…
För evigt fången,
bakom murar av tung grå sten.
Hörs en längtan full av liv,
som ej ännu fått känna hur det känns
att vara älskad
Skönheten vandrar i hans drömmar.
Drömmar, fåfänga i en spegels reflektion.
En reflektion av ett odjur endast han ser.
Ett odjur endast kärleken kan tämja.
Och se hans hjärta, med ögon som älskar honom
mer än ord.
Stenmuren stänger ute hån, och hat
men och…. kärleken,
medan rosen tappar blad efter blad,
Där inne bor en prins,
vars rikedom är godhet.
Där inne finns ett hjärta av glas,
som alltid ömmar för dig,
skönheten från byn.
Din skönhet är sättet du ser
på mig, som jag inte vore en best,
utan allt du någonsin drömt om.
Med ögon som får mig att tro på kärleken.
Kärleken bor innanför,
och utanför mina murar.
Men blommar inte,
förrän dina ögon ser på mig,
och mitt hjärta kan öppna dörren
till kärleken.