Månad: februari 2019

…
Jag har en liten klump i magen.
Det är svårt att stå upp för sig själv,
och för vissa svårare än för andra.

Jag tänker på Tove Janssons ”Det osynliga barnet”
ur Muminserien. En av mina absoluta favoritsagor,
trots att jag nog hörde den först som vuxen.
Den handlar om en liten flicka som har så dåligt självförtroende
att hon blivit helt osynlig. Muminmammans stora kärlek och
omsorg får dock flickan att steg för steg bli mer synlig,
och först när hon blir riktigt arg över dåligt beteende,
syns hon helt.

Av Tove Janssons saga kan vi lära oss att om man är
snäll mot alla i alla lägen, så är priset dyrare än belöningen,
det kostar att man blir ”osynlig”
Att jag älskar den sagan, torde nog vara för att
det finns så mycket av den i mig. Jag gör mig synlig,
genom att stå upp för mig själv,
när jag blir utnyttjad, när man talar nedlåtande,
och då syns jag igen …..

Men även nyvunnen integritet, okränkbarhet,
har ett pris. Alla i ens omgivning uppskattar inte
det nya, när man kunnat utnyttja en pga av att man
vill va snäll mot alla, alltid. Och då kan man bli ensam
ett tag…. men den tillfälliga ensamheten är världslig,
och långt bättre än att vara osynlig bland 100 vänner.

Ingen… ingen … ingen kommer någonsin sätta upp
gränser för dig, det finns bara en som kan det.
Och så länge man tillåter det, kommer med all säkerhet
någon att trampa på dig, och fortsätta trampa på dig tills
du säger stopp. Och säger du inte stopp,
så blir du osynlig min vän.

För att vara en vän, handlar detbara om EN sak:
visa din vän respekt… det är allt: Respekt!

För många är nog den här kvartetten,
och den här bilden dagens bild:Och jo… jag blev så innerligt glad för de här bragdtjejerna,
och nästan lite tillfälligt kär i den alla fyra på en gång,
de är ju sötare än socker, och så fina förebilder, tänker jag.
Jag blev så glad att tårarna kröp fram i ögonvrån.
Men mest av dem älskar jag Kalla, inte bara för den fantastiska
idrottsliga prestationen, utan mest för den hon är.
Av detta blev jag rörd !

Men av detta grät jag här hemma, så fint var det:
När Heidi Weng, från hjärtat syns det,
kramar om och gratulerar de svenska tjejerna
som aldrig vunnit VM-guld i straffet tidigare,
och säger att de v ar värdiga vinnare,
istället för att prata om att Norge hade vunnit
om de hade annan startordning.

Men det kan även finnas ett frö sått november 2015
till att det var just Heidi som var den enda av norskorna som
kramade om svenskorna vid blomsterceremonin.
När Heidi Weng i nov 2015, åkte fel och var otröstlig och två svenskor,
men i synnerhet underbara Ida Ingemarsdotter kramade om henne
och tröstade henne. Detta är sportens absoluta höjdpunkter

https://www.expressen.se/sport/langdskidor/weng-jag-ar-kanske-varldens-storsta-idiot/

Så jag är lite kär i Heidi Weng och Ida Ingemarsdotter oxå …
iaf i kväll, det går över… till jag ser de här bilderna igen.

Men klumpen i magen då ?
Jo den finns där. Det kan lätt bli lite mindre angenäm stämning,
när man säger ifrån. Spec såna som folk förväntar sig aldrig säger
ifrån. Men jag har aldrig egentligen trivts med osynligheten.
Så är det bara !

Fiol och gitarr + sång i morgon,
kan lätta upp klumpen i magen !

…
Idag har jag indirekt glatt Jonna Jinton
och hennes Johan uppe i Grundtjärn.
För vänsterpartiet i Sollefteå blev tungan på
vågen för ett nej till utbyggnad av nya vindkraftsparker
i Ångermanlands inland. Och jag röstade på V
både i riksdag, landsting och kommun.
Jag är inte som princip emot vindkraft,
men jag tycker de kan bygga dem där energin
förbrukas… släng upp ett par i Stockholms skärgård,
utanför riksdagshuset, och runt om Sollefteås
moderater och socialdemokraters hem.

Småknaprat på mina havrekex, med smör på.
Löst lite korsord, ätit supergod morotssoppa
med curry och chili. Grått, milt väder, och känner mig
mer och mer tveksam till aktivt föreningsliv.

Småfåglarna har inte återvänt till min fågelmatare,
och i badrummet står 18 kg solrosfrön som var tänkt
till dem, man kan få pippi för mindre.

Och det bråkas fortfarande om att det är för många
som har snopp som har makt, trots att de utan snopp,
beter sig precis lika illa, så vad är poängen med det kan
man undra. Jag skiter väl i hur de pissar, stående eller sittande.
Maktmissbruk, är maktmissbruk. Och kvinnor i toppskiktet skiter
fullständigt i jämställdhet åt folket. De vill att lika
många i styrelser har snopp, som de som är utan snopp,
eller möjligtvis fler utan snopp.
Omoget resonemang ? … Jajjamen !

Och världens bästa Karlsson, har fått konkurrens,
av Sollefteås bästa Karlsson, Frida Karlsson,
som genom en jättebragd tog vm-silver på 10 km
klassiskt. UR SPÅR ! Med lite läppsalva och astmamedicin
kanske det blivit guld… nä vaddå … jag bara spånar.
Och om man kan kalla Kallas prestation dålig för att hon blev
nia, får de bestämt mothugg av mig. Efter stafettinsatsen
i OS i Sotji … kan hon få bli sist i resten av sin karriär
och vara både förlåten och för evigt hyllad.

…
Mot fören slår vågorna i den hemmabyggda
träbåten, av granvirke. I fören sitter jag med orange
flytväst och tittar på morfars fårade, harmoniska ansikte
där han satt i aktern, med handen på handtaget,
till en gammal vit Johnson utombordare.
Jag var med och tittade när morfar byggde själv båten i
garaget på Gumåsvägen 67, mittemot Skarpåkersskolan
i Kramfors nån gång i början av 70-talet.

Jag var för ung för att lära mig så att jag själv en dag
skulle kunna bygga en båt, på morfars vis. Men visst
var morfars byggande av båtar, hus, och sommarstugor,
och den lilla vackra pigtittaren jag ärvde troligtvis orsak till
mitt eget skapande i livet. Morfar var en konstnär, när
det kom till trä och byggen och skapande.

Morfar drog ner på gasen på Johnson-motorn,
så jag gjorde mig beredd för hedersuppdraget att vara
hoppilann-Kalle. Det var typ det jag betroddes med, jag
var den yngre av två bröder, och storebror klev alltid in
och gjorde saker, och puttade undan mig.
Men jag var trygg i båten, när morfar viftade med öronen
och log åt oss barn, och ögonen lös av harmoni,
livserfarenhet, och allt verkade meningsfullt,
de få stunderna med morfar i Stordegerssjön,
långt från grå betong i Stockholms förort med självmordshot
och brutala skilsmässor.

När morfar, min förebild, min idol, min stålman,
gick in i dimman vid 80-årsåldern, rasade nog nånting
i mig ihop. … men livet gick vidare.

I Sibirien, där fattigdomen tvingar ut män i norra ishavets
avlägsna öar för att leta efter mammut-betar, ser jag samma
fåriga ansikten, iklädda anorak som morfar, men de viftar inte
på öronen och ler tryggt. Utan har en desperation och förtvivlan
i blicken

Elefantbetar är ju sedan ett tag förbjudet
att handa med pga utrotningshot, Medan Mammut-betar redan
är utrotade så de betar de kan hitta i tundran, kan det sälja
och får pengar för. Men de är lurade, mellanhänder tar det mesta,
efter att de slitit och halvsvultit på ryska nya sibiriska öarna
Bara för att miljonärer i Kina och runt om i världen ska
kunna köpa konstverk i elfenben.

Under dokumentären som jag länkat till genom ett klick på
bilden, visar de även parallellt hur forskningen, sedan de kunnat
utvinna blod från ett nedfryst mammut-lik, har för avsikt att klona
en livs levande mammut … till vår tid. Man pratar triumferande och
på samma gång aningslöst om att man nu kan med genteknik,
sortera bort barn med Downs syndrom. Vilket får mig att undra
hur vi kommit att bli sådana varelser som ska odla fram perfektionism
genom avel och gen-modifikationer. Har vi redan glömt Hitlers
Ariska ras och förintelseläger ?

De nordamerikanska indianerna högaktade de äldres visdom,
och lärde vidare ovärderlig kunskap, från generation till generation,
som morfar lärde mig ovärderliga kunskaper, och inte minst
värderingar och naturkännedom.
Det är allt borta nu… våra äldre är inte ekonomiskt produktiva
och gamla kunskaper skapar inte förmögenheter,
därför blir de äldre värdelösa i vår tids syn på människor.
En belastning …. typ som jag.

Aldrig har jag känt livet mer logisk och meningsfullt,
än när jag satt i fören och tittade på morfars fårade leende.
Och jag tror aldrig igen jag får uppleva att man var en del av allt,
och man förstod sin plats i livet. Att fiska abborre gav oss mat
att sätta pärer gav oss mat, att bygga båt gav oss redskapet
att fånga mat… och allt var så självklart naturligt,
när storlommen skrek bekant om kvällarna när båten styrde mot
sommarstugan, och varm choklad framför en sprakande eld vid
öppenspisen trollband mina ögon när jag värmde mig
efter kvällens kalla fiskefärd. Och spisjonken fin-klöv vi grovhuggen
ved med. Nu är allt naturligt borta, all livsharmoni.

Men mänskligheten skulle nog behöva
många hoppilann-Kallar nu, för vi är ganska rejält
vilsna och har glömt all sans och vett, för snabba pengar

…
Jag tror uppriktigt sagt att människan aldrig
nånsin kommer att lära sig, utan tvärtom upprepa
sina ”misstag” gång på gång, på gång.

Hur lätt är det inte att hata terrorism ?
Men vad är terrorism ? Och vem bestämmer det ?
Hur lätt är det inte att hata våldtäkter, men vad är en våldtäkt,
och vem bestämmer det ?

Jo rå !
Jag är på, ”ingen nåd för de som våldtagit och mördat
under ISIS flagga”. Och känslomässigt kan man argumentera
för hårda straff, eller tom ett öga för ett öga en tand för en tand.
men hur ska vi utse de skyldiga ? och skyldiga till vad ?
Varken Irak eller Syrien har i detta läge ett fungerande
rättsväsende. Och hur ska Sverige kunna döma personer
efter händelser där det inte finns bevis och vittnen att tillgå ?
Förtjänar de som är skyldiga till mord och våldtäkter bland de
hårdaste straff man kan tänka sig ? Ja det är väl inte så svårt
att skriva under på, men hur får vi veta om de är skyldiga, och
vilken grad av skuld varje anklagad individ har ?

Sverige har tydligen för närvarande ingen lag som säger att
det är olagligt att vara med i någon gruppering, ens om det är
IS vi pratar om. Och som sig bör, vore det ett steg mot diktatur att
skapa lagar efter gärningar, och döma folk godtyckligt !
Och om vi skulle införa en lag att inte som svensk medborgare
bege sig till krigszoner. Då skulle kurderna som rest dit och hjälpt
oss att befria oss från den Islamiska staten, även dom falla under
den lagen, och utvisas eller dömas för att ha hjälpt oss.
Det kan väl inte ens en Sverigedemokrat tycka vore vettigt ?? eller ?

Turkiet, som fängslar meningsmotståndare till Erdoğan,
anser tex att Kurderna, som faktiskt är den största anledningen
till att ISIS inte segrat i Syrien, och kunnat fortsätta slakta
och våldta människor i Guds namn… är stämplade som terrorister.
Och INGEN i väst står upp för kurderna, som utan rätt till
egen suveränitet … nästan själva brottat ned terrorn.
Och betalat med sina liv.

Nu kommer frågan, vad gör vi med de IS-medlemmar
som överlevt ? Givetvis vill pöbeln i vanlig ordning låta
dem svälta, bli mördade eller mörda dem själva, avrättas
eller fängslas. Och jag kan verkligen förstå det om du är en
av de som blivit våldtagen av deras ”soldater” (mördare)
eller fått din familj slaktad inför videokameror.
IS är en bestialisk sekt, som inte kan tolereras.

Men vad gör vi ?
Och vem ska göra det ?
Och framför allt, vad får våra val för konsekvenser ?
Vi kan ju som en bekant sa ang miljöproblemen spränga
Kina i Luften, så ordnar det sig med miljön ?
Jag har med egna ögon, på sociala medier, sett tusentals av
liknande föreslagna ”lösningar” på diverse konflikter och
brottsbekämpning. Och allt jag har att säga är ett citat från Jesus på korset:
”Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra”

För det finns fler dilemman än hur rättvisa/hämnd skapas.
Om vi agerar bödlar på ett icke rättssäkert sätt så oskyldiga döms,
så skapar vi ÄN MER grogrund för hat och ÄN MER
terrorism, både hos högerextremister och islamister.
Och om inget land ”tar hem sina medborgare”,
inget land vill ha med dessa människor att göra .
Vad tror ni händer då ? Jo De kanske försöker bilda en ny stat,
känns det igen ?

Det är LÄTT för regeringar och människor att säga att de
får skylla sig själva, om de gått med i IS, även om de inte
gjort något brottsligt rent aktivt. Men det kan bli så att vi till
slut än en gång får säga att VI får skylla oss själva om dessa
människor än en gång blir grogrund för ökad terrorism,
för att vi inte gjorde nåt nu.

…
Tur att jag köpte en frys till för något
år sedan. Nu har jag så tråkigt igen, att jag har laddat
för storbak imorgon igen. Havrekex denna gång,
vilket är ett slitgöra. Men jäääämarns va gott !

Jag hade eventuellt tänkt mig att ge igen lite,
till moster som bakat och lagat mat i hela
sitt liv, åt makar, barn, barnbarn, barnbarnsbarn
och så mig då, som ”hon fick” vid 55 års ålder,
typ tog hand om då typ, när jag var ett 20-årigt barn.
Nu är hon 87, och har inte rygg för att baka,
och jag har inte mage att komma tomhänt när
jag, med kamrat åker 10 mil enkel för att hälsa på !
Hoppas moster blir glad !

Nä men det har inte varit så där jättelätt,
under februari för Kai-Tomas. Men jag är seg som kola,
mjuk som silke och hård som sten, så jag tjuras på.
Jag har faktiskt tagit några få ”egoistiska” beslut en period,
och inte tagit på mig att ”rädda världen” (figure of speach)
Ja .. till och med så pass att jag satte mig själv före
några som jag förr i ti’n utan hänsyn till mig
själv, hjälp före mina egna grundbehov,,… för att överleva,
för att leva.

Jag har kommit fram till att jag bara kan ge
det jag kan ge, till några få åt gången. Och jag har dessutom
kommit på att jag har en egen vilja, och att det är helt okej
att även lyssna till den ibland…. ja menar så vitt jag vet,
så har jag bara ett liv… allt annat är dumt att chansa på.

Det var fasligt vad det lever om utomhus,
det stormar på rejält för tillfället. Och vi halkar omkring
i tillvaron då snön packats till is Fönsterrutorna skallrar ordentligt
och jag kan se med blotta ögat, hur de rör på sig, som om de skulle
blåsa sönder vilken sekund som helst. Jag plockar in fågelmataren,
de har ändå sedan 2 veckor övergivit denna min matstation
pippi-bördarna. Har väl fått bättre krubb på gräddhyllan nånstans
kan tänkas. Oooops … jo puh .. fönstren höll även för den vindbyn.

Det blir liksom segt när vårvintern uteblir, det blir barmark redan
i februari, och man liksom börjar vänta på våren redan då,
som ändå inte kommer förrän i maj, i bästa fall.
Men ack …Maj månad … som du förför mitt sinne,
med tussilago, lövsprickning och grönt gräs igen.
Nåja … nu är det februari, som kan vara jättevacker
och vit, men nu bara påminner om Förortsvinter i
Storstockholm … grå, grå, grå, grå.

Ja då får man baka lite till.
Full frys med Kai-Tomas

…
”Then darkness took me, and I strayed out
of thought and time,
and I wandered far on
roads that I will not tell….
but it was not the end”…..

Livet är underbart,
livet är också outhärdligt,
det är kargt, det är ett paradis.
Det är sällan eller aldrig rättvist.

Det liv jag fick, var detta,i den kropp jag fick,
med den själ som formades av tid och människor,
som jag inte alltid valde. Livet och några av
de jag inte fick välja, formade min till synes
okrossbara, bräckliga själ. Jag är vad jag är.

Jag träffar i livet, så många olika sorters själar.
Det är ogreppbart, bortom alla begrepp.
Många predikar positivitet som ett oavslutligt mantra,
och förbannar de som inte förmår. När i själva verket
det är ett konstlat budskap som inte kommer från hjärtat,
utan utifrån desperation, oförmåga att känna på sorg,
saknad och andra ingredienser i livet.

Andra är som Cecilie Skog, ett krulligt, orättvist,vackert
yrväder full av kärlek och äventyrslusta som bara måste ut.
Verkar vid första anblick helt orörd av tidens gång,
helt oförstörd, som ett arktiskt landskap på Svalbard,
men en sprudlande varm källa inuti.
Med livliga ohjälpligt nyfikna ögon,
och skuttar ur sängen var morgon som Solan i
animerade filmen ”Flåklypa grand prix”.
Hon predikar inte … hon är !

Och sen alla trasdockor som vandrar omkring på vår jord,
som livet farit fram ganska ovarsamt med. Några * har gått
på glödande kol, simmat igenom syra, och fått ryggen piskad
fri från skinn. * Men många av dessa hittar vi jordens samvete,
bland dem hittar vi mänsklighetens viktigaste ingrediens.
Vi hittar empatin…. utan den, hade inte människan överlevt,
inte heller utan krulliga, orättvist vackra yrväder,
som bara är !

(* bildligt och bokstavligt)

Men alla drömmer vi om kärlek.
Alla drömmer vi om att bli sedda och älskade.
Men det kan nog vara lättare att älska ett
krulligt, vackert yrväder med oförstörd själ,
än en trasdocka med stickig offerkofta.

Alla trasdockor drömmer om att få en mjuk
värmande kofta, att vara ett varm sprudlande källa
i ett oförstört landskap, som inte går att låta bli att
älska. Men trasdockornas gåva till livet och människorna
är troligtvis empatin. Att se den som snubblar till
och är på väg att falla, och fångar upp.
Men empatin är inte smärtfri, inte gratis,
det kostar på…

Men alla drömmer vi om kärlek….
…även trasdockor, speciellt trasdockor !

…
Demokrati är inte så viktigt ändå ?

Det är nog faktiskt ett smärre mirakel
att ett parti som vänstern har lyckats få med sig 8 %
av rösterna i riksdagsvalet och nu
10 % i vissa opinionsundersökningar.

Om vi för resonemangets skull bortser från vad vi tycker är rätt

Om vi nu bortser för ett ögonblick vilka värderingar, vi
väljare har, och varför vi tycker si eller så,
och ser till partierna ekonomiska förutsättningar
för att få ut sitt budskap. Dvs pengar att göra reklam o media
för sin politik och driva valrörelse.

EN del av detta är partibidragen:

Socialdemokraterna: 45,3 miljoner kronor
Moderaterna: 37,2 miljoner
Sverigedemokraterna: 21,7 miljoner
Miljöpartiet: 14,5 miljoner
Centerpartiet: 13,7 miljoner
Vänsterpartiet: 13,3 miljoner
Liberalerna: 12,9 miljoner
Kristdemokraterna: 11,9 miljoner

Om vi bara tar hänsyn till dessa olika förutsättningar
gällande partibidrag så ser vi att det är hela 5 partier
som spelar i en lägre division, än de övriga tre.
Men om man sedan även inkluderar hur mycket pengar
partierna tar in från näringslivet, så blir det rätt tydligt
hur fundamentalt olika förutsättningar olika partier har
att växa, och få fram sitt budskap.

https://www.svd.se/m-och-sd-har-mest-hemliga-pengar-i-partikassorna

Men det slutar inte här… njä … vem ger oss information ?

Men det slutar inte här. En förkrossande majoritet av alla
dagstidningar, vilka ger oss den information på vilket vi ska
bestämma var vi ska lägga våra politiska sympatier, och röster,
ägs av storkapitalister, vilket givetvis inte bara påverkar innehållet
i tidningarna, utan faktiskt helt och hållet präglar detsamma.

Utöver det matas vi dagligen genom mobiltelefoner, televisionen,
internet, av något vi kallar reklam, som egentligen sprider
precis samma budskap, att vi genom lotterier spel,
köp, köp, köp, ökade inkomster blir lyckliga. ergo: borgerliga
värderingar.

sen har vi har ju desinformations-armén på sociala medier

Slutar det här då ? Njä inte riktigt faktiskt.
Borgerligheten, där man nu för tiden kan inkludera även
Sverigedemokraterna, har ju människor som på heltid sitter och
mass-lajkar inlägg, sprider falsk information under namn som ”fria tider”
Klistrar ihop bilder som inte stämmer med vad som de fakto har
skett eller inte skett, och det är ett av nutidens starkaste
påtryckningsmedel i politiken; desinformation !

Under dessa förutsättningar har ändå det enda kvarvarande
vänsterpartiet i Sverige (vad än Löven försöker
efterhandskonstruera). …. närmare 10 % i opinionsundersökningarna

De utfrusna Sverigedemokraterna (?)

Men det slutar inte ens här.
Det har under en lång tid, först från Sverigedemokraterna själva,
och nu även i de borgerliga tidningarna pågått en intensiv kampanj för
att påvisa hur orättvist det partiet blir behandlat, och hur det
påstås bara stärker dem.

https://www.expressen.se/debatt/brunsmetandet-av-sd-kommer-bara-att-oka/

Nu skulle jag ju, i det här läget av blogginlägget faktiskt
kunna gå in på lite sakpolitik, det vill säga vad partierna
faktiskt vill, och vad de faktiskt gör. Och på så vis argumentera
för fördelarna med vänsterpolitik. Men jag är inte riktigt klar med
förutsättningarna, och demoniseringen inom politiken
och i medier. Den allmänna uppfattningen har nu blivit
att Sverigedemokraterna är det parti som blivit utmobbade,
demoniserade av övriga partier och ”inte fått vara med”
Och det förstärks effektivt av Jimmie Åkessons debattpolitiskt
sett professionella oskyldiga ansiktsuttryck och lugna sakliga
samtalston.

Tio%-ig majoritet av befolkningen

Redan när Sverigedemokraterna hade kring 10 % ansåg de att de
stod för folkets vilja, ””En majoritet av svenskarna” etc. Jag vet inte jag,
men jag lärde mig i skolan att man bör komma över 50%
för att kunna tala om majoriteter. Men vi har väl gått i olika skolor.
Många av SDs väljare påstår sig gått i ”livets hårda skola”
vad det nu innebär i praktiken… är ingen som vet.

SD blir alltså ”utfrusna”, och demoniserade, nu även enligt stora
delar av media, som jag nyss konstaterade var i huvudsak,
borgerlig. Men partiet har aldrig haft någon majoritet av något
slag. Vänsterpartiet., om vi nu ska tala om utfrysning, är ett
parti som funnits i 100 år, och ännu inte tillåtits sitta i en regering !
Visste ni inte det ? jo det är sant faktiskt.
Och man har dessutom fört register över folk som sympatiserar med
Vänstern, på den tiden partiet kallades VPK. Nä men jag tänkte bara
sätta ordet ”demonisering” i ett rimligare och större perspektiv.

Pojken på skolgården

Och om vi då ser till hur SDs riksdagsledamöter förhållit sig
till den svenska lagen, till hur de hatat på sociala medier,
fall, efter, fall, efter fall, så blir min inre bild av partiet att det är
pojken som mobbar andra barn, springer hem till mamma och grinar
över att han blir tillsagd av fröken.
Och det finns ännu en rörelse som lärt sig av den taktiken,
som anklagar män utan grund, och beskyller män i stort
för enstaka mäns påstådda brott… slutsatsen måste dess värre bli
att det lönar sig att ljuga, överdriva och hata,
i svensk opinion.

…
Många tankar har snurrat som
en virvelvind under några veckor nu.
Känslor från oroliga nattdrömmar har
följt med en stund inpå dagen, men jag har enträget
kokat min gröt, kokat mitt kaffe diskat min disk.
gått mina promenader, stretchat min kropp,
masserat ansikte, fötter och händer för att få
ro i kroppen, som efterhand sprider sig till själen.

Men jag är människa, och människan är ett flockdjur,
och tungan på vågen har idag varit att jag träffat trevliga,
riktiga människor flera gånger, och skrattat en hel del.

Solen sken och värmde mitt frusna ansikte,
när jag vände tillbaka på min vintersol-promenad.

Så andra halvan av Onsdagen,
var en mycket bra dag… eh halv-dag !

…
Förlorade hjärtan i en hjärtlös värld
Alla ser mitt leende, och några får en hjälpande hand.
Jag skrattar bort kärleken, och låtsas som
om jag inte behövde den.

Men nu i natt när jag ska blunda och sova,
så griper en kärlekssång tag i mig, och påstår
att man inte kan leva utan kärlek.
Och för ett ögonblick lyssnar mitt hjärta,
på tonerna som vill älska, men inte får.

Det fanns en tid då jag lät mig själv bli förälskad,
jag drömde om kärleken, nästan trodde på den.
Då lät jag mig drunkna i en kvinnas skönhet,
men nu har jag satt hänglås på hjärtat,
och förlagt nyckeln.

Jag litar inte på någon längre.
Inte när det kommer till kärlek.
Jag har massor att ge, men jag behöver kärlek,
och tillit, tålamod och fötterna på jorden.
Jag är mycket, men inget som kvinnor
vill ha, behöver. Ingen status, inga pengar,
ingen trygghet, inget arbete
…inget lyxliv som medelsvensson lever.

Jag bryr mig inte, intalar jag mig själv,
men jag ljuger. Men inte speciellt bra.
Varför Gud, gav du mig ett sådant hjärta, som
ingen tycks älska, som inte kan låta sig älskas,
varför ? Om du gjort ett hjärta av sten,
som inte kan krossas så….

Jag vet inte … det känns som det stelnar
till sten, och resten är bara teater.

…
Jag längtar ibland efter nån
att vila min själ hos för en stund.
Slippa vara stark nån sekund
Och bara få vara mig själv.

Tänk att någon minut slippa sin mask,
den som alltid ler och är stark
Tänk att få gå på säker mark
och bara vara … bara finnas till.

Tänk att få vara ifred från gamar,
som hugger när man blöder,
tänk att få vara med sina bröder
Och att känna sig som en del av nåt

Jag längtar efter att bli längtad efter,
”Oj vad jag har saknat dig min vän”
Att själv få sakna samma människa sen
Att slippa låtsas och göra sig till

Tänk att alltid ha ett annat hem,
när mitt eget ekar tomt och tyst,
där inget säger ett knyst,
tänk att bara veta att det fanns

Jag längtar ibland till det som varit,
fast jag egentligen vet bättre än så
Jag lurar mig att det var enklare då.
Men då minns jag bara det jag vill.

Om ändå tvivlet for sin väg för gott
Om ändå sommaren vore här snart,
då vore väl allt rätt så underbart.
Om bara blommors doft var här