…
Stor och liten
Så många förväntningar jag haft,
ja kanske du som läser också …
Familj som sviker våra förväntningar.
Ibland är jag en modig räddande ängel,
ibland en rädd och liten människa,
som kanske sårar någon, eller inte kan leva upp till
deras förväntningar.
Ja det kanske du som läser också är…
….en räddande ängel, och en liten, rädd människa
…ibland.
Låga förväntningar
Vad gäller vissa saker i livet, har jag ofta sagt,
att det är bättre att inte ha några förväntningar.
Att gå in i något förutsättningslöst.
Tex en film du har stora förväntningar på,
så ökar risken att du blir besviken.
Eller om du har låga förväntningar så
kanske chansen ökar att bli positivt överraskad.
Eller inga förväntningar alls, likaså.
Det är dock bara en from målsättning,
att alltid klara av att dra ner på förväntningar.
Det är orealistiskt att man kan göra det jämt.
Vi är ju trots allt mänskliga.
Det är en fråga det !
Vad gör mig lycklig, så som jag är nu,
i verkligheten ? Det är en fråga det !
Och vad drömmer jag om,
oavsett om det är realistiskt
eller inte ?
En vanlig missuppfattning
Jag kan väl tycka att det är lite orättvist, att påstå
att jag skulle ha fastnat i det förflutna.
Det finns de som påstår det, oftast då människor som
iofs inte känner mig alls, som vanligt är.
Många förväxlar nog att släppa det förflutna,
med att gömma det förflutna. Många misstar
nog ett ständigt leende ansikte, för ”lycka”.
Jag tror på att vara så äkta man kan mot ens känslor,
vilka de än månne vara. Och att sätta ord på dem,
både sorg, lycka, ilska och kärlek.
Jag är inte bättre än så här
Nä …jag är inte bättre än så här
men det är väl bra nog !
Jo jag är väl lite fucked up inuti,
konstigt vore väl annars,
men med det sagt, ändå en rätt så bra man trots allt.
Att acceptera …. åtminstone lite grann
Kanske jag gör klokt i, att åtminstone delvis
acceptera att jag blev så som jag blev;
en något trasslig, älskvärd man,
som inte riktigt i praktiken vet hur man blir älskad.
Likt den rullstolsbundne kan välja att skapa sig ett någorlunda
rikt liv utan att kunna gå igen…
Fast hans starkaste dröm, vore just att kunna resa och gå?
Förväntningar igen alltså…
Men det är mänskligt att drömma.
Drömma om till ex kärlek o familj o sånt.
Konstigt vore väl annars ?
Varför jag gärna bjuder in….
Stjärnorna på himlen på min näthinna
och kall höstluft i mina lungor.
Fåglar som äter mina frön, kvittrar på dag efter dag
jagar föda ständigt.
Jag bjuder gärna och ofta in människor i gemenskaper
jag har förmån satt vara del av. Förmodligen för att
det är det jag helst av allt vill i livet själv.
Att bli inbjuden, inkluderad, efterlängtad…
ja eller tom älskad kanske.
Så jag följer väl åtminstone ett av de tio:
”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er,
det skall ni också göra för dem”
Ja jag följer väl säkert nåt fler, mer och mindre.
Men inte kanske för att jag är god,
utan för att det är vad jag mest av allt längtar efter.
Och när allt kommer omkring
Jag blev inte bättre än så här,
och det duger gott för mig, och dig.
Och när allt kommer kring,
så är den här stunden just nu,
allt jag har… och allt jag nånsin kommer ha.
Och det är gott !
Jo på frågan vad som gör mig lycklig,
så är ett av de vanligare svaren för mig,
att få göra någon glad,
att få betyda något för någon,
det gör mig lycklig.
Men även när någon tänker på mig.
…på mig ! och typ …
bjuder in mig i en gemenskap,
eller bara en helt osjälvisk handling
hur liten den än må vara…
… gör mig lycklig.