Månad: april 2019

…
Trots att solen skiner på Sverige,
och vi har mer än vi behöver och vill ha,
Nu när sanningen inte kommer friges,
När en bruten man släpas ut från en ambassad
Har vi nått rättvisa nu ?
Är vi lyckliga nu ?

Nu när Reinfeldts likbil vill hämta oss på jobbet,
medan det köps svindyr kostym på Östermalm,
Nu när ”Arbeit macht frei” har återuppfunnits,
och välgörenhet ges till fröken Palm,
Har vi vunnit vår frihet nu ?
Är vi lyckliga nu ?

Är vi lyckliga nu, efter allt slit ?
Är det enda vi längtar till profit ?
När vi kan spotta i koppen utanför coop,
och betrakta henne som en bandit ?
Har vi äntligen funnit frid ?
Är vi lyckliga nu ?

Är vi jämställda nu ? i rosa revolutionens land
när Virtanen äntligen står på knä gråter ?
När vi spottar på honom offentligt på stan ?
För en synd icke begådd, ingen förlåter.
Känns det bättre nu ?
Är vi jämställda nu ?

Är vi lyckliga nu ?
Nu när talmannen vill straffa med döden,
och bemyndigas av gemene man,
När vi tar pengar som borde gått till nöden,
och bygger upp Notre Dame !
Hur mår vi egentligen nu ?
Är vi lyckliga nu ?

Nu när de gnidna, och de bruna är flest
och tycks betraktas som ”vanligt hederligt folk”
Nu när valet vi fått är höger eller brunhöger,
och fredlig miljökamp räknas som skolk
Och vänstern inte tillhör nåt block.
Ä vi nöjda nu ?
Vilka av oss är fria nu ?

Då firade vi när muren föll på Åttiotalet,
Äntligen var vi Européerna fria från öst.
Nu har väst blivit öst, och nord blivit syd
Och än en gång buktalas Hitlers röst,
Och vi hör anonymt, militärt stöveltramp,
fast på Facebook.
Är vi lyckliga nu ?
Är vi fria nu ?

…
Inatt drömde jag att jag helt
plötsligt fann mig äta kött. Jag tror det var
nån slottsstek eller nåt. Det var som om jag börjat
äta och inte insett att det var kött förrän det var
för sent. Köttfastan var bruten.

Men sen vaknade jag, åter igen som Pescetarian, sen 3½ år tillbaka.
Dvs jag äter vegetariskt plus fisk och ägg o mjölk. Dessa matvanor är
ingenting jag försökt pådyvla andra, utan bara insett att så
vill jag leva nu, ur hälsosynpunkt, pga min syn på den groteska
köttindustrin, och i tredje hand även ur miljösynpunkt.
Den sista om jag ska var ärlig, var en bonus som stämmer överens
med mina värderingar, men inte drivande till att jag slutade
med kött.

Jag läser en låst artikel i DN ang vegetarisk kost kontra
köttätande. Som belyser hur matkulturen sakta håller på
att förändras i västvärlden.Till minskad köttkonsumtion.
Men än är förändringen rätt liten, I Afrika och Asien ökar
köttätandet tydligen dock. I artikeln belyses även myten om kött
som traditionell husmanskost. När till största del
varit vegetarianer i tusen år. Samt att när det är ont om mat,
då äter man av vad som finns att äta för att överleva.
Vare sig det är larver, katter, fågelspindlar, nässlor,
ris, potatis, gräshoppor, eller vad det nu månde vara.

I artikeln hävdar Jens Linder även att
– ”det börjar bli vanligare att folk ursäktar sig för att de äter
kött än att de ifrågasätter oss som avstår.”
Där vill jag väl inte hålla med Jens dock.
Det kan ju bero på vart man bor oxå. Stockholm, eller
Norrlands inland som jag gör. Men jag hävdar att det
fortfarande är svårt att lämna hemmet under en längre stund,
i tron om att jag ska kunna finna något vegetariskt på stan,
eller över huvud taget på den Västernorrlänska landsbygden.
Det är fortfarande väldigt svårt att få vegetariska alternativ
om du går på restaurang. Trots att det finns en meny med
tre olika rätter varje dag, så är det kött eller fisk 100 %,
på de flesta restauranger. Och man förväntas nöja sig med att
kocken rör ihop något åt en. ”Röra ihop något” betalar jag inte
100 – 150 kronor för. Då äter jag bättre hemma för 20 kronor.
Själva grejen med att äta på restaurang för mig är att kunna
välja på rätter jag inte normalt äter hemma. Det finns tusentals
vegetariska rätter i välden, de flesta långt mer varierade och smakrika
än en köttbit med grillkrydda, men inte på restaurang i Sverige.

Det har funnits tider då kött varit skillnaden på svält
eller överlevnad, vilket väl knappast gäller för svenska idag.
Därav oxå en envis myt om att vi behöver kött i kosten
idag för att får i oss all näring. Och jag lever i en del av landet
där Älgjakten mer blivit något av en livsstil, och i många fall,
med starka macho-inslag som drivkraft, snarare än näringslära
måltider och välmående. Älgjakten och ätandet av vilt, är ju då ändå
betydligt mer naturligt och mindre lidande, och renare kött,
än industrin. Det finns ett annat problem dock med rättfärdigandet
av jakten, ur både ett nationellt perspektiv, men framförallt
ett globalt. antalet människor som behöver mat, och antalet
köttdjur. Det går inte ihop varken numerärt eller för ekosystem.
Det med ekosystem fixar naturen själv, OM människan inte blandar
sig i. Men när människans rovdrift och överproduktion tar vid
blir det överpopulationer av vissa djur, inte minns människan
själv. Och balansen i naturen rubbas. Vi skapar öknar, stäpp,
överbetning pga utrotande av rovdjur med mera, förändrar
hela landskap pga ignorans över hur känsliga de flesta
ekosystem är för ingripande av rovlystna människor.

Jag gissar att ingen köttätare eller jägare håller med mig,
men jag har inga illusioner om att förändra någons åsikt.
Det går inte, det är omöjligt. Däremot kan människor själva
förändra sina egna åsikter och värderingar. Men tyvärr föds
förändring nästan uteslutet ur kris, och i första hand då
personlig kris. Endast då är människan villig att förändra sig,
annars skyller vi på nån annan, eller hittar på ”alternativa”
sanningar, Och fortsätter i samma spår.

Vidare har det ju pratats om rökförbud på uteserveringar
och ytterligare offentliga platser. Jag måste säga att jag som
flitig cafébesökare faktiskt välkomnar detta. Trots att det finns
rökare som ofta visar hänsyn, så gör en allt för stor del INTE det.
Och man sitter på caféets uteplats och drar plötsligt i sig mer rök
än rökaren själv, när vinden för röken till mitt bord. Rökaren själv
slipper all rök som han/hon inte drar i sig via filter.
Och min erfarenhet är att det är väääldigt vanligt beteende.

Jag gissar att ingen rökare håller med mig, och jag har ingen illusion
om att få rökare att sluta röka, ej heller att påverka människors
beteende eller ovanor… och därför behövs tyvärr ett förbud.

…
Det finns faktisk gott om kvinnor i Sverige
som motsäger sig vansinnet i metoderna under Metoo.
Men de får inget medialt utrymme. Och på sociala medier
blir dessa kvinnor fullkomligt överkörda, och dissade
av arga kvinnor som på olika sätt lägger beslag
på offerrollen, samtidigt som de utropar att de ska ha
makten, pengarna och hämnden.

Detta är intressant ur flera aspekter. Många
rika svenska, vita kändiskvinnor har nu döpt om det
kontroversiella Metoo till ”revolutionen”.
Det finns många likheter mellan Metoo-rörelsen
och den främlingsfientliga rörelsen. Framförallt
på sociala medier, överdrifterna, förvrängning av fakta,
utelämnande av fakta …. för att nå *målet.

Däremot skiljer sig Metoo från Sverigevännerna när det gäller
tidningar och tv. Där har Metoo redan övertagit makten, 90 %
av all media hakar på drevet och uthängandet av män,
även EFTER att 10 av 11 artiklar fällts av pressombudsmannen.
Sverigevänner vann oxå genom medierna, trots att de allt
som oftast hade all press emot sig… till en början.
Enligt det välkända knepet att all uppmärksamhet
är bra uppmärksamhet.

Metoo-kvinnorna på sociala medier beter sig som
Trumps och Åkessons anhängare. Efter en artikel i Svd
av Ebba-Witt Brattström pratas det vidlyftigt
om mäns lättkränkthet, när man ifrågasätter drevet.
Så blint och enögt att man inte ser att de själva i än
större utsträckning agerar lättkränkta. Och givetvis är artikeln
låst med betalvägg, likt det feministiska ETCs artiklar om
liknande ämnen. Vilket renderar i att några raljerar över att män
som ifrågasätter, inte ens läst artikeln. Vilket jag misstänker borde
vara detsamma för kvinnorna i kommentarsfälten.

En kvinna som opponerade sig mot den uppmålade bilden
M.E skrev:

”Tänk jag känner mig inte ett dugg diskriminerad”

Och fick över 20 fördömande kommentarer från andra kvinnor.
bland annat den här:

– ”M.E va bra att du inte har gjort det. Jag undrar varför du skriver detta här? Jag har tre teorier :
Du känner att du måste visa att inte alla kvinnor blir utsatta av sexism av någon anledning.
Du vill med ditt uttalande förminska Ebba W-B egna upplevelser och att hon delar med sig av sina egna och andras erfarenheter.
Du har levt med skygglappar under större delen av ditt liv.”

och fick 28 likes omgående.

Facebook

En annan skrev:
– Men fortfarande behandlas och uppfostras pojkar och
flickor olika pga sina kön.

Och jag frågade henne vilka det är som uppfostrar pojkar
och flickor olika? … men fick inget svar… av naturliga skäl.
för att det enda svaret på den fråga exkluderar inte ansvaret
som även kvinnor har vad gäller barnuppfostran och könsroller.

Maria Lundberg som tillsammans med Carola var med och vittnade
mot Tito Beltran, utan att ha sett något. Och kallade en vuxen kvinna,
som skulle varit offret för våldtäkt, för ”flicka”.
Maria var nu domare i underhållningsprogrammet ”stjärnornas stjärna” Där hon röstade på Mariette med motiveringen av ”kön och revolutionen” alltså
inte framträdandet. Och ingen reagerar längre. Likt rasismen har
normaliserats, normaliseras nu det öppna hatet mot
män i allmänhet. En reklamsnutt för Tombola har nu tagits bort,
där man egentligen bara hånade en man och förnedrade honom,
utan inslag av humor, som det väl ändå slulle kunna betraktas
som i den något roligare reklamen för Echinagard.
Ett annat inslag pratar om ”jättebebissyndromet” och gissa
vem jättebebisen är? Jo familjens far. Föreställ er att man skulle
göra liknande saker om kvinnor, mot kvinnor.
Det är inte ens tänkbart. Varför ? undrar jag ?
När ska detta upphöra ? Detta skriver jag i min blogg.
Det hade nog riskerat kallats för ”lättkränkta män”
på sociala medier.

Det skulle kunna benämnas som ”kvinnssplaining”
Men det skulle ju vara lite generaliserande och fördomsfullt ju?
Ja just det… det skulle ju det

Och *målet för Metoo ?
Vad är det EGENTLIGEN ?
För inte är det jämställdhet som en av rörelsens
frontfigurer strävar efter när hon köper lyxprylar för 150.000
kronor i månaden, och hävdar sin rätt att hata killar.
vad är målet EGENTLIGEN ?

…
”Han har ingen humor”
är en vanlig kommentar, och rätt så intressant.
I regel kanske människan erhöll humor för att inte
ta sig själv på så stort allvar, men framförallt för att
överleva mentalt, trots vetskap om allt elände som
sker, vetskap om sin egen dödlighet etc.
Egentligen betyder ”Han har ingen humor”:

– ”Han har inte samma humor som mig”

eller:

– Jag vill maskera nåt allvarligt genom skämt, och gillar inte att han avslöjade mig”

Individuellt

Att humor skulle vara väldigt
individuellt är nog inte mycket att orda om.
Så är det ! Men det finns mer än så, att säga om humor,
om skämt, när vi skrattar, varför vi skrattar, med vilka vi
skrattar. Jag skulle vilja hävda att den även styr Hierarkier
knäcker tabun, är en överlevnadsstrategi, och går djupt, djupt
ner i vårt mänskliga beteende.

Ordvitsar och Jantelagshumor

Om jag bara går till mig själv, så har jag flera varianter
jag gillar, både att skratta åt, och använda själv.
Bland annat ordvits-humor, ju torrare ju bättre !
Jag gillar bjuda-på-sig-själv-humor oxå. Denna typen sporrar
ofta folk med mobbing-humor att kliva in och trycka ner.
Jag gillar oxå ibland omvänd Jante-humor, där jag
teatraliskt hävdar min egen excellens och förträfflighet,
detta fungerar bara i små doser vid valda tillfällen,
annars blir det enkom drygt. Det roliga med det, är att
det provocerar den svenska Jantelagskulturen som säger
at du ska inte tro att du är något/någon.

Så Zlatans svar på frågan om varför han inte gav sin fru
någon present:

– Present ? … vaddå hon fick ju Zlatan !

..är ett sådant skämt, som jag tycker är kul.
Och det trampar egentligen inte på någon annan,
är inte elakt mot någon annan, om man inte är fundamental
Jantelagsföljare. Så då blir det ju lite jobbigt om människor
brutit sig fri från den och hävdar att de är bäst.
Eftersom det då blir så tydligt hur lite man värderar sig själv.
Zlatan är på inget sätt bäst enl mig, men jag mår inte dåligt av att
han tycker det/skojar om det.

Jag har själv (under perioder jag mått hyfsat bra)
kunnat säga med en begynnande allvarlig ton, för att få
åhöraren att lyssna:

– Jag blir så irriterad och arg på människor som går omkring
och tycker att de är bäst och har rätt

Varpå många genast nickar instämmande.
Men efter nån sekunds konstpaus lägger jag till:

– Det är ju JAG som är bäst

Ironi

Det skämtet fungerar dock inte alls om man är
deprimerad när man berättar det.
Faktum är att nästan INGA skämt går hem om man berättar dem
när man är deprimerad, utom just självutlämnande skämt om hur
deprimerad man är, med ironi.

Hur funkar jag ?

Jag har tänkt lite på hur jag fungerar i olika sammanhang
när det kommer till humor, att ta plats i en grupp,
att känna mig utanför, att inkludera, exkludera osv.
För mycket som kallas för humor, är egentligen ett sätt
att mobba, ett sätt att framföra propaganda, och om nån
reagerar kan man bara projicera över det på den upprörde
och hävda att det bara var på skoj, ”har du ingen humor”
eller ”va känslig du är”

Och det här med att ”vara sig själv” i alla lägen, låter ju fint.
Men är det möjligt ? Humorn som används med min
promenadkompis i form av teatralisk upprördhet för
att egentligen pysa ut lite ilska, fungerar ju nästan bara
i det sammanhanget med den personen. Jag har två kompisar
i boulen som jag både respekterar och gillar. De har sinsemellan
en enligt mig något råare humor, som delvis bygger
på långvarig vänskap, så de vet var de har varann, och en slags
intern humor som inte tillämpas med samma framgång
på låt oss säga en gammal fin dam, eller låt oss
säga en naiv ordvitsare.

Jag har någon gång kommit på mig själv att försöka haka på
i den typen av vitsar i deras närvaro, och inser med ens att
det faller platt. Det blir inte lika kul. Och jag fattar ju varför.
Så det här med att vara sig själv i alla lägen
är kanske inte fullt ut möjligt, om man vill inkluderas.
För en del gånger handlar det om just det, Att exkludera eller
inkluderas.

Elak humor

Jag kan tycka att elaka skämt kan vara kul mot människor
som konstant lever på att trycka ner eller vara elaka utan
att ens bemöda sig skoja. Och jag kan tycka elaka skämt fungerar
bra i en ”kärleksfull miljö” Dvs inte nödvändigt att man älskar varann,
men att det finns respekt i grunden.
Tyvärr finns det miljöer och grupperingar där det elaka mot en person
urartar och faktiskt utmynnar i regelrätt mobbing pga av
tanklöshet och attackera istället för att bli attackerad.
Sån’t är jag nog av förklarliga skäl väldigt lyhörd för,
och vill gärna motverka.

Här ett samtal om just humor med Schyffert … lite intressant

https://www.youtube.com/watch?v=B7HDB3zKLdE

…
Jag har kommit fram till att jag förmodligen
är själva definitionen på att inte vara normal.
Missförstå mig gärna rätt. Jag tar det som en
komplimang i så fall.

Jag menar, det är faktiskt inte riktigt normalt
att äta mat för 600 kronor i månaden i Sverige idag.
Och det är inte normalt att återanvända plastpåsar till
matbullar. Det är nog heller inte riktigt normalt att värna
människor i nöd. Och framförallt inte alls normalt
att vilja ha ett samhälle med mindre sociala
och ekonomiska klyftor. Och jag skulle kunna fortsätta
länge på den listan av abnormiteter.
Och kanske jag återkommer till det, eftersom jag är lika
stolt över det, som jag är över mitt tvivlande.

Från början i mitt strapatsrika liv, blev jag lärd
att ”normal” var en fråga om att göra som alla andra,
och att det var av godo. Utifrån det var man relativt normal
i Tyskland på 30-talet om man ville utrota Judarna
från jordens yta. Nu för tiden .. inte så normalt.
Däremot är det ganska normalt nu för tiden att ha
åsikten att tiggeri bör förbjudas. Dvs om tiggerier kommer
från någon som är i behov av pengar. Om Veronica Palm,
(Rädda barnen) eller Niclas Kjellström-Matseke, (Postkodmiljonären)
tigger pengar och kallar det för ”lön”, då upprör det inte många
svenska själar idag. Det är med andra ord ganska normalt.

Själva kriteriet för vad som anses av pöbeln vara normalt,
skulle man alltså kunna säga förändras med tiden.
Men oxå förändras med plånboken, och geografin.
På Nya Guinea är det till exempel normalt att leva
i ett träsk, och hos indianstammar i Sydamerika att äta
spindlar. På 70-talet i Sverige var det normalt med solidaritet
och miljötänk, motstånd mot kärnkraft tex. Inte lika normalt nu
längre. Då motsatte sig folk en överstatlig Europeisk
stat som kostar miljarder, där politiker tar ut
monstruösa löner och ersättningar, och en Europeisk stat
där inte medborgarna får välja dess president, trots att man
håller EU-val. Nu är det normalt att vara för ett sådant EU.

Det är normalt att fläka ut sitt privatliv i tv-serier och gilla Euron,
för att man kan shoppa i Europa då.
Det tycks oxå vara normalt att spendera 150.000 kronor i månaden
på lyxartiklar, och samtidigt kalla sig feminist, inte vilja ha barn
för att det är dåligt för miljön. ”En förebild för de unga” sa
reportern om henne.

Jag har tänkt lite på ordet jämställdhet. Det var ordet som
användes på 70-talet. Nu är man hellre ”feminist”, för
det förpliktigar inte till ett samhälle med mindre klyftor.
Det går idag utmärkt att hata killar, vara stenrik, leva
i det blå, och kalla sig feminist. Det hade nog inte funkat lika bra
med ”jämställt”. Eller vad säger Bianca och Zara ?

Nä jag är verkligen inte normal.
Jag plockar upp krossat glas på gården, efter
berusade respektlösa normala ungdomar som
ingen längre säger till. Jag gör det för att jag
är rädd om små barns fötter och hundar.
Inte normalt, för det är inge gemene man gör.

Jag har inga ”ambitioner” heller med mitt liv,
jag är glad att få leva, äta, och ha hälsan.
Inga stora drömmar om rikedom och karriär.
Sånt som räknas som normen.

Men det är normalt att strunta i nästa generations jordklot,
som de ska leva utav, och leva i.

Jag är nog tamefan ett riktigt freak när man tänker efter,
inte riktigt klok, och något av en extremist…

… utifrån vad som är normalt här, i Sverige anno Domini 2019
och stolt över det !

…
Vi svenskar är ett radikalt folk.
Om nånting är fel, då är vi inte att leka med.
Pssst … ”gula västarna” det började vi i Sverige med
för länge sedan, och redan med modersmjölken faktiskt.
Eller eh .. njä… asså barnen får väl inte alltid tillgång till
modersmjölken, inte från sin egen mor då iaf.
Nä för hon måste jobba förstår ni, så hon har inte tid
att amma alla gånger. Jämställt o bra !
Nä så på dagis har VI redan gula västar.
”revolutionära fransmän” … pssst

Nä… förstår ni, länge har en riktigt arg svensk medfört respekt.
Vi kan tex skriva en arg lapp i tvättstugan !!!!
De ni !!!!! Att ta ifrån svenska handikappade
stöd och hjälp, det kanske får en notis i tidningen,
som sedan delas på Facebook. Men ATT GLÖMMA GÖRA RENT
TORKTUMLARFILTRET… DÅ JÄÄÄÄVLAR SERNI .
Då yrkar vi skriftligt på vräkning av syndaren, via brev eller
telefonsamtal till hyresvärden.

Ja .. eller knyta näven i fickan och mumla surt och sedan
gnälla för maken och makan. eller nja .. njä det var ju iofs på
den tiden det fanns makar, och sånt.
Men störiga grannar … DÄR går gränsen, vet ni då tar svensken
fram något och bankar i elementet. Vanligtvis 4 – 5 slag snabbt
efter varann. Jag har fått erfara att jag själv kan vara ett sånt
där störande element . När jag spelat musik, och diskat.
Förvisso på dagtid, när det enligt hyreskontraktet inte behöver vara
tystare än i kyrkan under syndernas förlåtelsebön.
Så idag var det min tur.
Jag håller på att ”normaliseras” och bli som Svensson nästan,
nä jag bara skoja, jag är bra mycket galnare än så.
Men det pågick under mer än en timmes tid ett högljutt familjegräl.
Och hördes mycket väl. Jag blev faktiskt inte arg, men tänkte att
de kanske bör bli varse att de stör andra kl 23.00. Så jag tog fram
skruvmejsel och bankade i elementet, med viss tvekan och lite tvivel.

OCH HÖRRNI … det blev tyst ! Jag lyckades,
och jag kanske slipper bli utvisad pga av osvenskt beteende.
”Nä ja e skeptisk asså”

Ja … för övrigt då.
Jag ÄR ju faktiskt Tomas tvivlaren.
Ty den som inte tvivlar är inte riktigt klok.
sa Tage Danielsson. Och i vänlig samtalston på FB
visade jag varför man bör tvivla. En bild spreds på FB
för att visa hur hemska miljömänniskor EGENTLIGEN är.
Hyde Park i London groteskt nedskräpat, med en ditplockad text
som påstod att det var klimatdemonstranterna som orsakat
nedskräpningen, och därmed var opålitliga och inte bör lyssnas på.

https://www.metro.se/artikel/nej-skr%C3%A4pbilden-%C3%A4r-inte-tagen-efter-ett-evenemang-f%C3%B6r-milj%C3%B6v%C3%A4nner

(Den granskningen gjordes efter att jag tipsat dem, när jag anat ugglor i mossen)

Det var bara den lilla detaljen att bilden, inte alls var från
den demonstrationen, vilket Hyde Parks twitter bekräftade
Utan ännu en lögn för att vilseleda. Däremot hade det förekommit
någon form av nedskräpning, vilket frivilliga i gruppen städade upp.
Tänk va bra det är att tvivla. Men det hjälper inte att banka i
elementet mot nättroll som klipper och klistrar egna sanningar.
Det är dock synd att vanliga människor ska dela deras alster.

Men solen gick ner även idag,
och jag inte bara överlevde… utan levde idag oxå.
Med pistageglass på Lilla caféet. Städdag på utebanorna
på Nipstadens bouleklubb. Och lite plock på bangolfen.
Man city vann över Man U. Och jag som hoppats på poängtapp
för Liverpools vinnings skull. Och första ligatiteln på decennier.
Men Man City var ruuuuskigt bra … äckligt bra faktiskt.
Och som sig bör, tvivlar jag på ligatitel för Pool !

…
Pengar och respekt

Ja… faktum är att jag tar lite illa vid mig,
indirekt från många vänner och bekanta.
Jag tar lite illa vid mig när man stödjer en typ av samhälle
där inte jag som sjukskriven, ska få rätt till
samma vård som dem. Den typ av samhälle som medvetet
och avsiktligt vill dela in människor som vinnare och förlorare
utifrån inkomst och status, och dessutom öka skillnaderna oavsett
hur stora skillnaderna redan är.

Jo… jag blir ledsen,
för att de inte unnar mig vård, att vara en del av samhället,
att dessutom bli behandlad med respekt, även socialt och
ekonomiskt och ändå vill kalla mig för sin vän.
Och de menar att man måste tolerera
varandras politiska åsikter. Tydligen även om de åsikterna
ser ner på mig som människa, värderar mig som
mindre värd, och tar ifrån mig min frihet, min självständighet,
och min hälsa. Ska jag då visa tolerans mot deras indirekta
intolerans mot mig är det tänkt ? … i think not, I think not !
No not so much !

Kultur och respekt

Jo jag tar illa vid mig,
när bekanta och vänner uttalar sig nedlåtande
om invandrare som grupp, när människor sprider
osanningar, fördomar och hat. Och därför indirekt mot tex
min vän på ett café som är en av de snällaste människor
jag känner. Nästan för snäll.
”Men de menar inte honom” säger de då. Men han sveps
med som hatobjekt, i samma hat-våg när man generaliserar,
när man säger att ”invandrare är si och så. Jo .. jag tar illa vid mig…
för jag respekterar min vän väldigt högt. Och i demokratins och
yttrandefrihetens namn ber de som vill stoppa invandringen,
de kräver att jag ska respektera och tolerera deras åsikter.

… i think not, I think not !
No not so much !

Kvinnor och respekt

Så långt har jag nog ganska många med mig,
som samtycker i vad ja skriver. Jag blir nog även ledsen,
uppriktigt ledsen när bekanta och vänner indirekt stödjer
krafter och uttalanden som generaliserar , skuldbelägger
anklagar mig … inkluderar mig som medskyldig till våldtäkter
och mig som medlöpare till att kvinnor i genomsnitt får lägre lön.
trots att jag då är en man, som har mindre än hälften att röra mig
med. Jag trodde ni var mina systrar och bröder.
Men jag är tydligen medskyldig till våldtäkt, och ”låga”
kvinnolöner. Jag förväntas dock acceptera/respektera detta sätt
att indirekt se ner på mig som man utifrån generaliseringar och
”utvidgad statistik” … trots att de inte alls respekterar mig… för att jag
är av samma kön som Jean-Claude.

… hur många har jag med mig nu ?

Jag förväntas alltså respektera att man inte respekterar mig
… i think not, I think not !
No not so much !

Män och respekt

Jag tar faktiskt illa vid mig när jag, som ganska nyligt
jag sitter bland killar/män som talar nedlåtande
om kvinnor, att de ska hångla upp dem på sitt lår,
som sexuella troféer. Skrattar macho och triumferande,
för att sedan INFÖR en kvinna bara timmar senare, bli
så len på rösten, så ”förstående”, så underdånig,
att en hund som inte sett matte el husse på en månad
inte kan ringla sig mer och nästan krypa ut skinnet.
Jag tar illa upp, för att jag känner många, många
godhjärtade kvinnor… som inte förtjänar detta.
Då är det tänkt att jag ska haka på jargongen där och då,
under machosnacket och tiga tyst när det i nästa sekund
smöras för kvinnan.

… i think not, I think not !
No not so much ! … jag fräste ifrån,
och blev impopulär, även där.

Och många, många gånger är det han som leder förnedrings-kören,
och smörsången som kvinnor går hem med, skaffar barn med,
bildar familj med. Vad är det jag inte förstår ?

Vänskap

Ändå strävar jag efter fortsatt vänskap, med både vänner som
indirekt eller direkt stödjer Åkesson och Björn Söder med
anhang. Ändå strävar jag efter fortsatt vänskap med de som
indirekt eller direkt stödjer Lööfs, Lövens, Kristerssons, Bush Thors
inhumana ökade klyftor. Ändå strävar jag efter fortsatt vänskap med
de som indirekt eller direkt ropar ut budskapet att män är sämre
människor än kvinnor. Ändå strävar jag efter fortsatt vänskap
med de som indirekt eller direkt uttalar sig fult om kvinnor,
och sexistiskt.

Men jag kommer aldrig, aldrig respektera åsikterna
som ser ner på andra som mindre värda utifrån kön,
kultur, status, förmögenhet … aldrig !
Och jag kommer aldrig, aldrig tiga och samtycka kring
detta, trots att det skulle kunna innebära att jag nästan
indirekt kritiserar alla mina vänner och bekanta, om de indirekt
stödjer social, ekonomisk, kulturell, religiös,
könsindelad segregering….

Jag ser utöver det, personen bakom åsikterna som följs.
Men jag tar verkligen illa vid mig, när någon inte respekterar
mig i tal och skrift och politisk röst, utifrån om jag är man,
utifrån respekt för kvinnor, utifrån respekt för invandrare,
utifrån värdering av ekonomiskt svaga sjuka och gamla.

Om någon väljer att inte vara MIN vän,
för att jag står upp för detta… so be it !
Det sörjer jag då isf, men böjer mig inte.

…
Många gånger är ju de danser
då man har inga förväntningar alls,
de danser som blir bäst. Jag har just
övervunnit den grymma sjukdom,
som kallas ”manlig förkylning” Och när
som förste hen, från vår bil klev in i
danslokalen på anrika Bollsta Bruks Folkets hus,
och tittar mig omkring så känns medelåldern betydligt
högre än hur jag känner mig- känner mig INNAN dans !
Och utöver de två dansälvor jag har åkt med dit,
så ser jag inga ur mitt dans-harem.

Sätter mig och surrar med Anders – the king of bugg – Sedin
och slafsar i mig en kaloririk mastig chokladmuffins,
och en kopp kaffe som skummade bubbligt,
som hade de blandat med diskmedel för att för-diska,
och spara tid.

Men en efter en trillar de in, nya och gamla dansälvor
ut haremet. Helena, Helen, Eva-Linda, Siv och alla jag inte
har ett namn på. Och ett par helt nya bekantskaper.
Jag bjöd upp två eller tre för mig helt nya, och två eller tre
helt nya bjöd upp mig. Ofta gör jag det första dansen.

Nu när jag kliver upp på söndag morgon,
så känns de äldsta där på dansen riktigt unga faktiskt,
när jag med trött lätt kutig rygg, och dimmiga ögon letar
och letar efter vart badrummet kan finnas i min 35-kvadratiga
etta med kokvrå som jag bott i under 30 år. Ben, höfter, rygg,
fötter, underarmar gnisslar som en dörr från ett urgammalt
härbre, med rostiga gångjärn. Som vanligt är även något dement
den första halvtimmen på morgonen.Men ännu har jag lyckats
undvika att hälla o-malda kaffebönor direkt i koppen,
eller hälla ut det färdigkokta kaffet i slasken.

Den absolut roligaste dansberättelsen från igår, måste jag tyvärr
censurera, eftersom jag absolut inte vill att någon ska ta illa
upp, av mina bloggiga tokerier. Om jag hade skrivit om
det, hade det naturligtvis varit med glimt, och själv-ironi.
Men många av de roliga skeendena censurerar jag trots allt
bort…. kan tycka det är lite synd oxå.
Men samtidigt är det väl sunt att jag kan hägde mä…
och tänker på andra !

Vad tycker ni 5 om den humoristiska berättelsen jag berättade
för er muntligt, faller den under censur, eller är jag för snäll ?
Tänk er att det var er det handlat om, hade ni tagit illa
upp att läsa om det, även om namn inte lämnats ut
eller för den delen något som avslöjar vem det är ?

Det ÄR ju iofs inte elakt menat … och det är ett iakttagande med
humoristisk vinkling, men …..

Nåja … trött som en gnu i vanlig ordning,
var jag ändå väldigt nöjd med kvällen.
Och jag tror att jag förbrände bägge chokladmuffinsarna.
Nu blir det ”teaterpromenad med en annan gubbe med G.

…
Hela livet

Från den dagen vi föds och hela livet,
tycks det alltid finnas något att lära.
Lära om sig själv. lära om livet, om människor,
djur och natur, och vår värld.
Och ständigt behöver man träna på saker
om man ska bli bättre på det. Och då tänker jag
inte enkom på att spela fiol, springa långt och fort,
spela fotboll och dylika prestationsbaserade göromål.
Men kanske framförallt på att leva till fullo,
leva och låta leva. En del förknippar ”att leva till fullo”
med att hinna med så mycket som möjligt, förbättra sin status,
höja sin lön, göra karriär och resa jorden runt, se teater,
köpa dyra saker, gå på gym, springa etc etc etc.
Jag tänker lite tvärtom faktiskt !

Närvaro är livskvalitet… tycker jag

Jag tränar ständigt på att vara närvarande, vara medveten om min
omgivning och mig själv samtidigt. Lukter, smaker,
ljus och vyer. Och min plats i livet, i nuet, bland andra människor.
Och en del är att vara öppen inför det oförutsedda, öppen inför
andra människor, öppen för sig själv, men ändå inte en
dörrmatta för andra att trampa på. Ändå inte vara ett trappsteg
till giriga människors karriärstege.
Och en del av detta är att sträva mot att bli mer fördomsfri.
Och fördomar har jag … tro mig ! Oj oj oj !
Kan hända jag återkommer ang fördomarna.

Nu på förmiddagen tex, på väg in på byn, så tränade jag
på att slappna av, andas, se mig omkring, lukta, lyssna,
….vara ! Inte helt lätt om du frågar mig. Men träning ger färdighet,
jag var heeelt färdig när jag kom hem.

Ut ur våra iden

Solen och värmen lockar åter fram folk ur sina iden.
Jag släpade ut ett bord och en stol från lilla caféet,
och var först med det. Snart kom det ut tre bord till.
och gågatan fylldes av folk, trots att många butikslokaler
gapar tomma. Ett Wienerbröd och en kopp espresso macchiato,
och gassande sol. Förbi går en tjej i ljusblå snickarbyxor,
och långärmad senapsgul tröja. En lätt framåtlutad äldre man
av afrikanskt ursprung, bjuder barn på Festis. En familj jag känner,
men inte sett så mycket utav längre, går förbi. Och vi hejar artigt
på varandra. Och jag lapar i mig sol, även sen kaffet är uppdrucket.

Mina underbara fördomar

Fördomarna i mig pluppar dagligen
upp, när jag ser folk gå förbi. Om hur lyckliga de är eller inte är.
Om hur trygga de är, vad de har för inkomster, vilken självbild de har,
och hur de ser på andra. Allt utifrån vad jag ser, gångstil, kroppshållning,
ansiktsuttryck, klädsel, röstnivå. Det går automatiskt.
Om dem, vet jag näst intill intet. Därav fördomarna.
Man skapar sig en bild utifrån den information man har att tillgå,
och utifrån vad vi upplevt i livet. De behöver absolut inte stämma
med verkligheten. Men ibland kan det stämma lite.
Det kallar jag fördomar. Att skapa sig en uppfattning. Vad man sedan
gör med dessa fördomar, kan ibland skapa konflikter, segregation och
hat. Om man inte förstår att det är ett försök att skapa sig en bild
av sin omgivning, men inte behöver vara sant.

Mera intryck

Jag fortsätter ta in ljud och synintryck när jag lämnat caféet
Måsar och trutar skriker högljutt, nu när de invaderat inlandet
med vårens ankomst och fler födokällor. En liten flicka hoppar glatt
omkring i dans, medan hennes mor långsamt skrider fram
längs älv-promenaden. Ett dovt sus av biltrafik ligger i bakgrunden
av ljudmattan. Röster på avstånd, och ett färggrann palett av olika
språk, förgyller luften.

Minimalt tokig

Jag bär på en glasflaska med träkork, jag köpte för 15 kronor
på Jysk, på vägen hem. Den står nu bredvid mig vid tangentbordet,
så jag alltid har tillgång till att dricka vatten, som sägs ska vara
livets dryck. 15 kronor hade varit väldigt dyrt om jag köpt den för
att jag tyckte den var snygg, och sedan ställt ner den i källaren först,
för att sedan åka på tippen med den, när man har lite plats och
mycke prylar. Men nu blev det ett klipp !

Jag trivs med mitt något minimalistiska tänkande, både för
levnad och plånbok. Jag är väl något av kärringen mot strömmen
i det tänket. Men jag mår bättre av det, och får mer frihet av att
inte ha så mycket saker, och dessutom faktisk lite större marginal
ekonomiskt. Min mormor och morfar visste hur man skulle få
pengarna att räcka länge. Nu kunde de ju göra saker som är svårare
för mig, som bor i lägenhet. Som att odla egna grönsaker tex
Men likväl för egen ekonomi,
för global och lokal miljö oerhört kloka vanor.
Men som redan då av den tidens samtid ansågs vara ”snålhet”

Bland annat så tog de regnvatten från sina vattentunnor, och spolade
toaletten med. idag anses det nog för att vara extremt. Men egentligen,
vad är mest extremt. Att ta sig tid och ta rätt på regnvatten, eller skita
och pissa i dricksvatten ? För det är faktiskt vad vi svenskar gör.

Själv kommer jag då och då på liknande ”stolliga” miljömupps-
tankar. Sedan en tid så kastar jag snytpapper i en speciell hink
och använder det som plums-papper vid toalettbesök.
Jag vet… visst är det craaaazy ?!. Men sparar pengar och miljö,
det måste vara extremistiskt på nåt vis. Jag skulle faktiskt kunna
gå ner till älven, och hämta spol-vatten. Men jag har inte riktigt
kommit dit än. En sak i taget !

…
Ibland … några gånger per liv,
vänds allt upp och ner, du trodde du hade hört
och sett allt. Du har samlat ihop ett gäng musikaliska
favoriter, bildar dig en musikalisk identitet på ett vis.
Vissa kallar sig hårdrockare, andra kanske syntare osv.

Men allt har vänts uppochned i min musikaliska värld,
i och med Juliet Simms. Jag blir helt hänförd,
är helt försvarslös mot vad jag ser och framförallt hör.
River och röjer omkring i mitt städade inre,
väcker känslor. passion, det går inte att inte beröras.
Hon vräker ut sin själ i framförandet, på ett vis som får
Janis Joplin att verka grå och trist.

När hon sjunger, och framträder, väcks du till liv,
raspig ”dirty voice” med en urkraft av passion,
ett levande vulkanutbrott, rocksång personifierad,
så rått, så självklart, så rock !
Juliet Simms rock my musical world,
and make me feel again
”Take me”
”Oh darling”
”My last whiskey tears”
”trouble finds you”
”Roxanne”
”It’s a mans world”
”Mystified”

Oemotståndliga låtar … när Juliet framför dem, oemotståndliga !