Månad: december 2018

…
Ibland kan jag le förnöjt för mig själv,
över vad jag åstadkommit i mitt hem,
mitt liv. Små detaljer jag åtgärdat som blir som små
presenter från mig själv, varje gång jag kommer i
kontakt med dem… saker jag ordnat, för att jag
ska ha det lite mer lättsamt, lite mer Tomas-anpassat.
Jag kan le, och klappa mig själv på axeln och säga, på
ett lagom försynt svenskt vis; ”det där blev bra Tomas”

Som tex att jag nyligt strukturerat upp min sopsortering
under diskbänken, och grundat med en vaxduk i botten
som är lätt att göra ren, om lite läsk från en pantburk
råkar rinna ur. Sån’t kan göra mig vardags-lycklig.

Men jag är också trött emellanåt. Väldigt trött.
Mest mentalt och desillusionerat trött, över
livet. Det lilla livet och den döende drömmen om kärlek.
Men även på alla fördomar och hat, som bara tycks växa
och växa, och tom infiltrerat arbetarrörelsen och
jämställdhetsrörelsen…. väldigt trött ibland.
Jag må le igen imorgon… men idag är jag trött
och less på mänsklighetens grymheter och egoism, trångsynthet
och egenintressen, lögner och cynism.

Människor… så många människor i min nära omgivning,
med häpnadsväckande cyniska och omänskliga uttalanden.
Då går det inte längre att skylla på politikerna.
För utan vårt godkännande, våra röster kan de inte genomföra
någonting.

Under två kvällar har mina leende guldbruna ögon gnistrat
till i några danser med fullblods-dans-älvor. Trots att även
på dansgolvet lyser ibland stroppighet, snobbism,
och elakhet upp.

Och jag blir alldeles matt när Sverige agerar fredsmedlare
till ett område vi själva exporterar vapen till, på Saudiarabiska
halvön och kriget i Jemen … så oerhört trött i hjärtat blir jag
också när alldeles för unga, Nadia Murad får nobelpris,
och västvärlden och västmedia behandlar henne som en kunglighet
och vältrar sig i hennes sorg och frustration över sina våldtagna
systrar… och mördade män. OM det nånsin blir fred och rättvisa för
Yazidierna, så kommer hon komma hem till en by utan män,
med förkrossade sorgsna änkor och traumatiserade barn.
Och vi ger henne nobelpriset, men hjälper inte hennes folk.
För vi har inte plats för flyktingar i vårt land längre.

Och några tycker att lösningen på världens miljöproblem är att
”spränga Kina i Luften”, fick jag höra från en Sollefteåbo nyligt,
samt att det finns krafter tydligen som ska ha som mål att göra
världens befolkning brunögda. Jag orkar snart inte med den här
ruttna rika världen som skiter i sin omgivning och tycker mer synd
om sig själva ju mer pengar de har… jag orkar inte höra mer gnäll
om att rika måste betala skatt, och att nån har fått en hand på sin
rumpa, när Nadia Murad åker världen runt och återupplever sina
våldtäkter i varje intervju, i den hoppfulla naiva tron att nån ska
hjälpa hennes folk istället för att hylla henne. Hon vill inte bli hyllad,
hon vill få upprättelse, hon vill döma förövarna från IS.
Hon vill vara en unga kvinna som lever sitt liv i skymundan.
Vallar sina får, och utbildar sig.

Jag kommer inte orka titta på Nobelgalan, där hon ska sminkas
upp än en gång och åter riva upp sina sår i direktsändning inför
den cyniska västvärlden som förser förövarna med vapen och
hämndmotiv… jag orkar inte se spektaklet då kungligheter
vräker i sig dyr mat och går omkring i 100.000kronorsklänningar
och låtsas ha medlidande, och eventuellt anordnar nån jävla
dubbelmoralisk glammig gala på tv igen.

Idag glittrar inte mina guldbruna ögon och de ler inte heller för
tillfället. Och mitt gnäll över datorinköpet jag gruvat för
och gnetat och sparat till under hösten,
fastnar i vrångstrupen och ger en fadd smak i munnen,
när jag ser Nadia bryta ihop om och om igen, men tvingas
vara starkare än hon är.

Folk skiter allt mer i allt och alla…
och jag orkar inte se på snart,
åt vart mänskligheten barkar.

God Jul på er alla , när vi snart övergödda rapar
en fet jul-rap i överflödet i Svenska julen och beklagar oss över att
behöva ta emot och hjälpa människor som Nadia Murad,
som blivit våldtagen om och om igen.

Fy faan för oss !

…
30 sekunder eller 30 minuter

Så där ja, det tog BARA ca 30 minuter för mig
att få igång internet för att kunna skriva om gårdagens
dansäventyr på min blogg. Anledningen till att det gick så ”fort”
som 30 minuter att få igång internet, är att jag har fiber,
Som tydligen ska 100Mb/s, och det är ju tooookfort det,
om man jämför med 2Mb/s som jag hade för nåt år sedan,
då det bara tog 30 SEKUNDER att få upp en internetsida.
Och det är klart, att om man går från tidigare 30 sekunder,
till nuvarande toksnabba fiberbredband på 30 MINUUUUTER.
Då är det ju inte mer än rätt att jag måste betala det dubbla
för mitt internet. Tack Telia, tack !

Om det inte var tydligt, så JO, jag var just ironiskt

Se’n mätte jag nu hastigheten, för att kolla hur mycket
det är i verkligheten. Först så orkade inte min dator
med att mäta hastigheten på mitt fiber. Så det blev typ ”error”
Andra gången lyckades jag få till ett resultat … Sverige:

Som ni ser, så var det inte heller 100Mb/s som Telia och Älvtorpet bostäder
gemensamt mer eller mindre tvingade på mig och andra hyresgäster,
utan halva bara halva hastigheten, vilket egentligen inte spelar så stor roll
eftersom jag har så gammal och seg dator.
Med ”gammal”, nu för tiden, menas några år.
Sen måste man byta upp sig för att kunna tillgodogöra
sig sitt toksnabba bredband. Och för att byta upp sig bör man åtminstone
punga upp ca 7.000-16.000, svenska kronor Plus tillbehör för några
tusen så att datorn ska fungera !
Tack, tusen tack marknadsliberalismen som gör människor ”fria”
jo… jag var ironisk …igen.

Tar en dans i väntan på den borgerliga ”friheten”

Nu får jag väl sitta och invänta en borgerlig budget med ”fria”
marknadshyror. Vilket innebär att DE är fria att höja utan hänsyn
till om det fattigaste svenskarna har råd att bo kvar.
Typ såna som jag. Och blir jag hemlös, har jag ju ändå ingen
användning av varken dator eller fiber, ja utom möjligtvis
fiber-havregryn.

Men i väntan på ”domedagen”, och diverse gnäll från en som ur ett
globalt perspektiv, ännu inte svälter eller är bostadslös,
så kan jag väl då berätta om gårdagens halvdementa eskapader
i dansens värld.

Lättade på ”lädret” lite (plånboken)

Jag hade ju ett tag tänkt mig att släppa lite på sparsamheten,
sparandet till en dator som än en gång får upp en internetsida
på 30 sek…. och unna mig en danskväll.
Ett tag tänkte jag mig att det kanske var nån som saknade mitt
sällskap så mycket att de kanske skulle höra av sig och säga att
det skulle vara roligt om just jag följde med dem/hen.
Så blev det inte …. nu heller.

Bristfällig kommunikation och min egen demens

Så under en messenger-konversation frågade jag P i förrgår
om han skulle dansa ” imorrn”.. dvs igår. Hänger ni med ?
Och det skulle han ju, och jag tvingade dessutom ur honom att
han skulle tycka det vore kul att just jag åkte med, i motsats till,
”du kan hänga på mig”.

Så jag dammar av dans-pjuxen, som stått oanvända sen i augusti,
knallar ut till min ”dans-taxi” och vi rullar iväg. Chauffören informerar
mig då om att det blivit ändrade planer och att vi ska åka över H-sand
och hämta upp A.
Och då blev det tilt i demenshjärnan för mig. Har A flyttat till H-sand,
tänkte jag tyst utan att säga något. Och i nästa tankesnurr
så blev det än mer förbryllat, för H-sand ligger ju inte på vägen till
Ramvik. Det ligger ju en bit EFTER Ramviks folkets hus där Expanders
ska spela denna kväll, under arr av Lejonssons …. tänkte jag.

Och denna gången öppnade jag munnen, och lät tankarna
klädas i ord. Och chauffören hajade till och sa:

– Ramvik ??? … vi ska ju till Bergeforsen i kväll.
Expanders o Ramvik, är ju imorron.

Med tappad haka och snopen min

Så där satt jag nu en bit på väg, nyduschad, och offrad lite extra
tvål och deo för tillfället. Med avdammade dansskor, och ett något
förvånat ansiktsuttryck, på väg till Sundsvall, utan att ens veta vilket band
jag var på väg till. Nåja efter nån sekunds västvärldsångest
inför ett lyxproblem så tänkte jag, Okej då vi kör väl på det då.
Jag hade helt enkelt Lördag i mitt huvud, medan resten av världen
nog hade fredag. Och dom var fler som tyckte det var fredag,
så dom vann.

Väl framme, så var det ”nya” highlights som stod för musiken,
och ett relativt litet dansgolv var till en början halvfullt.
Men fylldes efterhand på så pass att det gick att krockas
om man så ville.

Förväntans-nivå – bra-dans-kvot

Med ungefär 5 kända ansikten, och bortaplan, så intar man en
defensiv mental förväntansnivå, och satsar på 4 bra danser, och
intalar mig att om det blir mer, är det en bonus. Och två av dessa
hade jag tänkt mig med A, som åkte med oss från LUNDE och inte
H-sand. Men det blev bara en från henne. Så tre till alltså.
En på ett positivt vis gänglig kvinna, som vid ankomst var den
enda utanför dansgolvet, hugger jag direkt. Det funkade bra, och
kan gå under kategorin ”bra danser”, men kanske inte under
kategorin ”magiska danser”. Fullt med erfarenheter och fördomar i mitt
inre, om vilka som är högfärdiga ”vackra” porslinsdockor som man inte
bör ödsla kraft och tid på, och vilka som är levnadsglada, dansanta
humoristiska dans-fullblod, bjuder jag upp ett par stycken,
och får in några fullträffar i mina val.

Så kvoten på 4 bra danser är, som oftast dessutom är fallet,
uppfylld innan kvällen ens börjat. Ringrostig eter några månaders
frånvaro ??? Jaaag ?? Nej, nej, nej ! Det är som att lära sig cykla.
Och som P mycket vänligt påminde mig om, så är jag ju en ”dansgud”.
Ja det är faktiskt inte mitt påhitt, utan en drös av mina dansälvor
som gett mig det epitetet. Och jo visst är det förmätet att ens nämna
det i sin egen blogg, men men, … vad gör man inte när man i nuvarande
samhälle ses som en rätt misslyckad figur, är utan kärlek i sitt liv,
och utan pengar så att man inte ens har råd att öppna en internetsida
på under 30 MINUTER.Jo då får man väl ta det man får.
Och ”dansgud” kan jag väl leva med, … med lite distans.

Kvällens danser

Hon den propert gängliga första dansen, bjöd upp mig några
gånger till, och undrade om alla i Sollefteå var så bra på att
dansa som jag. Eftersom jag inte tycker om att ljuga,
så svarade jag bestämt.

– ”NEJ”

Sen blev det en hyfsad dansmässig fullträff, med halvlång krusigt
medelblont hår, som jag efter noggrann
fördomsprofil från mig avgjorde om vilken kategori hon tillhörde,
”högfärdiga porslinsdockor” eller ”dansanta dansfullblod”.
Det var leendet som avgjorde…och jag bedömde rätt.
Tre danser med henne, och en massa skratt. Bland annat letade
vi båda efter *Angelica hela kvällen (återkommer).

Mogen frukt smakar gott

En i mina ögon mogen kvinna bjöd upp 2 gånger, med ett varm
moderligt leende och en fullvuxen kropp. 2 fina danser till.
Och hon hade händer som skulle lämpat sig för healing om du frågar
mina händer och min rygg. Det kändes tryggt, för jag kände att risken
för en Metro-anmälning var näst intill obefintlig från
den generationens kvinnor. Kanske skulle jag vara mer orolig för
egen del, med tanke på min snygga lilla rumpa, och smidiga danssteg.
Men det gick bra.

En ”miss” i planeringen (miss som i engelskans ”fröken”)

En tjej från en eller två yngre generationer, bjöd oxå upp, och började
göra bugg-movs för en sekund eller två. Då sa jag jag ”Fox-only”
eftersom den generationen är bättre på engelska en svenska,
och det är ju ”helt sjuuukt”…”Oh my God asså”

Hon såg nog lika häpen ut i fejset som jag gjorde, när jag satt
nyduschad, med extra deodorant på mig, för att dansa i Ramvik,
men fick reda på att det var Bergeforsen vi skulle till. Och lägg därtill
en nyans av besvikelse från henne över att det inte blev bugg,
med en så pass gammal gubbe som jag. För ett ögonblick där såg
hon ut att överväga att gå därifrån innan dansen börjat, och tittade
ointresserat över allt runt omkring utom på mig, för att förtydliga sina
icke-avsikter, eller nåt. Jag är fortfarande inte riktigt säker på det
kroppsspråkets och ansiktsuttryckens budskap.

Så kände ”#jag också”

Här låg det ju en potentiell metoo-anmälan i luften bara för att jag
tackar ja till den dansen. Till en början i den ensidigt motvilliga
foxen, fortsätter hon ointresserat fästa blicken så ointresserat som
bara går och så långt som möjligt från mig som bara går.
Samt ett kroppsligt avstånd som nästan inte får mina långa
orangutang-armar att räcka till.

Men efter ett tag, ca en halv dans inser hon att jag nog är
en rätt duktig dansare, kanske tom ”dansgud” beroende på
vem du frågar, och förflyttar sin fox-dansposition så pass nära att
man som kvinna känner åt vilket håll jag ämnar styra. Och det blev en bra
dans för båda två. Hennes initiala mimik och kroppsspråk,
hindrade mig dock från att bjuda tillbaks senare under kvällen,
med tanke på att i dessa tider det skulle kunna tolkas som ofredande
eller nåt. Nä det fick bli varma leenden, helande händer och krusigt lust hår
i huvudsak i kväll. Inge ungdomlig avsmak eller fåfängt, högfärdiga
porslinsdocka-danserskor.

Det bästa med uruselt kaffe

Kaffet som serverades i pausen var så dåligt att
jag inte drack upp det jag hällt upp. Tom Bilprovningens kaffe
i Sollefteå på automat slog detta kaffe med hästlängder.
Mackan var bara något bättre. Och morotskakan
var nästan god… men bara nästan.

Det bästa med riktigt uruselt kaffe är att,
nästa kopp du dricker nästan säkert kommer smaka
gudomligt.

På väg tillbaka hem igen

På vägen hem var den lastgamla A från Lunde(6 månader äldre än mig)
så trött att hon tom själv erkände att hon skrattade åt allt.
Det var verkligen att uppmuntra en torr ordvitsare som mig själv,
som under trötthet inte kan hålla tyst en sekund. En hel del fräcka
ordvitsar och ironi, som den oerhört harmoniske chauffören var med
till en början. Men till slut, nära Sollefteå, så suckade tom tålmodige
P över mitt frenetiska surr och trötta ordvitsar.
Jag orkade egentligen inte duscha innan nattning,
men gjorde det ändå med tanke på hur mycket kemikalier jag
fått på mig via 1000-kronorsparfymer och inrökta kläder från
rökare.

”Ingen dans imorgon”
sa kroppen och tennisarmbågen och plånboken till mig
när ja gick och la mig 03.30, och även när jag klev upp 11.30,
dagen därpå.

Men nu står jag här kl 16.30 och velar,
när jag fått förfrågan om att följa med,
som jag gnällt så mycket över på bloggen.
Inget ”vill” finns med, men ändå,
de pep ju ändå till.

Men armbågen vill fortf inte,
plånboken kan övertygas !
Och benen kan plågas !

Vem fan var Angelica då ?

Jo jag sa till ”krusiga håret”, under en sentimental låt om
”Angelica” som sångaren ville komma tillbaks till,
och nån smörja om förlåtelse… att vi måste hitta den där Angelica
och reda ut det där så han kan släppa det där.
Jag har hört sjungas om henne i många år nu.
Så om ni träffar henne … Angelica asså, be henne
ta kontakt med sångaren i Highlights

…
!Mamma, ny morgon …ny dag !!!

….som den underbart naive pojken sa,
i nån slags tro på att en massa trevliga
saker skulle hända den dagen ….också.
Det finns en slags nytta i naivitet
något hälsosamt över det.
Men i lagoma portioner, som det väl är
med det mesta i livet.

Kapitalistisk Tomas-morgon…

Efter ett antal natt-kissningar, kliver jag outvilad upp,
och tager ett mått av mina kapitalistiska kaffebönor,
och maler det i min kapitalistiska kaffekvarn,
för att sedan brygga det i min kapitalistiskt
tillverkade Bodum-kaffe-press.
Sedan tar ett kapitalistiskt tillverkad Nyåkers Pepparkakshjärta
full av miljöovänlig palmolja, som i likhet med det mesta
kapitalistiskt skapade, med en rasande fart, bryter
ner den miljö, och den plats som våra barn och barnbarn
ska växa upp i.

…med en extremistisk själ

Trots en sådan kapitalistiskt influerad morgonrutin,
räknas jag med stor säkerhet, av många på den
”demokratiska” Moderata, och Sverigevänliga ”mittenfåran”
vara en sådan här extremistisk döds-mördar-kommunist.

För det räknas man nämligen ofta som per automatik,
om man anser att det är fel att 8 personer äger lika
mycket tillgångar som ena halvan av jordens befolkning.
Det räknas man nämligen ofta som per automatik,
om man anser att man inte ska kunna bli miljonär på
att spara in på gamla människors vård, mat och livskvalitet.

Skapat ett egoistisk monster, i mig.

Ja jag har i dagens mått mätt väldigt extrema åsikter,
och räknas som ett hot mot demokratin och mänskligheten,
när jag försvarar demokratins grundvalar och ekonomiskt
utsatta människors behov…. likt mina egna behov.
Tänk så egoistiskt av mig att vilja ha en bra vård,
mat för dagen, och en hyra jag har råd att betala.
Men men … den allenarådande kapitalismen
har kanske i den aspekten,
skapat ett egoistisk monster, i mig.

Jag är restprodukten som de inte blir av med så lätt

Efter som jag är en kapitalistisk restprodukt, i en
gudsförgäten försummad landsbygd som enkom förväntas
producera el åt storstadsregionen, producera exportvaror
vars vinster i god kapitalistisk tradition vänligen tas om hand
av Södra Sveriges storstäder och utlandssvenskar, samt
andra länders kapitalister…. eftersom det är så, så är jag inte
i deras mått mätt produktiv, och därmed både göralös, och
fullständigt ointressant ur ett politiskt perspektiv.

Vad göra ?

Så jag som kapitalistisk restprodukt utkanten av den svenska
kapitalismens ödemarker, har en del ”fritid” på mina händer.
Vad göra ?

Ja till att börja med skriver jag, som ni ser, lite ”kommunistisk
smörja” på min blogg. Jag tittar ut över det grådisiga
ödemarkslandskapet, som till många kapitalisters förtret,
ofta kan vara rena paradiset. Men idag är det ingen snö,
ingen blomstrande flora, eller strålande sol.
Sådana dagar kan jag på egoistiskt dödsmördarkommunistiskt
vis baka mitt bröd själv, så att jag sparar pengar, och bidrar
mindre till onödig export och massproducerat kapitalistisk
producerat bröd, och dessutom får godare och mer näringsrikt
bröd, samt minskar lite på utsläppen till förmån för allas
barnbarns framtid. Jag ber givetvis om ursäkt för detta
beteende !

Gratis motion ? ”Har jag närt en kommunist vid min barm”

Jag motionerar dessutom på ett totalitärt kommunistiskt vis,
genom långa promenader. Då man ännu inte fullt ut lyckats
hitta något annat sätt att tvinga mig betala för den motionen,
annat än 1000-kronors gymnastikskor. Dagligen blir jag dock
informerad via monotont, upprepande ”konsumentinformation”
om att det enda sättet att få ”rätt motion”, är att köpa just
deras produkt. Samt att om man köper just deras produkt överilat,
inom mycket kort tidsintervall så sparar man massor av pengar på det,
och får en hel drös extraprodukter, som de på intet vis redan räknat in i vinstkalkylen, och som naturligtvis knappt går att leva utan.

Sysselsättning för restprodukten

För att få dagen att gå, när ingen meningsfull sysselsättning
kan idkas i form av osjälviskt bidragande till andras och
därigenom mitt eget välbefinnande… så tittar jag ibland
på min kapitalistiskt producerade TV av billigaste sort.
En romantisk komedi, full av orealistisk naiv kärlek,
förälskelse och sagolika drömmar, landar jag i för en stund.
Växlar sedan över till en Norsk miljonär intervjuar en svensk
miljonär om hans humoristiskt skildrade hypokondri.
Sedan med miljonärerna i tv-soffan intervjuar de en hemlös man,
och en journalist som testat på det livet i en dryg månad.

En hemlös bland miljonärerna

Den svenske miljonärens fundering, med ett ytterst oförstående
ansiktsuttryck är ju givetvis, varför den hemlöse, som för övrigt heter
Tomas inte tagit sig upp ur det destruktiva livet av alkohol och
hemlöshet. Hade den hemlöse haft svar på det, kanske han
inte längre varit hemlös dock. Den vanligaste uppfattningen
av idag bland miljonärer och Sverigevänner är nog att Tomas
bör ta sig i kragen och skaffa sig ett jobb, som de själva har gjort,
och bli en del av det högerpolitikerna kallar för ”vanligt folk”.

Munkräks lite

Själv upplevde jag det något groteskt och cyniskt, när Skavlan
blev oerhört obekväm över situationen, känslorna av den
verkligheten, avtackar Tomas, och tar in ytterligare en miljonär
i form av Erik Solheim och lättar upp stämningen något.
Skrattar lättat över den nya intervjusituationen.
Jag kräks lite i munnen och stänger av kapitalistburken,
som många i ensamhet och socialt utanförskap, så som
pensionärer, sjukskrivna, arbetslösa kan bli lätt beroende av.

En typisk funderardag – kärleken då, går den att köpa ?

Jag filosoferar vidare … det är en typisk funderardag,
i höstmörkret, i utkanterna av kapitalismens ödemarker,
Ådalen, norrländsk inland. Och letar åter efter det naiva i mig
för att överleva i hjärtat. Just det ….drömmen om kärleken !.
Och man kan, jag kan under stundom drömma naivt om sagan
om kärleken. Men verkligheten påminner mig om något annat
som infiltrerar även det heligaste av allt: kärleken till människor.

På televisionsapparaten jag nyss stängt av, strömmar det dagligen
ut kärlek… köpt kärlek, i bonde söker fru, paradise hotel,
First date, och andra prostitutionsprogram med kapitalistisk kärlek.
Denna typ av ”underhållning” är mycket populär,
även av människor som anser den mest avklädda kapitalistiska
typen av kärlek; pornografi, är förkastlig och omoralisk, samt
kvinnoförtryckande.

Men porr är så otäckt att det finns ingen som
konsumerar det, trots att det är en av världens största ”industrier”
Till skillnad då från den kapitalistiska tv-kärleken där folk är otrogna
med varann, och i mellansnacket snackar skit om varann och
försöker komma fram till vems fel detta var. De ni … de e grejer det,
jämfört med ….porr ”som ingen tittar på”.

Visste ju att de skulle få varandra

I kärlekskomedin jag tidigare zappade ifrån,
vet jag ju att de vackra, fläckfria skådespelarna
får varann i slutet av filmen. Så jag orkade inte titta färdigt.

Impopulär forskningsstudie

I en forskningsstudie nyligt,
konstaterades att män med lägre inkomst
får svårare att bilda familj än män med hög inkomst.
Detta skulle ju dock gud förbjude insinuera att även
kvinnor, i likhet med män är kapitalistiska varelser som
många gånger i likhet med män sätter pengar före känslor
och kärlek. Det måste nog forskas i om den forskningen
verkligen kan stämma ??

En gång i tiden trodde jag trodde jag i min naivitet
att kärlek handlade om att ge till sin omgivning,
berika den man älskar, få den att växa i hjärta och själ,
i självkänsla och livsglädje. Men kan hända att jag förväxlar det
med kommunism eventuellt.
Det verkar som, om man studerar samtiden,
det inte finns någonting alls i tillvaron, som inte ska tjänas miljoner
kronor på: Äldrevård, fattigdom (röda korset m fl), motion drömmen
om , illusionen om lyckan som kommer vid rikedom….
och till och med det heligaste av allt; kärleken !

Jag är i mångt och mycket en naiv, romantisk cyniker.

Och den som efter denna läsning påstår att jag inte fattar någonting,
har nog mer rätt än man kan tro!

Nä hörrni, nu ska jag ta en kopp kapitalistiskt
producerad kaffe till, länge leve kärleken !

…
Vart tog de vägen,
alla mina drömmar ?

Här sitter jag nu, och är vad jag är.
Inget mer, inget mindre.
Här sitter en ynklig liten man,
med tårar i ögonen, och saknar
… saknar… saknar

Jag är en tok, som längtar efter det jag
aldrig känt, och aldrig haft.
Men jag kan inte stoppa tårarna när en mor sjunger
om