…
Ibland när jag träffar mina vänner,
och mina vänners barn, när jag hör deras skratt,
och ser deras lekar,
i en fantastisk fantasivärld, så ler jag och känner
hopp för världen. Jag gläds för dem,
jag gläds för deras föräldrar, mina vänner,
och samtidigt tåras mina ögon….
Så kommer det alltid att vara den glädjen för att
för en stund, även om det är ur betraktarens ögon,
även om det är i utkanten av familjen, så känner
jag nästan hur det skulle vara, att vara en del
av en familj, nästan hur det skulle vara att
vara älskad, nästan hur det skulle vara att få
vara far, till egna barn.
Välkommen till Tomas hjärta
Då känner jag mig för ett ögonblick aningen
mer levande, när jag hör hur barnen skrattar
så de kiknar, när jag låtsas sova, och det väcker mig
genom att kasta en kudde eller låtsasringa telefon.
Om och om, och om igen. lika roligt varje gång.
Och det är jag Tomas som får dem att skratta så.
Jag är nog en bra man ändå…..
Jag kan periodvis, som nu, tyckas vara väldigt glad,
skratta och vara lättsam, skämta. Och på ett
vis är det sant. Men ju högre jag svävar iväg ,
ju mer jag företar mig, skämtar och skrattar,
ju mer ekar tomrummet i mig, saknaden av
en familj med egen mor och far, längtan och sorgen
efter att det inte blivit så att jag själv blivit far, haft
en stabil grund och inre trygghet att uppfostra egna barn,
och skämma bort dem enkom med kärlek och tid,
och ingenting annat.
Lyckan med gnälliga barn
Tänk att få oroa sig till sömns varenda kväll över
ens barns väl, och fundera om man gjorde rätt.
Vilken dröm hörrni. Tänk att få uppleva att de blir fly
förbaskade på sin far…. och få höra dem gnälla över vad tråkigt
de har… förstår ni inte vilken lycka det är ?
Motsatsen är inte glädje, positivitet och ständigt lyckliga rara barn,
… motsatsen är att inte ha barn, inte ha familj.
Välkommen till Tomas…. det här är jag, så här är jag,
bakom skratten, skämten och dansstegen.
Endast då får skratten mening
Så jag kommer alltid glädjas, samtidigt som mina ögon
tåras, till och med när jag ser kärlek i helt främmande familjer.
När en far lyfter upp sin lilla bebis och pussar henne på kinden.
När de slänger sig på golvet på butiken och grinar över
att de inte får en viss sak, så kommer ni
att se mig le… men samtidigt avundas er
Sån är jag … vare sig nå’n gillar det eller inte.
Då, och endast då, när min sorg och saknad
får lov att existera, får glädjen, skratten
och skämten en mening…
… annars ropar de sökande i mitt hjärta
annars ekar de tomt i mitt bröst
Välkommen till Tomas