Månad: januari 2019

…
Harmoni inuti, är mer värdefullt för mig
än allt guld i Klondyke. Det är nyckeln till kärlek,
hälsa och uppfångande av lyckliga moment.
Men inte helt lätt att finna harmoni… inte alltid för mig
i alla fall.

Just nu lite mindre harmonisk faktisk.
Lite mer upp och ner…. men det är okej.
Jag öppnar min ”verktygslåda” och ser vad jag kan
använda mig av. Grunderna är alltid Mat, vila, sömn
och motion. Närhet, socialt umgänge och musik.

Bara i mig

Jag börjar inse att den bara kan skapas av mig, i mig,
oavsett var jag befinner mig. Men jag inser oxå
att det inte är något som blir ”färdigt”. Det är till
att prova om och om igen, lära sig hur man gör.
Och acceptera att jag inte fick det med mig,
utan måste skapa det själv… nu och fortsättningsvis.

Och det är lätt att glömma av sig och fly,
men det är förlåtligt, det är okej. Bara att försöka igen,
och igen, och igen.

Balansen mellan våga o inte våga

Sen är det en fråga om balans mellan olika val.
Ibland bör vi konfrontera våra rädslor, för att
övervinna dem. Men ibland behöver vi se till att det inte
blir för stora portioner av det som är läskigt, för då när
det inte blir hanterbart, så blir det än större, istället för
mindre som var tänkt. Jag tror tex inte att det är en bra
idé att stoppa 10 spindlar innanför tröjan på en person
som har spindelfobi. Det kan vara bättre att först börja
med en bild på en spindel i så fall.

Men just nu, senaste veckan, känner jag mig oharmonisk,
frustrerad, och obalanserad. Och det finns ingen Quick fix
för det. Bara tålmodigt arbete, och överseende med sig själv.

Tidig överlevnad….

En sak som för mig tidigt blev en överlevnadsgrej, var hur jag
som barn skulle överleva. Jag lärde mig tidigt att mamma var
instabil, ville ta livet av sig. Och om hon tog livet av sig
när jag var mellan 5 – 16 år, då skull jag ha ingen. Det var ett
barns slutsats. Så jag lärde mig att alltid ta hand om henne,
trösta henne, få henne att vilja leva. ”Om det inte vore för dig
så skulle jag ta livet av mig Tomas” sa hon. Och jag tog henne
på orden.

….blev till ett hinder senare

Saken är den, att när då hon försvann ur mitt liv, pga av
att jag var vuxen till åldern, så fanns ju mitt
sätt att överleva kvar djupt inrotat i mig.
Om jag ska överleva, så måste jag se till att skapa en
harmonisk omgivning, vara till lags, medla osämja,
och som då förut, ta på mig all skuld och allt ansvar för
omgivningens känslor själv. Ett barns logik, inpräntat i en
vuxen man. Jag visste inget annat. Och spår av detta finns
ännu kvar.

…och blir till harmoni igen, i bästa fall

Men jag har som mål att vända på det hela,
och finna harmonin inuti mig,
för att kunna hantera disharmoni utanför mig,
det verkar vara en mer sund strategi.

Rättvisa – Jack Sparrow

Nej, det är inte rättvist. Det är inte rättvist att barn svälter
i Jemen, när vissa drunknar i pengar i väst. Livet ÄR inte
rättvist. Och det var inte rättvist mot mig då. Det
var bara så det var. Inget att göra åt hur det var.

Det är lite som Kapten Jack Sparrow i filmen Pirates of the
Caribbean, sa till Will Turner, när Will tyckte Jack slogs ojuste:

”The only rules that really matter are these: what a man can
do and what a man can’t do”

Och det tänker jag är bra, åtminstone för mig.
Så jag fokuserar på rätt saker. Den är för övrigt rätt nära
sinnesrobönen.

Nå … jag kommer inte längre i detta just ikväll,
men det är en dag i morgon också.
Och då kan det med lite tur bli boule igen.

…
Nej jag är inte gravid !
även om några påstår att det ser ut som så

Har ni inför ert inre,
sett en hjärna explodera, eller implodera nån gång ?
Nån stans i närheten av det var jag igår
kväll… och även om jag kommit
förbi ett av de ”olösliga” problem jag ställdes
inför igår kväll, så kvarstår några till.
Varav alla världsliga problem med rätta kan tyckas,
I-landsproblem !

Att sätta igång tv:n

Jag får helt enkelt konstatera
att även jag sakta men säkert håller på att
förpassas till historien som en irrelevant relik,
som varken vill eller kan hänga med i ”utvecklingen”.
Jag står nu som ett fån med en tv-dosa i handen,
och nyinköpt ”smart-TV”. Och nog är den tv:n smart alltid,
iaf smartare än mig. För hittills har den överlistat mig
i det mesta. Allt jag ville var att kunna använda samma skärm
till tv, dator och video… resten var irrelevant för mig.

Nio månaders gnet och ”svält”

Under nio månader har jag levt snålt,
och sparat krona efter krona för att kunna
investera i en ny dator, eftersom branschen till slut
mer eller mindre tvingar oss att göra så.
(ej uppdateringsbara program, och nya som kräver mer
prestanda för att de öht ska fungera.)
Dvs inte att datorn rent fysisk har gjort sitt,
och hårdvara är utsliten.

Så trodde jag

Jag föreställer mig att när jag köpt en dator för 7200 kronor,
så ska det bara vara att starta den och så ska skärmen
fungera. Men jag inser nu att det var lika naivt och lika
ignorant som när jag på 2000-talet i ett av världens mest
kontantfientliga länder kliver in på ett Seven-Eleven i
landets huvudstad, och frågar:

– ”tar ni kort ?”

Den unga trådsmala expediten, med fotomodellsambitioner
och ser ut att väga 45 kilo med smink, och 44 kilo utan
smink, tittar på mig som vore jag från en annan planet.
Ack så rätt hon hade.

”Vad skulle det vara då … två hål i väggen kanske ?- ha ha ha”

Jo … nä givetvis var det naivt av mig att tro att
det skulle fungera direkt. Stoppa i en kontakt i väggen,
trycka på ”On” … och vips börja knappa med perfekt bild.
Jag minns när vi på den tiden hypermoderna ungdomar, hånade den
äldre generationen över hur de uttalat ”Power” med svenskt accent,
och när de glömt just att sätta i kontakten i väggen.

”Arabiska” för nybörjare

Nu är det JAG som är den otekniske ”teknik-dinosaurien”
som står med en dosa i handen, och hur jag än trycker
blir det bara värre, och värre.
Och ungdomen, plus min faktiskt något äldre vän Ulf
(Datalärare och TV-tekniker) … står nu och irriterat
och konstaterar att jag inte fattar nånting. Och ställer en 20-tal frågor
om vilka inställningar jag har där och där,
och vilken HDMI- eller VGA-kontakt, skärmtyp, upplösning,
hårddisk, och fan o hans moster ,,… för att kunna
distans- supporta mig… och min hjärna brinner ,mer och mer.
Till och med arabiska ter sig mer lätt begripligt… nästan:

Enligt Google translate ska det betyda:

”Jävla skitdator, vem fan uppfann den här skiten”

Nu utgår jag iofs ifrån att Google översatt fel, men ni fattar.

Nu finns det ju iofs hopp, för språket håller på att förenklas
och gå tillbaks till ursprunget:

Nå efter att på inrådan av min ungdomlige datasupport,
pensionerade U.P, så lade jag mig att sova på saken,
fast jag kokade av ilska likt Tyko Jonsson,
när han fick reda på att hans son Karl-Bertil givit bort
saker som ingen rik ville ha, till människor som behövde dem.
”Du får IIINTE se hur filmen slutar”

Utsövd men fortfarande folkilsken

Och när jag utsövd vaknade, kokade fortfarande hjärnan något
över ”den här jäääävla tekniken”
Men av enträget slumpmässigt knappande
och provande, i 10.675 möjliga kombinationer,
tryckte jag på rätt knapp, vid rätt tillfälle
för att åtminstone få till bilden för datoranvändning.

Men jag är fortfarande arg, för arg för att kunna ge Ulf rätt
om att ”det kommer ordna sig bara du sover på saken”
Nu återstår att få ut ljudet i stereon, som är från förra
årtusendet, och inte har HDMI, VGA, USB, HBTQ mm mm.
Och att få kanalerna på rätt plats, vilket för några år
sedan inte var några som helst problem för mig.

”Smart-TV” … Hrrmmf … jo jävlar ja

Massa ”möjligheter”

Sen finns det säkerligen ytterligare 10.674 saker till som
den här ”smarta” tv:n kan göra, men som hör och häpna
innebär att du måste skaffa abonnemang, eller köpa hem
5 – 10 ytterligare apparater … för låt oss säga nånstans
mellan 15.000 – 30.000 kronor. Som enligt försäljare helt klart
även detta är det bästa man kan köpa, och inte klarar sig
utan det. Själv upplevde jag det som ett mindre mirakel,
med mina intäkter, att jag lyckades skrapa ihop till,
dator och tv…. så … Nja… njää… Nej till ytterligare
lull-lull… om det går att undvika.

Så nu skiner sol-helvetet ute, och det är oursäktligt
behaglig temperatur (- 6 gr C),
man kanske till och med skulle fotografera lite ?
Gaaahhh !! batterierna i kamerorna urladdade … alla tre
batterier.

Ähh jag går väl och tröstäter lite hembak hälsobröd
istället…. ha en jäkligt trevlig dag hörrni,
och undvik specifikt teknik !

…
Nepp…. jag räddade inte världen idag heller !
Jag räddade nog inte en enda människa …
…idag heller

Kan hända dock att ännu någon person på
Facebook, blockar mina inlägg, eller
struntar i att läsa dem. För att min idoga
samhällskritik, på någon punkt träffar
eller berör i princip varje människa och individ.
Jag är troligtvis mao en jobbig f-n.

Givetvis får man fler personer som med tummar
uppskattar och håller med en om värderingar
om man sluter sig till en sluten grupp och inte släpper
in oliktänkande. Och givetvis gillar alla med hjärtan
och glada gubbar och och dansande flamenco-brudar,
en som aldrig kritiserar någon eller något,
och ej heller tycker någonting offentligt.

Om någon tror att jag tror att jag tycker mig vara
bättre än alla andra, eller som Svärjevännerna
föraktfullt kallar det: ”godhetsknarkare”,
så kan jag meddela med stor emfas att så är inte fallet.
Jag är inte utan skuld, jag har gjort massor med
fel,
jag oxå… och har TYVÄRR nog varit hårdare mot mig själv
än vad som är hälsosamt för någon levande människa,
över tom de minsta av felsteg. Så vad än jag gjort för fel
här i livet, så har jag betalat för dem i skuldkänslor och
ångest, tårar och depressioner…. och kanske betalt i detta
för kommande liv också.

Nej jag tycker mig inte vara bättre än människor i allmänhet,
MEN… jag är nog argare och mer frustrerad än gemene man
över den till synes likgiltiga, desillusionerad hållning
så många tycks ha till ojämställdhet, att vi förstör jorden
våra barnbarn ska leva på, att klyftorna ökar
som gör att hatet och rasismen ökar.

Jag blir vansinnigt arg över att ingen säger nåt, ingen
protesterar, ingen skriker ut i protest…

Jag är bara argare än gemene man, och mer storkäftad
Men det gör ingenting, för ingen lyssnar på mig,
ingen bryr sig om alkoholiserade C på byn,
Ingen bryr sig om tiggare som inte har svenska namn,
ingen bryr sig om sina barns levnadsmiljö…

ingen bryr sig.
För ”jorden kommer ändå gå under, så skit i miljön”
som en bekant som är far till åtminstone ETT barn,
sa till mig för ett kort tag sedan.

Han kanske har rätt hörrni ?
Eller vad säger ni? Ska vi skita i allting vi
humanister och miljömuppar oxå, era barnbarn
är ju ändå redan döda, så sänk för all del bensinpriset
så vi kan köra mer och billigare i ett av världens rikaste länder.
Och fortsätt för all del att rösta fram partier som ännu
låter flyget vara det enda skattefria färdmedlet,
våra barnbarn är ju ändå redan döda… för om de inte
har mat, rent vatten, och om stora delar av världen läggs
under vatten pga polarisens smältning….
ja men det gör väl inget va ?
det drabbar ju bara andra länder

Nepp…. jag räddade inte världen idag heller !
Jag räddade nog inte en enda människa …
…idag heller

Och jag är nog bara en arg jobbig fan som bara är
negativ och kritiserar. Fast kanske, kanske våra barnbarn,
och barnbarnsbarn, uppskattar alla oss jobbiga jävlar som
slogs för dem, … om de inte förståss redan är döda,

Jorden ska ju ändå gå under, så kanske även den humanistiska
miljömupp ska skita i allting utom egen plånbok… eller vad sägs ?
Hur resonerar man förresten som förälder om man skiter i framtiden ?

(PS jag är inte Miljöpartist… de går ju för övrigt med på slopandet av flygskatten så)

…
Människor med makt och privilegier har alltid,
kommer alltid att göra vad de kan för att behålla
sina privilegier…. på bekostnad av de som inte har.
För människan, utifrån den mänskliga naturen tycks det
vara mer eller mindre en naturlag.

Hokus pokus, och all vänster är bortmanövrerad

Nu har Sverigedemokraternas tvestjärtade politik
i kombination med Socialdemokraternas, Centerns och MPs
makthunger ritat om den politiska kartan helt.
Det finns inte längre något vänsterblock.
Det bestämde Löven, Lööf och Åkesson tidigt ….
inte deras väljare, men väl dessa ”prominenta herrar och damor”,
tog det som sin uppgift att skapa 2 borgerliga block.
Vilket i sin tur innebär att vänsterblocket bara består av
Vänsterpartiet, nu enligt mätningar har ca 9-10 %

Bunt ihop o slå ihjäl dom

Och pressen hakar på, och folket sväljer allt, och skyller på
alla utom Sverigedemokraterna som enligt mig
är en av de krafter som varit mest aktiv att skapa denna kris.
Pressen gör nu analyser vad folk tycker om uppgörelsen
mellan S, C, L och MP…. och i den statistiken med staplar
klumpar man tex ihop MP och V, som en stapel.
Vilket är märkligt då MP måste betraktas som ett parti som
1 skulle sälja sin egen mor för regeringsmakt, 2 som i likhet
med S inte kan betraktas som annat än ett borgerligt parti,
utifrån den politik de väljer att genomföra.

Ni kan låtsas om ni vill men …

S kan inför väljarna låtsas att det är kompromisser om de vill,
men många av oss vet att detta hela tiden varit planen, att ta
ytterligare ett kliv högerut,…. orsak ? … jo makten förståss !!
Vilken politik de för väl vid makten, tycks vara oviktig för dem.
Samt att de tror sig ha oskadliggjort sin huvudsakliga motståndare
Alliansen, genom att splittra dem. Men jag befarar att man bara
skapat sig en ny huvudmotståndare vars politiker och väljare inte
likt den gamla motståndaren borgarna, är kapitalistiska egoister,
utan nu genom SD, och deras politiker och väljare skapat sig en ny huvudmotståndare vars väljare inte bryr sig om sant och falskt,
och vars politiker från början hade ett mål, att stoppa invandringen,
och öka segregationen. Men nu bytt mål till…. hör och häpna …
skaffa egen makt, och egen rikedom utifrån folks ilska och
politikerförakt.

Och folk fortsätter att köpa detta

Med vår passiva välsignelse

Inget av detta hade ju varit möjligt för partitoppar,
och storföretagare som köper dessa politiker.
Om inte folket hade tillåtit det,
och gett dem deras välsignelse.
Och det är precis samma orsak till varför detta sker,
Därför att folk som har det lite bättre på något plan
under inga omständigheter kan godta att de inte
får ännu mer slantar, privilegier och statusprylar.
I Sverige är det för politiker möjligt att genomföra
privatiseringar i vården vilket en majoritet av väljarna
eg är emot, utan att det blir uppror i väljarleden.
Det är möjligt att vända upp och ner på den politiska kartan
och marginalisera ALL vänsterpolitik, utan att folk reagerar
nämnvärt. Man kan låta skattepengar försvinna i miljarder,
utomlands i miljardärers fickor … och gemene man rynkar
på sin höjd lite irriterat på näsan och knyter näven i fickan.

Men f-n ta dig om du ….

Men jävlar anåda om du påpekar för svensken att det kanske
inte är så lämpligt att säga ”n**er, eller att någon som helst
dans utöver små grodorna, dansas på midsommarafton,
eller att Disney och Astrid Lindgrens ättlingar själva beslutar
sig för att ta bort fördomsfulla och rasistiska ….
Eller för den skull om fattiga människor som inte överlever utan
allmosor får tillåtelse att be om hjälp…
Dååå jäääävlar ska ni få se på uppror.
Då blir svensken så för bannad att hen röstar på ett
parti som flirtar med värderingar från tiden då rasbiologiska
institutets sk forskning var vad man rättade sig efter.

Vår nya slit-och-släng-ikon Greta

Greta Thunberg, vet snart var svensk vem det är,
och vem som är hennes mor. Hon höll ett fantastiskt tal
som med rätta var helt respektlöst gentemot världens makthavare
i miljökonferenser. Hon sa egentligen samma sak som jag länge
sagt i mina blogginlägg ang miljön, och hur vi pissar på våra barns
framtid genom egoistiska beslut och ignorans.
Men givetvis får det mer genomslag om ett barn säger detta,
och säger det rätt i ansiktet på makthavarna. Men jag hade väl
ändå hoppats på att nån enda Facebookvän, tagit ställning,
satt sig in i det faktum att ingen faktiskt älskar sina barn i handling,
om inte man agerar emot fossila bränslen.

Och visst… visst gillar folk Gretas tal på Facebook,
de fullkomligt öser likes på det via den nyaste modellen
av mobiltelefon på väg till andra turen till Thailand för i år.

Snart är hon bortglömd

NU lyssnar folk stor-örat på Greta Thunberg …. ett tag
Likt folk i miljoner upprördes över när Aylan Kurdi (Alan) 3 år gammal
flöt iland på en medelhavskust.
Nu är opinionen emot att ta emot flyktingar kraftig,
och Kurdi sedan länge bortglömd. Snart är även Gretas modiga
rytande bortglömt, och vi fortsätter i ljusets fart
med ögonbindlar på…. och inbillar oss att tillväxt och uppfinningar
ska rädda oss, … när det i själva verket är detta som skapat denna
miljökatastrof vi lever i

”You say you love your children above all else”
and yet you’re stealing their future infront of their very eyes”

Och det är inte några avlägsna makthavare som bär det
ansvaret… det är även alla vi som ger dem makt,
”when will they ever learn….

…
När endast klagande stråkar
talar ett språk mitt hjärta förstår.
Då det enda som är uppriktigt,
är tiggarens bön om hjälp.

När bara femtonåriga barn tar ansvar
för framtiden, och när de törstiga
i parken, visar mest hjärta och
förstånd.

Då när jag sviker den som behöver mig,
då när jag blir sviken av dem jag behöver,
när norrskenet dansar en dans i natten,
till stjärnors bakgrundsmusik.

Då tänker jag på mor och far,
och önskar de hade kunnat skrivit
till mig här på jorden, klädd i vit vinterskrud,
i väntan på våren och nytt liv.

Kanske hade mor träffat herren själv,
och blivit förlåten sina synder.
Kanske hon hade formulerat orden
till en vilsen pojke i en farbrors kropp,
så han fått möjlighet att förlåta henne:

”Kära son, jag vet att jag gjort dig illa,
det var aldrig min mening. Jag älskar dig
över allt annat på jorden. Och för varje tår du gråtit
för mig ber jag tusen gånger om förlåt.
Förlåt, förlåt… förlåt, jag älskar dig min son !”

Och mina bojor som höll mig fången,
låstes upp och tilläts älska och bli älskad.
Och mina sista år i livet, blevo av lycka
och kärlek …. till livet.

När endast klagande stråkar
talar ett språk mitt hjärta förstår.
Då det enda som är uppriktigt,
är flyktingens bön om hjälp.

När bara femtonåriga barn tar ansvar
för framtiden, och när de törstiga
i parken, visar mest hjärta och
förstånd.

Min dröm och naiva längtan dansar i natten
med älvor i det gröna norrskenet.
Himlen gråter små vita iskristaller,
som lyser upp mitt slutna hjärta,
och ger det hopp om liv…

….trots allt, trots allt

…
https://www.expressen.se/blogg/thomasmattsson/2019/01/jk-vill-atala-16-ansvariga-utgivare-helt-unik-utredning-om-fortal/

Jo … nä jag visste inte heller vad det betydde,
fram till igår. Jag använder mig inte gärna av
högdraget språk när det finns redan begripligt språk att tillgå.
Men eftersom min/allas frihet och demokrati
är helt beroende på kunskap hos medborgarna,
så slog jag upp ordet:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Deplattformering

Nu kommer ju förmodligen väldigt få om ens någon
läsa ett blogginlägg som kräver mer än tid än
1 minuts engagemang, och dessutom inte ger chansen
att anonymt hata på Facebook, eller åtminstone slippa att bli
ifrågasatt för sin eventuella kritik mot min åsikt.
Men jag ger inte upp så lätt.
Och om jag gör det kommer jag igen oftast.

Men jag anser att detta är viktigt för både yttrandefriheten,
och integriteten, som ibland tycks stå i varandras motsats.

Detta svåra ord innebär att man hindrar meningsmotståndare
från att uttrycka sig genom att ta bort deras plattform för
det fria ordet, genom att påverka så de blir av med arbete och trovärdighet,
alldeles oavsett om den utsatte gjort något brottsligt eller ej.
Metoo-kampanjen är full av sådana exempel från press och
feministiska artikelförfattare, men de är låååångt ifrån ensamma.
De är bara för tillfället mest dominanta och frenetiska.
Innan var det den främlingsfientliga kampanjen som var mest intensiv i
desinformation, överdrifter och utanför-rättsliga rättegångar.
Och de är än idag dominanta i sociala medier, och framgångsrika för att du
och jag inte bryr oss om vad som är sant ens.
Det här är på sociala medier ETT av tusentals exempel på desinformation,
här kamouflerad i humor:

Här ska man då skratta åt hur dåligt regeringen skött sig,
man ska skratta åt hur dåligt det är att politiker
inte kunna ordna en regering på 4 månader. Och visst det är väl OK att
skratta åt sådant, och det är helt i sin ordning att skämta om och driva
med politiker. Det är också från min synvinkel helt i sin ordning att
man skämtar om det parti och den partiledare jag själv
sympatiserar mest med: Vänstern och Jonas Sjöstedt.

MEN …. det som är en fara för demokratin i just detta ”humorexempel”
är delvis att syftet inte är skratt och kritik, utan att ljuga med hjälp av
”humorn” Vänsterpartiet är tex inte i regeringsställning, var det inte förra mandatperioden, och har faktiskt aldrig varit det, men förnedras
här som återvinning, dvs skräp i regeringen. Inte ens C och L
som på något märkligt sätt fått en S-statsminister att driva igenom
ny-liberal(kapitalistisk) politik, är inte heller i regeringsställning,
och var det inte förra mandatperioden.

Jag menar att detta är fördummande,
och okunniga medborgare är despoternas och kapitalisternas
våta dröm. just i detta fall är det inte svårt att förstå att detta
”skämt” kommer från SD eller M-sympatisörer.
När då det finns gott om individer som uttryckligen säger att
det spelar ingen roll att det inte finns någon sanning i
det som propageras för …. ja då är vi illa ute.
Därför detta blir sedan stor del av underlaget för hur folk
röstar. Om ni tycker att D. Trump är en farlig pajas, så
kan jag meddela att just desinformation och kränkningar är
vägen till hans framgång, samt att hans väljarbas tycker detta
är bra med lögner och kränkningar.
Det vill säga vi i Sverige håller nu på att kratta manegen för en
egen Trump. … en clown i stil med Bert Karlsson.
Åkesson är än farligare, för han är ett medialt geni,
men med samma uppfattningar som Trump.
Men ingen korkad clown.

…
Ibland när jag träffar mina vänner,
och mina vänners barn, när jag hör deras skratt,
och ser deras lekar,
i en fantastisk fantasivärld, så ler jag och känner
hopp för världen. Jag gläds för dem,
jag gläds för deras föräldrar, mina vänner,
och samtidigt tåras mina ögon….

Så kommer det alltid att vara den glädjen för att
för en stund, även om det är ur betraktarens ögon,
även om det är i utkanten av familjen, så känner
jag nästan hur det skulle vara, att vara en del
av en familj, nästan hur det skulle vara att
vara älskad, nästan hur det skulle vara att få
vara far, till egna barn.

Välkommen till Tomas hjärta

Då känner jag mig för ett ögonblick aningen
mer levande, när jag hör hur barnen skrattar
så de kiknar, när jag låtsas sova, och det väcker mig
genom att kasta en kudde eller låtsasringa telefon.
Om och om, och om igen. lika roligt varje gång.
Och det är jag Tomas som får dem att skratta så.
Jag är nog en bra man ändå…..

Jag kan periodvis, som nu, tyckas vara väldigt glad,
skratta och vara lättsam, skämta. Och på ett
vis är det sant. Men ju högre jag svävar iväg ,
ju mer jag företar mig, skämtar och skrattar,
ju mer ekar tomrummet i mig, saknaden av
en familj med egen mor och far, längtan och sorgen
efter att det inte blivit så att jag själv blivit far, haft
en stabil grund och inre trygghet att uppfostra egna barn,
och skämma bort dem enkom med kärlek och tid,
och ingenting annat.

Lyckan med gnälliga barn

Tänk att få oroa sig till sömns varenda kväll över
ens barns väl, och fundera om man gjorde rätt.
Vilken dröm hörrni. Tänk att få uppleva att de blir fly
förbaskade på sin far…. och få höra dem gnälla över vad tråkigt
de har… förstår ni inte vilken lycka det är ?
Motsatsen är inte glädje, positivitet och ständigt lyckliga rara barn,

… motsatsen är att inte ha barn, inte ha familj.

Välkommen till Tomas…. det här är jag, så här är jag,
bakom skratten, skämten och dansstegen.

Endast då får skratten mening

Så jag kommer alltid glädjas, samtidigt som mina ögon
tåras, till och med när jag ser kärlek i helt främmande familjer.
När en far lyfter upp sin lilla bebis och pussar henne på kinden.
När de slänger sig på golvet på butiken och grinar över
att de inte får en viss sak, så kommer ni
att se mig le… men samtidigt avundas er

Sån är jag … vare sig nå’n gillar det eller inte.
Då, och endast då, när min sorg och saknad
får lov att existera, får glädjen, skratten
och skämten en mening…
… annars ropar de sökande i mitt hjärta
annars ekar de tomt i mitt bröst

Välkommen till Tomas

…
Jahapp ja en måndag till ja.
Nä men måndagar är helt okej,
mindre hype, mera back to basic liksom.

Men just idag är jag ganska irriterad,
och ligger lite på gränsen till ledsen/hängig.
Men håller det på irritationsnivån än så länge.
Och det är bättre… inte i längden, men på kort sikt,
blir man mer handlingskraftig om man är irriterad än
om man är hängig.

”Ja men vad är det nu då ?”

”Ja men vad är det nu då Tomas” frågar sig ilsket,kanske den som
stickar offerkoftor åt andra, och med glädje trär på dessa på de som
inte inser att allt är bra hela tiden, inte tar sig i kragen…
… som de minsann har gjort.
(som om de fortfarande skulle läsa min blogg)

Jorå, det finns gott om ”duktiga människor”
och ibland är jag en av dem. När jag predikar
i mina blogginlägg om miljö, rättvisa, antirasism,
och jämställdhet som inkluderar mäns rättigheter.
”Så j-a duktig den där Tomas”

Inga frizoner – det är mänskligt

Det verkar liksom inte finnas nå’n frizon, från
folk som behandlar andra människor utan respekt,
inte ens i den närmaste vänskapskretsen är någon
helt befriad från detta. Det är väl mänskligt att folk
felar då och då antar jag, så då är det väl mänskligt
att folk beter sig respektlöst ibland.

Men jag tänker att det är ännu mer mänskligt att visa
människor respekt, Tänker jag fel ? Njä… jag tror jag
är ganska rätt ute där.

Imperfekt typ

”Du då Tomas !!! … sårar inte du människor ibland då ?,
är du så jäkla perfekt då ?” kanske finns anledning att undra.

Nej jag är givetvis inte på något vis perfekt.
Jag är ganska imperfekt faktiskt

Det är många trådar som är felkopplade även hos mig.
Men jag tänker att det handlar om huruvida man
ens reflekterar över sitt beteende som kan göra skillnad
för hur vi mår, hur vi beter oss. Det handlar lite om vad vi
strävar efter, inte huruvida vi alltid lyckas vara respektfulla,
vänliga osv osv.

Vissa anstränger sig mindre än andra

Och helt uppriktigt kan jag uppleva att vissa strävar mindre
än andra, många reflekterar mindre över eget beteende
än andra. Och för min del finns numer en gräns för vad
jag finner mig i, när det kommer till respektlöshet,
och då får orsaken vara vad den vill, om det blir för stor dos
av det.

Underbar ensamhet och mindre underbar ensamhet

Jag börjar mer och mer inse fördelarna med ensamhet,
nackdelarna har jag varit varse om under lång tid.
Men ensamhet… framförallt VALD ensamhet, kan vara
riktigt bra faktiskt…. när man tänker efter och begrundar
hur vissa människor behandlar dig och mig.

Jag har alltid varit lätt avis på folk som
har gås-fjäderskrudar som impregnerar från
”väta” (folk som är taskiga och respektlösa)
P.R, till exempel som jag spelade hockeybockey med
i min ungdom… som inte lät sig nedslås.
Jag har äntligen fått en och annan gås-fjäder
som delvis impregnerar mig från folks elakhet och
obetänksamhet men den kommer nog aldrig bli hel-tät.

Så tänker jag att jag ska försöka göra oxå

jag tänker tex på min kusin Jenny, som har ett välbetalt
jobb i Stockholm, tjänar bra med kulor. När jag var ner och hälsade
på henne under ett par dagar och hon hade sina vanor utifrån
sin ekonomi. Och jag hade mina vanor utifrån min ekonomi.
Och hon undrade om vi kunde äta frukost vid Mariatorget,
Kostade då 115 kr för 10 år sedan. Då sa hon inte som brukligt är
när finnes pengar i börs och plånbok: ”Äh jag bjuder” eller:
”Jag tar det här jag”

Istället frågade hon ödmjukt om hon fick bjuda på den frukosten.
Dvs hon satte mig inte i situationen att jsag skulle behöva känna
mig mindre värd pga min ekonomi.

Där vann hon verkligen min respekt,
och inte bara det, blev en förebild i hur jag själv
fortsättningsvis vill uppträda. Kanske inte vad gäller pengar då,
eftersom de flesta i Sverige nog har mer än mig.

Så jag lärde mig att…

Men tex gamla människor vars kropp ej längre
orkar och förmår vad den en gång gjort. Nu för tiden, sedan
10 år tillbaka frågar jag om jag får hjälpa till, när jag ser att de
kämpar med något tungt eller så. Eller för den delen den unga
singelmamman i min port, som flyttade in möbler,
och fullkomligt lyste av ”jag kan själv” när hon bar en otymplig
byrå alldeles själv. Då sa jag att jag ser att du klarar det själv,
men det ser väldigt otympligt ut,
snälla kan jag inte få hjälpa dig med den?”

Och lite så vill jag bli behandlad själv faktiskt.

Och lite så vill jag bli behandlad själv faktiskt.
Jag önskar att bli behandlad med respekt,
Lite ödmjukhet typ. Och jag önskar att jag fortsättningsvis
i hög utsträckning mäktar vara så själv.
Jag vet att jag inte kan förändra världen, inte beställa
hur folk ska vara. Men jag KAN sätta gränser för vad jag
tolererar verbalt och i övrigt hur folk bemöter mig.
När jag då verbalt sätter gränser för vad jag går med på,
kan det i bästa fall få några att reflektera över detta,
och kanske justera ordval och dominans en aning.
Eller så kan det ibland resultera i att jag väljer andra, annat
eller till och med självvald ensamhet, vilket inte är så tokigt
alla gånger

…
De snå kâllt mot kinderna,
och man nästan frô örsnibba sine

Men det är frisk luft i lungorna,
och man vaknar liksom till av kylan.
Det är som en käftsmäll och lite ammoniak
när kylan slår emot ansiktet när jag går ut.
Än är det mörkt, mörkt, och kallt, kallt.
Och än kurar Ångermanlänningarna i sina
uppvärmda människo-iden.

Småfåglarna far skytteltrafik vid mitt fönster,
frön och talgbollar. Kommer jag för nära fönstret,
så tar de det säkra för det osäkra och flaxar iväg,
och är tillbaka direkt jag lämnat fönstret.

Människorna lever sina förutsagda liv, dag efter dag,
och svär med knuten näve i fickan över politikerna,
och väljer i ilskan ännu värre alternativ. Och jag kan inte
förändra nå’t. Och ändå har jag förändrat nästan allt.
Ja i mitt liv då alltså. Men det skiter på det stora hela
omvärlden i. Att jag lever mer harmoniskt, mer hållbart,
och mer hälsosamt, att jag försöker leva som jag lär.
Det retar i bästa fall upp medmänniskorna som då tycker
jag predikar och ”är så jävla duktig”.
”Du ska fan inte tro att du e nåt Lundin!!!”

Nej, jag vet… jag är ingen märkvärdig. Jag vill inte heller
va nån märkvärdig. Jag vill bara inte dö riktigt än,
och jag vill liksom inte bidra till att döda min moder…
min moder jord. Men iom det så är jag väl ”så j-a präktig” igen då.
”Lundin !!!! … jorden kommer ändå gå under, så skit i miljön”

Snön är sparsam i år. Men det är ändå så pass
att det har lyst upp marken större delen av vintern hitintills.
Jag går ut och trotsar kylan oavsett temperatur,
men i perioder blir det lite kortare promenader.

Trött är jag på egoismen, trångsyntheten,
hatet och grupperingarna. Och att ingen, ingen bryr sig,
vågar stå för något, utan bara följer rykten och hatets väg,
hata invandrare, hata män, hata tiggare, hata politiker….
hat, hat hat.

Trött, trött, trött …på omvärlden.

Och jag kan inte förändra den en liten promille av en
promille ens. Klarar nätt opp att förändra mig själv
och min tillvaro till det bättre. Men några steg har jag tagit,
än om jag snubblar och ramlar. Och än om jag gör så resten
av livet.

De snå kâllt mot kinderna,
och man nästan frô örsnibba sine

…
Nä men … va roligt

Jo det är verkligen kul, men tillåt mig
nyansera mig något.
Jag pratar inte om att jag ”till slut funnit lyckan”
Den där drömmen om den slutgiltiga lyckan,
”och så levde de lyckliga i alla sina da’r”
är en illusion som nog snarare gör oss olyckliga.

Det var en kort stund idag, ja och kanske en
kort stund till, som jag kände mig lycklig faktiskt.
Och jag begär inte heller mer, än att korta stunder,
då och då, ibland känna nån form av lycka.

Inte fia med knuff

Och jag vann inte på tipset, jag fick inte prassla lakan
med sexig dam, jag blev inte kär, jag hämtade inte ut hög lön
på 20.000 netto på bankkontot, och det var inte ens det
faktum att jag åter igen likt lördagens pokal, vann alla
matcher även ikväll i boulehallen. Även om jag tycker det är
lite småkul att vinna i allt konstigt jag tävlar i. Tom fia med knuff.

Nej det var helt andra saker som gjorde min dagslycka.
Men huvuddelen av lyckan som jag nu kände
pga av några fina möten, ligger ändå i en något
ökad självrespekt, nysatta gränser mot folk som inte respekterat
mig, min tid eller mitt existensberättigande. Det har gett mig mer
av inre harmoni…. fast jag är låååångt ifrån
harmonisk… men mer iaf. Och ibland är jag fortfarande
korta stunder väldigt instabil, och oharmonisk, men mindre ofta,
och inte riktigt lika starkt kaotiskt.

Men ett leende och två kramar

Att få erbjuda min hjälp idag till en granne i kaotisk hälsokris,
vare sig hen ”cachar in” på erbjudandet eller ej, fick mig
i någon mån att känna mig mer harmonisk.
Att genomgoda Rooney bjuder på kaffet på caféet och
alltid har ett leende över, och några vänliga ord.
Att hans lillasyster Lorin har lärt sig bra svenska på nästan
ingen tid alls, och hjälper helt obekymrat och lugnt till
på caféet, och likt storebror, alltid med ett leende och ett
vänligt ord. Hon är enastående, och han är bäst i test.

Att jag erhöll kramar av Adams lilla dotter, Solin, och
överaktiva son Sam, DET gjorde mig lycklig en stund idag.
Och jag begär inte mer heller. Kom nu svårigheter och oro,
och hälsa på en stund om ni nödvändigt ska, för nu har jag
tankat lycka.

Men jag vet att man inte kan hålla lyckan fången

För jag inbillar mig inte längre att jag nått fram till något,
är klar med bekymmer i livet. Naturligtvis kommer de tillbaka.
Och det kan givetvis bli lika tufft igen som det varit förut.
Och vem som helst kan trilla ner i mörkret på ett eller
annat sätt. Vissa mår kanske för tillfället bättre av att
förneka detta, och intala sig att allt är bra, och bara man
tänker positivt så ordnar det sig, och att ”man har allt i sina
egna händer”, ”ensam är stark” och en massa andra floskler,
som funkar bra i medgång och trivial problem.

Om eller när dessa faller ner i mörkret, kommer många av dessa
troligtvis känna sig mer vilsna än ”offerkoftor” som mig själv.
I vissa tragiska fall tom ge upp sina liv.
Dessa dagar, för dessa människor, ´gråter jag i hjärtat,
snarare än att säga som ”de positiva”många gånger sa
”vad var det jag sa” eller ”skyll dig själv”.
Nej jag kan faktiskt förstå hur ett liv kan bli så tungt att man
inte mäktar med att leva längre… jag kan faktiskt förstå känslan.
Men jag hoppas att någon ser dem innan,
att de berättar innan… att någon finns där innan.
Jag lägger ingen skuld på de som inte orkar längre.
De har med stor säkerhet känt tillräckligt med skuld i livet.
Jag önskar dem frid, och prisar allt gott de gjort,
och gläds åt deras lyckliga små stunder.

Paradoxerna i livet behöver varandra

Det är kanske paradoxalt nog allt mörker, som
gjort att jag uppskattar dessa små gester, leenden, kramar
och stunder av omtanke som det bästa jag kan få.
Kanske just därför jag känner lycka idag.

Sorgen är kanske själva förutsättningen för lyckan,
som natten är förutsättningen för dagen.
Som Ljuset inte existerar utan mörkret,
som livet inte existerar utan döden.
Som döden inte fanns om inte livet fanns.

Idag fann jag några ögonblick av lycka,
och jag begär inte mer. Idag fanns jag.