhåller mer än någon
annan myterna kring mannen som hårdare, mer känslokall,
förövare, och kvinnan som mjukt, oskyldigt offer.

Dyra hyror för kvinnor ?

Veronica Palm, en Socialdemokrat som slagits för jämställdhet
bland annat, och nog sett på sig själv som en demokratisk
socialist. I dagarna har det kommit ut att hon ska bli ordförande
för en välgörenhetsorganisation som heter ”rädda barnen”
Hennes arvode/lön kommer att ligga på 46.800 kronor i månaden.
Själv ser hon inget problem med ersättningen.

– ”Även en ordförande i Rädda barnen måste kunna betala hyran”
säger hon.

Ja .. nu finns väl iofs alternativ till lägenheter med hyra på 40.000 kr
i månaden Veronica ? Min ligger på 3.000 kr /mån.
Det jag noterar kring detta, är att ingen feministisk företrädare
tycker att detta är ojämställt, för att det är en kvinna som
får lönen. Jag måste tillstå, att min syn på jämställdhet ser väldigt
annorlunda ut.

Men flickor/tjejer med rosa kjol då ?

Men flickor/tjejer med rosa kjol då,
Hur funkar det för könsroller, mobbing
och för jämställdhet ? Unga tjejer i sexiga
avslöjande kvinnokläder, visar hud och attityd.
Hur ser vår samtid på detta ?

Samtida syn kvinnors rättigheter ?

Jag uppfattar att i den samtida synen, ligger fokus på
att kvinnor, tjejer ska få klä sig hur de vill, utan att
behöva bli antastade, våldtagna eller ofredade.
Och det är ju hur rimligt som helst, att man ska få klä sig
som man vill ! Eller hur ? Allt annat vore ju befängt att hävda ?
Men här, i likhet med pojken i kjol, som skickas iväg
till skola, för att han ”vill ha kjol” så blir det inte alltid
så rosenrött och rosa som man föreställer sig när man
hävdar rättigheter i rättvisans och jämställdhetens namn.

De kommer även få oönskad uppmärksamhet

Unga flickor i kort kjol och högklackat, smink
och urringning, kommer definitivt få uppmärksamhet.
Och nån stans misstänker jag att det är själva målet
med utstyrseln. Problemet är att det likt pojken med kjolen
kommer få oönskad uppmärksamhet också. Det är inte bara
riddaren, drömprinsen, Leonardo DiCaprio som är villig att självuppoffrande,
utan något annat än en kärleksfull glöd i ögonen, sjunka
ned i djupet tillsammans med Titanic… det är inte bara han
som ser din urringning. Och i många fall är det den drömprinsen
som visar sig vara den som inte respekterar dig utan
all den utstyrseln. Men vad hade du förväntat dig ?
Om du vill bli älskad för vem du är, kanske du ska visa
vem du är ? Ja chanserna till uppmärksamhet minskar då.
Men riskerna för att inte bli respekterad minskar oxå då.

Sexobjekt av fri vilja ?

Men är det könsroller som uppmanar till den klädseln,
och de oönskade reaktionerna ? Eller är det drifter
hos både kvinnor, män, flickor och pojkar ?
De som säljer kläderna och sminket jublar ju.
Flickor och kvinnor framställs som sexobjekt.
Eller gör de ? Eller framställer de sig själva som sexobjekt ?
Vem tar på den kläderna ? Och varför tar de på sig sexiga kläder ?

Slöja eller kort-kort ?

Det har ju varit en långvarig diskussion kring slöjans återintåg
i Sverige, iom invandringen av tex muslimer. Man har kallat det för
ett plagg som förminskar och förtrycker kvinnor och flickor.
Jag tycker det är en fascinerande diskussion, med tanke på
hur vi västerlänningar, svenskar klär oss, och hur våra
kvinnor klär sig/klätt oss män. Unga flickor i högklackat och en tunn blus
i 20-gradig kyla på Lucia. Förfrusna fötter som följd.
Vem har bestämt det ? ,… inte jag faktiskt.
Jag har tom en gång lånat ut min skinnjacka till en tonårstjej
en kväll, (en dotter till en nära vän) för att hon inte skulle frysa.
Fast jag var hemma den kvällen.
Dvs jag gick hem och hämtade den specifikt för det ändamålet.
Så JAG har inte bestämt detta. Som tack fick jag sedan av henne
veta att jag var en ”snuskgubbe”
(omskrivet, ursprungsordet hon använde var värre)
när jag inte hela tiden tittade åt ett
annat håll, när hon hade utmanade kläder. Fy på mig !

Men visst ska man har rätt att ha på sig vad man vill.
Men för allt i världen låna inte ridderligt ut varma kläder !

Rättigheter rent allmänt …orsak till konflikt

Men apropå ”rättigheter”
Det har uppstått många, många konflikter, som till och med
lett till krig utifrån hävdandet av egna rättigheter.
Men framförallt lett till mediala krig, så som den berömda
rondellhunden, skapad av Lars Wilks, som kallade det för konst,
när han retade upp en hel muslimsk värld, för att han hånade
deras profet. Bara för att vi ansåg att yttrandefriheten gav oss rätt att
håna/skämta om det. Och på den andra sidan ansåg sig vissa ha rätt att mörda
hota folk bara för att de har rättighet att göra det.
Galet ? … jo jag skulle vilja hävda det.

Likadant var det när 1/4 nation gick i taket över ordet neg***oll
och att de inte längre skulle få säga det. Vilket dessutom var ett påhitt.
För folk sa det gång, på gång, på gång utan att de blev fängslade.
Sen hur nödvändigt det var att säga det ordet, när uppenbart folk blir
ledsna av det, ifrågasätter jag o det bestämdaste.

Och o jag varit far till en tonårsflicka, hade jag inte vågat släppa iväg
henne klädd på ett vis som ökar riskerna för våldtäkt.
Kalla mig gärna för mansgris för detta, men så tänker jag.
Jag hade nog heller ej släppt iväg min son med rosa kjol,
bara för att han ville det, med en nästan alldeles säker
mobbing som följd. Kalla mig gärna för patriarkal för det,
men så tänker jag.

Min vise far

Min far, som var en av de få Stockholmstrafikanter, som alltid
körde efter hastighetsbegränsningarna, och fick mycket hyttande
med knytnävar, och ilskna tut-signaler från medtrafikanter.
Han hade även en tanke kring den ständiga diskussionen om vem som
”hade rätt” i en viss trafiksituation, företräde etc etc.
När jag tog körkort fick jag lära mig att man inte hade några rättigheter
i trafiken, bara skyldigheter.

Men när den diskussionen kom upp, skrattade pappa till,
och sa med underförstått citationstecken:

– Och det stod på gravstenen: ”Jag hade rätt”

Epilog

Men som slutord kring könsroller och jämställdhet
hävdar jag åter att utgångspunkten ändå är att kvinnor och män
är lika bra människor, lika dåliga människor.

Och jag hoppas att samtiden nån gång kommer i kapp mig,
för just på den punkten, känner jag mig före min tid.
Utan att för den skull hävda genialitet

…
Alla drömmar om kärlek,
som gick om intet och slukades
av dimman till kvällningen.
Jag föreställde mig kärleken som en
hamn i stormen. Jag föreställde mig
kärleken som att hitta hem.

När jag tänkte på kärleken,
tänkte jag mig att hon såg på mig
med självklarhet och innerlighet.
Jag föreställde mig hur jag var hennes
vapendragare, och hon stod fast vid min
sida när det blåste.

När jag drömde om kärleken, såg jag framför
allt framför mig att få bli gamla tillsammans,
där jag bakade brödet till vårt frukostbord,
och du stickade mig en mössa.

Men jag vet inte om Amor bara är dålig
på att sikta, eller om han väljer
slumpmässigt. Livet är ju inte rättvist.
Det kan vara ett paradis, det kan vara ett helvete,
det kan vara långtråkigt, och småkul.
Men det är inte rättvist, inte för någon.

Och med den förlorade kärleken,
dog även drömmen om att få slösa kärlek
åt gemensamma barn. Trösta dem när de ramlat och
slagit sig. Tjata på dem, småbråka med dem,
Ha middag tillsammans. Och äta mitt nybakta bröd,
med deras mammas stickade sockor på.

Följa med dem på deras första skoldag,
vifta med flaggor och ballonger på deras examen,
och släppa dem för vinden som så starka självständiga
individer som bara möjligt, när de flyger ut ur nästet,
och ska prova sina vingar.

Jag har snart i praktiken ingen släkt kvar,
och har aldrig haft nån familj. Och uppriktigt sagt
skiter jag i om det kommer nån på min begravning,
vilket iofs är tveksamt.

Det är nu jag lever,
det är nu jag vill älskas, andas, skratta
och gråta. Och om nån minns mig efter jag
knackat på hos sankte Per i förhoppning om
insläpp… spelar heller ingen roll.
Det är om nån minns mig idag, och imorgon
som betyder något. Men, livet är som sagt var
inte rättvist.. inte för någon. Livet är !
Och döden kommer !… för oss alla.

Jag unnar mig någon overklig romanrisk komedi
någon gång ibland, men inte så ofta. Det är
inget jag knarkar, men jag vill ändå
ibland få drömma, den omöjliga drömmen.
För utan drömmar, finns inget hopp,
och utan hopp finns inget liv.

Sandra Bullock och Meg Ryan och Maura Tierney,
är några av mina drömska Hollywood-älvor.
Men sen är filmen slut. Och mitt enorma
arbete med mig själv till trots,
så går jag och lägger mig ensam,
och äter mitt nybakta bröd själv till frukost,
med Mosters stickade strumpor på.
Och har det ganska bra … men utan kärlek.

…
Ibland funderar jag om jag skulle göra klokt i
att sluta läsa nyheter., samt källgranska dem.
Jag känner många hyfsat harmoniska människor
med en god portion hjärtlighet och klokskap som gör
på det viset. Och ibland känns det som om jag vore på
väg att implodera över folks dumhet runt om i Sverige,
runt om i världen, och hur utspridd den tycks vara i alla
politiska läger.

Och trots det överdrivna förmätna i rollfiguren Sheldon
i komediserien ”Big bang theory” när han känner sig
så ensam på toppen av intelligensen skapelse
och anser att alla runt om honom är mer eller mindre
korkade, så kan jag ibland dela den känslan.
Fast inte utifrån tanken att jag skulle på något
sätt vara mer intelligent på det sätt man mäter IQ.
Oh nej…. Jag suger på att vika ihop pappersfigurer
genom tankekraft, och har aldrig löst någon
sån här knep-och-knåp-figur.

Och Matematik, är jag på sin höjd medioker på.
Ej heller anser jag mig på något enda vis mer värd
än någon enda individ på jorden, inkluderat de jag ringaktar
som människor utifrån hur de behandlar andra. Värdet på en
människa har inget med det att göra.

Men angående det här med att sluta läsa tidningar för inre
harmoni, är egentligen inte på allvar. För jag har sett hur
människor från vissa politiska partier och opinionsbildningar
som inte läser och ifrågasätter resonerar.
Och dem vill jag INTE sälla mig till.

Jag litar heller inte själv, blint på media.
Varje artikel har en författare, och varje författare till artiklar
har en agenda. Oftast stavas agendan: ”Pengar” eller makt”
åt dem själva. Hur än mycket blommor det är
kring deras pratbubblor, och hur fina ord som används.
Men från det till att kalla allt större medier gör för lögn,
och kalla ogranskade trollfabriker för sanningssägare,
är det avgrundsstora skillnader.

TV …. är ett av de medier med mest genomslagskraft,
och tittar man igenom och synar tv-tablån nån gång
med aningen öppna och kritiska ögon. Så är kanske var 20e
program något med nån tanke eller djup bakom. Och då har
jag inte ens räknat in all tid som den kraftigt ökande,
nu för tiden helt hänsynslösa, cyniska reklamen utgör.
Det är kontinuerligt en brutalt egoistisk, självcentrerad
rikedomsjagande och människoförnedrande syn
på världen och människan som presenteras i snart varje
tv-program. Även många nyhetsprogram och samhällsprogram,
tar upp ämnen som handlar om hur man kan ”tjäna tusenlappar”
och vilket vin som passar bäst till hummer. Samt hur mycket lyx
de kräver att få med i en husrenovering av ”budgetvariant”
på 1-2 miljoner kronor.
Och dess programledare är av ekonomisk och social tillhörighet
som är att betraktas som överklass, på många sätt.
Fast vissa av dem fortfarande låtsas vara socialistiska utåt.