…
Tack för ännu en dag,
att vakna och kunna ta mig upp för
egen maskin. Tack för gröten på frukostbordet,
för mjölet jag kunnat baka bröd av. Tack för vänner
som får mig att växa, och visar respekt.
Tack för snön som faller, tack för solen som tinar den bort.
tack för regnet som får frön att gro, tack för tak över huvudet.
Tack för boule, tack för kaffe, tack för ännu en dag.
Jag känner mig privilegierad.
Men jag känner även andra känslor,
för tillfället är det inte helt friktionsfritt.
Omdaningar i prioriteringar som initialt för med
sig oönskade externa reaktioner, men som i längden
ändå förhoppningsvis kan resultera i mer harmoni
och livsglädje. Respekten för sig själv erövrar man
inte utan inre strid, eller utan att markera mot
omvärlden, och konsekvenserna av det.
”Vad är det värsta som kan hända ?”
frågade en kompis mig, angående en sak jag oroat
mig för en tid nu. Det är en bra fråga att ställa sig
själv. För då blir det tydligare.
En del människor ifrågasätter aldrig sig själva,
sina beslut eller sitt agerande. Andra gör det konsekvent
med sviktande självkänsla och självförtroende.
Så ser världen ut, så ser livet ut.
Somliga människor tycker de är värd större tillgångar
i likvider, saker och bekvämlighet än andra. Andra
kliver ständigt åt sidan när skörden skördas,
men drar oket när det plogas.
Så ser världen ut, så ser livet ut.
Med hjälp av spikmatta/akupunkturmatta,
pressar jag syre in i mina lungor, mitt blod,
förbi spända, krampaktiga magmuskler.
Och liv återvänder till själ och kropp.
Hyfsat framgångsrika försök till att för egen del
leva mer jordnära, mer spartanskt, mindre erövrande,
färre men viktigare mål, och utan kravfyllda och kvävande
ord som ordet ”ambitioner.”
En lätt strävan under perioder, som sig bör finna frid i att
tillbringa tid för mig själv, och göra även den tiden
meningsfull. Och att hitta gemenskaper där jag relativt kravlöst
bara kan vara. Aktiviteter som stimulerar,
och människor som till största delen respekterar.
Vi är alla bara människor, och kan begå misstag.
Jag är inget undantag. Men att åtminstone strävan och
grundfilosofin ska vara att visa sig själv och andra respekt.
”En vacker dag ordnar det sig”
Stod det kluddat på en betongvägg i Sollefteå,
och det är ord jag nu suger i mig och tänker på.
Nu blir det spela lite musik !