Månad: november 2018

…
Jag berördes av Dante.
Innan jag visste att det var Falkenberg,
och innan jag visste att flera tusen hjälpte till
att söka, så slog mig tanken på att gå skallgång.

Vad är det som gör att vi vissa gånger,
på ett nationellt plan tycker och känner exakt
samma sak, och beklagar sorgen, pratar och
hoppas att han ska komma till rätta ?
Jag föreställde mig själv, att snart kommer de
hitta honom levande och välbehållen,
men det blev inte så.
Det gjorde mig ledsen.

Nu faller svenska tårar i folkhemmet,
alldeles parallellt med att vi tittar på Idol,
och förfäras över otrohet i Paradise hotel,
parallellt med att några upprör sig så
att hjärtat nästan stannar över att TV-avgiften
ska betalas via skattsedeln istället för via räkning.
Nu faller Facebook-tårar, och artificiellt medlidande
slungas unisont ut i cyber-rymden.

Jag personligen kan oxå relatera delvis till situationen,
som ensamt vilse barn, på 70-talet i Stockholm,
hur det kändes att inte hitta hem, att vara mil hemifrån.
Det var så stora delar av min uppväxt faktiskt,
det är bara så det var. Så jag känner väl lite av barnet i mig,
när jag såg nyheten om Dantes försvinnande.
Och kände de känslorna…. förstod lite ..lite hur det är.

Men jag blir ändå förundrad över människan hur vi reagerar
på det här viset vissa gånger, om barnet är svenskt,
men tänker helt annorlunda när det kommer till flyktingbarn,
uppenbarligen. Man ska egentligen aldrig jämföra lidanden,
och vi vet ju ännu inte om Dante led,
och i så fall hur mycket. Föräldrarna tänker jag mig lider
alla helvetes kval nu. Det är svårt att föreställa sig avgrunden
som öppnade sig i deras liv… det går inte fullt ut.

Det är så lätt att känna med, agera, empatisera nu med Dante.
Men hur kan vi redan imorgon, och året som gick önska bort
flyktingbarn från Sveriges trygghet. Barn som blivit våldtagna i krig,
tvingats bli soldater fast de är barn.
Hur kan vi vilja stänga gränserna för anhöriginvandring
samtidigt som vi gråter över Dante ?
De barnen dör som flugor, varje dag.
Och allt vi kan förmå oss är en festgala i sorgens tecken,
med glitter och glamour, istället för att hjälpa till på riktigt.

Hur funkar vi människor egentligen ?
Vad är vi för en art ?

…
Stor och liten

Så många förväntningar jag haft,
ja kanske du som läser också …
Familj som sviker våra förväntningar.
Ibland är jag en modig räddande ängel,
ibland en rädd och liten människa,
som kanske sårar någon, eller inte kan leva upp till
deras förväntningar.
Ja det kanske du som läser också är…
….en räddande ängel, och en liten, rädd människa
…ibland.

Låga förväntningar

Vad gäller vissa saker i livet, har jag ofta sagt,
att det är bättre att inte ha några förväntningar.
Att gå in i något förutsättningslöst.
Tex en film du har stora förväntningar på,
så ökar risken att du blir besviken.
Eller om du har låga förväntningar så
kanske chansen ökar att bli positivt överraskad.
Eller inga förväntningar alls, likaså.
Det är dock bara en from målsättning,
att alltid klara av att dra ner på förväntningar.
Det är orealistiskt att man kan göra det jämt.
Vi är ju trots allt mänskliga.

Det är en fråga det !

Vad gör mig lycklig, så som jag är nu,
i verkligheten ? Det är en fråga det !
Och vad drömmer jag om,
oavsett om det är realistiskt
eller inte ?

En vanlig missuppfattning

Jag kan väl tycka att det är lite orättvist, att påstå
att jag skulle ha fastnat i det förflutna.
Det finns de som påstår det, oftast då människor som
iofs inte känner mig alls, som vanligt är.

Många förväxlar nog att släppa det förflutna,
med att gömma det förflutna. Många misstar
nog ett ständigt leende ansikte, för ”lycka”.
Jag tror på att vara så äkta man kan mot ens känslor,
vilka de än månne vara. Och att sätta ord på dem,
både sorg, lycka, ilska och kärlek.

Jag är inte bättre än så här

Nä …jag är inte bättre än så här
men det är väl bra nog !
Jo jag är väl lite fucked up inuti,
konstigt vore väl annars,
men med det sagt, ändå en rätt så bra man trots allt.

Att acceptera …. åtminstone lite grann

Kanske jag gör klokt i, att åtminstone delvis
acceptera att jag blev så som jag blev;
en något trasslig, älskvärd man,
som inte riktigt i praktiken vet hur man blir älskad.
Likt den rullstolsbundne kan välja att skapa sig ett någorlunda
rikt liv utan att kunna gå igen…
Fast hans starkaste dröm, vore just att kunna resa och gå?
Förväntningar igen alltså…
Men det är mänskligt att drömma.
Drömma om till ex kärlek o familj o sånt.
Konstigt vore väl annars ?

Varför jag gärna bjuder in….

Stjärnorna på himlen på min näthinna
och kall höstluft i mina lungor.
Fåglar som äter mina frön, kvittrar på dag efter dag
jagar föda ständigt.
Jag bjuder gärna och ofta in människor i gemenskaper
jag har förmån satt vara del av. Förmodligen för att
det är det jag helst av allt vill i livet själv.
Att bli inbjuden, inkluderad, efterlängtad…
ja eller tom älskad kanske.
Så jag följer väl åtminstone ett av de tio:

”Allt vad ni vill att människor­na skall göra för er,
det skall ni också göra för dem”

Ja jag följer väl säkert nåt fler, mer och mindre.
Men inte kanske för att jag är god,
utan för att det är vad jag mest av allt längtar efter.

Och när allt kommer omkring

Jag blev inte bättre än så här,
och det duger gott för mig, och dig.
Och när allt kommer kring,
så är den här stunden just nu,
allt jag har… och allt jag nånsin kommer ha.

Och det är gott !

Jo på frågan vad som gör mig lycklig,
så är ett av de vanligare svaren för mig,
att få göra någon glad,
att få betyda något för någon,
det gör mig lycklig.
Men även när någon tänker på mig.
…på mig ! och typ …
bjuder in mig i en gemenskap,
eller bara en helt osjälvisk handling
hur liten den än må vara…
… gör mig lycklig.

…
Fasligt buller

Det är ett fasligt buller i min omvärld idag.
Man blir helt trött i huvudet faktiskt.
Nej det är inte grannen som grälar och skriker
som jag syftar till, ej heller hög musik, eller skrikande
barn i trappuppgången, inte ens klagande grannar
vilket skulle kunna ses som buller av första graden.
Och då sker ändå visst mått av ovannämnda,
men jag räknar det till en naturlig del av livet att
människor tillåts leva sina liv.

Det vore naivt av mig …

Det är det mediala bullret, det kommersiella reklambullret,
det politiska bullret jag pratar om. Där den som skriker högst
och mest intensivt tillförskansar sig pengar och makt.
Inte nödvändigt vis alltså de som jobbar hårdast,
har de bästa idéerna, utan de som skriker mest och högst.
Att tro att någon ska orka, hinna, vilja lyssna på små
ifrågasättande bloggar likt min, vore mer än måttligt naivt,
Eller andra som inte enkom har sin egen lilla bubbla i åtanke,
som att man är kvinna, att man är företagare,
att man är född svensk, etc etc.

Min ena axel-smurf säger…

PÅ ett motto säger mig en lite smurf på axeln,
att jag för min egen självbevarelsedrifts skull,
borde låta allt detta bero, eftersom just nästan
ingen lyssnar, orkar eller bryr sig… och det blir ett mus-pip
i världsrymden.
Ja kanske det….. men om ingen bryr sig,
och alla dessa krafter tillåts ta över, är jag rädd
att vi inte har nån stans att leva våra liv i fred och gå omkring
och skita i allt buller och brus. Jag får helt enkelt försöka att
med som allt annat i livet, hitta en balans. Ta vissa strider,
gå bort från andra. Reflektera över vissa dumheter,
och njuta av livet istället andra gånger.

Vrål-apor a la Homo Sapiens

Det är nästan omöjligt att orientera sig i denna djungel
av medial, kommersiella och politiska ”vrålapor”
Inte ens om man som jag har mycket tid för det jämfört
med arbetande småbarnspappor, eller småföretagare.
Så de flesta ger upp, och lyssnar till det vrål som ger dem
mest tillfredsställelse för stunden, tilltalar ett hämndbegär
eller fyller egen plånbok…. eller i väldigt många fall,
tror att de de följer ger dem detta, fast det är lögn
allt för ofta. Om det är Åkessons brunskjortade
sociala-medier-armé, Cissi Wallins rosa blus-knutna mobb,
Mångmiljonärerna bakom bluffen Vitaepro ledda av väl betalda
fd idrottsstjärnor, som i vissa fall inte ens äter produkten de
gör reklam för. Eller moderate Hanif Bali som ännu använder sitt utländska
utseende som en mask för att driva/stödja främlingsfientlig
klasspolitik… i tron om att mörkhåriga inte skulle kunna vara
rasister.

Den som skriker högst…

Malou sitter i tv-fotöljen, och har för journalistikens
trovärdighet eller nåt, bjudit in Fredrik Virtanen,
efter att ha haft mängder av Metoo-mobbare i studion
under senaste året. Det liknar mest ett försvarstal från
Virtanen, där han återigen tvingas försvara sig mot ett
brott han enligt rättsväsendet inte begått.

Det tycks vara så att den mediala domstolen, som nu för
tiden är den som ligger över andra domstolar, vill åtala
honom för buffligt omoraliskt hänsynslöst leverne under
en period i sitt liv. Men är det enligt Svea rikes lag brottsligt ?
Att vara en bufflig typ ? Och än viktigare, är det verkligen
begränsat till manligt beteende som metoo har med emfas
försökt göra gällande ?
Jag skulle vilja hävda att ingenting har bevisat motsatsen
så tydligt som just Metoo-rörelsens representanter själva gjort.

Nej det är inte alls på det viset att du verkar för jämställdhet,
för att du kallar dig feminist, även om det borde vara så.
Och rasister är definitivt inte alltid vita arier.

Skrika vid löneförhandlingar och behov av vård

”Skriker högst” är även den lag som gäller vid
löneförhandlingar i dagens Sverige.
Vid sjukhusbesök, kampen om att bli undersökt
och tagen på allvar.
Även där gäller skriker högst, vilket kanske kan
vara svårt om man tex av någon outgrundlig anledning
inte skulle vara frisk när man söker vård.

Den tyste hyresgästen Kai Tomas

Som hyresgäst i ett Sverige och Sollefteå, där kapitalister
från andra större städer köper upp fastigheter
för att tjäna pengar på hyresgästerna, och
förhoppningsvis sälja det dyrt utan att behöva lägga ut
pengar på lägenheter och närområdet. Själv har jag tex
sedan många år kvar stora färgbucklor i badrummet,
efter att de ”målade bort vattenläckan från yttertaket.

Jag har vid ett antal tillfällen med ”sansad röst
påpekat detta, men åren bara gick.
Jag har kylskåp och frys som frostar ihop snabbt
och på så vis kostar mer i el.
Om elkostnaden hade varit inbakade i hyran,
hade de bytt kyl och frys innan jag avslutat
meningen på min förfrågan om en ny sådan.

Golv och tapeter är 20 – 30 år sedan de blev bytta.
Detta trots att hyresvärden skickade folk som skulle
utvärdera hur skicket på lägenheterna var.
De kom fram till att stora hyreshöjningar
var befogade. Hur de kom fram till det,
utifrån deras bristande underhåll på lägenheter,
sandning och plogning av gårdar, har jag inte delgivits ännu,
och lät nog inte bli delgiven om detta.

Den som skriker högst …. blir om inte annat hes.

Det mesta idag tycks handla om

….att ta för sig så mycket
som det bara går, på så kort tid som möjligt,
och koppla bort samvetet om det fanns något till att börja
med. Om det går att ta 50 kronor för en burk russin, så tar man
50 kronor för en burk russin. Och om det blir ramaskri,
hittar man på väg till banken och sitt miljonkonto, på en
förklaring som ligger i inköpspriser och produktinsupprustning.

Så gå nu ut och skrik så högt du kan kära med borgare,
rosa, som bruna, och mörkblå…
så ska ni se att vi får en bättre värld

…
Ibland vandrar vi i den mörka dal,
jagade av gestalter som trivs i anonymiteten.
Jag misströstar ofta över människan,
och jag känner mig ibland ensam
och utan mening.

Men för den som sätter en fot framför den andra,
och fortsätter gå genom mörkret.
För den som vet att ljuset finns på andra sidan tunneln,
även när vi inte vet hur lång och mörk den är….

… så kommer det tillbaka igen… ljuset i ditt liv.
Och man inser en stund igen,
att det är gott att leva, det är gott att finnas till….
… trots allt

Trots gråt i fosterställning, under flera år
med timmar långa som dagar, kräktes av ångest.
Ett totalt mörker, när vissa vänner
vek av från ens sida… fd vänner nu…
Trots det så överlevde jag, och inte bara det
utan lever dessutom…mitt liv.

Och det ÄR gott att leva … trots allt !
Det är gott att finnas till.

Och du fina vän som stoppade mig i mörkret,
när jag mitt i stan, gråtandes skyndade
hem för att jag inte klarade att vara ute.
Du som inte lät mig fly undan i ensamhet,
utan ropade mitt namn, och tog mig i din famn.
Du var en stjärna på himlen för mig då,
du var et ljus i mörkret… jag glömmer det aldrig.

Och nu … nu brinner det ljus i mitt fönster,
och lågan fladdrar levande.
Och i mig brinner åter ett ljus, trots allt mörker
och ytlighet och egoism som
sprider sig i världen.

När jag hjälper en äldre dam på med ryggsäcken,
på Konsum, när grannflickan ler mot mig så stort att
ansiktet nästan inte räcker till och håller upp dörren.
När jag för ett ögonblick blir sedd ….

… då vet jag…

…att det ÄR gott att leva
Det är gott att finnas till.
… trots allt !

…
Det är en galen värld,
samtidigt som den är gudomligt vacker,
samtidigt som vi människor gör vårt bästa
för att förstöra allt som är vackert,
i världen. And nobody really cares !

Att orientera sig i storm

I en värld där det kan vara svårt att
sortera i en medial tsunami av information
var dag, var vecka, vart år, kan det vara frestande
att ställa sin tilltro till en enda ”lära” eller en
enda person, och avfärda allt annat som lögner
och dåligt.

De som drar fördel av ”stormar” och ”tsunamis”

Somliga drar nytta av villervallan och kaoset som råder,
ja till och med är de som antingen står för falska nyheter,
och helt sonika kallar sanningen, för falska nyheter.
Och vips så har folk inte mycket att gå på,
om de inte ska måsta tänka själva och undersöka
sanningshalten i vad som skrivs och sägs.
Ja asså inga namn,… men Jimmie, Donald och Vladimir,
skulle kunna förknippas med dylikt beteende,
samt en nutida medial #Hashtag-storm.

En trygg hamn, en auktoritär, som spottar på autoriteter

I sådana här stormar och tsunamis, vill många
gärna ro in i en trygg hamn, eller luta sig mot en person
som tycks stå för rejäla tag, en absolut sanning,
utan skitsnack. En som har föga respekt för de auktoriteter
som missbrukat sin makt som politiker och miljardföretag.
En som fnyser dem rakt i ansiktet, och inte slickar några
etablissemangs-rövar i tid och otid.

Jag ger er Professor Leif GW Persson !

En rätt så pluffsigt, till det yttre ovårdad
äldre man som med brutal ärlighet erkänner att han
vanvårdat sin kropp och sin hälsa, inser det farliga i detta,
men inte vill eller förmår att göra något åt det.
Allt detta sammantaget, ger ett intryck av stabilitet
och att icke kunna mutas eller köpas.
Och för många är professor Leif en sådan här
”sanningssägare” som man blint litar på,
av just detta skimmer av likgiltighet, intellekt
och passiv auktoritet.

Professorn tycks dock vara rätt ointresserad av politisk
makt i den bemärkelsen eller för den delen en ständigt
växande förmögenhet, även om jag tycker mig ana att
han med sin ihoptjänade höga inkomst och auktoritet
gärna även fnyser åt humanistisk vänsterpolitik, eller
som han lätt föraktfullt gärna vill kalla det för: ”kommunisterna”

Jo jag förstår mycket väl frestelsen

Jag förstår faktiskt även för egen del frestelsen
att dras till den typen av auktoriteter, jag förstår
väldigt bra längtan efter trygga hamnar,
förenklad problembeskrivning med lätta lösningar.
Det är lika lockande som en chokladask, när man
mår lite skit och har slut på själslig och fysisk
energi, men egentligen behöver näringsrik
inflammationshämmande färsk ingefära,
och vitaminbombad Broccoli.

En enda sak gemensamt, resten skiljer det avgrunder

… faktum är att Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson
på många vis åtminstone stämmer in på epitetet
auktoritet, i tider då etablissemanget sviker.
Men i sak och värderingar är det avgrunder mellan GW
och Jimmie. Men just auktoriteten, som litas blint på,
är en gemensam faktor.
Vad folk dock inte gärna vill se, är att deras nya ”ledare”
för SD, snabbt blivit en del av det etablissemang som de
egentligen avskyr så och i skuggan av hatkampanjen mot
invandring drivit partiet kraftigt åt höger även när det gäller
skattefrågor, och välfärdsfrågor. De flesta SD-väljare vet inte
om det… eller bryr sig inte om det, för huvudsaken för många
är att invandringen stoppas.

Mångmiljonären som ”sa som det va”

Doktor Phil, eller Dr Pil som en del äldre kallar honom för
är ett liknande fenomen. ”Say it as it is”
har varit hans slogan. Och folk blir mer eller mindre
ställda mot väggen i direktsändning, mot Dr Phils version
av sanningen…. och sedan vandrar ut ut studion med sin
Amerikanska näpna hemmafru, vars enda roll tycks vara att stå vid
hans sida. Medan vissa människors problem blottats och sågats
och förenklats inför miljoner amerikaner i tv, går han pompöst
och självgott ut ur studion … som mångmiljonär

Auktoriteter som blir når mer… nåt värre, för att vi följer dem

Man kan räkna upp oräkneligt många liknande exempel på
auktoriteter som får folk att följa dem, i missnöjestider.
Många auktoriteter, likt Gw Persson, förblir harmlösa för
demokrati och välfärd, av den enkla anledningen att han
inte har något intresse att utnyttja sin position för att nå
politisk makt. För den skull tycker jag personligen att professorn
är mer än lovligt ute och cyklar partipolitiskt och i tex vargfrågan.
Men många tänker nog: ”Har GW sagt så, så är det så”

Men sedan finns det en steglös gradering
uppåt som kan leda ända in i helvetet på jorden,
om man inte stannar upp och tänker efter vad som
håller på att ske.

Det som hände då …..

För diktaturer uppstår inte alltid genom militärkupp,
utan ofta genom gradvisa förändringar, som folket
köper in sig på. Gradvis avskaffande av
demokratiska rättigheter, lika värde för alla.
Det skedde för ca 80 år sedan. En lite mustaschprydd
man lovade folket upprättelse och skyllde allt elände på en
folkgrupp, ordnade samtidigt saker som folk uppfattade som
bra saker, så som Autobahn, mat och arbete i begynnelsen.
Samtidigt som planen var världsherravälde och utrotning av
flera folkslag, med 10.000.000 som dog i koncentrationsläger.

Ett experiment, som blev film,
och finns i katastrofalt dålig kvalitet på Youtube
i amerikansk version, eller som tysk filmversion att
köpa eller hyra: ”Die Welle”, visar effektivt hur det går till
när folk leds in i mörkret.

… rekommenderas !

Så auktoriteter var det frågan om ja

Så varför dra in GW i detta resonemang överhuvud taget ?
När han är en sådan morbid harmlös mysgubbe
som berättar om brutalitet och mord ?
jo för att belysa det farliga att blint falla in
i trygghetstänk, lita på auktoriteter med mera,
då tex en som Jimmie Åkesson är betydligt mer
välkammad, och till och med väloljad i käften, och ger ett
högst sympatiskt intryck i tv-rutan.
Och den lille mustaschprydde herrn frän Österrike,
som sedermera blev tysk ledare,
måste ha framstått som en hyvens karl,
av miljoner tyskar…. innan de fick facit i hand.
Det är således inte så lätt att se,
om man följer någon, något blint,
det vill säga blundar !

”Den som inte tvivlar, är inte riktigt klok”
Tage Danielsson