…
Jag börjar nästan gilla ”enahanda”
Ja det är väl välsignelsen i att bli äldre.
Samma goda kopp kaffe, på morgonen,
med grädde i, och pepparkakor till.
Samma sorts gröt var eviga morgon, nästan.
På fiberhavregryn och rågflingor.
Promenad för mig själv, 8-9 kilometer,
knappt pratat med någon alls idag.
Och det har varit en underbar dag.
Ut med TVn ?
Pannkakor till middag, och Jonas Gardell på
TV. Underhållning med humor, eftertanke och djup.
Programmet visades för övrigt på publik service,
vilket gör, att om man får tro Honom på hans ord,
så missade Gunnar Axén detta underbara program.
Då han påstår sig inte titta på ”vänsterpropaganda”.
Vissa människor är det synd om.
Det som gör honom bäst
Det som gör Jonas Gardell till en bättre komiker,
samhällsdebattör, filosof och berättare än
någon annan komiker eller debattör i Sverige,
är att han bildligen klär av sig naken för sin publik,
inte bokstavligen, utan bildligen, och blottar sina
allra innersta misslyckanden och skavanker.
Och får därmed mandat att klä av publiken alla sina
fördomsfulla plagg, all skröplighet och en chans att skratta
åt sin egen och andras dårskap.
Från djupaste förtvivlan, till självutlämnande humor
Du kastas från djupaste förtvivlan, djupare än Lars Molin
till grimaser och kroppsspråk,
som är i klass med Gösta Ekman den yngre. I kvällens show
på Ettan ”Jonas Gardell – 30 år tillsammans” fick han mig
att känna mig som en människa som alla andra,
”för annars vore jag inte jag” (låt ur ”livet är en schlager”)
En låt som Jonas med nästan ingen sångröst alls, i tolkning
överglänste vår, tekniskt sett kanske bästa svenska sångare,
Peter Jöback.
Motståndsrörelsen
Jonas Gardell är också snart en av de få, som i text och
förnuft och mod, vågar ifrågasätta Sverigedemokraternas
framfart, de som sparkade och slog honom för att han var
homosexuell. Och i likhet med mig hävdar att ingen av de
demokratiska och humanistiska framsteg vi gjort, kommer de låta
oss behålla utan kamp, utan mod utan att säga ifrån,
när grupper av befolkningen behandlas illa.
Gardell helar oss trasiga, och ger oss livet
Och Gardell plåstrar om mina misslyckanden,
ger mig klartecken att vara den jag är, misslyckad, underbar
liten, stark, ful och vacker. Om jag fick leva om mitt liv…
så skulle jag välja samma person, annars vore jag inte jag.
Jag gör som jag vill, och ju mer ensam jag blir,
desto mindre ensam känner jag mig. Och ju mindre
behöver jag förställa mig, för att vinna vänners eller
önskade vänner gillande. Men alla som respekterar mig
hela vägen fram, alla som tänker på mig med värme ibland,
och inte försöker förändra mig. alla som någon gång, för att
de VILL umgås med mig, eller hjälper mig, likt jag hjälper dem.
De har plats i mitt hjärta. De har plats i mitt liv.
Det är dem jag frågar om de vill mötas då och då i livet.
De som vill träffa mig… inte de som ”kan” träffa mig,
fika med mig, promenera, sjunga,
dansa … whatever.
Livet ÄR en schlager hörrni !