Månad: oktober 2018

…
Jag är rätt så nöjd med mig själv idag,
och senaste tiden.

I morse vaknade jag med något tungt och sorgset
i ögonen och bröstet. Jag gjorde ändå min frukost,
mitt morgonkaffe, diskade och bäddade.
Det är kanske inte så många som imponeras av detta.
Och det är heller inget jag förväntar mig,
eller ens hoppas på. Men JAG är faktiskt imponerad
av mig själv, utifrån att jag vet varifrån jag kommer.
Och några få där ute, vet vad jag pratar om,
och kan imponeras med mig.

Det släppte inte så lätt, och jag inser att jag,
likt Cesar Milans hundar, och egentligen alla människor,
regelbundet behöver trötta ut kroppen för att hitta
harmoni, och lugn. Så jag tog en 5 km promenad,
som även inkluderade sol, träd och natur. Och landade på
Lilla caféet för en kopp kaffe.

Och på kvällen har jag rett ut sladdhärvan bakom datorn, och
skylt det med vackert musikdekorerat tyg.
Jag är rätt så nöjd med mig själv idag.

Trots att min vegetariska lasagne, inte blev av den kvalitet
att jag skulle bjuda gäster på den. Men den är nyttig,
och mättande, och relativt billig. Så jag är nöjd.

Ännu är jag ingen höjdare på vegetarisk mat.
Men jag är hyfsad på att baka matbröd,
och sylta och safta. det är ju bra iaf.
Jag är rätt så nöjd med mig själv idag.

…
Med huvudet i sanden

Det är en myt att strutsen stoppar sitt huvud
i sanden och tror att den inte syns, vid fara.
Möjligtvis kan det uppfattas så av oss människor
på långt håll, för att den typ vill skydda sina ägg,
nära förestående fara upptäcks.
Så det kan delvis förklaras som en synvilla.

Och kanske, kanske kan det vara så att människan,
som i sin fantasi om andra arter, alltid tycks
utgå från sig själv, det enda människan känner till,
när människan bedömer och dömer dessa,
med utgångspunkt från sin egen föreställda förträfflighet,
att människan då egentligen utgår från sig själva ….
… när de sprider fantasier om hur andra arter är, hur andra gör.
hur Aliens i science fiction-filmer. likt svärmar av
gräshoppor förtär jordens tillgångar.
Det finns bara en art på jorden … och kanske i universum,
som är kapabel till det

Så det tycks, åtminstone bildligen vara så att
det är människan som då och då ”sticker huvudet i sanden”
för att slippa se. Eller lite mer människoanpassad
jämförelse, inte gärna ser sig i spegeln, efter
att ha dömt ut oliktänkande.

Medeltida källgranskning

Just nu tycks stora delar av världens befolkning,
Sverige inkluderat inte te sig mer källkritiska
än de som trodde att kvinnor som bakbundna flöt på vatten
var i förbund med djävulen,
och att de som sjönk och dog var oskyldiga till häxeri.

Det blir allt vanligare, och kommer allt närmre in på knuten,
i grannens och kanske tom någon i familjen
i missnöje över fallerande demokrati, med maktfullkomliga
korrumperade politiker, väljer ett ännu värre alternativ,
som förespråkar minskad demokrati, inskränkta rättigheter
för vissa etniska grupper, sexuella läggningar etc etc.

Samma horribla väg …. dödens och lidandets väg

”Aldrig mer krig” sa man efter att 55.000.000 människor
fått sätta livet till under andra världskriget.
Ett krig som till stor del uppstod pga av rashets,
främlingsfientlighet, skuldbeläggning..

… och nu vandrar vi ner längs samma väg igen,
och har ingenting lärt. Främlingsfientligheten ökar lavinartat,
propagandamaskinen Hitler hade till sitt förfogande, är en fis
i världsrymden mot internet, Facebook, och sociala nätverk,
som på en timme kan göra en lögn till verklighet,
över halva jordklotet.

Folket väljer bort demokratin och empatin

Och människor som Erdoğan, Trump, Putin, Åkesson, och
Brasiliens Bolsonaro… blir människors ”valda” ledare….
Och de minskar inte ens sin popularitet vid maken, när de tar ifrån
människorna demokratin, och mänskligheten…
…de ökar i popularitet !?

Månne människan vara det smartaste,
och mest korkade livsformen på jorden ?

En stark vilja, inte så populärt hos människan

Människan kallar tex åsnor för korkade djur,
egentligen enbart på den grunden att de har en
stark egen vilja och inte är lätt ledda.
Det säger iofs mer om människan, än om åsnor.

Hårda ord mot andras ännu hårdare ord

Jag har funderat om jag kanske går för hårt fram,
i mina blogginlägg, när jag väljer ord. Jag har tagit emot
sådana antydningar från några få bekanta och vänner.
Ja det kan hända att det är på det viset,
om mitt mål skulle vara att inte bli ovän med någon.
Och istället skicka ”styrkekramar” och ”fånga dagen” och
andra sockriga ytliga ”positiva kommentarer omkring mig
dagarna i ända, medan demokratins grundvalar rasar.

Ja kanske jag är det…

Det kan hända att jag vissa människor
inte längre vill vara min vän efter att jag fördömer
hat, orättvisor, var än det månne komma ifrån.
Och det är inget billigt pris för mig att betala isf.
Men vem är jag, om jag vänder ryggen till när
lögnerna om invandring sprids ? När det blir okej
att hänga ut folk i media pga vilket kön man föddes med?
Vem är jag att tyst se på när borgerligheten säljer ut allt
som tillhör folket för egen profit ?

Min spegelbild

Jag tillhör trots allt en av de som fortfarande ser mig
i spegeln då och då…. och jag vill inte skämmas då.
Det finns vissa saker jag inte är så stolt över i mitt liv,
men jag vill åtminstone, när jag ser tillbaka på mitt liv,
säga att jag gjorde vad jag kunde….

För som Astrid Lindgren lät Jonathan Lejonhjärta säga,
i Bröderna Lejonhjärta:

”Det finns saker man måste göra även om det är farligt.
Annars är man ingen människa utan bara en liten lort!”

…
Mina räkningar är betalda i tid,
mitt golv är nyskurat,
disken undanröjd.
Tonerna från ”Count your blessings”
av Irving Berlin, och Bing Crosby,
har ljudit genom min gitarr och min sångröst,
minst en timme i dag.

”When I’m worried and I can’t sleep
I count my blessings instead of sheep
And I fall asleep counting my blessings

When my bankroll is getting small
I think of when I had none at all
And I fall asleep counting my blessings

I think about a nursery and I picture curly heads
And one by one I count them as they slumber in their beds
So if you’re worried and you can’t sleep
Count your blessings instead of sheep
And you’ll fall asleep counting your blessings”

Och det är bättre än om det inte varit så,
mycket bättre !
Det gör att svackorna inte blir så djupa när
de kommer. Men de kommer …
… de kommer !

Och visst gör höstmörkret säkert sitt,
men det bor ett litet kämpande hjärta
i mig också. Ett livfullt, sårbart hjärta,
ett trasigt och starkt hjärta,
ett ynkligt och varmt hjärta.

Och medan mitt hjärta är ynkligt och varmt,
tål det inte så mycket, och uppfattar
vänners frånvaro, och tidsbrist.
Då vill det gå och gömma sig för alltid,
men hoppas på att stoppas,
av ett leende som säger ”kom”
… ”kom till mig”… ”var med oss”

Jag drömmer om att ”rädda någons liv”,
på ett mindre drastiskt vis, genom att se
människor, genom att finnas där,
genom kärlek.
Rädda någons liv” så som jag kanske gjorde med
flickan från Vårby Gård, som kastade sig i mina armar
efter ett Verdandi-läger, där jag ”såg henne” lyssnade,
och gav henne styrka. När jag var bara ett barn själv.
Jag drömmer också om att mitt liv ska bli räddat,
på samma vis…. att någon ska se mig, ge mig,
och inte bara ta…..

Mina räkningar är betalda i tid,
mitt golv är nyskurat,
disken undanröjd…

…men jag är lite ledsen ikväll.

I morgon är ett oskrivet blad dock,
vem vet vad som kan hända ?!

…
”Inget gott som inte har nåt ont med sig”
”Det är gott att inte veta”,
och ”man lever så länge man lär”

Som synes har jag skrivit några bakvända ordspråk,
men faktiskt inte för att vara lustig och skojsam.
Nä…… tvärtom faktiskt.

Det mellersta, ”Det är gott att inte veta” är taget från
min mosters vokabulär, och vart hon fått det från vet jag ej.
Av de tre, är det kanske det minst komplicerade.
En omkastning av ordspråket, ”det är inte gott att veta”,
vilket går ut på att det inte är så lätt att kunna allt.
Medan omkastningen av orden, får en annan, minst
lika klok om inte klokare synvinkel på det hela.
Att det är av godo att man faktiskt inte vet allt,
för då slipper man bekymra sig om just det.
Samt att man då kan tillåta sig vara godkänd
som människa utan att veta allt.

Det sist nämnda ”man lever så länge man lär”,
är eget påhitt. Ursprunget är ju som bekant att
så länge man lever så har man möjlighet att lära
sig nya saker: ”Man lär så länge man lever”.
Medan min omkastning hävdar att om man slutar lära sig saker,
så slutar man på ett sätt att leva.

Det omkastade ordspråket jag nämnde först,
”Inget gott som inte har nåt ont med sig”,
är således en omkastning av:
”Inget ont, som inte har nåt gott med sig”
… vilket iofs är lika sant som min omkastning.

Syftet med min omkastning är inte att se negativt på tillvaron,
utan snarare att inse att med olika typer av framgång,
så har det ofta baksidor och förlorare. Och det bör belysas för att
man inte ska blint tro på en enda ”lära” eller ”ism”.
Samt att lyckan är en nomad, likaväl som svårigheter.
Och det kommer sig många gånger av att vi förändras som
människor/personer, vid karriärs-framgångar, ökad levnadsstandard,
nyrikedom. Och inte allt för sällan, till det sämre tyvärr.
Och med det följer nya värderingar, nytt sätt att se på
empati, ägande, solidaritet mm mm.

Svenska sjukan

Och det är nog rätt så mycket den sjukdomen Svenska folket,
och svenska samhället har drabbats av. Vi som folk betraktat,
har det ekonomiskt sett, trygghetsmässigt, ur ett globalt perspektiv
kanske bäst i världen. Men tillhör ett av jordens mest missnöjda folk,
med allt från väder och vind, lönesättning just för egen del, samt
”det horribla i att behöva dela med sig till andra”.

Och det finns så mycket egenintressen i nästan alla politiska
riktningar i Sverige av idag. De mest kärnfulla
adekvata proteströrelser har förvandlats till intressegrupper,
som glömt både sitt eget sociala arv, och proteströrelsen
ursprungsidé.

… alltså … välfärden, som var till synes enkom av godo,
har gjort svenskarna så pass rika och välmående,
att man inte bara tappat perspektivet, utan
även glömt från vart vi nyligen stod,
när vi pratade oss varma om jämställdhet,
solidaritet och välfärd för alla.

Till och med en av de i begynnelsen viktigaste rättviserörelserna,
har blivit en smal intresseorganisation, för rika kvinnor
i karriären. Med företrädare som agiterar för jämställdhet,
men skapar mer eller mindre medvetet, segregation.

ergo … ”Inget gott som inte har nåt ont med sig”

… vi har nog haft det för bra, för länge

…
En typiskt ganska bra dag idag.
Jag är i slutdelen på kanske den bästa
förkylning jag haft, eller minns.
den var så mild och kort

Och jag lever ett sparsamt odramatiskt liv,
och jag kanske vill ha det så.
Så odramatiskt att dagens höjdpunkter
hittills har varit min blomkålssoppa,
nedfryst, uppvärmd, med hembakta grahamsbullar.
Samt ett tv-program faktiskt, med en Lundin som
programledare.

”Allt för Sverige”

De två senaste avsnitten av årets upplaga
av ”Allt för Sverige” har varit enastående.
Det är alltid intressant med människoöden,
och att se Sverige utifrån liksom.
Man får se ställen och höra historia man annars
inte skulle fått uppleva.

Från mörker till ljus

Och efter att under morgonens riksdagsdebatt,
ha hört Rickard Jomshovs verklighetsfrämmande
främlingsfientliga, skrämmande anförande, fullt av lögner,
desinformation och hat, så var det underbart befriande
att få tro på människan igen.

Förra avsnittet så guidades vi och Svenskamerikanarna
genom Astrid Lindgrens värld. Astrid som hyllades stort
av både programmet och Amerikanerna. En hyllning jag
gärna stämmer in i, eftersom Astrid Lindgrens berättelser
förmodligen delvis räddade mig som barn, och har räddat
otaliga andra barn, när mörker och svårigheter kommit.

Och om än programmet innehåller utslagstävlingar, vilket
jag är innerligt trött på i svensk tv. Och att A. Lundin
ibland förenklar svenskhet så mycket att det måste förvirra
deltagarna, så är det ändå utbildande och roligt.

Och när nu Amerikanerna i senaste avsnittet blev inbjudna
att bo med invandrarfamiljer i Rinkeby, så blev jag så
innerligt varm och glad. De blev väl mottagna, och fick delges
berättelser om hur dessa nysvenskar fått fly sina forna hemländer
Somalia och Irak. Och cirkeln var sluten.
Vi svenskar flydde till Amerikat för över hundra år sedan,
undan svält och fattigdom och förföljelse. Och nu tar nysvenskar
emot ättlingar av de som flydde från Sverige.

SÅ UNDERBART GENOMTÄNKT ! Tack för det SVT !

Det känns så rätt i tider då stora delar av befolkningen
i Sverige, glömt både vårt eget ursprung från fattigdom och svält,
samt vad det innebär att vara medmänniska.

Jag tänker att Jomshov behöver se programmet,
inte för att jag har något som helst hopp
om att han ska hitta tillbaka till mänskligheten,
men ändå… han bör se programmet !

Tillagt tis 23 okt:

…. så att Jomshov åtminstone får tillfälle
att uppröras över all medmänsklighet och
”PK-media”

…
Njä …inte spritter det i kroppen direkt,
men håller det sig på den här nivån med viruset
och dylikt sa jag inte klaga allt för mycket.

Verkställande av vräkning

Idag har jag tyvärr bidragit till att göra en hyresgäst
bostadslös, och kastat ut hen i den kalla hösten.
.. så jag kan väl gott vara förkyld då.
Det kom sig så att jag febrilt letade efter ett USB-minne,
men inte kom ihåg vart jag lagt det.
Det kan vara så med minnen,
att man glömmer dem ibland.

Det var inte mitt minne jag glömt

USB-minnet jag letade var inte mitt.
Jag hade erhållit det för att ge vederbörande lite
bilder som de förlorat vid materiell tragedi.
Och det sades i förbifarten, när jag nämnde
att det kommit bort, och jag erbjöd mig att ersätta detsamma,
att det var mycket större i utrymme och dyrare,
än jag kunde dra mig till minnes.
Så jag kände mig angelägen att hitta minnet,
ja .. USB-minnet asså. Vissa minnen vill man ju helst
glömma faktiskt.

Den som letar han söker

Så jag letade, och jag letade, och jag letade,
och jag letade. Och kom fram till att; den som letar,
han söker. Men som ofta när man söker något,
så ser det inte riktigt ut som man mindes att det såg ut.
Så jag kollade ett av de USBn jag trodde var mina.
Och voilá det var den jag sökte, fast den låg framför näsan
på mig hela tiden.

Minnet om minnet var rätt

Och det visade sig att minnet av hur stort minnet var,
så hade mitt minne rätt. Det var alltså inte
tillnärmelsevis så stort som sades i förbifarten.
Och det väl bra det då, eftersom jag inte bajsar ut
pengar vid behov.

Ja men hyresgästen då ?

Jo när jag letade under sängen för att se om det
kunde ligga där, så hittade jag massor av damm,
och ett spindelnät. Så jag dammsög upp alltihopa.
Senare … såg det ut som, haltade en bostadslös spindel
saktmodigt upp för väggen vid min dator,
nära sängen. Och nära sängen vill jag inte ha så mycket
som kryper faktiskt.

Utkastad när den var på väg ut på ….

Så jag lurade upp den på en pappersbit,
och kastade ut stackar’n.
Jag vet inte hur spindlar klarar sig på höst
och vinter faktiskt. Jag kanske skulle burit ner den till
källaren. Där kanske det funnits ett och annat gott kryp
att knapra på för den. Nåja, jag får väl leva med det,
på nåt vis. Lycka till spindelen !

Ohh nu kom jag på varför den kröp på väggen till min
dator, den skulle ju givetvis ut på ”nätet”

…
Jag är för tillfället luspank ur en aspekt,
men rikare än nånsin på andra vis.
Jag får nog förresten vara lite vaksam på mig själv,
så att jag inte blir en städmaniker.

Jo jag vet, ni är flera som unisont,
bas, alt, tenor och sopran kommer sjunga

”That’ll be the daaay … when I die”

Men det är faktiskt ett faktum sedan minst ett år,
tillbaka, och steg för steg, i hörn för hörn,
skåp för skåp, så lever jag i ett städat,
och framförallt välordnat och relativt spartanskt hem.
Sen får folk sjunga gamla Buddy Holly-låtar bäst
de vill.

Det började i den djupaste kris, när jag genom
självbeteende började visa mig respekt, genom att
diska varje morgon…

Och sedan har jag byggt på beteendet att visa mig
själv respekt på liknande vis. Och kommit ikapp på
områden som varit hopplösa projekt för en tidigare
rätt så självutplånande låtsasängel.

Så nu sitter jag här, dricker hemma-malet kaffe på
morgonen med talgoxarna flaxandes
utanför mitt fönster för att få frön och talgbollar.
Med avstängd mobil och dator sista timmen på kvällen,
och första timmen på morgonen.

Så nu sitter jag här, fortfarande en bräcklig låtsasängel,
men inte självutplånande längre…. och äter egenhändigt
bakade havrekex, och dricker varm choklad med 2 tsk kakao
och 1 tsk socker…. och har inte panik över att vara ensam.

Här sitter jag med värmeljus i taklyktan,
och vaddering i ändalykten, ja de vill säga
under den alltså. Och jag reflekterar lite på omvärlden,
i smått och i stort, i när och i fjärran.

Under stundom kan jag brinna upp inombords av ilska
över dumheter, falsarier, lögner. propaganda och hat
som sprids och växer idag inom flera ismer.
Men just nu tar jag åtminstone en känslomässig paus
från det. Även om jag kommenterar det i förbifarten ibland.

Man kan ju tex hoppas att mannen som påstår sig blivit
slagen och sparkad av FI:s fd partiledare blir
”hörd och trodd i sin berättelse” För det var väl så att
”trovärdigheten” i en ”berättelse” ledde till dom nyligt ?
Sant eller inte ? … ingen aning !
tänkte bara att det var praxis att jobba så …
…ibland då … typ, kanske… för vissa grupper … kön..
… nä vaddå ? … jag vet inte, jag bara reflekterar över
hur det faktiskt är nu för tiden.

Eller så kan man ju… om man vill, begrunda hur en
folkdräktsklädd älskare av chokladbollar, ett bakverk
med annan kontroversiell synonym från deras sida …
…lurar i bakvattnet när han som
förlorat flest röster sen förra valet, han som tillhör det
mindre ”blocket” och har under 20 % av folkets röster,
finner det uteslutet att Sveriges största parti ska få regera.

Eller så kan jag ta mig ett hembakat kex till,
och än en gång titta på den fantastiska filmen ”Lion”
på dvd. Och glädjas åt att jag har mat att äta,
tak över huvudet…. och några vänner.

…
Kropp och själ…och hjärta.
Mår en av dem dåligt, påverkar det
de andra.

Flera liv

Jag lever ännu.
Det är nästan svårt att förstå.
Det är som om jag levt flera liv i flera
universum, livet tog slut, gång på gång,
och ett vandrande skal, med tomma ögonhålor
och sänk huvud, reste sig och levde igen.

Taniga ben

Jag hade inga ben att gå på, när jag var en liten
liten grabb. Men jag gick ändå.
Jag visste inget annat,
så jag fortsatte att gå.

Till mor och far

Men jag hittade aldrig hem till mor och far,
och mina två bröder. Jag hade inget sådant hem.
Så jag fortsatte att gå, och benen blev magrare,
och hålet inuti växte.

Nej jag kommer aldrig bli hel.
Kanske ingen blir riktigt hel. Jag vet faktiskt inte.
Men det är med all sannolikhet aldrig helt
lika …

Men nej jag kommer aldrig bli hel.

Men nej jag kommer aldrig bli hel.
Jag kommer alltid att sakna familjen
jag aldrig hade. Och jag bär med mig känslan av
att inte ha nåt hem… att komma hem till,
… känna att jag hör till.

Men jag lever ännu….

Och jag går fortfarande omkring,
men ögonen är inte stora tomma hål,
Det glimtar till ibland.
Och benen har fått muskler, och själen
har fått stödhjul, och hjärtat slår ännu,
men slagen ekar i ensamheten.

Men jag lever ännu ….

Ödmjukhet inför de som inte orkat

Många har fått lämna tillbaka livet
i förtid, återhämtats av Gud.
Starkare människor än jag, vars
kroppar inte längre orkat med,
vars själar till slut bestod av enbart ett hål.

Över tio män jag känt,
tog livet av sig… orkade inte längre.
Jag … jag pratar inte om feghet när det pratas
om deras agerande. jag… jag är ödmjuk inför
att de inte längre orkade. Och jag … jag har ingen
efterhands-lösning om hur de borde gjort.
Och jag …. jag dömer ingen …. för jag har gått
många av de stigar de gick.

En stor liten man, med stark själ

En ung man jag känner/kände,
och beundrat… fast mest på avstånd,
har nu nyligt också kämpat färdigt.
Kroppen orkade inte längre.
Han hade så långt jag erfor, ett hjärta av guld
och ett psyke av stål. Jag har verkligen beundrat
hans livsvilja och konsten att leva.

En vacker dag, eller en regnig,
så har även mina ben knatat färdigt,
så är det för alla.

Men nu ett tänt ljus till alla kämpande
själar som har kämpat klart,
som har kämpat tappert.
Och till slut kommit till mål.

…
Jag TYCKER inte bättre om kvinnor än män,
Och jag tycker inte bättre om svenskar än icke svenskar.
Jag gillar inte invandrare, och jag gillar inte svenskar.
Jag gillar och ogillar människor.

Jag tror hela Sverige håller på att bli galna,
om man ser till de politiska strömningarna,
och det mediala fokuset. HELT galna !

Fokus på det som skrivs om tyvärr

Egentligen skulle jag vilja lägga mitt fokus,
och min största kritik på Kristerssons, Lööfs,
Majorens och Bush Toors orättvisa samhälle.
Men jag hinner inte med, utifrån alla j-a mediala dumheter
som sprids från ”Svärjevänner” och feministiska journalister.
Media totalbombarderas fortfarande av vurmande
över Metoo-rörelsen ”framgångar” och undangömmande
av det de kallar ”enstaka tragiska fall”

”Det har inträffat i enstaka beklagliga och tragiska fall,
men i grunden är #metoo en journalistisk bragd”

Det finns ingen som helst självrannsakan i journalistiken

Det är enligt mig ett hån mot människor att uttrycka
sig på det viset. ”Enstaka” när ALLA mediala fall utom
just Aurnalt INTE lett till dom, och det som ledde till dom,
baserades på att ”berättelsen ansågs trovärdig”
Och dessutom exempel på när ombudsmän som granskat
granskningens metoder, kommit fram till att de gått över
gränsen för hur journalistik får bedrivas.

https://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/maria-schottenius-unga-kvinnor-maste-gang-pa-gang-slipa-knivarna/

Maria Schottenius kallar detta för en journalistisk bragd !
Skämmes tammefan !

Och utöver att det påståtts ha varit en utbredd sexuell
brottslighet bland män i allmänhet, vilket ju nu bevisats att
det inte alls är på det viset, den är inte ens tillnärmelsevis
så utbredd som Metoo försökt göra gällande, inte ens nära.
Detta trots att feministisk journalistik, fortfarande med bestämdhet
försöker göra detta gällande.

Det är ungefär med Metoo och journalistiken, som det är med
vissa tjatiga reklaminslag. ju mer de tjatar om varan, desto mer övertygad
blir jag om dess onödighet eller dåliga kvalitet.
Varför skulle de annars behöva sprida som mycket tvivelaktiga
påståenden och rena lögner ?

Kvinnor är inte speciellt annorlunda än män,
inte heller när det kommer till tafsningar

..utöver det så framställer indirekt feministiska journalister, kvinnor
(dvs sig själva) som fläckfria , änglalika varelser, med vars makt
allt kommer bli bättre i världen.
Helt galet har det journalistiska klimatet blivit i Sverige,
heeelt jävla galet. De får näst intill oemotsagt vräka ur sig vad
som helst om män som grupp, och uppenbarligen utan understöd av
att det verkligen ligger till på det viset. 2 exempel av manliga
journalister som uttryckt motsatta åsikter, är idag utan jobb.
Virtanen och Heimerson !

Kvinnor ÄR INTE BÄTTRE ÄN MÄN, MÄN ÄR INTE BÄTTRE ÄN KVINNOR
Att det ska vara så jävla svårt att fatta vad verklig jämställdhet
och ett klassfritt samhälle innebär. Så fruktansvärt svårt att fatta!

För det är detta jag vill komma till, att kvinnor tafsar nåt alldeles
grön-jävulsk mycket de också, det finns ingen skillnad i kvantitet.
Det finns bara skillnad i hur vi väljer att se på det hela.
Om jag skulle räkna alla gånger jag blivit tagen på rumpan av
kvinnor i mina vuxna ålder och under vuxen ålder, skulle jag med dagens
journalistiska ”krav” och måttstock, kunna starta ett eget metoo.
Men av någon j-a anledning så räknas det inte när kvinnor
beter sig så. Då är det ”starka kvinnor” som vet vad de vill,
och tar för sig. Sveriges journalister har blivit helt galna !

Ni feministiska journalister, förstör drömmen ett integrerat
jämställt samhälle, lika mycket som kapitalisten Kristersson,
och ”Svärjevännen” Åkesson ! Inte ett dugg bättre !
Inte ett jävla dugg !

Jaa jösses dessa tiggare !
De ska bara bråka hela tiden,
lever om och skräpar ner gör de också.

Först kommer de här gulingarna, och tar av
oss hederliga, och sen kommer de där mörka i flockar
och jagar bort gulingarna. De e ett jäääkla liv på dem oxå.
O int begriper man va de säg heller, ett jäkla tjatter bara.
Så fort man vänne ryggen till så tar de för sig.

Fullt me bajs där dom varit är det oxå.

Jo den lite mer vakne läsaren har kanske förstått,
att jag faktiskt skriver om talgoxar och gråsparvar,
som jag börjat sätta ut frön åt än en gång.
Men om man får en chans att samtidigt tydliggöra hur fördomar
och rasism fungerar genom satir och ironi,
då gör jag gärna det.

Det var ju några blogginlägg sedan som jag uppmärksammade
en talgoxes kroppsspråk utanför mitt fönster:

// En talgoxe satte sig precis i denna stund på fönsterblecket,
sedan på termometern där jag för något år sedan hängt upp
fågelfrön. Jag tittar på den genom fönstret, och den flyger inte iväg
som fåglar brukar göra när ett potentiellt hot ”rovdjur” fäster blicken
på dem, utan flyger upp och ner mot rutan,
som den vill få min uppmärksamhet,
och säga:

– ”HALLÅÅÅÅ HALÅÅÅ varför har du inte satt ut några frön”? //

De är dock fortfarande lite ”skvättna”/lättskrämda,
när jag sitter alldeles intill, fast på andra sidan fönstret,
och dricker mitt morgonkaffe. Då tvärvänder många av dem
i skräck över att det sitter en konstig ”jätte” alldeles intill.
För om jag förstått det rätt så förstår inte alla fåglar/djur
innebörden av GLAS, utan tror att jag i princip kan sträcka
ut min skräckinjagande tentakler, som vi människor kallar för
armar och händer, och ta dem !

”Men de är konstiga de där människorna,
Varför hänger de ut sin mat i en behållare så vi kan
ta dem. De kan inte va speciellt smarta.
Och långsamma och klumpiga oxå. Men tur att de
finns så vi kan äta deras uthängda mat.
Korkskallar”

Innebörden av glas

Att fåglar inte förstår innebörden av GLAS, är ju uppenbart,
då de då och då flyger in i glaset. Och ibland så hårt att de
ramlar till marken och inte flaxar längre. Samt det tillfället när
en talgoxe just, förirrade sig in i min lägenhet genom
mitt vädringsfönster. Och var lätt panikslagen, då jag och min
vän Ulf Palmer satt och höll på med min dator.

Men som tur var, fick jag då lära mig något om
något, när Ulf cool-lugnt satt kvar vid datorn och
fortsatte med det han höll på med, och sa: ”låt den vara,
den hittar nog ut till slut, och om du vill göra något kan du
dra igen alla persiennerna och ställa vädringsfönstret öppet”.

Det funkade, talgoxe ”såg ljuset” nu blev det helt plötsligt
skillnad rent visuellt, på glas, och icke glas.
Jag har testat det även på getingar, det blev samma resultat.
De hittade ut.

R.E.S.P.E.C.T

Jag tänker att det handlar om att ha lite respekt för naturen
och djuren, som de facto gör det möjligt för oss människor
att ens existera och leva. Man behöver inte döda och utvinna
varje vaken dag av människans tillvaro.
Jag tänker tex på den något kontraproduktiva ”getingfällan”
som kom till min kännedom och vänners praktik nu i somras.
En häxbrygd på jäst och nåt mer som blev oemotståndligt för
getingar, som sedan fastnade och massdrunknade i kalas-fatet.

Folk och fä… mest folk då… blev som i extas när de såg hur
effektivt dödande getingfällan var, där getingar långsamt
dog drunkningsdöden.

Motsatt effekt

Själv rynkade jag ihop pannan och kände att
metoden var lite grym, och faktiskt hade motsatt effekt.

Bortsett från att många pollinerare pga människors
giftutsläpp med mera, blir färre och färre, bin, humlor tex,
och därmed faktiskt människan i allra högsta grad kan
hållas ansvariga för att minska på vårt eget matförråd,
då dessa insekter ser till att ”befrukta” blommor, och
mycket av dec frukter och bär vi äter.

Bortsett från detta är ju getingfällan oerhört
kontraproduktiv, om man vill slippa getingar.
För även om de som dör, faktiskt dör,
så lockar man ju till sig getingar som annars inte
skulle varit där, genom att locka med oemotståndliga
dofter, om än de är dödliga.

Nä det måste finnas bättre sätt.
och folk måste lära sig att alla behöver mat,
och att färgen på fågeln inte har nån betydelse,
och bajsar gör även vita fåglar !