…
En efter en försvinner människor
ut ur våra liv. Det är så för oss allihop,
ingen undantagen. Döden kommer till oss alla,
och tar ifrån oss nära och kära. Osämja, gnidighet,
är också skyldig till många uppbrott. Folk förblir alltid
desamma, men ändå utvecklas vänner, makar, söner, fäder
åt olika håll i livet. Ibland så olika att man tar olika vägar,
och inte ses igen.
Ensamheten har skrämt mig in i märgen,
genom alla år, mer än något annat.
Men nu är det bättre. Människor jag tycker om,
som inte är lika intresserade av mina tankar,
eller gläds åt samvaro… det är som det är bara.
Människor som inget tillför i mitt liv,
utan tar energi… , dom får helt gå nån annanstans,
det är som det är med det. De flesta som behandlar mig
med respekt, åtnjuter min respekt, och få dörrar är för
alltid stängda. Det är bara det att jag bultar inte längre
på dörrar till folk som har annat att göra, gör andra val,
som tar min tid, men inte ger av sin.
Det är inte alltid de man initialt skulle tippat,
som blir kvar i ens liv. Det är inte alltid de man tror
som står där i mörkret och håller om dig,
när ingen annan ser dig. Det är inte alltid de man tror,
som säger orden som ger dig frihet och mod.
Det visar sig, åtminstone i mitt fall vara människor,
som befunnit sig lite i periferin av mitt liv.
Men ändå jag betraktat som vänner. Det visar sig
att det ofta varit människor som sett mig,
men inte funnits ända inpå, som visat mig respekt,
och ingjutit mod i mig
Att döden tog min far, är inte ”unheard of”
det är oftast så, även om det kändes för tidigt
vid sextiosju års ålder. Men jag saknar honom än.
Jag saknar inte min mor, eller mina bröder.
Men jag skulle gärna haft en mor och bröder jag
kunde saknat. Men nu är det som det är med det.
Jag vet väldigt väl vad kärlek är.
Jag upplever kärleksfulla handlingar,
jag ger kärlek, jag är kärlek.
Men jag vet inte vad kärlek är alls,
jag har ingen kvinna jag älskar som
jag lever med, jag har inga egna barn att
dränka med kärlek. Och det är mitt livs stora
sorg och saknad. Men det är som det är med
det. Jag har det ändå ganska bra för tillfället,
ganska … bra …
Men min tid här på jorden,
min tid här i livet, är viktig,
lika viktig som din. Och ingen kommer
stjäla den mer.
Och så är det med det